torsdag, december 30, 2010

Inte hur man vinner kunder


På PR-avdelningen: En vecka efter jul måste alla kvinnor ha uselt självförtroende så då passar vi på och hakar fast dem, visst? Små löften om snabb viktnedgång, långt liv och bra självförtroende. Fan, här har vi kommit på en jackpott!

Eller inte. Jag blir bara förbannad på stereotyp reklam som utgår ifrån att alla kvinnor bara fokuserar på utseendet. Varför får man aldrig prov-ex på tidningar där man lär sig något?
Published with Blogger-droid v1.5.9

onsdag, december 29, 2010

Rara hundar och sura människor

Läser lite via twitter, bloggar och bloggkommentarer att det pågår en fortsatt debatt kring kamphundar. Gör det egentligen inte alltid det? Vad som skiljer dem åt är vad som definieras som kamphundar? Vilka som är de farliga hundarna? Genom åren har det varit allt ifrån schäfrar till dobbermann till american pitbull. Vad som är konstant är ifrågasättandet av valet av hund. Kunde man inte välja något annat? En bättre ras? Vad vill man egentligen med en sådan där till?

Vad som fortfarande förvånar mig är att folk skiljer på hund och hund. Helt missar att det är miljön som gör hunden. Vem är det som håller i kopplet?
Vad som hände för 100 år sedan eller vad man må ha hört ryktesvägen om en sådan där i förorten som åt 15 barn och kissade på en pensionär, det är inte relevant.
Precis som människor är varje hund unik.

onsdag, december 15, 2010

den där Uffe, vilken respektfull kille...#2

Det förvånar mig något att så många blir förvånade över Ulf Nilsons klantiga brun-filosoferande i Expressen. Detta är trots allt mannen som för 5 år sedan hävdade att islam var en farlig religion och fattigdom inte hade något att göra med att människor sökte extrema åtgärder.

Min slutsats är att antingen läser folk inte tidningen eller så ser de honom som en pajas som inte är något att minnas. Samtidigt som vi lätt skakar på huvudet och suckar något om låta gamla stofiler ligga låter Expressen honom hållas. Lite populism håller magen i form och gör att lösnumren ryker? Är det kanske ett sätt att kamma hem de läsare som tog illa upp av Aftonbladets Vi gillar olika-kampanj?

(Titeln har # 2 eftersom originalet skrevs för drygt 5,5 år sedan)


Flattr this

måndag, december 13, 2010

Läshuvud

Jag vet inte om det hittade dockhuvudet skrämmer eller inspirerar mig men det konfunderar mig verkligen att jag hittade två likadana. Dock-massakern i Lund, är det något jag missat i historieutbildningen?
Published with Blogger-droid v1.5.9

torsdag, november 25, 2010

Dåligt minne månne

Det är lika intressant varje gång lite snö hittar ner i Skåne:
rubrikerna säger snökaos och vägröjningen är helt frånvarande förutom små berg av salt.
Varenda år. Vad hände med att lära sin läxa?

torsdag, november 18, 2010

Sur, och då menar jag SURmumriken

Det går ett rykte om att en boksta* förs*unnit från mitt tangentbord och det gör det förbannat s*årt att skri*a tenta där man hela tiden måste hålla tungan rätt i mun och und*ika den där förbannade boksta*en som inte *ill komma om man inte kopierar in den från annan text.

Jag röstar därför på att *i utesluter boksta*en V ur alfabetet alternati*t ersätter den med W. Ett alternati* är att jag slutar an*ända den här förbannade skitdatorn.

lördag, november 06, 2010

En tischa

Inte förenligt med Klädutmaningen 2.0 men eftersom min garderob annars bara består av gamla band t-shirts från 97 samt strumpor från graviditeten, så känns det ändå ok. Favorit t-shirten är lagom blodig och faktiskt det enda vita klädesplagget jag äger. Lite Rollerderby att köpa i Bad reputations webshop som borde vara uppe vilken dag som helst.

Psst: Att lämna sjukhuset i denna t-shirten efter ryggoperationen - blickarna man fick var priceless.
Published with Blogger-droid v1.5.9

torsdag, november 04, 2010

Dålig ekonomi ger mindre stimulans?


Psykologen Gunvor Andersson uttalar sig i dagens City angående hur fattigdom påverkar barn- och ungdomar:
"Fattigdom har större påverkan på barn i åldern 0-5. De hamnar lätt efter eftersom de inte får tillräcklig stimulans i sin utveckling"
Har nog läst detta en gång för mycket för jag får verkligen inte rätt på det: menar hon att konsumtion utvecklar barn i förskoleåldern? Utvecklas de genom nya saker?

Jag kan förstå att fattigdom tär mycket på tonåringar för det blir svårt att frigöra sig utan ekonomiska medel att kunna umgås med sina vänner, men en 4-åring?
Published with Blogger-droid v1.5.9

tisdag, november 02, 2010

Gott och blandat

Just nu äts det så mycket piller att det nästan kan räknas som en mättande lunch. Känner mig lite som en galen sköterska när jag pillar runt.

Har dock fått skjuta upp pluggandet lite - är helt ofokuserad just pga min meny. Närvaron räcker ungefär till 5 minuter Frontierville i timmen.
Published with Blogger-droid v1.5.9

söndag, oktober 31, 2010

Attsingen

Jag måste tyvärr meddela att A Fair maiden, Joyce Carol Oates-boken jag hade längtat så efter, inte höll måttet. Den var inte ens i närheten av ett fördelaktigt mått utan föll ganska platt och påminde i mångt och mycket om hennes böcker för ungdom vilka inte alls fallit mig i smaken. De saknar djup och innehåller bara ord, på ord och förutsägbar handling. Nästan om det varit skrivet under inflytande av morfin - det bara drivs på men inget knyts an.

Däremot kan jag meddela att Margaret Atwoods senaste, The year of the flood, fortfarande har mig golvad och får mig att önska att jag hade mer tid att bara läsa, läsa, läsa.

torsdag, oktober 28, 2010

Rapport från rum 16.

Är nu opererad och mår bättre än jag gjort de senaste året. Ja, om inte ens de senaste åren!? Ligger på sal med 3 andra sköna kvinnor som alla genomgått liknande operationer. Alles gut även om jag inte riktigt förstått hur allt är administrerat då utdelning av mediciner verkar vara avdelnings-lotto. Delar sal med en kvinna som gråtit och skrikit sig genom natten utan att personalen gjort annat än delat ut panodil, stilnoct och goda råd som ''Spänn dig inte så mycket, det blir bättre ska du se''. Jag gissar att goda råd är dyra?
Published with Blogger-droid v1.5.9

fredag, oktober 22, 2010

Trattkantarell

Först såg han mest bekymrad ut men sedan var det som om han insåg att hans emo-look var som gjord för Idol! Att ett litet kattbett kunde göra så mycket för karriären!? Move over Darin, nya puppyeyes i media!
Published with Blogger-droid v1.5.9

Tecken på hög ålder

Tights plus byxor plus fleecestrumpor plus benvärmare = jag fryser fortfarande.
Och, det kommer givetvis ett och, det snöar inte ens här.

tisdag, oktober 12, 2010

Var går gränsen?

På senare tid har det varit en del diskussion om mårdhunden. Tidigare har det mer varit i samband med norra Sverige och Finland men nu är även min landsdel aktuell för invandring.
Skånes Länsstyrelse går hårt ut i media och förutspår ond bråd död och kallar det McDonaldisering om mårdhunden får fäste. Han föreslår kameraövervakning, avlivning, sterialisering - hela kitet.
Så går det när ett djur lite för högt upp i näringskedjan vill flytta in.

Jag kan dock inte låt bli att fundera över hur vettigt det egentligen är att ingripa? Man säger att man gör det för att rädda mångfalden och skydda människor från smittor, men samtidigt gör man ju ett ingrepp i ett naturligt skeende. Är inte risken att man i sina försök att bevara allt på status quo rubbar naturens egna balans?

fredag, oktober 08, 2010

Grubblat färdigt

Igår firades ännu en bröllopsdag och tyvärr så infaller den så fel. Pappa trillade pinn några dagar innan vår första (och sin egen) bröllopsdag. Mormor, morfar och en vän lyckades även bomma in tiden före den stora dagen. Det blir en tid av beklaga sig, sucka och sedan försöka fira i dagarna tvenne.

Däremot slog det mig igår att jag för första gången på länge känner mig ganska trygg i mig själv. Vad som kommer följa härefter kan av några ses som oerhört provokativt, men jag måste erkänna att jag tror lite att mina morföräldrars himlafärd gjorde det lättare för mig att komma tillrätta med min bakgrund och uppväxt.
I alla år har jag haft hopp om att Nu, nu sker det! Nu får jag äntligen en familj!
Det kanske skulle komma en ursäkt för att det alltid tittats åt andra hållet, alla blåmärken och ärr som inte setts, allt beteende som sopats under mattan. Att det kanske skulle komma en dag då de erkände att de borde ha ingripit och att de faktiskt trots allt tyckte om mig som person. Inte bara för att de borde pga ett blodsband.
Jag borde för länge sedan ha insett att det aldrig skulle komma men man säger ju att hoppet är det som dör sist...

Pappa och jag slöt fred innan hans himlafärd. Mitt i mellan demens-dimmorna kunde vi prata och reda ut vad som hänt. Jag förstod hans rädsla och hur ihopskrynklad hans stolthet hade varit. Som vuxen kunde jag se det ur hans perspektiv och även om jag tvivlar att jag hade handlat likadant som han gjorde, så förstod jag det ur hans perspektiv.

Att min mor aldrig kommer att be om ursäkt eller ens erkänna att något kan ha varit hennes fel, det har jag alltid utgått ifrån. Det har varit den enda sanningen. Inte vad som hänt, utan att hon kommer aldrig erkänna svaghet. Däremot hade jag hopp om mina morföräldrar. Kanske hade jag t.o.m högre tankar om dem. De hade ju inget ont i sig. Jag såg vilken räddning de var för min bror. Jag såg hur de älskade sina andra barnbarn. Jag trodde att tid skulle fungera som avstånd och avstamp för dem att börja om. Sluta fred, tala ut och börja om. Det kom tyvärr aldrig. Det var visserligen vit flagg, kakor och kaffe, men vad som hände nämndes aldrig och om jag försökte inleda en diskussion, dog den ut.

Nu har det gått ett år och under det året har jag omedvetet kommit till ett avslut. Insett att det där inte bara hände men att ingen kommer ta ansvar. All rädsla jag bar på, all ångest och all smärta, det gav ju eko i mitt beteende under alla år. Men, under detta året har jag tänkt allt mindre på det. Eftersom hoppet om en stor härlig familjeförening inte finns lägre, så har jag nog också slutat grubbla över allt. Slutat fundera på vad som egentligen är fel med mig eftersom jag blev bortstött.
Någon behövde alltså dö för att hennes synders skull. För att sopa min bana ren.

Nu tror jag inte på Gud så det må låta konstigt att jag pratar om himlafärd men eftersom de som omnämns var troende skulle det kännas respektlöst att kalla det något annat.

tisdag, oktober 05, 2010

sublima meddelanden


Detta är hur min dotter ser mig. Tror ni hon menar att jag bör tona ner det lite? Mamma Lisa, Sveriges svar på Dame Edna?

Published with Blogger-droid v1.5.9

måndag, september 27, 2010

En parantes

Saker har äntligen börjat röra på sig. Då menar jag inte enbart att brunskjortorna tagit sig in i riksdagen via folkets valsedlar, även om detta är illa nog, utan även att jag äntligen fått tid för en operation.
Operation rädda valarna Lisas rygg har inletts. Dock kommer det ske på bortaplan och det blir en resa till Nacka för att börja fixa till det hela.

Kanske borde vi även ta tag i Operation rädda Sverige från den inskränkta idiotism som är Sverige demokraterna? Jag drar mitt strå till stracken genom att gissa mig till att många av de som röstat inte haft orken att arbeta sig igenom SDs historia eller politiska program, utan bara sett en liten vilsen pojke som ser ut att behöva adopteras, skolas om och få lite varm soppa. "En sådan liten sötnos kan väl inte vara rasist, kan han det, Nisse?"

Jag må inte vara Gudrun Schymans största fan men hon säger något vettigt i att det är viktigt att skärskåda deras politik. Det handlar inte om att ge SD mer utrymme i media utan att stoppa huvudet i sanden medan de målar om Sverige brunt med sina billiga offer-retorik och statistiska kullerbyttor.

söndag, september 05, 2010

Statusrad

Den här bilden må inte vara dagens men den visar definitivt min status just nu:
fullt upp försökande rädda två datorer som redan är självmordsbenägna. Finns det DBT eller LVM för bärbara?

Att det magiska numret är just 2 känns inte så förvånansvärt eftersom min senaste mobil och dess föregångare båda dör samtidigt. Den enda har inget ljud och den andra stänger av sig för en något impulsiv sovstund när så passar. När jag tänker efter, är det ungefär samma som gäller datorerna. Jag gissar att det pågår ett tekniskt uppror i vårt hushåll.

fredag, september 03, 2010

Schmut, en bloggmobbare i billigt smink

Några få människor vet att jag har ett sidoprojekt i form av en så kallad sminkblogg. För att klara av en vardag utan smärtstillande och tristess, startade jag en blogg som var så långt ifrån vad alla förknippar med mig att det nog fick en och annan kanariefågel att trilla pinn.

Den må handla om ett annat ämne men det är fortfarande jag bakom tangentbordet. Som Lisa aka Schmut kan jag inte låta bli att ifrågasätta produkter, reklam, vanor och beteende. Ett jag ifrågasatte på senare tid var att samtidigt som alla kritiserade Veckorevyns behandling av bloggerskor där man delade upp dem i A-, B- och C-lag utan att ge någon förklaring, verkade många godkänna DaisyBeautys liknande beteende. Godtycklig indelning utan förklaring i båda fallen.
Här hörde sig det om något mer betydelsefullt än bara en fest och en goodiebag, utan även en resa till Riga. Dyrt, beskattningsbart och en ytterst värdefull chans för en tjej som i princip betalar för att få blogga.

Ni vet alla hur många skönhetsbloggar det finns. Det är en tuff kamp att ta sig fram, upp och in på de listor som ger recensions-ex och inbjudningar till press-events. Som tur är råder det än så länge ganska bra stämning tjejerna emellanåt, men eftersom det handlar om fame and fortune ska man aldrig förutsätta något.

Mitt ifrågasättande blev rörde tydligen till det i skönhetsvärlden för tydligen ska man vara tyst, söt och le som en docka. Sorry, jag gör inte det. Med eller utan läppstift.
Min respons på Kickis inlägg där jag är en hater (ifall hon raderar/inte tillåter publicering.). Efter hennes beteende har jag ingen tilltro till hennes journalistiska etik.

"Jag skulle kunna skriva en lång harang här om hur du kallar dig mentor för unga tjejer inom media. Hur du svänger dig hit och dit med att du minsann är journalist medans andra bloggare, de är minsann bara bloggare som inte vet något. Vet du vad, jag tror minsann jag skriver den!

Det irriterar mig är att du kallar mig en hater för att jag ifrågasätter hur du behandlar de svenska skönhetsbloggare som du säger dig bry så mycket om?
Du vet liksom jag att det hade varit förbannat lätt att bara skicka ett email till skönhetsbloggarna i ditt nätverk. Berätta vad som gäller och att "vi är en tight grupp, men jag måste sålla och nästa gång minsann!", Istället får folk höra ryktesvägen att alla stora bloggare ska iväg på en resa och hejsan hoppsan, de var varken inbjudna eller visste om vad de skulle missa. Du vet hur mycket pr resan kommer att ge och det är inte bara ett litet event utan ett beskattningsbart PR-jippo sin kan ge de här bloggarna en rejäl skjuts framåt. Du sitter på ett kontaktnät som de flesta saknar.

Om du inte förstår att det känns, oavsett vad de välartade och ytterst snälla tjejerna säger, så tycker jag att du ska kolla i dina böcker om bra journalistik. Om jag minns rätt finns där nog ett kapitel eller två om nätverkande och dessutom hur man håller bra kontakt med sin läsarkrets.
Att du först hänger ut en tjej som skrev en ironisk kommentar på en blogg för att sedan backa när hon säger vad du vill, det är illa. Att du sedan refererar till mig som hater (och tydligen även bloggmobbare) det är mest pinsamt iochmed att det är du som gör ett sådant här inlägg. Är det inte du som är the mighty journalist med kontakter? Vad ger det dig att stampa på pöbeln?

Har du en dålig dag så ta ut det på Farmville som resten av befolkningen."


Edit: Kvinnan ifråga är nu inne på sin tredje post om vilken hemsk människa jag är som....kritiserar henne? Jag gissar det är där skon klämmer. Hon får lov att slänga med stora släggan hit och dit för hon är minsann journalist. Själv ska jag väl buga och ta emot med en förhoppning om att fina damen kastar åt mig en smula. För det är ju allt pöbeln vill, få frottera sig med finfina folket.

Sorry, ain't my thing. Du får gärna tro att jag är avundsjuk och bitter. Om det gör din vardag lättare, så visst. Jag gissar du behöver det.

Edit #2: Tydligen var det inte tre inlägg utan 5 hon tillägnat mig. Trevligt. Skoj att hon har något att göra och hetsa upp sig över. Synd att hon inte har roligare saker i sin vardag att bli upphetsad över.

måndag, augusti 23, 2010

Lämmeltåg för (stackars) Assange

Har folk inte lärt sig någonting? Alla dessa intellektuella frisinnade som kämpar för fri information för alla, vad pågår egentligen i deras huvuden?

Diskussionen som följer Assange får mig att tänka på lämlar där ett stort antal individer reagerar som om de hade ett kollektivt sinne. Uttalar hätska förbannelser över veka kvinnor, hittar konspirationer bland radikalfeminister och outtar diverse kvinnor som tänkbara häxor som förbannat deras stackars halvgud. Hoppar utför stupet, allt för vad någon sagt vara ett nobelt syfte.

Snackar om att rättsäkerheten havererat för att deras husgud fått en nagg i kanten av en åklagare som verkar ha haft en dålig dag och kontrar genom att hämta förskäraren för att ta död på de kvinnor som kan ha orsakat det hela. Hur går det ihop? Hur är tanken? Öga för öga baserat på gissningar?

Jag tror knappast att anklagelserna mot Assange och följetongen i pressen har på något vis skadat Wikileaks, utan snarare fått även de som är minst intresserade av internetfrihet att lyssna. Däremot tror jag att den hätska stämning som infunnit sig på bloggar som ett tänkt försvar av Assange (vad gör att ni tror att han verkligen behöver det? ) gör mer skada än nytta. Ert dravel om kvinnors sätt och blandandet av ärtor, morötter och feminism får mig att undra hur det egentligen står till med jämställdheten i Sverige. Hur behandlar ni egentligen era kvinnor om det här är hur ni agerar mot en för er okänd kvinna som kan tänkas ha kommit i fysisk dispyt med Assange?

måndag, augusti 16, 2010

Librarylover, för alltid.

Det är äntligen höst på väg och jag gör vågen. Vara inne, dricka massor av te/kaffe och läsa sig till lite kunskap. Inte vara så förbannat hurtfrisk med en honungsbrun kroppston, alltid på väg att göra något storslaget, utan bara nörda ner sig på biblioteket.
Jag har fått upp sådan speed i mitt läsande att mitt gamla (stendöda) projekt 50 böcker om året lätt hade kunnat heta 150 böcker om året. Senaste tiden har jag läst så många eminenta böcker att jag faktiskt måste tipsa loss
  • Ta mig, ta mig med dig av Lauren Kelly. Ännu en av Joyce Carol Oates psuedonymer men jag tycker mig se den distinkta skillnaden att dessa lutar mer åt thriller-hållet än de under hennes eget namn. Fortfarande mörka, förvirrande och väldigt mycket känslor utanpå huden, men ändå annorlunda
  • Borta bäst av Sara Kadefors. Av någon anledning har flertalet lokala bokaffärer sorterat in Sara Kadefors under chicklit. Undrar om de tänker att unga mediapersonligheter som skriver böcker, det måste ju bara vara chicklit? Den här är i en helt egen genre. Genialiska fördomsutpekar-böcker kanske? Författaren sätter fingret på hur vi bygger upp föreställningar om oss själva och vad som händer när de börjar naggas i kanten. Vad är identitet och vad är skydd mot omvärlden?
  • Kafka på stranden av Haruki Murkami. Jag har hört hans namn nämnas i Vi läser ett flertal gånger men något har tagit emot. Det har helt enkelt inte intresserat. Inte förrän jag läste om handlingen till denna boken, så insåg jag att det här nog skulle vara något jag verkligen skulle gilla. Splittrad men med en röd linje. Mycket filosofi utan att det känns dammigt eller högtravande. Att sedan huvudpersonen, Kafka bestämmer sig att den ideala boplatsen är på ett bibliotek, det gör bara mig ännu mer förtjust.
  • Donna and the Fatman av Helen Zahavi. En present från en vän som blev utläst på en natt. Snyggt språk, udda personligheter och ett annorlunda sätt att se på sitt liv och sitt öde. Egentligen totala motsatsen till Kadefors bok - här bygger folket inte sin självbild baserat på vad de vill vara utan på vad folk säger om dem.
  • Pygmy av Chuck Palahniuk. Definitivt inte en bok man läser medan man väntar på att sömnen ska infinna sig. Rapporter från en terrorist skriven på bruten engelska. Hur han uppfattar USA, sitt syfte och människorna han möter. Som vanligt med Palahniuk är inget riktigt som man tror.
  • Baby Jane av Sofi Oksanen. Kanske inte klassad som en sådan, men en ytterst bra bok om psykisk ohälsa och hur olika den ter sig för olika människor. Så som många av de ovanstående handlar den om vardagsflykt och hur många bygger upp sin självbild. Är du den du är nu eller den du var igår? Förändras du baserat på vem du är med? Vad finns egentligen innerst inne?

torsdag, augusti 12, 2010

Vela inför valet

Kanske är det ett klart tecken på att man nått en mogen ålder när man faktiskt ser fram emot valet och all den uppmärksamhet det ger åt alla vardagliga frågor som vi får huvudbry över. Egentligen är ju det här vår chans att arbeta för en bättre framtid. Det är iallafall den enda chansen många ger sig då det enda som engagerar dem politiskt är just valet. Vilka partier som tycker vad och varför, det hittar man enklast i tabeller i kvällstidningarna. Svaret på de hetaste frågorna just nu ger enkel överblick. Man behöver inte tänka alltför mycket, bara lockas av slagord och att någon fångat tidsandan.
Samtidigt skulle vi/man/de kunna göra så mycket mer genom att engagera sig politiskt och hjälpa till att forma ett parti. Driva frågorna framåt. Forma, agera, väcka tanke.

Fast, där halkar jag. Vet knappt ens vilket parti jag ska rösta på för inget passar som hand i handske längre. Det passar inte ens som en gammal Lovikka-vante. Jag vet bara vilka jag bör undvika då de kommer att ge mig omedelbar kontaktallergi.
Är det, min allmänna velighet,  också ett tecken på att jag nått en mogen ålder?

tisdag, augusti 10, 2010

Tredje gången gillt

Tanken är att jag ska återgå till studierna i höst. Märk väl, tanken. Jag vill, jag måste men jag är inte riktigt säker på att kroppen hänger med. Just nu känns det mesta som ett delirium orksakat av Citodon, Tramadol och trötthet, men om jag verkligen vill så måste det gå?
Just det, jag tror fortfarande på mind over matter. Bara viljan är fullmatad så går det mesta av bara farten.

Iochmed allt det här funderar jag på att återuppliva schmut. Få igång henne lite, få henne att tänka, brinna, muttra och viktigast av allt, göra något som kräver lite tanke på regelbundna tider. Genom att outa mina planer här så måste jag verkligen se till att allt fungerar. En kass kropp är just bara det, ett skal. Eller? Passande nog så återupptar jag Folkhälso-studierna.

Så, där har ni något att oddsa om. Grattis.

tisdag, juli 06, 2010

En post i månaden håller magen i form

Det finns egentligen mycket att skriva om; 
F!s dunderblunder med pengar som hade kunnat gjort en hel del av deras anhängare mindre stressfyllda inför månadsskiftet eller kanske min dundervurpa med cykeln som orsakade inte bara blåmärken stora som tefat utan även cykelns alltför tidiga bortgång.
Man skulle kunna skriva om huruvida Nicke Andersson borde adlas eller inte, han är ju trots allt det bästa vi har i kulturformat!
Kanske skulle man ägna några spaltmeter åt att Frankie Boyle snott åt sig det eminenta namnet Tramadol Nights för att använda det på en tv-serie när det skulle kunna bli min roman om jag hade kunnat sitta tillräckligt länge för att skriva den. Eller ja, om jag ens hade kunnat skriva värt bokstäverna.
Göra ett inlägg om hur förvånansvärt bra Sophie Dahl är på att bygga mjuka luftslott som döljer att hennes bok Leka bland vuxna egentligen är ganska tortig och bara lever på grund av aningarna av Roald Dahls mystiska värld.

Sedan kunde jag avsluta med att säga att hoppsan, bloggande är så passé och jag har ju haft den här illbattingen i 5 år och nu minsann ska det läggas ner, begravas och gå vidare.
Men se där, det tänker jag inte göra.

torsdag, juni 03, 2010

Tradera-freaks, tips

Tradera är min home-boy även om jag inte säljer alltför mycket där numer. Köper gör jag alltid, allt från vintage sminkförpackningar till SvampBob-kitsch till dottern.
Ska jag vara riktigt ärlig så är nog Tradera de flestas homeboy och iochmed att de nu kör en ny bloppis-drive så hoppas jag att fler tar tillfället i akt att knyta sin blogg till en bloppis via Tradera. Det finns så många bra bloggar som skriver om sina egna alster, vare sig det är knyppling, sömnad eller markers, och en hel del andra som skriver om vintage-fynd, från böcker till handväskor och Tura Satana-toppar, vi andra suktar efter.

Min favorit bloppis är inte knuten till bloggen men för er som missat det så har Book of Miri en finfin lista som Nervegas på Tradera. Annars finns det även godingar i form av I love recycling och Tjelsi.

Om det inte får er att vilja sälja era grejer (till mej) så är det dessutom så att de som har en aktiv bloppis med och tävlar om presentkort på HM:

"Juryn utser dagens bästa auktion, som belönas med ett presentkort värt 300 kronor. Varje söndag kommer samma jury välja ut veckans auktion som vinner ett presentkort värt 1000 kronor."
Iochmed att det just nu endast finns 23 bloppisar har man tämligen stor chans.

tisdag, juni 01, 2010

Erkännande är första steget

Jag är lite lagom osunt betuttad i Sandra Gustafsson. Inte bara är hon tuff och snygg, hon kan skriva också! Wonder woman, take that!
Därför blir jag lite exalterad när hon meddelar att hon ska sommarblogga på Bokcirklar, siten jag har en liten crush på.
Nu gäller det bara att leta upp vad jag hade för inloggning på Bokcirklar...ehum

måndag, maj 31, 2010

pausmusik från puckelryggad


Eller kanske inte. Jag måste erkänna att jag hoppas lite på sol eller åtminstone uppehåll i regnet så att jag kan odlingslotta mig. Börja kroppen hit, dit och tillbaka en liten bit. Den håller på att stelna till den grad att jag tillbringar några timmar per dag att arbeta upp den från puckelrygg till mer normal rygg.
Kanske är det därför jag sminkar mig så att man lätt skulle kunna missta mig för Ipren-mannens bättre hälft?

måndag, maj 24, 2010

Bittert mellansnack

"Hur känns det att ha vänner? Är ditt liv rikare?"

Är två förbannat bra frågor ställda av Karin på Vacker o Underbar.
Jag skulle egentligen kunna kopiera hennes inlägg rakt av eftersom det stämmer nästan till punkt och prick på mig men jag tar essensen:
"Men jag önskar ibland att jag hade ett troget gäng tjej-kompisar, som jag alltid kunde umgås med på lediga stunder eller när som helst. Jag må ha mobilen full med nummer men ingen jag i första taget ringer till för att hänga med. Och ingen ringer någonsin till mig."
Om det är något jag önskar mig i födelsedagspresent såväl som i julklapp vareviga år, eller när stjärnorna låtsas falla, så är det att jag ska hitta min platoniska soulmate. Jag har min make, men det är inte samma sak utan det ligger ju på en helt annan nivå.Jag delar mitt liv med honom, men med vem ska jag dela detaljerna om mitt liv?

Jag hör gång på gång de stora bloggarna snacka om hur sociala medier förändrar livet och gör att man träffar mer folk, men jag måste erkänna att jag är ytterst tveksam. Jag tycker mest mig se folk som använder det för att främja karriären och knyta kontakter via mellanhänders profiler.

Eller kanske om jag ska vara riktigt krass så tycker jag mig se en skillnad på svenskar och amerikaner på nätet. För att vara ett ytligt folk i verkliga livet, så är amerikanarna bra på att knyta an på internet. De människor (amerikaner, australiensare och britter) jag lärt känna via IAM.bme och livejournal är fortfarande kvar i mitt liv nästan tiotalet år senare medan de svenskar jag lärt känna via bloggen här, de är spårlöst försvunna året senare. Folk må ringa mitt i natten, låna saker eller bo på ens soffa, men det är på något vis annorlunda efteråt. Har det med den svenska mentaliteten att göra? Skäms vi över vad vi gör på internet och vad det ger oss? Är allt bättre före och pinsamt efter?

fredag, maj 07, 2010

Vad vill du göra idag?

Vattenkoppor in the house innebär repetition, uttråkning och "Jag har ingen att leka med". Nu mer än någonsin önskar jag att vi hade en
  • trädgård, 
  • fler barn samt en 
  • fet ekonomi. 
Det senare mer än någonsin eftersom sjukskrivning (läs värk innebär rörelse- och sömnproblem) utan sjukskrivning (läs doktor som säger att hon vet ju inte vad som är fel än)  innebär noll pengar vilket innebar att jag igår släpade alla våra besparingar (läs pantflaskor) till affären som en annan fattiglapp.

Jag känner mig lite som en karaktär i the Royal Tenenbaums. Ja, det eller en biroll i en Woody Allen-film med en touch av Ringaren från Notre Dame. Tur att mina naglar är vällackade, annars skulle allt vara förlorat....ah.

Förresten, kan man hyra en vattenkoppsmittad lekkamrat från Manpower? Det vore superduper. I synnerhet om det var avdragsgillt som andra hushållsnära tjänster.
Äh, förresten, jag glömde att vi var fattigfolk. Nevermind.

fredag, april 30, 2010

Tipsa lätt

Klockan är halv 4, fåglarna börjar vakna och hunden tror att jag är allmänt dum som inte inser det underbara med att sova.
Istället surfar jag lite, promenerar runt i lägenheten, gör småsaker och surfar lite till. Snart blir det hundpromenad men så länge det är mörkt känns det lite osäkert.
Den senaste tiden har varit ett töcken av trötthet. Virrvarr av läkarkontakter och sjukhusbesök. Slogs med förvåning av hur fräscht sjukhuset i Trelleborg var och blir chockad över hur mycket reumatologen i Lund påminner om 80-talets Sovjet. Jag borde anteckna allt som händer men det tar emot. Jag är mer än det här. Kanske är det därför det känns så befriande att blogga om ytliga saker på engelska. Fokusera på fotograferandet av kosmetika och låtsas som om allt är fint som mjukvispad mascarpone.

Vad som fick mig att ens logga in här på schmut var att jag via Sjumilakliv hittade en blogg om att leta sig genom vården. Personligen vill jag inte riktigt skriva om hur jag mår eller ens skriva när jag mår som jag mår, så det känns bra att veta att det finns folk som gör det oavsett hur de mår. Det behövs.

fredag, april 16, 2010

Ludna kompanjoner

Det har varit så förbannat tyst och tomt den senaste tiden. Sedan våra pensionärer fick åka till himlen så har dynamiken här hemma ändrats och jag har inte riktigt anpassat mig. Det är ingen som kräver absolut tillgång till mitt knä och min uppmärksamhet, och det är ingen som följer efter mig i lägenheten och skriker ut katt-förolämpningar. Alla vanor har brutits upp och smulats sönder.
Det är annorlunda.

Jag har alltid haft djur. Så länge jag har kunnat minnas har jag haft ludna kompanjoner som agerat som en mix mellan bästa vän och snuttefilt. Iochmed att jag inte haft någon släkt att hänga i julgranen, har jag firat alla högtider med mina katter. De har fått ta sådan stor plats att de så gott som blivit min familj. Mitt liv har kanske inte kretsat kring dem men de har varit en klar mittpunkt.

Nu är jag knappast ensam. Jag har en människofamilj bestående av man och barn samt en djurfamilj bestående av oerhört väluppfostrad katt och en social hund.
Men, det är just det här med allt som var. De där katterna har jag haft hela mitt vuxna liv och med dem försvann så gott som alla band till den jag var innan jag blev en Nilsson. Det hela blev så definitivt. Det blir till att bygga en vardag med nya vanor (Hur ska jag kunna skriva på Schmut utan en katt i knät? En katt som tvingar mig att sitta ner, läsa nyheterna och ta en lugn bloggpaus?) och det gör man inte över en dag.

fredag, april 09, 2010

Tänka sig

Jag lever. Faktiskt.
Mår bara inte så bra. Fysiskt.

När allt det här är över och orken infunnit sig igen, kommer jag nog ha en rolig historia att berätta.
Jag vill just ha det, något roligt att berätta. Annars fastnar man så lätt i nyheter om allt våld som slår mor de svaga, allt hat som slår mot de andra och ja, varför inte surerier kring Fotbollsfruns utspel om döda män, feta kvinnor och psyksjuka.

Under tiden skriver jag lite på den där andra ytliga bloggen.

onsdag, mars 31, 2010

Glad post och en trevliger påsker

Idag trillade Claras tidning in genom brevinkastet. Precis som väntat var den färgglad, fylld av livslust och små knep som visar på att man måste inte ha pengar för att vara en glad tax.
För er som vill ha en mer detaljerad beskrivning var det som om man blandat Reko, Leilas och Family Living i mixern och tillsatt lite trevlig bloggkänsla. Det var inte bara bloggeri ifrån Clara utan även Sammy Rose och Anna Ileby hade medverkat. Om man slänger in Miriam från Kafferepet, Miri från Book of Miri eller kanske Linnéa från Mon Cheri, så kan det bli en riktig långkörare. En feel-good tidning.

På tal om feel-good så har jag sedan länge insett att många så kallade tjej-tidningar får mig att känna exakta motsatsen. Dock fortsätter jag köpa dem för jag gillar färg och inspiration. Jag gillar i synnerhet att titta på sminksidorna och få galna idéer från modereportagen.
För att kunna underhålla mitt färgintresse men undvika bantningstipsen så började jag för ett tag sedan läsa sminkbloggar. Men det tog inte lång tid för mig att inse att antingen har jag bott under en sten i många år eller så har jag helt enkelt en annan inställning till smink - jag köper mindre och experimenterar mer. Jag struntar i vem som har vad på röda mattan och det skulle aldrig falla mig in att använda mig av 3 olika mascaror för att bygga upp mina ögonfransar inför en endaste kväll.

Därför bestämde jag mig för att starta en egen sminkblogg. En blogg för alla de som struntar i bronzers, primers, nagelbandsremovers och vad man egentligen anses bör göra för att bli vacker som en dag, men samtidigt vill kunna frossa i färg och Cyndi Lauper-inspirerade produkter.
Rugby beauty heter bloggen och den finns här.

måndag, mars 29, 2010

Inte Cyber-shot, Cyber-skit del 2

Telefonen blev inlämnad. Min man berättade för kundtjänsten på Telia vad som hänt och att vi inte sökte garanti för displayen (vilket hänt långt tidigare) utan för att man inte kunde höra ljud "innifrån", dvs man kunde inte använda telefonen till att ringa.

Idag fick min man ett brev från Anovo:
"Ej garanti pga åverkan. Pris avser byte av display samt hörlursflex."
De räknar med att de skulle kunna reparera den för en kostnad av 1615:- alternativt skrota den för 262:-. Vill vi ha tillbaka telefonen så måste vi betala 343,75:-.
Oavsett vad vi gör så måste vi alltså betala Anovo samt fortsätta betala för telefonen till Telia, vilket innebär cirka 13 månader avbetalning till.

Det hela gör mig så arg att jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen!
Vi har meddelat lokala Telia vad vi ville ha fixat och det ska tydligen gälla under garantin, men när Anovo gör sin bedömning ser de bara till det yttre och struntar i att telefonen har ett inre fel som är helt orelaterat till en sprucken display.
Anovo har dessutom mage att kräva svar inom 7 dagar och det via brev, fax eller email. Kundtjänst via telefon har de inte så man kan inte försöka förklara för dem vad som hänt och vad man egentligen vill.
En snabb googling visar tyvärr att jag är inte den första som blivit lurad av Anovo och jag kan inte låta bli att fundera över varför Telia ens vill förknippas med ett sådant företag?

Vad som står helt klart för oss är att om det här inte fixar sig så kommer vi aldrig anlita oss av Telia igen.

fredag, mars 26, 2010

14 + 17 =31


Vår fyrbenta familj halverades idag då de två seniorerna fick åka till himlen tillsammans.
Jag trodde inte att jag skulle ha styrkan att ta ett beslut och sedan genomföra det, men så fick det bli. Även om det snart är påsk så är det inte katter som återuppstår och blir sitt unga friska jag.
Mina ögon är så puffiga att man skulle kunna tro att jag silikoniserat dem. Men nej, det är bara galen saknad.

torsdag, mars 25, 2010

Det handlar inte om Bjästa, det handlar om dig

Det senaste dygnet har jag hört mer om Bjästa än någonsin tidigare. Negativa ordalag, det bör jämnas med marken, uteslutas ur Sverige och visst måste det handla om inavel?

Det är kanske en sund reaktion att skylla på samhället - det måste vara dom. Men, vad vi gör är egentligen precis vad folket i Bjästa gjorde och det är att peka ut en gemensam fiende. Visa på den felaktiga faktorn och förtränga vad problemet egentligen är.

Jag tror inte att Bjästa är unikt. Tanken att barnet vi sett växa upp kan bli en våldtäktsman är skrämmande och vi vill nog alla förtränga den. Skylla på yttre omständigheter, skylla på offret eller skylla på ..ja, vad som så länge det inte träffar för nära egen farstu.
Istället för att se vad det är som gör att den här pojken tog stegen mot att bli sexualbrottsling, så fokuserade man på varför en viss flicka kunde se sig som offer.
Istället för att se varför en hel kommun smutskastade små barn som var offer för ett brott, så fokuserar vi på hur illa det står till i den här kommunen.

Om vi fortsätter så här kommer vi aldrig lära oss. Bjästa är inte unikt, våga inte ens tro tanken.

onsdag, mars 24, 2010

Ses


Ett litet rött hjärta till Loo.
Tack.

tisdag, mars 23, 2010

Länkkärlek




Jag är lite förälskad i Jag & min kompis och det känns helt okej. Den blir bara bättre för varje besök och varje gång ser jag bilder som fastnar. Saker jag skulle vilja ha på min vägg.

Vem gillar du i den vida webbvärlden?

måndag, mars 22, 2010

Inte Cyber-shot, Cyber-skit


För ungefär ett år sedan fixade jag mig finfina mobilen med finfina kameran och allt var så rosa så.
Efter en månad började började linsskyddet haka fast sig, men vad är väl det när man är förälskad?
Ett tag senare sprack displayen men eftersom jag själv är full av sprickor, ärr och så kallade fina linjer, så intalade jag mig att det gav mobilen karaktär.
Ibland dog mobilen och ibland hakade den upp sig med ett Vänta alternativt Uppdaterar, men vem har inte sina dåliga dagar ibland?
Idag slutade den helt med att vara mobiltelefon och bestämde sig för att bara vara mobilkamera: jag kan inte höra vem som ringer och vad de säger. Jag kan inte ens höra om det tutar upptaget när jag ringer någon eller om signalen går fram. Den är dock så vänlig att den tillåter mig att höra att någon ringer, men att få samtala, nej nej, där går gränsen.

För varje mobiltelefon jag köper, så verkar jag köpa ner mig. Desto fler funktioner de har, desto sämre fungerar de.
Så, om någon vill mig något, skriv det på en lapp och lägg det på posten alternativt maila.

Snyggaste matbilden

..och antagligen mer ärlig än de flesta andra, är den från Emma Hambergs och Anette Rosvalls matreportage i senaste Amelia. När hinner man annars med de små detaljerna?

Från Söndagsbilagan i Sydsvenskan och jag känner att det är helt sant. Själv kan jag inte ens tänka och nysa samtidigt.

fredag, mars 19, 2010

Invasionen är nya Iprenmannen?

I ett storslaget försök att vara positiv började jag lyssna på Invasionen på Spotify (efter att ha hört en reklamslinga för bandet). Tyvärr kan jag inte låta bli att undra om låten "Korrumperat" är en självreflektion från Lyxzéns sida? Texterna och popsvinget får Håkan Hellström att framstå som en svensk Jello Biafra.

Det enda positiva är att jag blir irriterad över att sådan här skit hyllas (pga sin förgrundsfigurs musikaliska meriter) att jag får mer energi än vad dubbel koffein och värktabletter lyckas ge mig.

onsdag, mars 17, 2010

Frihet i en liten ask?


Rokys nya flexikoppel får mig att skratta varenda gång jag tar fram det. Freedom? Vilken ironi.
Tur att hundar inte kan läsa..

tisdag, mars 16, 2010

Unga flickor och mogna kvinnor


Kissie är inte bloggaren som hyllas av särskilt många. Hon anses vara elak, en mobbare som gömmer sig bakom ett alter ego.
Petra Medes nya serie handlar om hennes alter ego som kan anses vara elak. Jag gissar att det kommer hyllas i media eftersom det redan innan premiären fyllts spaltmeter.

Jag kan inte låta bli att undra var skillnaden ligger mellan elakt alter ego och elakt alter ego?


(printscreen från Aftonbladet)

måndag, mars 15, 2010

Statusrad


Bilden illustrerar hur Iggy mår just nu och var faktiskt hennes respons när vi lekte Visa känslan. Hon illustrerar öroninflammation och det mitt i prick!

fredag, mars 12, 2010

Kryss i taket och tummen på


Jag tänkte göra ett inlägg om hur förbannat efter jag är, men sedan insåg jag att detta är dagen då jag varit produktiv som få:
tvättat, tagit långpromenad med Roky, haft pärlmaraton med Iggy, sanerat kattlådor, handlat, planterat (golden sunrise-timater, san marzano-tomater, aubergine och minimajs) samt assisterat Iggy när hon anarki-sått salvia, timjan och peach melba blomsterkrasse.
Så det så.

Jag kommer med all säkerhet ligga pall i en vecka.


(anarki-sådd : kast med litet frö i finfin jordsoppa.)

onsdag, mars 10, 2010

Du ska inte se fram emot att gå till läkaren


Vänthallen på Universitetssjukhuset, även kallat Blocket, i Lund är en väldigt färgglad och välkomnande plats där man känner att man kan slappna av innan man ska leta sig till rätt doktor i rätt flygel via rätt hisshall. Den skulle kunna vara det och den borde vara det för att få nervösa sjukhusbesökare att känna sig till väl till mods, men istället är den en stilstudie i grå sten.

Jag förstår att inredning knappast är det man tänker på först när man lägger budget, men såvida man inte är väldigt retroglad och försöker låtsas att man är en flygvärdinna på 60-talet, så känns det här så oerhört "Äh, snabba dig och stick hem, va?!".

Något att ångra

..är kanske när man gör ett citat som får en krönikör att framstå som pedofil?

(Från dagens City Malmö/Lund)

tisdag, mars 09, 2010

w00t!


I en tid av internettande hade jag helt glömt hur skoj det är att få hallmattan (eller bristen på sådan, tack katterna) full med trevlig post i form av paket.
Tävlingen jag vann hos Nails Etc kom idag och så gjorde även några fina vintage-vinster från Tradera.
Vem vet, nu kanske jag även kan komma se ut som en civiliserad människa? Iallafall har jag inget att skylla på.

Psst


Ni har väl inte missat att Underbara Clara håller på att dra igång en egen tidning med hjälp av Västerbottens Folkblad?
Vi är många som klagar på dagens utbud på tidningar vilka alla är fyllda av "bli stolt över den du är men banta 5 kilo på två veckor så att du kan fånga drömmannen", så varför inte testa hennes variant som jag gissar är helt fri från bantningstips?
Min gissning är att ju fler vi är som stöttar henne nu, desto större är chansen att hon får fria händer att utveckla den helt till vad hon vill. Iochmed att hon är den hon är (matglad kristen feminist i Norrland), tror jag att hennes intåg på arenan kan skaka om lite i tidningvärlden. Eller iallafall, jag hoppas lite.

Dessutom måste jag erkänna att alla Umeå-bloggarna får mig att vilja välja bort Skåne för deras landsdel.

(foto (c) Underbara Clara)

Har du en Spotifylista?

Jag gjorde precis ett litet utrop på Twitter men eftersom majoriteten av alla jag känner inte har Twitter men (trots det) förbannat bra musiksmak:

Spotifylistor?

Hjälp mig, jag har fastnat här med Horrorpops och de är så förbannat sliskiga att jag får lust att bojkotta allt vad musik är!

måndag, mars 08, 2010

Bevis på behovet av 8 mars

En äldre kvinna blir hotad till livet av en yngre man efter att deras hundar råkat i dispyt. När hon frågar om han verkligen hotar henne så kontrar han med att "Detta är bara början. Om jag ser dig igen ska jag dra ut dig och din hund och sparka ihjäl er".
Senare samma dag ringer mannens pappa och ber om ersättning för hundens veterinärbesök. Inga kvitton, ingen försäkring utan han vill hämta kontanter i hennes bostad. Hon vägrar och ber om hans sons uppgifter så att de kan lösa det via post. Det visar sig då att sonen gett falskt namn och glömt meddela sin pappa om upprepade dödshot, men trots detta står fadern vid sin sons sida. Vad är en okänd kvinna värd när det gäller blodsband?

När kvinnan dagen efter försöker polisanmäla detta säger polisen att de kan inte motta en anmälan för hon vet inte vem förövaren är.
Hot och våld mot kvinnor är alltså helt okej så länge du ser till att vara anonym.

K plus vinna

Allt oftare de senaste åren har jag hört Grattis på Kvinnodagen. Det är något vi ska fira. Hatten snett på svaj, presenten i hand, humöret på topp och jovisst, flaggan på helstång!
Tyvärr kan jag inte låta bli att vara så bitter att jag ifrågasätter firandet och tycker att flaggan borde vara på halv stång. Visst, den är på väg upp och man kan tänka sig fira vad vi har klarat av, men om man ser sig omkring, kan man verkligen tycka att vi nått toppen? Är det ett jämställt samhälle vi lever i? I sin egen vardag kan man tycka att allt är finemang, men hur är det hos grannen? På bakgatorna i stan? Hur är det 100 mil bort?
Kanske bör man även tänka över vad jämställdhet egentligen är, vilka mål har vi? Med vi menar jag då inte det som kan bortförklaras som slogans skrivna av stereotypa manshatare utan regeringens mål som kort och koncist kan sammanfattas i fyra punkter:
  • Jämn fördelning av makt och inflytande (Vem styr i din kommun?)
  • Ekonomisk jämställdhet (Har männen och kvinnorna som utför samma jobb samma lön?)
  • Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet (Vem sköter sopsorteringen, moppningen och att tant Elsas fönster blir tvättade?)
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Hur ofta möter du en kvinna som gått in i stängda dörrar?)
Därför skulle jag vilja poängtera att jovisst, man själv kan sitta i världens skönaste sits där att är så jämställt att t.o.m dammråttorna vet vem i familjen som ska dammsuga udda veckor, men hur är det för din mamma? Din granne? Din gamla klasskompis? Om det känns för jobbigt att se på omgivningen med klar blick, ta en titt på omvärlden i form av vad du ser på nyheterna, läser på bloggar och hör ryktesvägen. Kan du då säga att vi lever i en jämställd värld?

Kan du med absolut säkerhet säga vilket årtionde bilden ovan kommer ifrån? Vilken världsdel?
Det må vara en bild från 1940 (public domain, Dorothea Lange)och den må utspela sig på amerikansk mark, men jag gissar att en hel del av er tvekade? Det skulle likväl kunna vara södra Europa i mitten 90-tal eller Vitryssland för bara några år sedan. Ensam kvinna med flertalet barn. Oförmögen att försörja sig och väntar på att en man ska dyka upp och göra situationen anständig samt hållbar. Därmed kan vi gissa att 2 av fyra mål (med svenska mått mätt) inte är uppfyllda.
Så länge tvekan kring ursprunget finns har vi inte ett jämställt samhälle.

Den dag vi inte har någon tvekan, den dag vi uppnått alla mål, ska vi fira med klackarna i taket, för då minsann, då behöver vi ingen förbannad internationell kvinnodag!


--------

Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen.
Fler inlägg kan läsas hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya - Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.

lördag, mars 06, 2010

Om biplolaritet är en välfärdssjukdom så är jag undantaget som bekräftar regeln

Jag har inte mycket koll på vem som skriver vad och när det gäller de stora bloggarna måste jag erkänna att jag sällan läser dem. Inte för att det är något fel på att vara stor och populär, utan för att de oftare än oftast beskriver ett liv och en vardag jag varken förstår eller är intresserad av.
När jag då hör att Fotbollsfrun, som hyllas av alla och senast fått ett pris som Årets Morsa, skrivit något om Ann Heberlein blir jag glad. Kanske kan äntligen någon av de där stora bloggarna skriva om något annat än snoriga barn, shopping och vad man fick i sin goodiebag på senaste pressträffen!
Tyvärr visar det sig vara något som gör mig tvärförbannad och får mig att grina argt över att Fotbollsfrun är så förbannat hyllad när allt hon är skulle kunna beskrivas som en inskränkt bully. En kvinna som jämför självmordstankar som gnäll? Verkar antyda att bipolaritet är ett välfärdssymptom?
När hon sedan blir ifrågasatt av någon som säger sig vara Ann Heberlein, så svarar hennes läsare med samma förbannade hyllningar av hennes dynga. Fotbollsfrun ursäktar sig i form av en ful vridning om att hennes utläggning bara handlade om boken och inte sjukdomen, och att vi alla missuppfattat hennes kommentarer om att skärpa till sig

"Psykisk ohälsa bryr sig inte om status, jobb och patriciervillor. Eller gör den det? Om man lämnade Ann i en skog med bara kläder, vattenflaska och tändstickor, skulle hon må dåligt då?
Frågan jag ställer är denna; Har vi det så bra att vi blir sjuka?
Människor som inte har tak över huvudet och inte kan ge sina barn mat, funderar de över meningen med livet?"



Edit:
Fler bloggare har uppmärksammat diskussionen och Mymlan tar på sig att försöka förklara Fotbollsfrun tanke medans Sjumilakliv skriver mer personligt.
Vill man förstå hur vardagen kan te sig för en psyksjuk (oavsett diagnos) har Psykiatrin samlat hundratalet bloggar medans Psykbryt samlat bipolära bloggare under termen bippos.

fredag, mars 05, 2010

Dagens puppyeyes

Jag vill ha en ny kropp, underhållning på tvn, kaffe & kaka samt inget dåligt samvete. Det är väl inte för mycket begärt? Det är först när jag skulle be om världsfred som jag skulle vara ute på djupt vatten.

tisdag, mars 02, 2010

Fuskare med bakverk


Idag hade jag måndagsångest ända tills jag insåg att det inte var måndag, och då tog jag till slut itu med dagen och gjorde kladdkakemuffins á la Ennui. Eftersom jag trots allt kände lite måndag, så tillsatte jag kanel, kardemumma, muskotnöt och kaffe. Bling på blinget gör vardagen lite lättare. I synnerhet efter att man läst alla skräckhistorier om sjukskrivna som inte anses tillräckligt sjuka men inte tillräckligt friska för att vara friska och således förblir osynliga....och inser att man själv är på väg in i den dimman.
Ska jag dock vara riktigt ärlig är det nog mer omvärldens respons som skrämmer mig. Kommentarerna angående soffsittare, fuskare och parasiter sätter mer tryck över bröstet än något annat. Empati verkar vara omodernt.

måndag, mars 01, 2010

44.50 för lady Dahmer och 2 kajaler


Jag är en sucker för crossover och jag är en sucker för bra namn.
När nätpersonligheter gör entré i pappersmedia kan jag inte låta bli att tycka att det är ganska intressant. Kanske lite för att det är så oväntat att se svennen med blogg bli wow-wow i tidningen bredvid röda mattan-folket. Det blir lite revenge of the nerds över det hela. Vem som helst med en internetuppkoppling och huvudet på skaft kan ta över!
Och, när det gäller namn, bilden ovan säger allt. De må kanske vara usla men det är så rätt i prick att det gör mig ganska glad.

Resten av tidningen, lite mer än 100 sidor relationstjaffs, utseendefixering och modetips, kommer med all säkerhet förbli oläst och bortskänkt inom snar framtid.

lördag, februari 27, 2010

Internet är inte bara tralala?


Jag är den första att erkänna att jag varit ytterst selektiv de senaste månaderna. Eftersom jag mått kass har jag så gott som bara läst glättigt material på internet. Lite Farmville, lite sminkbloggar och sedan stänga ner. Det kan mycket väl ha rört sig om feghet men jag har haft en känsla av att för mycket sura äpplen från verkligheten skulle få mig att tippa över på fel sida. En sida vilken jag skulle ha ytterst svårt att ta mig upp från och således skulle det kunna fucka upp så mycket med allt jag älskar.
Därför har jag även missat mycket. Min egoism har gjort att jag inte sett, läst och hört om andras liv, och om vi tror på synder, är det kanske den största av de alla? Att vara så inne i sitt eget att man glömmer alla andra?

Eftersom mitt hjärta just nu är ersatt av wellpapp i väntan på en bättre version, så hoppas jag extra mycket på er:
Kanske finns det någon som läser som står i direktkontakt med högre makter? Kanske har extra fin karma gömd undan någonstans? Isåfall får ni gärna skänka Social ingenjörskonst/Loo en tanke. Hon behöver allt det och en påse kärlek.

fredag, februari 26, 2010

För er som saknar pausknapp

Det finns inte så många människor vars bloggar/journals/etc jag följt år in och år ut. De flesta hänger kvar ett år eller två, sedan tappar man taget och hittar nya favoriter. Det är som allt annat - man utvecklas, hittar nya insikter och intressen, och således söker man nya vägar.
Iochmed det så blir det än mer tydligt när det är någon som hänger kvar. Hade jag varit några år äldre hade jag kanske kallar dem gamla godingar, men iochmed att jag är så ung och piffig kallar jag dem istället favoriter. Runt 10 år har de alla följt mig genom datorer, webbläsare och anteckningsböcker. De här är några av de som är så självklara för mig att jag kan inte ens ge dem snärtiga beskrivningar utan länkarna får stå för sig:

  • Shannon Larratt har jag läst sedan han var Glider på Iam.bme. Smart, rättfram och förbannat rolig emellanåt.
  • Helen har jag känt sedan mina första dagar på internet då hon var HellcityHelen med egen domän fylld med bilder från diverse rockkonserter. Nu är hon som jag, gammal med barn, men förbannat skön ändå.
  • Roxanne har bytt alias några gånger men henne poetiska ådra följer konstant.
  • Zory är någon som gör mig helt förbluffad gång på gång. Lever fullt ut och låter oss följa med på resan.


(Alla är på engelska då den enda svenskan som jag följt sedan mina första webbdagar, Izan, dog för drygt 5 år sedan)

Vad är ett fan?


Allt som oftast stöter man på Facebook. Det är nästan så att man blir förvånad när något nämns utan att Facebook på något sätt tar sig in i diskussionen. Äh, du kan se hennes nye gubbe på Facebook, Vi ses på fejjan eller Bli ett fan av oss på Facebook. Just det senare förvånar mig. Jag vet inte riktigt varför jag ska förväntas digga allt bara för att de finns på Facebook? Morgontidningen, smöret och kvarterspizzerian, alla tigger oss om att promota dem på Facebook. På något vis går folk på det där, känns kanske lite underground och personligt, och helt plötsligt sitter man där med 263 fansidor listade varav ytterst få egentligen är något man är ett fan av utan bara en helt vanlig konsument. Fan är ju trots allt en förkortning av fanatiker (fanatic) och det är ett stort steg mellan att dyrka Star Treks Next Generation och att dyrka en mejerikoncern? Eller?

torsdag, februari 18, 2010

Pausknappen


Tröttergök är inte dödergök utan bara en södergök med förbannat kass kropp. Jag vill en massa men har inte riktigt energin till att göra mer än det mest basala. Allt annat får ligga på paus. Trist men inte mycket att göra något åt just nu.

måndag, februari 15, 2010

Skönt svar

Läst och fotograferat ur dagens City Malmö Lund.
Svaret nedan är responsen på frågan Vem vill du prisa?

lördag, februari 13, 2010

Vad vore en bal på slottet?

Läste ut Fay Weldon i förrgår och det var med sorg i hjärtat jag satte in den i bokhyllan. Det är som att vara på en alldeles underbar fest och inse att snart kommer soluppgången och det är dags att gå hem och ta itu med vardagen igen. Att avsluta en bra bok är helt enkelt som en käftsmäll - vad ska jag göra nu?

Jag har suttit och velat ett tag. Påbörjat gammal skåpmat och läst vad jag egentligen förkastat men en titt på Book of Miris senaste inlägg om just böcker fick mig att minnas vad jag glömt och det är att Joyce Carol Oates har kommit med en ny bok.
Helt plötsligt känns det som om solen skiner igen.

fredag, februari 12, 2010

Arbetarklass

Veckan har spenderats med the Devil Makes Three på repeat, poppandes piller och sortera Iggys kläder i färgskala. Emellanåt har jag spelat en runda Farmville och läst en nyhet eller två. Jag märker att hela bloggosfären, svensk som internationell, buzzar om att Alexander McQueen begått självmord men själv tycker jag att det är mer tragiskt att arbetarikonen Phil Harris dött. Inte för att man kan väga två dödsfall på våg för att hitta det som väger tyngst, men personligen tycker jag att en kroppsarbetare som visar att även fåordiga män kan vara bättre föräldrar än vilken Mama-omslagsmodell som helst, definitivt behöver sina hedersomnämnande.

Allt är inte glitz och glam, utan många lever liv där sorgekanter under naglarna inte handlar om avskavt nagellack från Chanel

tisdag, februari 09, 2010

Oj oj oj, var är Svampbobs trumma?


För att riktigt kunna förstå min verklighet bör man kanske veta att den är starkt influerad av Svampbob Fyrkants psykadeliska värld. Inte för att jag valt det utan för att Svampbob, det är ledstjärnan i Iggys liv. Gult är inte gult utan Svampbob-färg, människor är inte sura utan de är som Bläckvard och det finns inte hamburgare utan bara krabburgare! Man sjunger inte vaggsånger, man sjunger ledmotivet till Svampbob-serien.
Bara så att ni vet.

Fingret på

Jag har inte många hjältar. Jag är inte mycket för hjältar eller idoler över huvudtaget och har nog aldrig varit. Ju mer man pressar upp någon på en piedestal, desto större är risken att de trillar ner och bryter nacken. Skadade hjältar hamnar lätt i skymundan och får ta skit för allt som gått fel.

Däremot finns det lite löst folk som jag verkligen gillar. Som får mig att le även när de ser ut som butterkakor. En av de där människorna är Henry Rollins och han råkade själv sätta fingret på vad det är vad jag gillar med honom:
"Sometimes it hits me how many times I have been to some of these places. Usually, say on a tour like this one, I am older than the driver and crew and have been doing shows for years longer. My references are from the Bronze Age. I have been at this a long time and the years have sped by. I have been doing shows in Budapest for twenty-three years, some of these places, much longer. There’s no doubt about it, this is what I do. I will be forty-nine next week. I don’t see what else I could have done with all of this time. Being out in the world, so far, has been the best thing I have found. There are times when things are not interesting minute-to-minute, like on a tour like this."

Hönan eller ägget

"När det gäller diagnoserna för de unga skåningarna är psykiska sjukdomar överpresenterade.
- Att gå in i en depression vid 24 för att det inte finns jobb borde inte leda till så kallad förtidspension. Det måste till arbetsmarknadsåtgärder för den gruppen säger Bertil Thorsson"
sidan 04 Metro Skåne 100208
Mannen som tror att psykiska sjukdomar till stor del beror på vårt vardagsliv och således kan botas med något så enkelt som praktik på närmsta ICA alternativt rehabiliteringskurs med temat äggskale-marmorering är inte vem som helst utan Försäkringkassans analytiker!
Det är så många fel med hans resonemang att jag blir mörkrädd.
Först och främst borde dock hans arbetsgivare informera honom om vad psykiska sjukdomar innebär. Vad en depression är och hur det skiljer sig från att vara lite deppig.

Sedan kanske han inser att ingen blir bipolär av att vara arbetslös även om man skulle kunna tycka att kontakten med Försäkringskassan lätt kan knuffa in vem som helst i en psykos.

måndag, februari 08, 2010

Bloggmat


Ja, håll inte bara ögonen öppna utan även smakpaletten! Jag gissar nämligen att jag inte är den enda som fastnar i ett djupt hål när det gäller fantasi till vad som ska sättas på matbordet vareviga kväll.
Om man glömmer, eller snarare förtränger, de stora namnen när det kommer till matkreationer så kvarstår inte mycket mer än recept i tidningar, tv-program, bloggar..och ja, de där gamla receptkorten som alla mor- och farmödrar har i sin ägo!
Förutom visst huvudbry vid tydning av ingrediensförteckning så är de ett recept på klar succé då man inte bara får mat utan även humor på köpet. Några som insett vilken skatt de sitter på är folket bakom Den Bruna Maten, en blogg som jag hoppas kommer revolutionera erat middagstänkande.

Har ni ingen släkting att hämta en låda hos, så kan ni alltid fynda på närmsta loppis eller på någon auktionTradera.

torsdag, februari 04, 2010

Bästa smeknamnet

Hittar jag i DN och om jag hade haft lite bättre koll hade jag säkert hört talas om det långt tidigare
"Och så kommer BUS-bloggarna (Brun utan sol-bloggarna – typ kossor och dessie och paow.) att behöva provocera ännu mer för att nå ut. I skrivande stund ligger ju till exempel Kissie under kniven för att få schyssta bröst till sommaren."
BUS-bloggare? Vilken underbar benämning! Måste dock fråga mig om det är brun utan sol eller om det bara är foundation i helt fel nyans? Det senare vore ju nästan trevligt för det skulle innebära att smink-missar som annars är rejäla faux pas skulle bli inte bara accepterade utan även trendiga.
Själv är jag en TJK-bloggare med en trist jävla kärring blogg.

Oavsett vem som är vad och varför, så är det skönt att se att Johanna Ögren fått en rejäl plattform där hon inte behöver megafon för att höras.

onsdag, februari 03, 2010

Okej, nu så vet ni


I natt läste jag bitar av min dagbok som ett enkelt sätt att bli tröttare än tröttast. Den effekten uteblev och istället blev jag lätt bekymrad när jag inser hur rubbad jag låter. Tanken att någon skulle läsa den utan att förstå att jag trots allt har en viss sorts humor, ja, den tanken gör mig rädd. Iochmed att dagböcker är något som intresserar mig så som lite annat, så inser jag hur lite struktur jag har. Visserligen är de dagböcker man läser, ex Virginia Wolf, Doris Lessing och Joyce Carol Oates, skrivna med tanken att en dag bli utgivna så en jämförelse är inte ens att tänka på. Men. Just det där, men. Det må röra sig om dagböcker skrivna av författare som har ordet på sin sida, men under ytan måste det ju ändå röra sig om det privata? Eller har de privat(are) dagböcker som fungerar som avfallspåse och vad som ges ut är det som hänger lätt, löst och ledigt?

Oavsett vilket, med citat som det nedan, så framstår jag som tappad bakom en vagn.
" Jag ska även se allmänt bestämd ut : Det ÄR en bajskorv i min kalsong men om jag inte erkänner dess närvaro finns den inte. Mind over matter, känslan ligger dig i fatet."



Edit : Med hjälp av Google translate framstår jag som ännu mer tappad om än med en viss poetisk twist.
"I will also see generally given out: it is a bajskorv in my underwear but if I do not recognize its presence is not. Mind over matter, the feeling you are in a barrel."

tisdag, februari 02, 2010

Hej hej egoist

Det finns en stackars liten man. Han har ett barn som är helt oönskat från hans sida men som han trots allt försöker älska. Så fint av honom! Så ädelt!
"Mamman skänkte sin vackraste gåva till barnet. Pappan fick sitt liv förstört.

Kvinnans rätt till sin egen kropp kan inte ifrågasättas. Men när hon sätter sin barnlängtan över mannens vilja, har hon då gått för långt?"
källa

Hans självcentrering har inga gränser och enligt uttalande i Sydsvenskan så tycker han att hans nuvarande relation är helt okej men att det inte är den mest fantastiska personen i Universum som han delar sitt liv med.
Egentligen tycker jag att mannen är värd en lusing men eftersom jag är pacifist så föreslår jag terapi.

söndag, januari 31, 2010

Dela musik? Nä, vad menar du?


"Did you know you can share your music with your friends?"
Ah, ibland får Spotify mig att undra om jag blev tappad på huvudet som barn eller om jag bara föddes med den här sura sarkasmen som bubblar upp emellanåt?
Oavsett vilket så tänkte jag dela med mig av vad som strömmat ut genom högtalarna här hemma - The Devil Makes Three (med Spotify).

Det är konstigt, emellanåt märker jag att jag lyssnar på musik som skulle passat min pappa som hand i handske. Vem hade kunnat gissa?

lördag, januari 30, 2010

En värld av mjukglass


Det är, som alla vet, galet kallt, men till skillnad från de flesta så gillar jag det. Är som att vandra omkring i frysen och få fog för sitt konstanta sug efter glass. Emellanåt klagas det visserligen på att det är som att leka barnen från Frostmofjället (åh, denna uschla klassiker) men den dysterheten botas lätt när man inser att omgivningarna ser ut som mjukglass. Mmmm, mjukglass...
Låter det som om jag går på något?
Antagligen. En sur förkylning och alltför lite sömn gör att jag lever i min egen lilla bubbla.

Tog mig dock ut i vida världen ett kort tag och upptäckte då något som gjorde det hela till en wow-upplevelse:
Ny Fay Weldon-bok på svenska, En styvmors dagbok!
På sistone har jag haft svårt att hitta nya böcker att läsa så jag har mestadels sunkat i mig trista deckare från lokala Konsum. Så trista att jag varken minns titel, författare eller handling men de har fungerat perfekt som sömnmedel. Dock behöver jag något mer för att verkligen känna mig pigg, hejhej och igång. Lite Joyce Carol Oates, lite Palahniuk, lite Fay Weldon, lite som lurar, förvirrar, förvildar och får mig helt förälskad. Därför betyder det så mycket att hitta en ny Weldon-bok man helt hade missat. En triss-vinst är inget i jämförelse. Att sedan upptäcka att Weldons författeri växt vidare och att hon skriver i nutid med referenser vi alla känner till
"Flickor kan plötsligt "vända" när de kommer i puberteten, jag vet, från små änglar till Winehouse-monster nästan över en natt, de kastar sig in i snusk och grovt sex i ett anfall av enantiodromi, den där Jekyll och Hyde-, Paulus-på-väg-till-Damaskus-processen så älskad av Jung, men inte vår Isobel väl?"
gör det hela så mycket bättre. Krydda på moset som inte är något pulvermos int'!
Jag älskar Weldon när hon är en litterär kulspruta.


psst:
Känner du också för att googla enantiodromi? Stationsvakts läsare lär oss att det handlar om att bli sin/sitt tillstånds motsats.

torsdag, januari 28, 2010

Myterna om livet på landet

Dagens dummaste citat hittas i DN
"– Stockholm är Sveriges storstad, här finns fler singlar och man har andra ideal och förväntningar när det gäller utseendet, säger Dan Fagrell, vice ordförande i Svensk förening för estetisk plastikkirurgi."
Tydligen har stadsbor "andra förväntningar" när det gäller utseendet? Betyder det då att de som bor på mindre orter bryr sig mindre om sitt utseende?
"Är det där en ny eyeliner? Nej, det är bara rester från morgonens mockande i stallet.
"

Är det inte snarare så att utbudet är större i storstäder och det därför är enklare att genomgå vissa procedurer för att nå fram till avd man tycker är det ultimata utseendet?
Det finns knappast någon som fixar med restylane och botox i Sjöbo och därför är det inte lika vanligt bland ortsbefolkningen. Det beror knappast på att de boende bryr sig mindre om sitt utseende.

måndag, januari 25, 2010

Kalla fötter


Den senaste tiden har jag haft två stora funderingar och båda rör yta och kvinnor
  • Varför finns det inte vettiga vinterskor för kvinnor? Med vinterskor menar jag fodrade, bekväma skor som klarar promenader, snö och minusgrader. De senaste åren har jag antingen använt skateskor, Dr Martens eller handlat något på barnavdelningen, men denna vinterns kyla har fått mig att inse att jag behöver ha något bra. Dock verkar funktionsvänlighet och kvinnor inte vara något som går ihop ekonomiskt enligt tillverkarna?
  • Varför finns det inte vettiga badkläder för kvinnor? Allting är litet, binds ihop med tunna trådar och trillar av när man rör sig i vattnet. Det som säljs verkar mestadels fungera som godispapper - gör att något ser exklusivt ut men har inget direkt syfte. Idéen med badkläder verkar vara att det antingen ska skyla så lite så möjligt alternativt vara helkroppsdräkter som täcker allt för proffs.
Tanken att göra något själv har slagit mig mer än en gång. Det senare problemet går ju att arbeta kring då lycra finns att köpa, mönster följer med var och varannan Burda och allt man behöver är tid, ork, ork och lite ork till.
Att göra skor däremot, där faller hela DIY-tanken! Såvida man inte har ett trångt bankkonto så är man utelämnad till vad som finns på marknaden och utbudet för gemene kvinna kretsar kring fina stövlar och höga klackar.

Därför kan jag inte låta bli att undra vad kvinnor egentligen har på fötterna när det är minus 10 grader? Ett par stövlar som är 3 storlekar för stora men uppbullade med 3 par raggsockar? Eller begränsar de sin aktivitet för att inte frysa? Köper skor som räcker för 2 minuters promenad mellan bussen och hemmet?

Det mesta (för kvinnor) på marknaden, från underkläder, till skor och ytterkläder, verkar vara gjort för individer som inte är aktiva utan vars existens mest handlar om att synas. Stå i en hörna och se vacker ut. Ligga slängd över en divan och glänsa lite läckert.

torsdag, januari 21, 2010

Kan det knyta mina skor?

Tänk dig följande scenario:

Du går till läkaren efter att ha varit konstant däckad i ett halvår och halvkass i ett år innan dess. Under tiden börjar höfter och rygg strula och det går till den gräns där du inte kan sova pga smärtorna. Du ber läkare om hjälp NU och du blir nedskickad till någon som börjar berätta om
"Träningen är tänkt att stimulera till reflektion över invanda mönster och att ge övning i mental närvaro. Genom fördjupad erfarenhet av övningarna stimuleras den egna viljan till förändring och möjligheterna att upptäcka de egna kroppsliga och mentala resurserna."
Det hela handlar om basal kroppskännedom. I detta fallet är det nog menat att det ska lära mig hantera smärta men tydligen hjälper det för allt
"Basal Kroppskännedom™ (BK) är en sjukgymnastisk behandlingsmetod där man arbetar med både kroppsliga och själsliga aspekter. Syftet med behandlingen är att upptäcka, förstå och stärka egna inneboende resurser. På så sätt skapas successivt egna möjligheter att påverka sin hälsa, öka sin kreativitet och göra egna val i livet."
I detta fallet har man inte utrett orsaken till smärtan och verkar faktiskt inte bry sig särskilt mycket om varför den finns och återkommer. De kanske resonerar som så att om du inte dött av det, kan det inte vara så farligt? Något i den stilen måste det vara eftersom man bestämmer sig att prova alternativ medicin innan man ens gjort en grundlig medicinsk bedömning.

Är det bara jag som får konstiga vibbar av det här? Nu är jag visserligen ganska anti new-age redan från början, men när detta föreslås av lokala Vårdcentralen som aktiv behandling så är det väl något udda och tämligen flummigt?