tisdag, september 29, 2009

hissmusik


Idag betedde jag mig som om jag vore ett halvt decennium äldre än vad jag är :
jag satte mig på den nedfällbara sitsen i hissen under färden upp.

Hade det varit en ironisk grej eller kanske för ett kitchigt foto så hade det varit en sak, men de senaste dagarna har mina leder börjat bete sig som om de vore besatta. Svedavärkbrännkärring is my middle name.

Har försökt förtränga det hela med piller, kaffe och mjuka bloggar som Mon Chéri, Underbara Clara och Drömma. Dagdrömmerier om söta väninnor som kommer med varm choklad, biskvier och kortspel.
Men det vill inte ge med sig, så jag tänker gömma mig under ett gäng filtar för resten av dagen. Enda sällskap en Ben & Jerry vilket med all säkerhet kommer göra att jag fryser än värre.
Om jag är bitter idag så är det inte (bara) pga rådande politiskt läge utan för att jag faktiskt har ett skäl (även om jag gjorde en freudiansk felskrivning i form av för att jag faktiskt har en själ).
Så det så.
"Det är inte farligt att bli rädd"
är en kommentar som ekat i mitt huvud de senaste dagarna. Sagt av en bekant efter att jag kommenterat att hennes gormande och skrikande (åt sina hundar) skrämde Iggy.

Det är inte farligt att bli rädd
, vilken förbannat dum kommentar! Skulle kunna varit en tag-line för en skräckfilm men knappast komma att beskriva händelser i dagliga livet. Det är ju skillnad på olika rädslor. Plats, situation, val - allt spelar roll.

söndag, september 27, 2009

Häxan Surtant


Söndag - jag diskar och tvättar samtidigt som jag pluggar och emellanåt försöker jag tränga in en liten social internetpaus. För att mota tristessen i farstun har jag slaskat på med neonfärger på naglar och ögonlock men påminner mer om Häxan Surtant än om någon av de fashionabla sminkbloggare jag lagt till i min Bloglines. Ska jag vara riktigt ärlig har jag nu hunnit till precis det ögonblick i livet där jag inser vad en makeover skulle vara värd. Den skulle kunna rädda liv. Det vill säga om det fanns makeovers där de inte gjorde om folk så att de såg ut som en pensionerad Jenny Jones.
Vad jag vill ha sagt är att idag är jag lite trött på mig själv.

Det är därför en sådan dag då jag slöglor på just sminkbloggar och låtsas att jag hade orken, tiden och ekonomin att fixa mig sådär extravagant som de gör. Eller njae, jag hade nog inte gjort det ändå eftersom jag känner mig som drag i klassiskt feminina outfits och stilar, men om jag hade varit lite mer traditionell så... Eller nej, jag har alltid varit mer för Kitty (eller Xenia för den delen) än Pernilla Wahlgren. Jag har därför en viss förmåga att spåra in på de mer färgglada och anarkistiska sminkbloggarna. Mer färg, mindre klassiskt. Kaos vinner alltid över ordning.
  • Heartcore - Får mig att vilja köpa saker jag aldrig kommer köpa. Ger dock lust, vilket är mer än Glamour och de andra tidningarna gör.
  • Lipgloss Bitch - Enda sminkblogg jag läst sedan dag ett. Gillar att den är ganska vardaglig. Lyx och glamour är inte för mig, jag gillar svenne.
  • BettieLi - Den här kvinnan har helt vansinnigt vackra ögon.
  • Killer Colors - Färgglad och dramatisk. Ser bättre ut än Hagen i en Hagen-makeup.
  • Rocketqueen - Uppdaterar inte särskilt ofta längre men är underbart inspirerande och färgglad. Jobbar dessutom med smink så hon kan sin sak.
  • Bjooti - Klar favorit som jag återvänder till oftare än hon uppdaterar. Vardaglig, bestämd och egensinnig. En sminkblogg som stryker företagen med håren är ingen sminkblogg utan en reklamblogg.

lördag, september 26, 2009

Dags för tolerans

För ett tag sedan läckte uppgifterna om Caster Semenyas könstillhörighet ut och det blev förvånansvärt tyst. Jag vet inte om det berodde på att folk inte förstod vad termen intersexuell betydde eller om svaret inte var tillräckligt sliskigt för att det skulle bli löpsedlar.

Däremot har Sydafrika förvånat mig och visat sig ha större tolerans än vad de hittills varit kända för. Det kan visserligen bero på att det är pengar och PR involverade men jag väljer att tro att det faktiskt är förståelse.
"Vid en presskonferens i samband med toppmötet mellan EU och Sydafrika var president Jacob Zuma mycket kritisk till att uppgifterna om Semenya läckt ut till pressen och att hennes intima fysiologi nu diskuteras öppet världen över.

– Vi har en flicka som har tävlat och vunnit. Jag tycker inte vi ska leka med folks privatliv, säger Zuma."
från DN
Få andra verkar ha förstått att detta är en ung människa som får ett livsomvändande resultat vädrat i media. Det är dessutom ett resultat av ett påtvingat test.

Man kan hoppas att det medför större tolerans och förståelse för vad som inte är stereotypt världen över även om t.o.m DN snubblar på mållinjen
"Det är möjligt att varken Caster själv eller familjen under hennes uppväxt känt till att hon är intersexuell. Tillgången på kvalificerad sjukvård är mycket begränsad på den sydafrikanska landsbygden, och det tycks dessutom som att byn verkligen accepterat henne som hon är och inte ifrågasatt hennes maskulina utseende eller pojkflickiga stil."

fredag, september 25, 2009

länkkärlek och en tävling



  • Soya - rakt fram och enkelt om mammalivet.
  • Switchblade sisterhood - smart och mitt i prick. Politisk kommentar dold bakom sarkasm.
  • Burriburr - hittades av en slump men är klar favorit. Underfundig humor.
  • Jannike Viveka - egna foton blandat med andras. Bra inspirationskälla.
  • Bon Vintage - egentligen en onlineshop men även en sympatisk blogg med coola kids och snygga kläder.


Om sanningen ska fram så är jag fattig och ser för jävlig ut. Därför tog jag chansen att vara med i Killer colors utlottning av hudvårdsprodukter. Egentligen är jag emot tävlingslänkning av princip men eftersom jag läser bloggen annars lättade jag lite på mina dystra regler.

torsdag, september 24, 2009

läsning

"Eftersom tjejerna går runt överallt med sina vattenflaskor håller de sig i rörelse och gör därmed av med mer kalorier än de får i sig. Kalorier är en förfärlig fiende för unga flickor som inte vill ta för stor plats. De vill bli mindre än de är för att synas bättre. Kravet på att se bra ut är förenat med kravet på god syn, eftersom innehållsdeklarationerna på flaskor och matförpackningar är skrivna med extremt liten stil"
Ett utdrag ur Vad konstigt av Billy Ehn vilken är en av alla böcker i min stora hög av studielitteratur. Dock måste jag säga att det definitivt är en av de roligaste böckerna som någonsin givits ut av Studentlitteratur.
Så bra att den just nu konkurrerat ut Joyce Carol Oates dagböcker som nattningslektyr.

måndag, september 21, 2009

nätdistans

Måndag och jag har insett att jag inte har mycket till cachéminne (i mitt huvud). Studierna denna terminen blev i sista minuten utbytta mot två nätdistanskurser då min hälsa inte är den mest pålitliga just nu, och detta innebär att man loggar in på en plattform för att sköta sin kontakt/information. Tyvärr verkar varje högskola ha sin egen plattform och efter att ha utstått Itslearning och Webzone är det nu dags för Cambro, WebCt och Marratech. Man skulle kunna tycka att the more the merrier, man lär sig mer och utvecklas genom att hela tiden prova nya saker, men jag har antingen blivit för gammal för det här eller så behövs det en röd tråd högskolor emellan.
Jag kan inte förstå hur det kan komma sig att högskolor och universitet som trots allt har en hel del it-utbildningar inte kan få till det bättre? Gränssnitt är usla, användarvänlighet inte närvarande och det slutar med att man printar ut allt användbart för man är inte säker på att man hittar tillbaka.

I ett desperat försök att hitta tillbaka till mina läsare har jag bifogat en dagens outit - skurgumma tar hundpromenad. Märk väl att jag studerat modebloggare och försökt mig på rätta posen.

söndag, september 20, 2009

Tack för besöket


Vad tror du att du ser på bilden? Ett Totalt jävla mörker? Inte riktigt.
Det är någons försvunna sommarparadis. Någons hårda arbete som blivit till aska och det bokstavligen.
Tydligen är det någon labil sate som istället för att ta sig till psykakuten åker runt i Lund och sätter eld på koloni- och odlingslottsstugor.
Iallafall hoppas jag att det är en labil människa på glid och inte en missunnsam surkart som ogillar att folk odlar ekologiska grönsaker och värnar om naturen. Men, eftersom det dessutom var allmän skadegörelse och snattat på området, så gissar jag att det var det senare.

Stugan som saknas på bilden var inte min utan ligger på mitt område. Som vanligt fattas jag bara grönsaker eftersom någon misstar mina zucchinis och tomater för grönsaksdisken på Konsum. Det kan jag dock överleva för det betyder att någon iallafall äter vettigt.

Ett ps

Jag måste erkänna att kyrkovalet ger mig ångest. Iochmed att jag inte är troende utan mer ser kyrkorna som ett kulturarv så tycker jag mig inte riktigt ha rätt att rösta. Varför skulle min röst väga lika mycket som den tillhörandes någon som faktiskt är aktiv i kyrkan? Har jag rätt att tränga mig på?

Samtidigt skrämmer det mig att partier med homofobiska idéer skulle tillåtas ta plats. Nu tänker jag inte enbart på SD och de andra främlingsfientliga partierna, utan även på alternativet som kallar sig Frimodig kyrka. De har gått ut med att de tycker att partipolitiken inte har i kyrkan att göra, och det är något jag kan förstå, men vad de inte varit lika tydliga med är att de är emot könsneutralt äktenskap. Läser man deras valplattform låter de tämligen konservativa.

lördag, september 19, 2009

Kultur schmultur


Lund försökte för ett tag sedan bli kulturhuvudstad. Det gick inget vidare. Idag hade Lund sin Kulturnatten. Det gick inte heller något vidare.
Jag vet inte vad det är med den här staden men den ska nog inte försöka vara folklig och gemytlig för det blir så fel, så fel. Kanske är folk för stela för att släppa loss eller så är....jag vet faktiskt inte. Det blir bara pinsamt och taffligt. Som om ingen vågar satsa fullt ut för man är rädd för att man ska framstå som just gemytlig. Man kan ju inte bete sig som Malmö i Lund!
Stiffa akademiker och punchgalna studenter fungerar inte bra med panflöjt och ungerska korvar.

Däremot är loppisen på Södra Esplanaden alltid en lika stor hit. Jag vet inte vad vi ska göra när säsongen är över. Denna gången köpte Iggy en familj. De gör konstiga ljud, vill aldrig hålla tyst och går under benämningen Furbies. (Förbis, så passé, get it?!)

Transexuell varghona?

Jag kunde inte låta bli att följa lämmeltåget till 118800:
fråga och du skall få svar.
Precis som alla andra frågade jag om egna bloggen i hopp om att få höra något roligt. Istället blev det lite freaky - jag fick ett hemnummer till en kvinna som hade ett någotsånär liknande namn.
Jag ändrade min fråga från Vad är Schmut? till Vem är Schmut? och får då svaret:
"Schmut är en riktig hårding. Eftersom han är uppvuxen i varggropen på Kolmården har hans liv präglats av vilt umgänge med sina vargbröder och ett emperiskt letande efter föda. Nu på senare dagar har han övergett det inpräntade animaliska beteendet och anpassad sig till ett liv bland människor. Han har enorm potential tack vare sina intensifierade sinnen. The world is his oyster."
Krökar de vilt på 118800 eller?
Borde det kanske vara min följdfråga?

fredag, september 18, 2009

sol ute, bok inne


Det är helt underbart väder ute...och vår lägenhet luktar kattkiss eftersom dementa katten fortfarande inte hittar till toaletten. Eller kanske är hon så dement att hon inte ens minns att man kissar i en kattlåda? Hon vet iallafall att man gör nummer 2 där. Selektiv demens? Iochmed att hon även går under epitetet Den onda så skulle inget förvåna mig.

Just nu försöker jag plugga men allt annat lockar.
Det läses om självhjälps-industrin till Etnologin och om internetströmmningar till en kurs som jag förhoppningsvis får en sista-minuten reservplats till.
Båda böckerna skulle jag nog läst även om det inte varit för plugg men frågan är om jag hade hört talas om dem? Eller jo, den senare hade jag nog inte kunnat undå att se iochmed att DN slår på stora trumman för Clay Shirky idag.
Kan dock inte låta bli att undra om inte böcker om internet fort blir väldigt passé? Internet är ju i ständig rörelse och inget är statiskt. Vad man kallar "snackisar" idag är ju något vi knappt ens minns om två veckor. De siter vi alla hängde på förra året är ju redan passé så i princip måste en bok om internet handla om vad vi gör imorgon för att inte bli historiebeskrivning under den tid det tar för bokförlagen att spotta ut dem på diskarna?

torsdag, september 17, 2009

ordval

Jag avskyr benämningen white trash. Användandet av vit betyder att man förutsätter att trash vanligtvis inte är kaukasisk. White trash är alltså något udda, något annorlunda som avviker gentemot vanligt trash. Att vita är trash är ett undantag.

Sedan måste jag erkänna att det finns en litet maskrosbarn i mig som hellre ställer mig i de utpekades läger än i de finas skara. Om det som är billigt/vanligt/common är dålig smak enligt de som är von oben, så är jag hellre common. Däremot skulle jag aldrig kalla mig (eller andra) white trash för det är ett rasistiskt skällsord.

Detta kändes tvunget att påpeka efter att ha läst ett antal bloggar som alla länkar till ett gammalt inlägg om Ensam mamma söker. Det gamla inlägget känns inte ens nödvändigt att kommentera då det står för sig själv.

onsdag, september 16, 2009

Feminina ankor behöver kärlek de med

Anna Anka är ett fantastiskt bra namn. Synd bara att det är bortslösat på en kvinna som verkar ha sålt sin själ för pengar och att vara någon. Under all glitter och glamour kan jag inte låta bli att undra om det inte finns ett ganska tufft kontrakt mellan henne och hennes make? En kvinna som erkänner att ibland vill hon inte alls följa med sin man men att det är något hon måste göra. Något hon förväntas göra. Hon måste upprätthålla ett visst spel för att hålla ställningarna och alla ställningarna kretsar kring vad hennes man vill ha och behöver.

Samtalsstunderna med henne i dokusåpan allt hämtas från visar ju knappast på en kvinna som verkar vara lycklig utan snarare om en strykrädd hund som gör allt för att bli älskad. Hellre lever hårt kopplad än tar risken att vara ensam.
Visserligen säger hon i artikeln att det är den amerikanska livsstilen men jag kan inte låta bli att undra om hon verkligen umgås med amerikaner som lever 2009?

Att hon sedan blandar ihop potatis och morötter när hon sätter likhetstecken mellan uppbrytandet av könsroller och Jantelagen, det är en annan sak som tyvärr gör att hon alltmer låter som en kvinna som faktiskt behöver hjälp. Hade jag haft mer tillit till kvinnojourer hade hon varit ett solklart fall.


Edit:
Givetvis blev fru Anka ett populärt ämne på bloggar och twitter. Diskussionen kring Newsmill-artikeln och folks uppfattning av fru Anka får en ny tvist på Bloggvärldsbloggen (är det respektlöst och nedvärderande att tycka att någon verkar må dåligt?) medan Kvällspasset och Dackefejden istället serverar en känga var väl värdiga Mickey eller Stationsvakt.

måndag, september 14, 2009

IRL inkluderar nätet

Jag förstår inte varför nätet anses vara en annan värld år 2009. Ungdomar har sex på nätet och det är meningen att vi ska chockeras av deras fördärv. På nätet? En barnkär flicka som jobbar inom hemtjänsten tycker att detta är normalt? Laddningarna flödar och vi sätter en moralisk stämpel på det hela och dömer ut det som omoraliskt för att det inte passar in i vår syn på hederlig sex och samlevnad.

Kanske är det dags att man slopar ord som IRL och online för egentligen är det ju ingen skillnad. Ett samtal är ett samtal och sex är sex. Grannen kan vara sig själv eller låtsas vara någon annan, inget är säkert, sant och för evigt.

Sedan måste jag gratulera DN till att ha gett en sexcommunity gratisreklam. Mer sex på nätet, jawohl!

Med risk för att vara alldeles för gulligull och snuttetutt måste jag bara berätta att jag och Honk firar 10 år detta året. Vad är 10 år för jubileum? Nitbälte?

fredag, september 11, 2009

Livsstilscommunity för plånboken

Ser på omslaget till Metro att det startats en ny community, Campadre. Vad som ska göra denna plats på nätet unik är att det är en shopping community. Det handlar om en livsstilscommunity som ger sina medlemmar chansen att delta i diverse kampanjer och ta del av rabatter.

Kort sagt, det som förenar medlemmarna är att de låter pengarna flöda och de gillar att snacka om det. Hela konceptet får modebloggar att framstå som djupt intellektuella och sant individualistiska.

torsdag, september 10, 2009

En observation

Det är intressant att alla som är sjuka just nu gör en stor grej av att poängtera att de inte har svininfluensan.
Bloggar överallt, alla är så attans sjuka så att de nästan kreverar men ingen har svininfluensan. Har svininfluensan blivit vår nya klamydia - sjukdomen ingen vill kännas vid?

tisdag, september 08, 2009

Äntligen börjat


Jag har äntligen fått tag i Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Den har visserligen varit ute ett tag men ödet har motarbetat mig gång på gång. Först hade en inte kommit in i bokaffären, sedan sålde den slut. På biblioteket var det 37 personer före i snabblånskön och när det äntligen var min tur så tog jag fel på datum.

Med allt det bakom sig skulle man ju önska sig att boken skulle knocka en totalt. Tyvärr har en hel del recensioner och omdömen gjort mig lite tveksam. Dels har det varit personliga påhopp angående Heberleins mammaroll och dels har det varit diskussioner att den är alldeles för egocentrisk och luddig.
Än så länge har jag bara läst några dussin sidor men mina tankar om boken är redan motsatsen till vad jag hört (mest). Den känns rätt. Rätt på och prickar punkten.
Hur det är att vara psykiskt sjuk men ändå försöka hålla ihop livet och familjen. Hur man trots sin sjukdom försöker agera osjälviskt och se till att ens beteende och gärningar inte skadar någon annan.
I synnerhet är det en bit om hur Heberlein planerar sitt självmord som fastnat - hon vill inte mer men hon vill inte traumatisera någon, familj eller okänd människa, genom att efterlämna en kropp för någon om att ta hand om. Många verkar tycka att självmord är en oerhört egoistisk gärning från början till slut men hon lyckas skildra andra sidan där man snarare tänker tankar på att befria världen från sig själv.

Även om jag inte själv är suicidal känns det skönt, nästan hemtrevligt, att läsa Heberleins ord. Jag har läst böcker av andra med bipolär sjukdom, exempelvis Adams bok, men har haft svårt att hitta bitar jag kan identifiera mig med. Kanske för att de ofta haft medförfattare eller t.o.m spökförfattare som har hjälpt till att filtrera en svart oigenomtränglig massa till att bli något sensationellt men tungt. Kanske även för att bipolaritet påverkar alla så olika.

Jag har 150 sidor kvar av boken att plöja ikväll. Förhoppningsvis håller de samma höga standard.

måndag, september 07, 2009

pappa

Bloggvärldsbloggen har temat Pappa den här veckan och min första tanke var att Nej, det vill jag inte skriva om. Sedan pappa dog känns det som om mina minnen av honom är alltför privata då jag vet att det aldrig kommer tillkomma några. Dessutom får mina ord stå obestridbara och kan komma att färga andras syn på vem han var just eftersom han inte längre finns och kan ge sin egen nyans.

Men, min pappa var min förälder. Det där låter konstigt för en del men för andra maskrosbarn så ringer det en liten klocka - han var den som var där för mig. Kanske inte alltid och definitivt inte när jag behövde det som mest, men det goda väger definitvt mer än det som inte finns. Närvaro väger mer än frånvaro.

Min pappa skulle nog av många beskrivas som en karlakarl. En socialt begåvad stark man som tog för sig. Bra med händerna och exceptionell på administration.Motorcyklar, modellplan och moderat to the core. Rejält humör och rejält med humor. Själv minns jag honom som en ganska mjuk man med en hård yta av stolthet som höll ihop allt för att han inte skulle glida isär. Ett av mina första minnen är att han sov i min säng för att skydda mig från min mammas slag och ett annat är när han lärde mig vilka stjärnor som ingick i vilka konstellationer. Ritade små teckningar för att få mig att förstå varför veckodagarna hette som dom gjorde och hjälpte mig att knyta färdigt Knut Knutssons knut. Gjorde världens godaste Gröna Kalsonger (calzone verdi) och bredde tjocka mackor på hemmagjord slarvfranska när cirkusen hemma blev alltför tung att klara av. Mamma kunde göra vad hon ville, men pappas ostmackor och nynnade till Dolly Parton fanns alltid där.

Ibland blev hans yta allt tjockare för att hålla honom samman i kanterna och då gick vi andra isär. Min mamma ville begå självmord och han utmanade henne genom att be oss alla titta. Kallade henne Kajsa Anka och försökte få oss att skratta medans vi mest kände panik. Om och om igen, det blev nästan en familjetradition. Grät man så var det krokodiltårar vilket fick oss att stänga inne alla känslor och hålla tyst om vad som än hände. Det är bara ju veklingar som klagar.

Långt senare insåg jag hur långt han drog det för egen räkning. Hur mycket han offrade av sig själv och gömde undan för vår skull. Kanske inte bara för vår skull utan även för hans egen. För att kunna hålla fast vid sin stolthet och känna sig som en man.
Han tog emot slag, hot och trakasserier från min mamma. Rödvinsglas ven och flaskorna krossades mot den vitkalkade väggen tills den var mer gammelrosa än vit.
Senare kom han vid (svagare) tillfällen säga att han förundrades att han "överlevde den kvinnan". Många trodde han vara dramatisk men ytterst få förstod hur nära det hade kommit. Kanske just för att han var man och det var nog skälet till varför han lade locket på. Vilken riktig man blir slagen av sin kvinna? Vilken man är rädd för sin kvinna? Vilken man kan fly sin kvinna och få hjälp hos en mansjour?

Vad min pappa har gett mig är ryggrad, stolthet och en förbannat bra uthärdningsförmåga. Det och en lust att vända mig mot stjärnhimlen när jag blir ledsen.

Dagens WTF


En annons som dyker upp på Facebook med jämna mellanrum och som får mig att sätta kaffet i halsen. Visst, socker ger glada och något hysteriska barn, det vet vi alla, men att choklad ger fasta bröst? Menar de att viktuppgången? Bli fet, bli fastare än om du vore spinkig med löst skinn?

söndag, september 06, 2009

Söderns tröst

my dinner
Efter att ha varit sjuk i all evinnerlighet, så bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och skrämma iväg bacillerna med sprit. Jag har inte druckit på en evighet och kanske var det vad som gjorde det , men det verkade som en sexa Southern Comfort gjorde susen. Jag skulle vilja säga att det var mina egenodlade tomater (totem samt san marzano nano) som gjorde det men eftersom jag ätit av dem i drygt en månad kan de nog uteslutas.
I vilket fall som helst försvann mitt halsont över en natt.

Nu känns det som om jag börjar bli redo för livet igen. I allafall i små doser.

Tydligen ska lite alkohol kunna mota svininfluensan i grind också. Så även en ateist som jag ska tro på alkoholens tuffa tag? Eller är det dags att hoppa på LCHF-modellen? Kanske är det tron som är det viktiga? Tro, oavsett på vad, en rejäl placebo-effekt kanske?

lördag, september 05, 2009

Faktiskt. ett fredagsgnäll


Jag saknar
  • min tuppkam,
  • min/en ekonomi,
  • min ork och energizer-kraft
  • en bra kompis/granne.
Annars är det bra.

Eftersom det första är det som är enklast att fixa (utan att behöva bli listig och omoralisk, det vill säga råna en bank så att man blir rik och kan köpa bra vård samt nya vänner) så kommer nog trimmern fram imorgon.

Förutom det kommer jag nog att ändra mina framtidsplaner något. Iallafall vad som rör studierna den närmsta tiden. Kanske ska jag välja att läsa något som kan tänkas göra om mig till min värsta skräck... Är man gammal så är det lika bra att ta tjuren vid hornen och inse vad man är bra på.
Fil kand i bitterhet med en specialisering inom gnällologi.

fredag, september 04, 2009

bokstödet Mamma Nilsson

Jag har börjat fundera lite på att överge bloggen. Lägga ner och fokusera på annat. Dock fungerar den lite som en snuttefilt - den är alltid där och man kan spy hur mycket galla som helst över omvärlden och den tar bara emot det. Saken är den att jag har numer en annan snuttefilt och det i form av en utread nalle från Lagerhaus.
Iggy ville ha den, vi köpte den. Iggy ville att jag skulle ha den i sängen när jag var sjuk, nallen fick vara i sängen. Inte bra för att det gjorde Iggy glad utan även för att den fungerade utmärkt som bokstöd.

Hipp som happ hade jag fastnat med en nalle som heter Mamma Nilsson (pga diverse likheter med mig själv) och hipp som happ har jag blivit ganska fäst vid den.
Jag som varken hade snuttefilt eller något speciellt kramdjur när jag var liten, har i vuxen ålder en nalle som måste vara i sängen för att jag ska kunna slappna av.

Frågan är bara om man kan överge en blogg för en nalle. Visserligen så genomgår bloggosfären en viss snuttifiering, men detta vore att ta i.
Oavsett vad, så funderar jag på att stänga schmut. Jag ser att det finns en hel del läsare men det finns inga kommentarer och en blogg utan kommentarer är lika levande som en sten.

torsdag, september 03, 2009

Vad ska jag läsa?


Jag har äntligen plöjt igenom Zadie Smiths Om skönhet.
Är inte riktigt säker på varför det blev ett sådant drygt jobb när jag trots allt emellanåt fastnade riktigt rejält i handlingen. Kanske var det just det, den var så ojämn att man kunde man läsa 2 timmar i sträck för att sedan sucka djupt över att diverse karaktärer hade en sådan dryg världsfrånvänd personlighet att boken inte gick att läsa. Kanske var det också meningen att de personerna man trodde man skulle uppskatta mest var de man inte förstod och tyckte saknade konturer. Vad som förvånar mig mest var att det var de unga människorna jag inte förstod. De verkade mest bestå av spretande känslor och naivitet. Iochmed att författaren är i min ålder känns det konstigt at hon just inte kan få fram unga personer som låter och beteer sig som unga gör.
Det verkar dock vara ett återkommande drag just det här att Zadie Smith gör böcker man avskyr, älskar och tröttnar på samtidigt.
Om inte annat ska man väl tacka henne för att de tar över ens tankeverksamhet och får känslorna att gå i höga vågor.

Vadd som dock återstår just nu är att hitta nya böcker att djupdyka i. Jag har gått upp så mycket i den här boken att jag helt glömt att ha en annan väntades på att ta över stafettpinnen.
Vad ska jag läsa?
Just nu önskar jag hett att
Jeffrey Eugenides ska ta upp handsken efter Middlesex men så verkar inte fallet..

har du inget, så har du inget att förlora?

Först trodde jag att jag läst fel och sedan satt jag en stund och funderade över om jag missuppfattat innebörden av vad jag precis läst. Inklämd mellan info om nya dataspel och bilder på hockeykillar stod denna rubrik ut som ett skri bland skratt
Tyvärr blir det inte bättre när man läser artikeln och inser att snåla in på resurserna till hemlösa inte ses som en besparing utan som en gardering inför framtiden då man redan haft fler hemlösa än man trodde sig ha. Fler med problem betyder alltså inte att man lägger mer pengar i kassan utan att man stänger kassan och tittar på andra hållet.

Jag är inte så naiv att jag tror att pengar växer på träd eller kan trollas fram ur en hatt, men pengar finns ju trots allt alltid. Det handlar bara om att de är öronmärkta och vikta åt andra ändamål.
Borde man då inte istället för att börja dra ner på utgifterna kring hemlösheten i Stockholm istället prioritera det ärende framför andra som är av mer kosmetisk natur? Om man inte tror på soldaritet, vilket många tyvärr inte verkar göra när det påverkar deras egen plånbok, så borde man ju kunna se det reella i alla de problem som hemlöshet drar med sig. Sjukdomar, kriminalitet, störningsmoment etc kostar pengar och i slutändan borde det bli mer pengar än vad man får hosta upp idag för att lösa hemlösheten.

Varför handlar politik så sällan om att förebygga och istället om att skjuta problemen framför sig?

Jaha du, så var det torsdag

Apokalypsen, alternativt galningar, har tagit över. Bilar brinner överallt och jag väcktes av 2 män som ylade nedanför på gatan. Min armhåla läcker var (igen) och min hund tror att han är en katt.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det här var en feberdröm.

onsdag, september 02, 2009

följa John

Iggy närmar sig 3 år med stormsteg och har flyttats upp från småbarnsavdelningen på förskolan till vad hon kallar en avdelning för "stora flickor".
En av de saker hon snappat upp där är något som skrämmer mig mer än att torka av sig på tröjan och spotta när hon blir arg, är att hon ibland hasplar ur sig "Jag är ett tjockt barn", "Jag har ett tjockt huvud" etc. När saker inte passar eller inte känns bra, oavsett om det är bokstavligt eller bildligt talat, så är hon tjock. Det har en klar negativ vibb och nej, tjock ska man inte vara för då mår man dåligt.
Extra intressant blir det när jag inser att detta är något hon bara påpekar inför mig. Att vara tjock är något som bara berör oss feminina varelser. Det handlar alltså inte om en felanvändning av ord.

Det måste ju vara något som har smittat av sig via någon förälder som bantat/beklagat sig hemmavid och sedan spridit sig som en löpeld. Jag har rannsakat mig själv, tro mig, och försökt komma underfund med om detta är något jag säger men jag kan inte se det. Jag må, precis som majoriteten av mammor runt om i Sverige, inte vara överförtjust i min kropp, men jag har aldrig bantat eller funderat på drastiska situationer för att ändra mitt utseende. Tror inte ens att jag kallat mig själv tjock?

Borde inte sådana här kommentarer bland barn i blöjåldern vara en klar påminnelse om att vi kvinnor bör sluta slita och dra i våra kroppar, utan istället försöka uppmuntra ett sund förhållningssätt till våra kroppar och vårt ätande? Sluta banta, sluta klaga och istället leva bra liv där vi kombinerar bra mat med ett hälsosamt leverne.? Låta det hela handla om lust istället för ångest?