fredag, april 30, 2010

Tipsa lätt

Klockan är halv 4, fåglarna börjar vakna och hunden tror att jag är allmänt dum som inte inser det underbara med att sova.
Istället surfar jag lite, promenerar runt i lägenheten, gör småsaker och surfar lite till. Snart blir det hundpromenad men så länge det är mörkt känns det lite osäkert.
Den senaste tiden har varit ett töcken av trötthet. Virrvarr av läkarkontakter och sjukhusbesök. Slogs med förvåning av hur fräscht sjukhuset i Trelleborg var och blir chockad över hur mycket reumatologen i Lund påminner om 80-talets Sovjet. Jag borde anteckna allt som händer men det tar emot. Jag är mer än det här. Kanske är det därför det känns så befriande att blogga om ytliga saker på engelska. Fokusera på fotograferandet av kosmetika och låtsas som om allt är fint som mjukvispad mascarpone.

Vad som fick mig att ens logga in här på schmut var att jag via Sjumilakliv hittade en blogg om att leta sig genom vården. Personligen vill jag inte riktigt skriva om hur jag mår eller ens skriva när jag mår som jag mår, så det känns bra att veta att det finns folk som gör det oavsett hur de mår. Det behövs.

fredag, april 16, 2010

Ludna kompanjoner

Det har varit så förbannat tyst och tomt den senaste tiden. Sedan våra pensionärer fick åka till himlen så har dynamiken här hemma ändrats och jag har inte riktigt anpassat mig. Det är ingen som kräver absolut tillgång till mitt knä och min uppmärksamhet, och det är ingen som följer efter mig i lägenheten och skriker ut katt-förolämpningar. Alla vanor har brutits upp och smulats sönder.
Det är annorlunda.

Jag har alltid haft djur. Så länge jag har kunnat minnas har jag haft ludna kompanjoner som agerat som en mix mellan bästa vän och snuttefilt. Iochmed att jag inte haft någon släkt att hänga i julgranen, har jag firat alla högtider med mina katter. De har fått ta sådan stor plats att de så gott som blivit min familj. Mitt liv har kanske inte kretsat kring dem men de har varit en klar mittpunkt.

Nu är jag knappast ensam. Jag har en människofamilj bestående av man och barn samt en djurfamilj bestående av oerhört väluppfostrad katt och en social hund.
Men, det är just det här med allt som var. De där katterna har jag haft hela mitt vuxna liv och med dem försvann så gott som alla band till den jag var innan jag blev en Nilsson. Det hela blev så definitivt. Det blir till att bygga en vardag med nya vanor (Hur ska jag kunna skriva på Schmut utan en katt i knät? En katt som tvingar mig att sitta ner, läsa nyheterna och ta en lugn bloggpaus?) och det gör man inte över en dag.

fredag, april 09, 2010

Tänka sig

Jag lever. Faktiskt.
Mår bara inte så bra. Fysiskt.

När allt det här är över och orken infunnit sig igen, kommer jag nog ha en rolig historia att berätta.
Jag vill just ha det, något roligt att berätta. Annars fastnar man så lätt i nyheter om allt våld som slår mor de svaga, allt hat som slår mot de andra och ja, varför inte surerier kring Fotbollsfruns utspel om döda män, feta kvinnor och psyksjuka.

Under tiden skriver jag lite på den där andra ytliga bloggen.