tisdag, juli 17, 2012

Barfotafamiljen - pepp från någon som inte borde kunna springa

Jag gillar att springa. Min kropp gillar inte att springa men den blir än bittrare på omvärlden och livet över lag om jag inte springer, så jag springer. Ledordet är Hellre än bra eller kanske Ett kasst pass är ändå en runda.

Har man läst ett tag så vet man kanske att jag försöker skjuta upp två steloperationer av ryggen. Förra operationen gjorde nervsmärtorna mycket bättre men i den här åldern verkar jag få fler diskbråck än komplimanger. Lägg till det faktum att jag borde operera båda fötterna pga snedställningar och att jag är en astmatisk reumatiker, så jo, jag springer hellre än bra. Samtidigt borde jag starta en blogg som heter This ain't no träningsblogg men kan jag springa så kan fan alla!

Ett led i att försöka springa bättre och mer skonsamt har varit att trappa ner på alla gummitillbehör som skotillverkarna tycker att vi bör ha i våra skor för att skydda oss från oss själva. Den där kroppen, den bör man lära veta hut och fixa till för den fungerar ju inte som den är.
Det kanske man tycker tills man läst boken de flesta läst vid det här laget, Born to run av Christopher McDougall. Där, mitt i mellan anekdoter om att hur man hittar kärleken till att springa, finns det insprängt historier om hur diverse stora bolag gjort allt för att få oss att tro att våra kroppar inte är gjorda för att arbeta fysiskt. Därför tycker jag att innan man läser en sida av ToppHälsa eller Amelia Träning och Pepp, bör läsa tidigaremämnda bok. Det är egentligen all pepp man behöver för att inse att alla kan. Lägg till ett nummer av amerikanska Runner's World som oftare än inte uppmärksammar folk som varit med om att världen kraschat (i form av cancer, bilolyckor, stroke etc) men som springer ändå.

Tillbaka till ämnet, springa mer skonsamt.
Iochmed att jag har svårt att böja mig ned är knyta skosnören ett riktigt orosmoment. Det ledde till att jag började titta allt mer lustfyllt efter ett par Saucony Hattori. Tyvärr visade de sig inte alls fungera med min snedställning (rejäl hallux valgus på båda) inte fungerar särskilt bra med den modellen då det blir en lös flärp vid stortån samt nageln tar isönder tyget direkt.

Därför föll det på 2:an på listan över önskade skor, Merrell. Blicken var visserligen fäst på ett par Pace Glove men då ett hopp direkt till dem nog skulle vara för stort för min bristande teknik föll det på ett par Merrell Bare Access. Inte lika snygga men gjorda för den som ville börja springa på den minimalistiska stigen.

Perfekta från början. Iallafall för att jogga för att gå i dem kan jag inte. Det känns obehagligt och jag spänner mig. Än så länge är 2 mil joggade med dem och enda problemet är ett återkommande skavsår precis i början på hålfoten på vänster fot. Där sitter en liten otrevlig söm som de med fungerande hålfot och tår som ligger rätt inte skulle känna av, men med mina fötter? Skavsår stort som en 5-krona. En snabb googling visar att problemet kanske inte är så ovanligt som man kan tro då en amerikansk bloggare skriver om det som ett eventuellt problem i sin recension.

Där borde en recension av ett par skor kunna sluta. En söm på "fel" ställe, ska det vara på det viset? Ja antagligen eftersom det är mina fötter som gör att sömmen irriterar.
Dessutom är den andra skon så trevlig mot min fot att Merrell förtjänar all lovpris de kan få. Ett litet resultat av att ha haft långvariga ryggproblem är att jag har nedsatt känsel i högerfoten samt inte har någon kontroll över stortån. Detta gör att jag slår ner med den foten hårdare och mindre nyanserat än med den andra men se där, det har inte blivit det minsta problem med dessa skorna. Skorna är otroligt sköna (i synnerhet för att inte vara ett par madrasserade dunkuddar med ultraextrasuperdupersupport) och de lever upp till clichén Barfotaskor ger lust att springa.

Skorna är så gott som perfekta.
Eller jo, där var jag för snabb: skosnörena var värdelösa. De gick upp konstant så jag tog de billigaste träigaste snörena jag hade och vips, fungerar perfekt och lyser upp vardagen. Visst blir Bare Access även något varma och jag svettas mer i dessa än i andra skor men det kan också bero på att jag kör utan strumpor.

Se där - en sko som passar människan som inte borde springa eller gå utan mest vara mindfull med en yogaboll i väntan på nästa ryggoperation (japp, så sa min senaste sjukgymnast)! All hail Merrell!

lördag, juli 14, 2012

We were on a break!

Jag minns en tid när en tumme upp i sommartiden betydde att man vill ha lift.
Just nu känns det mer som ett sätt att nätverka med människor man knappt känner mest för att det är så man gör nu förtiden.

Bestämde mig hastigt och lustigt att avaktiviera min Facebook i går efter att ha insett hur mycket tid jag ägnar åt Facebook-relaterade saker. Är det inte att aktivt kolla på sidan så är det att deleta all spam från olika spel, email-notifieringar om att någon skrivit något i en grupp jag inte ens visste jag var medlem i  eller vansinniga uppdateringar som sänds till min android om att "Nu har x laddat upp ett foto" eller "X gillade Qs status".

Den här sommaren må ha varit usel rent ekonomiskt såväl som gällande vädret men jag vill inte behöva se tillbaka på den som sommaren då jag gillade statusar om att foppa-tofflor flyter och att vädret suger.
Facebook tar död på min kreativitet, individualitet och lust att göra något annat än att bara tokglo på en skärm. Så japp, vi har tagit en paus Fejjan och jag.

torsdag, juli 12, 2012

Göra en pudel

Läste om politiska fadäser och fastnade i uttrycket Göra en pudel. Även om jag vet vad det innebär kan jag inte låta bli att tänka mig någon som fluffar till sig, klipper, rakar och färgar för att se ut som om de kom från en annan planet. Gör en Alice Timander och blir en galahund istället för en luspudel.


(Bilder från diverse siter, inte kunnat hitta ursprung)

måndag, juli 09, 2012

Pausfågel

Småfixar lite med layouten som inte fått något kött på benen sedan den ändrade utseende. Allt kan ju inte bara vara yta?
Nu gäller bara att försöka förstå vad som hänt inom bloggvärlden de år som jag varit i ide. Några tips?

Follow my blog with Bloglovin

Lejontämjare, we've got one


Min käraste Iggy har blivit (ö)känd som barnet som pratade med katter.
Överallt hittas nya katter som är redo för en diskussion om livet, en liten måltid eller kanske en liten lekstund. Får vänner och bekanta nya (ludna) familjemedlemmar ska de besökas, underhållas och älskas. Tydligen delas det även ut löften om att vissa katter ska få bo hos oss och eftersom Iggy säger att katterna verkligen förstår vad hon menar, så är det inte mycket jag som moder kan göra åt saken.

Numer skämtas det även om att vi har så många katter i vårt hem att vi skulle kunna isolera med dem.

Ovan ser ni katt-tämjaren Iggy i full färd med att lära andras katterna göra volter. Emellanåt togs pauser för att lära den nyaste kullen använda kattlådan samt utfodra de större med mellanmål. Två dagar efter att bilden togs flyttade den randiga rumpan längst mot kameran hem till oss och han är numera en Nilsson, en Vinny Nilsson. Han ska bli fotbollshuligan när han blir stor, jepp.

torsdag, juli 05, 2012

Hej, jag är ett Crayola-face

Hej, jag heter Lisa och jag är en smink-nörd. Visa mig ett nagellack och jag kan pinpointa vilken nyans det är. Visa mig en förpackning och jag kan berätta för dig vilket märke det är.
Detta är inte en nyhet då jag under min sjukskrivning underhöll mig genom att skriva en sminkblogg, Rugby beauty. Namnet var och är givet, jag är mer tackling och lera bakom öronen än skönhetsdrottning.

Trots smeknamnet så signande jag för en tid sedan upp på något som heter Glossybox. Glossy glossy är vad den enerverande kvinnan i L'oreal-reklamen flamsar fram men även vad Glossybox kör med, "Stay glossy" till sin "glossies".
Jag är inte glossy, föredrar matt yta framför högblank och läppglans är inte riktigt min kopp te, men jag gillar idéen bakom Glossybox: för en liten summa per månad får du en låda med produktprover med vad som anses aktuellt eller återlanseras på marknaden. Tanken är att det ska vara lyxigt, trendigt och att den fina asken ska få dig att känna dig utvald. Du må inte vara en sminkbloggare eller B-kändis men det kommer minsann en personlig låda till dig!

Vill du känna dig än mer speciell så kan du recensera produkterna, dvs delta i en marknadsundersökning, och på så vis arbeta dig mot en gratis Glossybox. Häri ligger idéen bakom Glossybox och så många andra liknande tjänster som florerar i Usa, Kanada, Tyskland, Australien och Storbritannien; det är ingen tjänst till en älskad kund som bör skämmas bort (Glossy glossy) utan ett utbyte av tjänster mellan 3 parter. Detta visade sig som mest tydligt när Glossbox råkade skicka ut defekta parfymer från det eminenta företaget Love & Toast. Glossybox variant var gul, doftade helt annorlunda och var alldeles för flyktig för att kallas något annat mer än vatten. Företagets egna variant, sedd till vänster nedan, var perfekt.


6 boxar har jag hunnit betala mig igenom och jag har kanske inte hittat lika många nya fantastiska märken och produkter som jag hoppats, men boxen fyller ett syfte. Detta är inte så mycket att få mig att känna mig utvald, utan att ge mig ett ständigt flow av skönhetsprodukter jag annars aldrig hört, läst eller sett då jag inte läser s.k damtidningar. Istället för att köpa några Elle, Vanity Fair och Damernas Värld för att kolla igenom artiklar och reklam, spenderar jag mina pengar på en skönhetsbox.

Trots att fynden varit få och inte av den karat jag må önska så om jag ska vara helt ärlig har jag inte funderat på att avsluta prenumerationen. Förrän nu. Kan inte bestämma mig om jag ska känna mig blåst på konfekten som får produkter som inte passar den profil Glossybox får mig att fylla i eller om jag ska känna mig blåst eftersom jag får utfyllnadsprodukter som redan finns på marknaden samt ofta kommit i en Glossybox förgående månad?
Ett exempel på en skönhetsprodukt upp åt väggarna för denna damen var ögonbryn/ögonfrans-färg i brunt. Iochmed att jag har uppgett svart som hårfärg skulle jag behöva bleka mina bryn och fransar för att använda rekommenderad produkt vilken är speciellt utvald för mig.
När kunder får för sig att klaga på att de exempelvis får produkter för mogen hy när de är 18 år kommer ofta svaret "Det är det som är meningen bakom Glossybox, att upptäcka något nytt!".
Se där, Glossybox får tonåringar att bli gamla och svarthåriga gamla tanter blir blekta blondiner i gymnasieklass! Vilket jobb! Vilken utmaning de måste ha!
Skämt åsido, det är varför jag känner mig tveksam till att prenumerera eller ens rekommendera tjänsten.

Är att bli blåst det nya svarta? Det kan mycket väl vara så för runt Glossybox svärmar en stor klunga prenumeranter som hävdar att allt nytt är roligt, man ska inte klaga och det är ju så lite pengar man betalar för en fin överraskning varje månad.
Kan inte låta bli att undra om samma människor skulle tycka det var en lika trevlig överraskning att få päronsaft istället för skumpa på krogen? Man måste ju vara öppen och testa något nytt? Eller?

Man bör inte förminska sin makt som kund. Du måste inte nicka och följa strömmen, utan du kan stå upp för dig själv och få saker att förändras.