måndag, augusti 23, 2010

Lämmeltåg för (stackars) Assange

Har folk inte lärt sig någonting? Alla dessa intellektuella frisinnade som kämpar för fri information för alla, vad pågår egentligen i deras huvuden?

Diskussionen som följer Assange får mig att tänka på lämlar där ett stort antal individer reagerar som om de hade ett kollektivt sinne. Uttalar hätska förbannelser över veka kvinnor, hittar konspirationer bland radikalfeminister och outtar diverse kvinnor som tänkbara häxor som förbannat deras stackars halvgud. Hoppar utför stupet, allt för vad någon sagt vara ett nobelt syfte.

Snackar om att rättsäkerheten havererat för att deras husgud fått en nagg i kanten av en åklagare som verkar ha haft en dålig dag och kontrar genom att hämta förskäraren för att ta död på de kvinnor som kan ha orsakat det hela. Hur går det ihop? Hur är tanken? Öga för öga baserat på gissningar?

Jag tror knappast att anklagelserna mot Assange och följetongen i pressen har på något vis skadat Wikileaks, utan snarare fått även de som är minst intresserade av internetfrihet att lyssna. Däremot tror jag att den hätska stämning som infunnit sig på bloggar som ett tänkt försvar av Assange (vad gör att ni tror att han verkligen behöver det? ) gör mer skada än nytta. Ert dravel om kvinnors sätt och blandandet av ärtor, morötter och feminism får mig att undra hur det egentligen står till med jämställdheten i Sverige. Hur behandlar ni egentligen era kvinnor om det här är hur ni agerar mot en för er okänd kvinna som kan tänkas ha kommit i fysisk dispyt med Assange?

måndag, augusti 16, 2010

Librarylover, för alltid.

Det är äntligen höst på väg och jag gör vågen. Vara inne, dricka massor av te/kaffe och läsa sig till lite kunskap. Inte vara så förbannat hurtfrisk med en honungsbrun kroppston, alltid på väg att göra något storslaget, utan bara nörda ner sig på biblioteket.
Jag har fått upp sådan speed i mitt läsande att mitt gamla (stendöda) projekt 50 böcker om året lätt hade kunnat heta 150 böcker om året. Senaste tiden har jag läst så många eminenta böcker att jag faktiskt måste tipsa loss
  • Ta mig, ta mig med dig av Lauren Kelly. Ännu en av Joyce Carol Oates psuedonymer men jag tycker mig se den distinkta skillnaden att dessa lutar mer åt thriller-hållet än de under hennes eget namn. Fortfarande mörka, förvirrande och väldigt mycket känslor utanpå huden, men ändå annorlunda
  • Borta bäst av Sara Kadefors. Av någon anledning har flertalet lokala bokaffärer sorterat in Sara Kadefors under chicklit. Undrar om de tänker att unga mediapersonligheter som skriver böcker, det måste ju bara vara chicklit? Den här är i en helt egen genre. Genialiska fördomsutpekar-böcker kanske? Författaren sätter fingret på hur vi bygger upp föreställningar om oss själva och vad som händer när de börjar naggas i kanten. Vad är identitet och vad är skydd mot omvärlden?
  • Kafka på stranden av Haruki Murkami. Jag har hört hans namn nämnas i Vi läser ett flertal gånger men något har tagit emot. Det har helt enkelt inte intresserat. Inte förrän jag läste om handlingen till denna boken, så insåg jag att det här nog skulle vara något jag verkligen skulle gilla. Splittrad men med en röd linje. Mycket filosofi utan att det känns dammigt eller högtravande. Att sedan huvudpersonen, Kafka bestämmer sig att den ideala boplatsen är på ett bibliotek, det gör bara mig ännu mer förtjust.
  • Donna and the Fatman av Helen Zahavi. En present från en vän som blev utläst på en natt. Snyggt språk, udda personligheter och ett annorlunda sätt att se på sitt liv och sitt öde. Egentligen totala motsatsen till Kadefors bok - här bygger folket inte sin självbild baserat på vad de vill vara utan på vad folk säger om dem.
  • Pygmy av Chuck Palahniuk. Definitivt inte en bok man läser medan man väntar på att sömnen ska infinna sig. Rapporter från en terrorist skriven på bruten engelska. Hur han uppfattar USA, sitt syfte och människorna han möter. Som vanligt med Palahniuk är inget riktigt som man tror.
  • Baby Jane av Sofi Oksanen. Kanske inte klassad som en sådan, men en ytterst bra bok om psykisk ohälsa och hur olika den ter sig för olika människor. Så som många av de ovanstående handlar den om vardagsflykt och hur många bygger upp sin självbild. Är du den du är nu eller den du var igår? Förändras du baserat på vem du är med? Vad finns egentligen innerst inne?

torsdag, augusti 12, 2010

Vela inför valet

Kanske är det ett klart tecken på att man nått en mogen ålder när man faktiskt ser fram emot valet och all den uppmärksamhet det ger åt alla vardagliga frågor som vi får huvudbry över. Egentligen är ju det här vår chans att arbeta för en bättre framtid. Det är iallafall den enda chansen många ger sig då det enda som engagerar dem politiskt är just valet. Vilka partier som tycker vad och varför, det hittar man enklast i tabeller i kvällstidningarna. Svaret på de hetaste frågorna just nu ger enkel överblick. Man behöver inte tänka alltför mycket, bara lockas av slagord och att någon fångat tidsandan.
Samtidigt skulle vi/man/de kunna göra så mycket mer genom att engagera sig politiskt och hjälpa till att forma ett parti. Driva frågorna framåt. Forma, agera, väcka tanke.

Fast, där halkar jag. Vet knappt ens vilket parti jag ska rösta på för inget passar som hand i handske längre. Det passar inte ens som en gammal Lovikka-vante. Jag vet bara vilka jag bör undvika då de kommer att ge mig omedelbar kontaktallergi.
Är det, min allmänna velighet,  också ett tecken på att jag nått en mogen ålder?

tisdag, augusti 10, 2010

Tredje gången gillt

Tanken är att jag ska återgå till studierna i höst. Märk väl, tanken. Jag vill, jag måste men jag är inte riktigt säker på att kroppen hänger med. Just nu känns det mesta som ett delirium orksakat av Citodon, Tramadol och trötthet, men om jag verkligen vill så måste det gå?
Just det, jag tror fortfarande på mind over matter. Bara viljan är fullmatad så går det mesta av bara farten.

Iochmed allt det här funderar jag på att återuppliva schmut. Få igång henne lite, få henne att tänka, brinna, muttra och viktigast av allt, göra något som kräver lite tanke på regelbundna tider. Genom att outa mina planer här så måste jag verkligen se till att allt fungerar. En kass kropp är just bara det, ett skal. Eller? Passande nog så återupptar jag Folkhälso-studierna.

Så, där har ni något att oddsa om. Grattis.