söndag, januari 31, 2010

Dela musik? Nä, vad menar du?


"Did you know you can share your music with your friends?"
Ah, ibland får Spotify mig att undra om jag blev tappad på huvudet som barn eller om jag bara föddes med den här sura sarkasmen som bubblar upp emellanåt?
Oavsett vilket så tänkte jag dela med mig av vad som strömmat ut genom högtalarna här hemma - The Devil Makes Three (med Spotify).

Det är konstigt, emellanåt märker jag att jag lyssnar på musik som skulle passat min pappa som hand i handske. Vem hade kunnat gissa?

lördag, januari 30, 2010

En värld av mjukglass


Det är, som alla vet, galet kallt, men till skillnad från de flesta så gillar jag det. Är som att vandra omkring i frysen och få fog för sitt konstanta sug efter glass. Emellanåt klagas det visserligen på att det är som att leka barnen från Frostmofjället (åh, denna uschla klassiker) men den dysterheten botas lätt när man inser att omgivningarna ser ut som mjukglass. Mmmm, mjukglass...
Låter det som om jag går på något?
Antagligen. En sur förkylning och alltför lite sömn gör att jag lever i min egen lilla bubbla.

Tog mig dock ut i vida världen ett kort tag och upptäckte då något som gjorde det hela till en wow-upplevelse:
Ny Fay Weldon-bok på svenska, En styvmors dagbok!
På sistone har jag haft svårt att hitta nya böcker att läsa så jag har mestadels sunkat i mig trista deckare från lokala Konsum. Så trista att jag varken minns titel, författare eller handling men de har fungerat perfekt som sömnmedel. Dock behöver jag något mer för att verkligen känna mig pigg, hejhej och igång. Lite Joyce Carol Oates, lite Palahniuk, lite Fay Weldon, lite som lurar, förvirrar, förvildar och får mig helt förälskad. Därför betyder det så mycket att hitta en ny Weldon-bok man helt hade missat. En triss-vinst är inget i jämförelse. Att sedan upptäcka att Weldons författeri växt vidare och att hon skriver i nutid med referenser vi alla känner till
"Flickor kan plötsligt "vända" när de kommer i puberteten, jag vet, från små änglar till Winehouse-monster nästan över en natt, de kastar sig in i snusk och grovt sex i ett anfall av enantiodromi, den där Jekyll och Hyde-, Paulus-på-väg-till-Damaskus-processen så älskad av Jung, men inte vår Isobel väl?"
gör det hela så mycket bättre. Krydda på moset som inte är något pulvermos int'!
Jag älskar Weldon när hon är en litterär kulspruta.


psst:
Känner du också för att googla enantiodromi? Stationsvakts läsare lär oss att det handlar om att bli sin/sitt tillstånds motsats.

torsdag, januari 28, 2010

Myterna om livet på landet

Dagens dummaste citat hittas i DN
"– Stockholm är Sveriges storstad, här finns fler singlar och man har andra ideal och förväntningar när det gäller utseendet, säger Dan Fagrell, vice ordförande i Svensk förening för estetisk plastikkirurgi."
Tydligen har stadsbor "andra förväntningar" när det gäller utseendet? Betyder det då att de som bor på mindre orter bryr sig mindre om sitt utseende?
"Är det där en ny eyeliner? Nej, det är bara rester från morgonens mockande i stallet.
"

Är det inte snarare så att utbudet är större i storstäder och det därför är enklare att genomgå vissa procedurer för att nå fram till avd man tycker är det ultimata utseendet?
Det finns knappast någon som fixar med restylane och botox i Sjöbo och därför är det inte lika vanligt bland ortsbefolkningen. Det beror knappast på att de boende bryr sig mindre om sitt utseende.

måndag, januari 25, 2010

Kalla fötter


Den senaste tiden har jag haft två stora funderingar och båda rör yta och kvinnor
  • Varför finns det inte vettiga vinterskor för kvinnor? Med vinterskor menar jag fodrade, bekväma skor som klarar promenader, snö och minusgrader. De senaste åren har jag antingen använt skateskor, Dr Martens eller handlat något på barnavdelningen, men denna vinterns kyla har fått mig att inse att jag behöver ha något bra. Dock verkar funktionsvänlighet och kvinnor inte vara något som går ihop ekonomiskt enligt tillverkarna?
  • Varför finns det inte vettiga badkläder för kvinnor? Allting är litet, binds ihop med tunna trådar och trillar av när man rör sig i vattnet. Det som säljs verkar mestadels fungera som godispapper - gör att något ser exklusivt ut men har inget direkt syfte. Idéen med badkläder verkar vara att det antingen ska skyla så lite så möjligt alternativt vara helkroppsdräkter som täcker allt för proffs.
Tanken att göra något själv har slagit mig mer än en gång. Det senare problemet går ju att arbeta kring då lycra finns att köpa, mönster följer med var och varannan Burda och allt man behöver är tid, ork, ork och lite ork till.
Att göra skor däremot, där faller hela DIY-tanken! Såvida man inte har ett trångt bankkonto så är man utelämnad till vad som finns på marknaden och utbudet för gemene kvinna kretsar kring fina stövlar och höga klackar.

Därför kan jag inte låta bli att undra vad kvinnor egentligen har på fötterna när det är minus 10 grader? Ett par stövlar som är 3 storlekar för stora men uppbullade med 3 par raggsockar? Eller begränsar de sin aktivitet för att inte frysa? Köper skor som räcker för 2 minuters promenad mellan bussen och hemmet?

Det mesta (för kvinnor) på marknaden, från underkläder, till skor och ytterkläder, verkar vara gjort för individer som inte är aktiva utan vars existens mest handlar om att synas. Stå i en hörna och se vacker ut. Ligga slängd över en divan och glänsa lite läckert.

torsdag, januari 21, 2010

Kan det knyta mina skor?

Tänk dig följande scenario:

Du går till läkaren efter att ha varit konstant däckad i ett halvår och halvkass i ett år innan dess. Under tiden börjar höfter och rygg strula och det går till den gräns där du inte kan sova pga smärtorna. Du ber läkare om hjälp NU och du blir nedskickad till någon som börjar berätta om
"Träningen är tänkt att stimulera till reflektion över invanda mönster och att ge övning i mental närvaro. Genom fördjupad erfarenhet av övningarna stimuleras den egna viljan till förändring och möjligheterna att upptäcka de egna kroppsliga och mentala resurserna."
Det hela handlar om basal kroppskännedom. I detta fallet är det nog menat att det ska lära mig hantera smärta men tydligen hjälper det för allt
"Basal Kroppskännedom™ (BK) är en sjukgymnastisk behandlingsmetod där man arbetar med både kroppsliga och själsliga aspekter. Syftet med behandlingen är att upptäcka, förstå och stärka egna inneboende resurser. På så sätt skapas successivt egna möjligheter att påverka sin hälsa, öka sin kreativitet och göra egna val i livet."
I detta fallet har man inte utrett orsaken till smärtan och verkar faktiskt inte bry sig särskilt mycket om varför den finns och återkommer. De kanske resonerar som så att om du inte dött av det, kan det inte vara så farligt? Något i den stilen måste det vara eftersom man bestämmer sig att prova alternativ medicin innan man ens gjort en grundlig medicinsk bedömning.

Är det bara jag som får konstiga vibbar av det här? Nu är jag visserligen ganska anti new-age redan från början, men när detta föreslås av lokala Vårdcentralen som aktiv behandling så är det väl något udda och tämligen flummigt?

onsdag, januari 20, 2010

Terrorstaden





Vårt kära barn har nått den våldsamma delen av trotsåldern samtidigt som maken fått en långdragen förkylning och min kropp gått ut i strejk. Pengarna vi aldrig hade har rymt och likaså orken att göra något mer än klara 6.30 på morgonen fram till 21.30 på kvällen.
Jag vet att tidningar som Mama och bloggar som ska få förbli onämnda (mest för min egen del) visar upp en bild av välbevarade mammor som i värsta stassen balanserar dussintalet blöjfria barn med fet karriär, samhällsengagemang och dyr shopping, men jag tänker inte ens försöka. Jag orkar ju fasiken ens inte ens logga in på Blogger för att lägga in en bloggpost.

Med det vill jag säga att saker nog går utför för Schmut just nu. Bloggen Schmut. Om jag inte kan sova kan jag inte tänka och kan jag inte tänka så är det förbannat viktigt att jag sparar den lilla ork jag har till att lalla runt med min trotsiga kärleksbulle Iggy. Lokala hemlösa får sig en penning och ibland slösar jag loss med både en semla och ett utreat nagellack på Tradera, men that's about it. Inrikespolitik och mediamissar noteras men inte mer. Mina tankar och mitt engagemang är som mest aktivt medans jag väntar på att sömnen äntligen ska komma, men när jag slutligen somnar brukar allt försvinna i en dimma.

Förhoppningsvis återkommer jag inom snar framtid med ett vasst sinne och förbannat mycket ork, men just nu verkar det inte närstående. Tyvärr. Därav nonsensbloggeri för jag kan inte förmå mig att ta död på Schmut än.

lördag, januari 16, 2010

Bortglömd nostalgitripp


Jag och min man firade 10-års jubileum för drygt en månad sedan. Inför det tänkte jag göra ett kitschigt kort men det föll helt på sin orimlighet då det knappt finns några foton på oss båda tillsammans. Mina eftersökningar resulterade i 4 foton varav 2 var släktuppställningar vid födelsedagsfester och 2 var fyllePolaroider från väl glömda såväl som fördömda tider.
10 år och inte ens ett enda foto på oss båda.

Tittar man i gamla analoga fotoalbum så kryllar det av parbilder. Poserande i värsta stassen och smilande inför kameran. Kanske för att det var något man använda till att krydda minnesvärda tillställningar. Det handlade just om att minnas och bevara medan vi idag med våra digitalkameror fotograferar allt som blixtrar förbi. Vi tycker att vi har inget att förlora för 4gb bilder tillåter närbilder på Carolas ansikte på Se&Hör såväl som 33 variationer av dagens porträtt till Bilddagboken.
Man skulle kunna tänka att ett foto är inte värt lika mycket numer men jag tror att vi kanske bara använder kameror på ett annat sätt idag.

Oavsett vilket så ångrar jag lite att jag glömt ta minnesbilder av oss två innan vi blev vi tre.


(Bilden ovan är från tidigt 2001, 7 kilo tyngre och 25 centimeter längre hår)

torsdag, januari 14, 2010

Surmulen


Fick höra häromdagen att jag alltid är så seg, trött och bitter. Igår fick jag höra att jag oftast är sur. Kanske ligger det något i det. Kanske inte att jag faktiskt är så som folk tror men att det finns ett skäl till att jag uppfattas så?
Man snackar om Haiti, ifrågasätter hur folket fortfarande kan vända sig till Gud och förvånar sig över att fler (i ens närhet) verkar bli upprörda över att Buhres Fisk i Kivik brunnit upp än att Haiti är shaken and not stirred. Man fokuserar ju ofta på det som skrämmer, det som gnager och det man inte förstår.

Det skulle vara enklare att deklarera att solen lyser, jag lever och semlor är gott, men på något vis känns det så självklart att jag knappt ens tänker på det.

tisdag, januari 12, 2010


Man vet att livet är lite trist och går på halvfart när dagens största händelse är att man målar naglarna....iförd dubbla raggsockor, dubbla långkalsonger och två tröjor varav luvtröjan är uppfälld. Om jag hade haft humor hade jag skrattat nu.

Som tur är ska vi försöka toppa det hela nu med Sons of Anarchy. Även om serien är lite såpopera emellanåt så gör musiken det hanterbart.

måndag, januari 11, 2010

Stava som en kossa?


Den här roade mig ett tag. Mestadels för att jag inte förstod varför man just valt ut lärarna? Om det handlade om köttätande så borde man väl ha valt föräldrarna för det är ju trots allt de som fostrar? Handlade det om att koka saker till klister?
Eller handlar det om usel skolmat? Dåliga lärare som inte kan lära barnen stava till teachers?

torsdag, januari 07, 2010

Låtom oss leka Årets blogg.

Iochmed att jag framstår som lätt sur, bitter och aningslös i mitt inlägg angående Aftonbladet och Bloggportalens tävling Stora bloggpriset, så gör jag ett inlägg med en handfull bloggar jag är förbannat förvånad inte synts bland nomineringarna. Kategorier aside, låt oss länka hej vilt:
  • Book of Miri - har blivit film, har blivit hyllad och har många följeslagare. Veteran med bredd och som gärna sticker ut. Vardagsblogg såväl som litteraturblogg skriven av en bibliotekarie.
  • Bjooti - sminkbloggen som nämns i tidningar, på bloggar, på lanseringsfester och på lokala Kicks. Skulle lätt kvala in under mode alternativt prylar.
  • Sammy Rose - egentligen inriktad på design, pyssel och foto, men är så mycket mer så som de flesta bra bloggar är. Som en mer designinriktad kusin till Sammy Rose finns Dosfamily.
  • Me hearties - förbannat smart blogg. Genomtänkt, rolig och knivskarp.
  • Livet bredvid - fokuserar på hur det är att vara stöttepelaren. Den som må ha hälsan men ser hur byråkratin och maskinieriet tuggar upp människor. Iochmed att hans fru har en egen blogg där hon beskriver sin syn och sin vardag blir det lättare att få grepp om situationen.
  • 50talsjakten - visar att design och inredning inte alltid måste handla om nytt utan att det kan bli en del av en livsstil.
  • Sister Disco - det perfekta exemplet på att en vardagsblogg kan vara vacker och inspirerande utan att tappa på det personliga planet.
  • Jojo Falk - ännu en vardagsblogg men en attans så unik sådan. Illustrationer som oftare än inte visar situationer vi alla hamnar i.
Jag skulle kunna lista ett 20-tal till utan att ens besöka min bloglines, men just nu kräver min kropp att jag besöker min säng.

Jag ska bygga hela världen lilla mamma


När jag var liten hade jag mycket Lego men lekte sällan. Nu har jag inget Lego och vill leka hela tiden. Som tur är har Iggy både Duplo och vanligt Lego vilket innebär att jag kan stilla mina kreativa lustar när som. Igår byggde jag makens jobb och idag Loppen i Christiania.

Jag förespår därför att oldschool Lego kommer att följa pärlplattorna som trend bland DIY-kidsen.

Repetition

Kanske är det så att när var och varannan Svensson har en blogg där det uttrycks glädje och besvikelse, så är svenska bloggfältet oöverskådligt. Det bildas grupperingar baserat på intresse, kön, ålder och social tillhörighet.
Det blev tydligt när VeckoRevyns bloggawards gick av stapeln och nu när Aftonbladets stora bloggpris har publicerat nomineringarna till sitt pris blir det än tydligare.
Jag läser igenom nomineringarna gång på gång och är säker på att det är något fel som gör att sidan inte laddas, men tydligen står allt rätt till utom hos mig :
ska det här vara gräddan av svenska bloggare som har nominerat sina favoriter bland svenska bloggar?
Inte nog med att det mestadels är samma gamla bloggar som omnämnts, utan det är också ett oerhört torrt startfält.
Är man rädd att erkänna att majoriteten av svenska bloggar handlar om vardag och konsumtion? Var är bloggarna som folket skriver?

Kanske är jag inte bara trött och sjuk utan även paranoid men jag får en känsla av att bloggarna som nominerat inte bara har dålig koll på vad som händer i bloggvärlden utan även att de har svårt för att ge cred till de bloggar som faktiskt är vällästa och har en bred läsarkrets. Istället blir det klubben för inbördes beundran där de nominerande nominerar varandra. Trist, förbannat trist.

onsdag, januari 06, 2010

Pausmusik

Man skulle kunna tro att jag just nu är helt frånvarande men jag är lite närvarande trots att min lever ligger uttröttad i farstun och mitt bäcken begått kommersiellt självmord. Lite är bättre än inget, or so I am told.

Fast, just nu är det en film med Debbie Harry, Evan Dando och Liv Tyler på tv. Produktionsteamet borde ha lyssnat på tanken att hellre ta lite än för mycket och i slutändan fastna med inget alls.
Ännu en trist film som jag slösar bort mitt liv på när jag kunde göra bättre saker.

måndag, januari 04, 2010

Inte innanför grindarna

En nyhet som slunkit förbi men som jag inte kan låta bli att kommentera (trots allt) är den kring ett förskolebarns uppsägning på vad som minst sagt kan kallas vaga grunder. Tydligen har det hela löst sig och barnet får gå kvar, men mamman till barnet får inte vistas på förskolans område.
Vad har då kvinnan gjort som gör att man anser henne ett arbetsmiljöproblem och så oroande att hon inte ens får hjälpa till att ta av sitt barn stövlarna?
"– Jag förklarade att det är jättetråkigt om barnskötaren blivit ledsen över någonting. Men jag undrade bara hur de jobbar utifrån ett genusperspektiv och förklarade för henne vad det handlar om, att man omedvetet behandlar pojkar och flickor olika. Det var inga otrevligheter på något sätt, säger Diana Saksala för SvD.se.
Under mötet förklarar också rektorn att ett vittne, en förälder till ett barn som går på förskolan, berättat att Diana talat i en brysk ton och ”låtit ironisk” under samtal med personalen. "
från SvD 100104

"Personalen på förskolan ska ha känt sig påhoppade av mamman enligt rektorn. Mamman ska ha sett missnöjd ut när hon lämnar och hämtar dottern vilket gett personalen obehagskänslor."
från SvD 091119
Är förskolor totaltära makter som inte bör diskuteras eller ifrågasättas? Är det inte vettigt att föräldrar är intresserade av vad sina barn gör och lär sig?

Kan dock inte låta bli att undra varför mamman går med på villkoret om att hämta och lämna utanför området? Visserligen är det ont om förskoleplatser i de flesta kommuner men vad ger det barnen för signaler att någons förälder är persona non grata? Vad är det vi inte hör i media? Visserligen har förskolepersonal tystnadsplikt men gäller den så långt att den täcker allt som sker på arbetsplatsen?

lördag, januari 02, 2010

Kärlek i en liten flaska


Mitt smink-intresse rör sig just kring smink - färger. Inte kamouflage utan krigsmålning och inspiration. I princip är det samma intresse som jag har för oljepasteller, torrpasteller och akryl, men jag applicerar det på mig själv.

Ansiktsmasker, portömningar och att ha en genomtänkt hudvårdsregim är något jag inte ens funderar kring. Kanske för att jag har en extremt liten budget och det finns sällan bra budgetvarianter när det gäller hudvård. Därför har det blivit mer av ett nödvändigt måste och jag lägger ner lika lite tanke vid inköp av ansiktscremer som jag gör när jag köper tandborste. Har jag tur fyndar jag något från Clinique på Tradera men oftast blir det Oil of Ulay på Konsum. Body shops produkter kostar mer än de lovar och Lush är visserligen tämligen trevliga, men kostar därefter.

Men, innan jul vann jag ett litet hudvårdskit hos Heartcore. Naturliga produkter, ekologiskt och inte testade på djur. Orangutang friendly och climate neutral. Egentligen allt jag brinner för men som en dyster ekonomi oftast sätter käppar i hjulet för. Jag fokuserar miljötänket på maten men när det gäller utsidan av min kropp så gömmer jag samvetet i byrålådan och slaskar på med lite färg för att pigga upp mig.

Vinsten kom lagom till nyår och har redan turnerat runt bland vänner, bekanta och grannar. Inte bara för att det är så ovanligt att jag vinner något utan mestadels för att det är tämligen ovanligt att jag pratar hudvård och än mer ovanligt att jag faktiskt hyllar någon produkt.
Produkterna från Stem organics var så underbart bra att jag faktiskt ser fram emot att fixa till mig! En peeling som känns som finaste sandpappret, dvs det river inte bort utan tar bort överflödet för att få en sammetslen yta. Ingen obehaglig lukt och inga stora korn som fastnar där de inte borde, utan helt perfekt i utförandet.
Produkten som knockade mig mest var dock ansiktsoljan Rejuvenating Face Oil. Olja låter inte som något jag vill ha i ansiktet utan i salladen, men den här oljan är mjuk, lätt och tunn. Inget klet eller slirande mellan fingrarna när fukten från tvätten möter oljan, utan den bara glider på. Ansikte, läppar, makes ögonbryn och dotterns knän, allt har fått möta oljan och allt har fungerat som smort. Inga sura miner, bara mjuk hud som luktar gott. Det senare är ett starkt plus i min bok då jag avskyr (över)parfymerade produkter. Den ekologiska grantvålen från Lisen Organics åkte ut ur badrummet direkt och kom att användas till golvrengöring.
Ansiktsoljan däremot luktar diskret av blommor men har en sådan mjuk personlig doft att den lätt kan tänkas ersätta parfym på både kvinnor och män.

Jag inser att detta inlägget börjar låta som om jag blivit köpt och sponsrad men tyvärr måste jag berätta att så är inte fallet. Däremot kommer jag gärna punga ut med de hundralappar som de här produkterna kostar för de var så bra. Måste erkänna att jag funderat både en och två gånger varför produkterna inte blivit mer uppmärksammade i pressen då alla skönhetsbloggar hyllar dem?