söndag, juni 16, 2013

Annonsera inte mera

Läser inte särdelens mycket bloggar längre. Det är samma gamla vanliga länklista jag återvänder till och det hittas sällan något nytt. Inte många startar en ny blogg 2013 och än färre skriver mer och oftare idag än förr. Chanserna att hitta något nytt är således tämligen små. När jag väl vågar mig utanför min bekvämlighetsradie så är upplevelsen nog inte långt ifrån en äldre man som ser ungdomen av idag, hytter med käppen och gormar "Ska det vara så här? Det var bättre på min tid!"

Och visst, den gamle gubben i mig grymtar lätt när jag möts av alla annonser, hytter med käppen när jag ser alla sponsrade inlägg och tackar min AdBlock för att den skonar mig från delar av skiten.
Det är kanske även med hjälp av den som jag inser hur många aktörer det finns på marknaden som riktar sig till just bloggare och tanken om att tjäna pengar på sin vardag.

Det förklarar dock inte varför folk kan tänka sig sluta avtal med företag som Bloggerfy där annonsörerna författar inläggen? Vad hände med den personliga stoltheten och integriteten? Kastade vi den när signade upp för en blogg?

söndag, juni 02, 2013

Klängig mamma

Jag är väl medveten om att coola föräldrar kan lätt lämna ifrån sig sina barn och njuta av sin sk egentid, men hur hanterar de längre egentid? De som har delad vårdnad, hur hanterar de tiden ifrån barnet? All vardag som missas, alla händelser och allt som upplevts?

Min längsta separation från Iggy tills nu var när jag fick min rygg opererad i Stockholm för något år sedan. Knappt 4 dygn var vi ifrån varandra men det var ändå jobbigt.
Denna gången är det 16 dagar, Iggy är i Texas med sin pappa och det känns som åratal. Även om man kan använda Facetime, Instagram, Vine och annat för att att hålla kontakten, så är det inte samma sak. Så förbannat mycket händer på 2 veckor... Sakerna hon ser och upplever nu vilka jag aldrig sett, upplevt eller kan förstå mer än genom hur jag tolkar de bilder jag ser. Det är en viss skillnad.

Det handlar inte om att jag lever genom mitt barn (tro mig, jag har fullt upp ändå) utan att jag uppskattar att hänga med henne. Utan henne i närheten blir allt lite gråare. Världen sedd och upplevd genom ett barns ögon gör lyckopiller överflödiga.