torsdag, april 30, 2009

kött och blod?

(Om) någon i min närhet inte skulle kunna föda barn så är min första tanke att visst, de får gärna låna min kropp. Därför blir jag lite konfunderad när jag läser en artikel vars namn är Hon vill föda någon annans barn - namnet ger (mig) en känsla av att man ska bli förvånad över hennes val.
Däremot blir jag förvånad när jag läser en intervju med ett föräldrapar som ska använda sig av en surrogatmamma:
"Johan säger att det känns viktigt för honom att vara biologisk pappa. Och kanske än mer viktigt som situationen är nu.
Trots den jobbiga processen har paret ändå inte tvivlat på om de skulle fortsätta. Att i stället adoptera ett barn ser de inte som ett alternativ.

– Alternativen att adoptera och att använda en surrogatmamma är inte ens jämförbara. Vi har ju valt varandra och man ser ändå framtida barn framför sig när man tänker på det, säger Anna.

– Det ligger nog för de flesta, naturligt, att vilja ha biologiska barn. Jättekul att kunna se sig själv i barnen och hela den biten, säger Johan"
Jag måste erkänna att jag förstår inte suget efter just ett biologiskt barn. Ett barn blir ju varken mer eller mindre ens eget för att arvslanlag är inblandade. Iggy är mitt biologiska barn men jag tror inte jag känner mer eller annorlunda för att hon legat i min mage. Vårt band bygger på våra minuter, timmar och dagar tillsammans. Att jag burit på henne i 40 veckor gör bara att jag haft ett band till henne längre än om hon varit adopterad. Det handlar bara om tid, inte om vad som är genuint.

Däremot står det klart att adoption är något för folket med pengar.
Provrörsbefruktning exempelvis faller under högkostnadsskyddet medan (mig veterligen) adoption får betalas ur egen ficka. Man kan visserligen söka pengar för adoption hos Försäkringskassan men då handlar det om ett mindre bidrag.
Att adoptera barn ska kosta så fruktansvärt är något som förvånar mig eftersom adoption handlar om befintliga barn som behöver ett hem med kärleksfulla föräldrar. Man ska vara en god människa och hjälpa sin nästa. Man ska tänka på de svältande barnen i Afrika och skänka en slant till Unicef men samtidigt verkar man dra en osynlig gräns mellan här och där? Jag förstår tanken med att man först och främst ska bistå med hjälp på plats men de barn som redan finns och väntar på att deras liv ska kickstartas?

Varför är det så mycket viktigare att driva vidare sina egna gener framför att driva vidare allt annat man har att ge?

onsdag, april 29, 2009

The comeback of 2009!

Guess what just (re)appeared under the sumak! I want to eat it but I guess this one's going to be allowed to have a party and bolt. I need seeds.


edit:
Detta var ett inlägg som var menat för min odlingsblogg men i förvirringen så emailade jag det till fel blogg. Så går det när man försöker vara lite käckt mobil.

Dagens löp på City. Är det verkligen sådan nyhetstorka eller läsarkretsen någon annan än den man må tro?

måndag, april 27, 2009

bantningstips

Jag skulle vilja säga att det här är en tidsbegränsad frånvaro från bloggen men just nu känns det som om jag och internet håller på att glida ifrån varandra. Hade det var en r'n'b-låt och inte ett blogginlägg hade det hetat Falin' out of love with U.
Nätet kan ibland kännas som en parasit som suger all energi. All tid går ut på att ha koll på parasiten och dess tillväxt.

Dock måste jag erkänna att jag saknar kommunikationen, nyhetsflödet och den inspiration man bara kan få via internet.

Däremot kan jag nog mota tanken att internettande ger fetma i grind för de senaste veckornas nätuppbrott har i mitt fall inneburit att jag fläskat på mig rejält.

Så, nya bantningstipset is on me - surfa dig i bikinin!

onsdag, april 15, 2009

inte en ny, utan en annan, blogg

Jag har funderat på att skaffa mig en odlingsblogg för det känns inte riktigt som om det passar in här. Inte så att det inte är en del av mitt dagliga liv eller något som jag anser viktigt, men jag gissar att det är ytterst få av de som läser Schmut som faktiskt är intresserad av diskussioner kring jordgubbsrevors fördelar vs nackdelar samt funderingar runt vilken blomma det egentligen är som tagit över min västra hörna..
Därför blev det en liten en:
allotment67.blogspot.com

tisdag, april 14, 2009

pauskvitter

Under påsken har jag inte ätit några ägg, ätit minimalt med godis samt ockuperat en odlingslott. Det senare slutade i blodsplatter men inte på grund av (polis)ingripande utan eftersom det fanns aggressivt björnbärssnår på plats.

Har precis kompletterat min högskoleansökningar och insett efter långt funderande och filosoferande (inget understatement, vi talar inte om dagar och veckor utan månader och år) att jag inte är mycket för det vetenskapliga utan egentligen borde nöja mig med att jobba fysiskt samt kreativt. Man skulle med andra ord kunna säga att jag är ganska dumdum. Arbetsam men dum. Praktisk men inte teoretisk.
Dessutom har jag en viss förmåga att bara bli intresserad av utbildningar som varken ger arbetsmöjligheter en masse eller högavlönade jobb. Man kan väl säga som så - jag är inte personen som kommer bli omskriven i samband med fallskärmar och gigantiska provisioner.
Följ min blogg med bloglovin

(Bloglovin har tydligen min blogg listad men jag kan inte claima den? Länken ovan är menad som ett försök att göra just detta ännu en gång, men jag är tveksam till att det ska fungera. Kan det bero på att den är listad under domännamnet medans jag egentligen claimar den via Blogspot?)

fredag, april 10, 2009

långfredag - grönbete


Jag ställde häromdagen frågan hur man/vi/ni firar påsk och svaren jag fick gör att jag gissar att folk firar påsk precis lika oortodoxt som vi.
Vårt fall - sol, gräsmatta, glas och kogödsel. Ni?

torsdag, april 09, 2009

bara fula bör göra uppror?

Det har vevats runt floskler om pk-feminism och surfittor kring Tuva Novotnys val att inte bli omgjord i media. Hon säger att det handlar om att ta ställning, visa vad som finns och att inte göras om för att sälja genom anspelningar på sex. Man skulle kunna tycka att det är något självklart men det har ändå blivit förvånansvärt mycket tjatter om det.

Tuva är vacker, visst, Glada ögon, ballar av stål och rak rygg. Men, när hon ryter ifrån så sågas hennes uttalande vid fotknölarna för hon är vacker. Hon förlorar på något vis sin trovärdighet för att vi ser henne som en skönhet. Vackra flicka, sitt tyst och var snygg.
Tydligen är det bara de som är mindre behagliga att titta på som bör leda upproret. the Uglies to the rescue är inte bara ett bra bandnamn utan även vad som skulle kunna vara slogan.
Så visst, okej:
Jag är ingen skönhet. Inga lager av smink kommer få mig att bli lik en supermodell eller ens en Underbara Clara utan jag är en svenne i utseende, längd och vikt. Jag ser sällan ut som om jag skulle "vilja ligga" utan jag ser oftast ut som om jag vill vrida näsan av alla jag möter alternativt så fnittrar jag lite för mig själv eftersom jag ofta vandrar omkring i mina egna dagdrömmar. Jag har djupa linjer vid vänstra ögat eftersom jag ofta kisar och en tydlig linje vid läppen eftersom jag ofta har (vad som skulle kunna tolkas som) ett lätt hånflin på läpparna. Jag fattas ett halvt ögonbryn och mina ögon är olika stora. Mitt i pannan har jag ett ärr efter att jag sprang in i en vägg (som barn som tur är) och det sägs att jag har en viss likhet med Jay Leno.
Jag gissar att detta gör att jag kvalar in som en representant för de fula nobodies som Hanna Fridén verkar efterlysa? Som Lisa Magnusson verkar tro mest av allt vill ses som vackrare? Vi som kanske blir upprörda över att en "vacker människa" säger sig tala för oss alla?

Sorry, men jag tycker det ligger något vridet i debatten. Alla människor vill säkerligen se bra ut men det handlar ju inte om att den som är vackrast vinner, utan på vilka villkor vi spelar. Vad vinner vi och vad kan vi tänkas förlora? Vill man verkligen se het/vacker/sexig ut men samtidigt riskera att inte se ut som sig själv? Är inte det ultimata att se ut precis som man gör och samtidigt känna sig stolt/het/vacker/sexig?
Kan det inte vara så att Tuva (med andra) insett att omstylning efter omstylning gör att man tappar känslan för jaget och tappar bort sin egen stolthet? Varje gång en ny persona läggs på så smälter det egna bort?
Det handlar ju om jaget, stoltheten och integriteten. Att Tuva (och de andra) står upp för sin rätt att vara nöjda med sig själva. Att hon (och andra) biter ifrån handlar inte om att du inte ska få göra precis vad du vill med ditt huvud och din kropp, utan att man ska få behålla rätten till sitt eget trademark.
Inte ser du någon servera en Tuborg förklädd till Dom Perignon (prata om smakförvirring) , så varför ska vi göra så med människor? I längden, vad gör det egentligen med människorna?



Edit:
En kommentar hos Isobel säger det så enkelt och precist:
"Det är klart att du har all rätt i världen att ha på dig så mycket smink du vill - men du borde fråga dig själv varför du och så många andra blir så övermåttan provocerad av de som inte gillar det."
ArchAsa aka Ting & Tankar

onsdag, april 08, 2009

allt för pengar?


Ibland kan jag komma på mig själv med att vara oerhört naiv. Kanske är det ingen överraskning för er andra men jag har alltid trott mig vara ganska stadig på benen.
Ofta rör min förvåning privata saker men inte helt sällan gäller det bloggar och hur folk i allmänhet tänker. Senast gällde det betalda inlägg på bloggar.

I min lilla värld ser jag knappen till höger som ett skämt. "Visst, betala du, jag gör allt!" Jag tyckte den var så rolig att jag funderade på att lägga den på min blogg men sedan insåg jag att detta var inte ironi utan krass verklighet.
Att bloggare har reklam på sin sida och att nischade (privat)bloggar tar emot presskit är inget nytt men att man faktiskt kan köpa ett inlägg?
Leta upp en blogg och betala den ansvariga för att skriva om ens produkt/tjänst?

När jag läser igenom Blogvertisers FAQ hittar jag dessutom ingen information om att man måste meddela läsarna om att ett inlägg är sponsrat och att det annars kan ses som dold reklam?
Har man verkligen inte lärt sig något av de eviga rubrikerna kring Blondinbella och produktplacering?

Jag förstår att pengar och nyfikenhet är en stor drivkraft men samtidigt har jag alltid trott att en blogg är en personlig sfär? Bloggen är som köksbordet men vem som är inbjuden att sitta ner och ta en diskussion.
Om företag då kan köpa in sig i någons privata tankar, ord och bilder (för det är ju trots allt så personliga bloggar ses av många) var går då gränsen för vad som är verkligt privat? Hur vet den som läser vad som är verkligt och vad som köpts? Eller det kanske inte egentligen spelar någon roll?

Är det naivt att tro att en personlig blogg om vardagsbetraktelser handlar om en Svenssons liv och leverne?

tisdag, april 07, 2009

hundkissad rhododendronjord

Min man berättade att han drömt att jag blivit helt odlingsgalen. Jag hade kommit hem mitt i natten, helt manisk med händerna fulla med krukor. Tydligen var jorden under en viss buske perfekt för vissa frösådder så jag sprang upp på natten för att sno jorden när ingen såg...
Allt var som sagt en dröm men egentligen känns det inte så konstigt. Jag är inne i en odlingsfas där allt handlar om frö, jord och planer. Det är tämligen kreativt men samtidigt, och antagligen viktigast just nu, mycket bra terapi. Kanske inte ens terapi är en bra liknelse, utan meditation? Man går så mycket in i en sak att man upphör att finnas utanför det.
Efter att ha varit i odlingslotten i 3 timmar kan jag inte återge vad jag tänkt på. Jag minns inte ens om jag tänkt på något speciellt mer än jordens konsistens och vilka växter som skulle passa bra till olika former som växer fram när man gräver.

Låter det galet? Sannolikt är det så.
Jordgubbar, smultron, hallon (2 sorter), björnbär (2 sorter), vinbär (3 sorter), blåhallon, rabarber, krusbär, kapkrusbär, tomatillo, tomat (2 sorter),gurka (2 sorter), paprika, aubergine (4 sorter), squash, chili, ärtor, sockerärtor, bönor (4 olika sorter), rödbetor, morötter (4 sorter), vitlök, purjolök, majrova, rädisor, spenat, choy sum, mizuna, american land cress, pak choi, koriander, timjan, basilika (4 sorter), salvia (3 sorter), rosmarin, mejram, citronmeliss, mynta (2 sorter), gräslök, dragon, gurkört, lavendel, isop..... är bara en del av alla de saker jag sått alternativt tagit sticklingar på denna säsongen.

Så visst, hans dröm hade nog en poäng.

måndag, april 06, 2009

när, var och hur?

Hur har folk egentligen tid att blogga? Var klämmer de in det? Vad är det som bortprioriteras för att internet ska få ta plats? När internet väl tagit plats, hur begränsar man det innan det tar över ens liv?

Emellanåt glömmer jag helt bort att det finns bärbara datorer i hushållet. Att man via dem kan nå internet finns inte ens på kartan.

Kanske är det dags att uppdatera mobil så att den faktiskt fungerar? Sedan den dog (dog, dödde, döddat) så har jag och internet slutat umgås. Vi är mer flyktigt bekanta.



(but yet, I try.
Följ min blogg med bloglovin)

fredag, april 03, 2009

glas i Ipred

Just nu ligger mycket i dvala.
Glasbitarna i maten väntar på en förlossning och glaspetarna väntar på en revolution. Måste dock bli en ganska dammig revolution iochmed att allt man gjort är att skrämt upp folk och gjort dem arga. Ingen kommer bry sig om vilka de är eller varför de gjort det utan bara att de får ett offentligt samt ordentligt spöstraff.
Plus, den karman man som glaspetare må tro på sjunker nämnvärt inte bara pga eventuella skador utan även för att man källsorterar helt fel.

Alla väntar på att Ipred ska märkas men ingen orkar egentligen hålla koll på vad som märks för det hela känns ganska hopplöst. Laddar men hoppas på att inte synas? Bara det låter ångest.

Själv läser jag böcker om kvinnor som inte är på gränsen till nervsammanbrott utan som vaknar upp efter sådana, och emellanåt petar jag ner frön i jorden för att undvika mitt egna.
Man skulle kunna säga att jag känner mig lite som glasbitarna - Vad var nu det här bra för?
Kan också tilläggas att detta är tredje natten jag sover mindre än 4 timmar. Om jag inte var konstig från början så börjar jag definitivt bli det.
G'natt.

torsdag, april 02, 2009

missad poäng?


Pappers-Metro stoltserar med en bild på Monas Sahlins "heta homokyss" på framsidan men skjuter de sig inte i foten genom att just kalla det homokyss? Är det inte en kyss? En kyss som vilken som helst?

Nyheten bakom bilden är att homosexuella numer är lika mycket Svensson som resterande befolkning iochmed att de också kan få bröllopsklockor att ringa .
Slutsatsen torde vara - Inga homobröllop och inga homokyssar utan bröllop och kyssar.