fredag, februari 07, 2014

Tipset: sktchy

Just nu finns det inte mycket tid till något mer än att vara sällskap, sidekick, boxkudde och snuttefilt, men när jag väl får tid så ägnar jag allt mer tid åt appen Sktchy. Där knyts kontakter i form av porträtt. Tycker man om att teckna kan man ha appen som övning eller plats att hitta inspiration och nya tekniker. Tycker man inte om att teckna men vill se hur andra ser en kan man signa upp för att dela med sig av sina foton. Alla vinner på det och mest då jag som slipper stalka stackars okända på instagram att rita av...

Hittills har jag bara hunnit rita lite mer än en handfull porträtt varav majoriteten inte varit något speciellt. Dock var det senaste porträtten jag fick avritat helt exceptionellt och gjort av Vin Ganapathy.

onsdag, februari 05, 2014

"Ingen medicin, bara LCHF"

Vi är nu snart 2 månader inne i kaoset och har haft vårt tredje BUP-möte. Har försökt undvika den pågående ADHD-debatten där det spekuleras i att det är omognad, dålig uppfostran eller fel kost som orsakar det. I spåren av debatten följer 2:a hands historier om hur någon hörde att något barn blivit diagnosticerat på 5 minuter och sedan levde neddrogat i 3 år innan de insåg att det var ju bara för små skor som orsakade allt.

Visst, där drog jag till lite men tydligen är det inte mycket som upprör så många som att barn och ungdomar inte bara mår dåligt utan även måste ha behandling. Det hjälper inte med varm mjölk, hålla handen och fredagsmys i soffan för det är inte lätt oro utan det är ett riktigt problem.
De senaste månaderna och än mer nu detta året har jag fått det ifrågasatt så många gånger om vi gör sätt sak och med det följer flertalet tips om vad man borde ha gjort istället alternativt så slutar folk höra av sig. Jag har nog aldrig fått mitt föräldraskap ifrågasatt så ofta som när jag berättar för bekanta och vänner om vad som händer nu.

Det hela är riktigt förvånansvärt. Om mitt barn hade haltat illa eller brutit benet hade jag varit en riktigt usel förälder som inte tog henne till sjukhus.
När mitt barn mår så dåligt psykiskt att hon inte kan fungera eller njuta av sitt liv, så får jag onda blickar för att jag tar henne till sjukhus.

Där är vi tillbaka samma gamla ruta: Psykisk ohälsa är inget att skämmas över. Psykisk ohälsa smittar inte.
Nej, det är inte bekvämt, man måste tänka i nya banor och oftast tänka efter före när man interagerar med någon som inte mår bra, men det smittar inte. Det gör bara vardagen något annorlunda tills man hittat sin väg.

Just nu är vi inne på vägen där det ingår en autismutredning.