onsdag, augusti 31, 2011

Bitter kärring i spåret


I ett försök att vara något mer positiv och inte se allt nytt som skrämmande eller trist, startade jag ett litet upprop bland vänner och bekanta för att springa Iform-loppet i Malmö. Egentligen är sådana event inte alls min melodi men det var just det som var min tanke. Iochmed att jag behöver pepp för att fortsätta springa trots smärtor, så ville jag sätta ett mål jag inte kunde hoppa av i sista minuten.
Därav ett lopp på lagom distans i en stad nära mig.

Igår sprang jag det och tyvärr var det så dåligt organiserat att jag nästan skämdes för att jag fått mina vänner att betala för deltagandet. Jag var långt i från mitt personbästa, vilket brukar kräva att det finns fysiskt utrymme för att springa, men jag dök upp, genomförde och var trevlig under tiden.....för att sedan lacka ur (väl hemma) och skriva ett surt email till arrangörerna.

Fler lopp blir det, antagligen Yddingeloppet inom det närmsta, men antagligen inte fler mediaevent med konstruerad systerskap så som detta.
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag, augusti 28, 2011

Testing testing

Det går ett litet rykte om att det inte går att lämna kommentarer på bloggen. Skulle uppskatta om någon testade på det här inlägget

måndag, augusti 22, 2011

Spring för livet (minus Varga)

Lite här, var och överallt har jag tipsat om roliga löp/träningsbloggar. Bloggar som kanske inte alltid fokuserar på mest på teknik utan mer på känsla, motivation och inspiration. Det är vad som driver mig då jag vet att med min rygg kommer jag aldrig bli någon Evy Palm och ska jag vara krass så har det aldrig ens varit en dröm. Jag är inte en tävlingsmänniska utan jag låter lusten styra.

Kanske är det därför jag blir lite (lätt)stött när svenska Runner's worlds (fd) chefredaktör bygger en krönika på att allt fler springer för lustens skull och inte för att pressa sig. I förbifarten slänger han även ur sig en kommentar om dumheten med att efterfråga vattenfast smink i samband med löpning:
"Förr handlade ju löpning om löpning. Nu handlar löpning om hur man får tag på vattenfast smink"
Chefredaktörens krönika i Julinumret av Runner's world.
Personligen förstår jag inte varför det ena skulle utesluta det andra?
Löpning är en solitär hobby. Du må springa med andra men hur det känns, vad som driver dig och vilken upplevelse du söker, det skiljer sig nämnvärt. Vad som också skiljer den ena individens löpupplevelse från den andra är vad man behöver för att göra den ultimat. Om det innebär senaste pulsklockan, bästa kompressionsstrumporna eller en mascara som inte fastnar i tårkanalerna när du svettas, so what? Det handlar om vad du behöver för att nå dit du vill. Det ena är inte viktigare än det andra.

Personligen skulle jag nog uppskatta mina spring-turer mer om det fanns leopardmönstrade löparkjolar och chockrosa köparskor? Nu ser jag ju ut som om jag klätt ut mig när jag springer.
Jag skulle däremot inte uppskatta att någon skulle nedvärdera vad som ger mig motivationen att springa.
Däremot tänkte jag nog för ovanlighetens skull ta och slaska på lite läppstift inför nästa runda.Om det upprör så många kanske det för något gott med sig?

söndag, augusti 14, 2011

Har du något att berätta kära vän?

Det ringlar runt en liten utmaning på bloggarna och för en enda gångs skull blev jag faktiskt lite sugen på att medverka till spridningen. av Karins konstgrepps hemlisutmaning. Det gäller inte de coola hemligheterna utan de du får ont i magen av och skulle vilja inte bara gömma under den sk skämskudden utan nita utav bara den tills de försvinner.

Det tog mig ett tag att tänka igenom och hitta mina mörka små hemligheter men de finns helt klart:

  • Jag brukar referera till mig själv som en blondin men eftersom jag inte låtit min naturliga hårfärg växa ut sedan jag var 16, så har sanningshalten varit tveksam. Nu i somras insåg jag att jag är inte längre blondin utan kan definiera min hårfärg som 50/50 gammalt diskvatten/vitt. 

  • Kan dra ut skinnet på min mage 10 centimeter tills det ser ut som något slags fladdermusvinge. Så går det när man går upp 36 kilo under förlossningen och förlorar 33 på en månad. Hoppsan. Vanligtvis försöker jag trycka ihop min löshud till en liten korv och rulla ned den i byxan. Från fel vinkel kan det nog se ut som en penis. 

  • Jag har ibland ljugit och sagt att jag är föräldralös. Genom åren har det varit enklare än att förklara hela dramat och varför de inte funnits där.

  • En gång blev jag ihop med någon för att han tjatade så förbannat och det var enklare att bli ihop för att sedan dumpa honom, än att stå ut med hans förbannade puppy eyes. Elakt så att det förslår, visst? Han hann dock dumpa mig först så jag gissar att min karma håller sig uppe lite till.

  • Jag är  framstår hellre som ytterst asocial och too cool for school än erkänner att jag faktiskt är blyg och inte vet hur man ska bete sig i möblerade rum. Glor jag på dig så är det inte för att jag är en surfitta utan för att min moder var en alkad sådan vars handlingar dödade min självkänsla.
Nu är det din tur!

When in doubt


..adoptera inte bara en kattunge utan två! Visserligen syns bara Magda på denna bild iochmed att de båda är oerhört skygga och kräver rejäl övertalning för att ens närma sig en människa, men det finns även en något vildare varelse som heter Amy (Whinehouse såklart).
Full fart hos familjen Nilsson och då i synnerhet eftersom 22 kilo tunga hunden Roky är helsäker på att kattungarna är hans hundvalpar.
Published with Blogger-droid v1.7.1

lördag, augusti 06, 2011

Ny kompis?


Hittade den här fairtrade-smörjan på lokala Konsum. Har placerat den på finfin plats i kylskåpet med hopp om att våga äta den rosa veganska smeten som ska smaka rödbetor snart. Dock är jag lite rädd för att bli besviken så jag har inte vågat öppna den än - mitt liv i ett nötskal.

Published with Blogger-droid v1.7.1