måndag, maj 31, 2010

pausmusik från puckelryggad


Eller kanske inte. Jag måste erkänna att jag hoppas lite på sol eller åtminstone uppehåll i regnet så att jag kan odlingslotta mig. Börja kroppen hit, dit och tillbaka en liten bit. Den håller på att stelna till den grad att jag tillbringar några timmar per dag att arbeta upp den från puckelrygg till mer normal rygg.
Kanske är det därför jag sminkar mig så att man lätt skulle kunna missta mig för Ipren-mannens bättre hälft?

måndag, maj 24, 2010

Bittert mellansnack

"Hur känns det att ha vänner? Är ditt liv rikare?"

Är två förbannat bra frågor ställda av Karin på Vacker o Underbar.
Jag skulle egentligen kunna kopiera hennes inlägg rakt av eftersom det stämmer nästan till punkt och prick på mig men jag tar essensen:
"Men jag önskar ibland att jag hade ett troget gäng tjej-kompisar, som jag alltid kunde umgås med på lediga stunder eller när som helst. Jag må ha mobilen full med nummer men ingen jag i första taget ringer till för att hänga med. Och ingen ringer någonsin till mig."
Om det är något jag önskar mig i födelsedagspresent såväl som i julklapp vareviga år, eller när stjärnorna låtsas falla, så är det att jag ska hitta min platoniska soulmate. Jag har min make, men det är inte samma sak utan det ligger ju på en helt annan nivå.Jag delar mitt liv med honom, men med vem ska jag dela detaljerna om mitt liv?

Jag hör gång på gång de stora bloggarna snacka om hur sociala medier förändrar livet och gör att man träffar mer folk, men jag måste erkänna att jag är ytterst tveksam. Jag tycker mest mig se folk som använder det för att främja karriären och knyta kontakter via mellanhänders profiler.

Eller kanske om jag ska vara riktigt krass så tycker jag mig se en skillnad på svenskar och amerikaner på nätet. För att vara ett ytligt folk i verkliga livet, så är amerikanarna bra på att knyta an på internet. De människor (amerikaner, australiensare och britter) jag lärt känna via IAM.bme och livejournal är fortfarande kvar i mitt liv nästan tiotalet år senare medan de svenskar jag lärt känna via bloggen här, de är spårlöst försvunna året senare. Folk må ringa mitt i natten, låna saker eller bo på ens soffa, men det är på något vis annorlunda efteråt. Har det med den svenska mentaliteten att göra? Skäms vi över vad vi gör på internet och vad det ger oss? Är allt bättre före och pinsamt efter?

fredag, maj 07, 2010

Vad vill du göra idag?

Vattenkoppor in the house innebär repetition, uttråkning och "Jag har ingen att leka med". Nu mer än någonsin önskar jag att vi hade en
  • trädgård, 
  • fler barn samt en 
  • fet ekonomi. 
Det senare mer än någonsin eftersom sjukskrivning (läs värk innebär rörelse- och sömnproblem) utan sjukskrivning (läs doktor som säger att hon vet ju inte vad som är fel än)  innebär noll pengar vilket innebar att jag igår släpade alla våra besparingar (läs pantflaskor) till affären som en annan fattiglapp.

Jag känner mig lite som en karaktär i the Royal Tenenbaums. Ja, det eller en biroll i en Woody Allen-film med en touch av Ringaren från Notre Dame. Tur att mina naglar är vällackade, annars skulle allt vara förlorat....ah.

Förresten, kan man hyra en vattenkoppsmittad lekkamrat från Manpower? Det vore superduper. I synnerhet om det var avdragsgillt som andra hushållsnära tjänster.
Äh, förresten, jag glömde att vi var fattigfolk. Nevermind.