tisdag, mars 31, 2009

Falafelville

Dagen började något surt (ingen sömn) och blev sedan än surare (köp medges ej) vilket gjorde det så mycket bättre när jag hittade en rolig intervju med Liv Strömquist i DN angående att vara en Malmö-bo när man kan vara en Stockholms-bo, så blev världen så mycket bättre

"Är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i Stockholm?
– Nej, det är ju många som bor i Stockholm vars karriärer inte går så bra. Till exempel Niclas Wahlgren.

Vad är den största skillnaden mellan orten där du bor och Stockholm i allmänhet?
– I Stockholm ligger man med Moneybrother, här kanske man ligger med Wilmer X."
samt
"Raggningsreplik som bara funkar i Stockholm: ”Det är jag som är Per Hagman”."

Jag är lite kär i Liv. Det känns bra, lantlolla som jag är.

måndag, mars 30, 2009

medelSvensson sökes

redigerad printscreen från Sydsvenskan

Tidningen borde inte ha alltför svårt att hitta något objekt att intervjua då jag tycker att majoriteten av alla föräldrar jag känner fightas med just de frågorna. Vad som i Mama verkar vara lika enkelt som att beställa en sojalatte, är i verkliga livet det som ger riktig ångest.
Däremot blir det hela något mer intressant när man ser vad det är de egentligen söker. Jag får känslan av att man (på Sydsvenskan) verkar tro att det livspusslet inte alls är lika stort för män som för kvinnor?

fredag, mars 27, 2009

videovåld

Ett tecken på att det är dags att uppdatera mobilen är när den blivit så sunkig att man inte kan ta en bild och emaila över den (längre).
Denna bilden är därför något inaktuell eftersom den sågs igår eftermiddag, men den är inte mindre komisk för det

Frågan är om någon stampat sönder videobandet för att
  • de hade hängt upp sig på att det stod Sexy på bandet och allt de fick var närbilder på blommor
  • de hade fastnat för Frühling och allt de fick var nakna kvinnor när de var ute efter vårtecken?

torsdag, mars 26, 2009

ett samband?

Tidningarna brukar vara noga med att poängtera när någon bild som illustrerar en artikel är ett montage. Ibland kan man t.o.m tillåta sig att skratta åt det övertydliga Obs: Bilden är ett montage men efter att ha sett följande bild så inser jag att ibland borde man kanske ha en Obs: Bilden är oredigerad.
Obs : bilden är en manipulerad printscreen

Is, vatten, hund och hus. Jag får inte riktigt det att gå ihop förrän jag läser artikeln och då framstår det mest som en katastrof-film som är gjord för att gå direkt på TV.
Det påminner lätt om dokumentären om äventyrarna som skulle korsa Arktis på skidor bara för att inse att isen smälte och det var bara att ge upp (titel?!).
Samtidigt får det mig att ta ännu en koll på materialet om klimatförändringar som Greenpeace skickade ut.

onsdag, mars 25, 2009

ett litet tips


Jag är inte mycket för att använda recept utan använder mest bilderna som inspiration.
Därför är TasteSpotting den bästa sidan - mestadels amatörer delar med sig av bilder och recept och det på ett sätt som fokuserar på det estetiska. Se mat, bli sugen, kolla upp och ta eventuell kontakt.
Bilden ovanför är ett screenprint på några av mina favoriter.

tisdag, mars 24, 2009

olydig hund

Om sidan ser konstig ut så beror det på att mitt webbhotell (inga namn nämnda) lade ner och man blev förflyttad till ett annat webbhotell (fortfarande inga namn nämnda) som nog tog sig vatten över huvudet när de sade sig kunna ta emot över 10.000 nya kunder över en kort tid.
Jag tackar Gud att jag inte hade en wordpressblogg på egen domän utan att jag tjuvade med en blogspot inlänkad, för annars hade allt här varit tyst och mörkt som i graven.

Förhoppningsvis fixar allt sig när webbhotellet ifråga inser att en hel del kunder saknar en hel del filer, att kataloger bytt namn och nya kataloger tillkommit.



Edit: fortfarande illa och på väg utför. Har därför temporärt flyttat lite av designen till Bloggers egna host. Man kan ju alltid hoppas att det hämtar sig efter en god natts sömn.

ingen ljudbok utan en synbok

När du läser en bok visualiserar du allt framför dig. Det är allt i från hur huvudpersonen ser ut och rör sig till hur dennes hem ser ut. Man gör om boken man läser till en alldeles egen film och den filmen får ingen annan se. En särdeles exklusiv premiär om något!

Just var saker utspelar sig är något jag ofta hakar upp mig på och kan jag inte få ihop det så blir jag inte lika intresserad av boken som jag borde bli. Omgivningen, huset, inredningen och känslan, det måste stämma.
Däremot har jag insett att på sistone har jag fastnat i en och samma fastighet. Man använder ju (oftast) referenser från ens minnen och ibland blandas allt ihop till en salig röra men i mitt fall är det ett och samma hus som får ställa upp i alla böcker oavsett handling. Det är ett hus jag inte varit i på mer än 20 år, men det får ändå ställa upp i såväl Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade som Flicka möter pojke av Ali Smith.

Det har fått mig att undra om jag har hittat det ultimata huset som är så universalt att det passar in överallt eller om det är vad jag upplevt i det som har haft så brett spektrum?
Vilka är de bestämmande faktorer när man lägger upp en bok inom sig?


-----------------
Om det här låter virrigt så är det kanske det iochmed att detta var något jag låg och funderade över i natt när sömnen var långt borta. Jag räknar inte får när jag har bestämt mig för att somna utan jag tar imaginära rundturer i hus jag besökt. Kanske motverkar det sitt syfte eftersom jag möjligen blir piggare än trött, men oftast håller det mig på ett gott humör vilket jag definitivt inte blir när får efter får hoppar över en grind utan att ens veta varför.

måndag, mars 23, 2009

hehehelg

En kort re-cap av lördagens uppvärmning inför Dundertåget vilken gick så vilt till att en migrän tvingade mig att hålla mig hemma.
Dagens outfit var fräck och matchade området som hand i handske. Lägg gärna märke till hur Tretorns Sarek-modell kompletterar det hela samtidigt som de tillför en lantlig touch!
Området var lagom avslaget och dekadent för att få huvudpersonerna att glittra som stjärnor på en nattsvart himmel....
Ah, jag ger upp!
Jag har inte ett uns modebloggare i mig och dessutom har jag en 77-årings ork eftersom helgens migrän hade mig på knäna. Roky var dock lycklig eftersom det innebar att alla fokus låg på honom hela helgen.
Roky, Iggy och försöka få komma ihåg tillräckligt av Irans historia för att få flyt i Lipstick Jihad, det var helgen det.

söndag, mars 22, 2009

maten

Jag har inte kommit förbi det faktum att jag läste en intervju med Silvia där hon berättar att det serverats ekologisk gåslever på en galamiddag där det var av oerhörd vikt att allt gick rätt till.
Gåslever, Foie Gras, visst, men ekologisk? Man använder bara mjukaste ekologiska bomullstratten för att pressa ner de ekologiska majskornen i gåsen? Man ger den ekologisk vodka för att levern ska sprätta iväg och bli stor som bara den på kortast tid möjligt?
Sedan kan jag inte låta bli att undra varför man vill ha det på menyn? Visst, smaken må vara blingbling för köttälskande smaklökar men det är också en av de mest hatade råvarorna. Har det att göra med dess band till fin klass som gör att man trots alla annan politisk korrekthet inte kan låta bli att lägga till det på menyn?

fredag, mars 20, 2009

Arla conquers all och allt annat must go

Jag må ha tänkt på konflikten Skånemejerier och Arla men jag har inte kommenterar den. Det är inte så att jag saknar åsikt, det kan väl ingen tro, men jag har inte riktigt hittat rätt i nyhetsflödet för att kunna känna mig säker på min sak. Beroende på vem man hör från så skiljer sig fakta som rött från blått, och det gör det svårt att fatta ett beslut som inte bara är känslomässigt.
Frågan som bränner mest är om alla skånska bönder säljer sin mjölk till Skånemejerier eller om en del även säljer till andra mejerier inklusive Arla?
Sedan finns det även andra saker som avgör som exempelvis vad tjänar bönderna mest på och vilket bolag har egentligen bäst ekologiskt utbud? Vilka bolags ägs av vem och vem producerar vad på licens från vem? Hur blir det med Proviva i butikerna om Arla konkurrerar ut Skånemejerier?

En bojkott är enkel men det är desto svårare att hitta argument som stödjer/talar emot. Det är svårt att sondera terrängen för att se vad som verkligen döljer sig under ytskiktet.
(frigående, dock ej oberoende, ko vid Källby Mölla 2004)

Kan man bojkotta utav nostalgi? Där ligger lite av mina tankar. Tanken att alla skånska kramar sin kossa och skickar vidare mjölken som producerats under kärleksfulla förhållande till Skånemejerier, den väger tungt. Vi vill tro att kossan vi ser på ängen fixar mjölk och ost till oss innan den går hem och nattar sin kalv. De flesta av oss vet att det är långt ifrån sanningen, men nostalgi ger värme.

Jag har tänkt mycket och länge på det där men idag tog jag ett beslut på mindre än en minut. Kommer ner till butiken på torget bara för att inte hitta någonting förutom reklampelare efter reklampelare om hur bra Arla är, hur mycket de tänker på miljön och hur mycket de arbetar för din skull. Reklampelarna tog mer plats än vad deras produkter gjorde och som pricken över i hade Skånemejeriers produkter tillsammans med soja/havre/ris-utbudet trängts ihop i en liten kyl som var halvt gömd bakom en binge full med Arla-kossor till barnen. Arla conquers all och allt annat must go. Om inte annat så får man barnen att skrika efter mjukisdjur som de bara kan få om föräldrarna köper Arla-produkter. Arla-kossan och Ronald McDonald är alla barns vänner.

Mitt beslut blev (att jag brottade ner bingen för att komma åt) en ekologisk mellanmjölk till min man och att jag går över till mjölkprodukter från Skånemejerier för att trotsa den stora röda kon som köpt in sig.
Där kommer haken i det hela - jag är en Oatly-tjej med inslag av Soygurt såväl som Alpro. Havre och soja fungerar men mjölk gör att jag får ont i magen. Men, vad är ett ställningstagande för Skånemejerier värt om man inte använder sina pengar?





(Man kan hävda att jag borde ta tillfället i akt att försöka övertyga världen om att havremjölk är lycka men jag är medveten om att det är något som nog aldrig kommer hemma, så jag tar näst bästa alternativet. Var inte orolig, havre- och sojaprodukter kommer fortfarande åka ner i korgen eftersom dottern är mjölkallergiker. Däremot måste jag erkänna att det skrämmer mig hur stor plats Arlas utbud tar då de har ett annat förvaringssystem än det vi är vana vid vilket innebär att allt annat får mindre plats. Allt annat som i synnerhet produkter för allergiker.)

självmordsbenägen? var god dröj.

Mina recept (på läkemedel) är slut och jag har varit på jakt efter en läkare som kan skriva ut nya recept. Man skulle kunna tro att det går automatiskt eftersom jag trots allt är beroende av mina läkemedel och har en diagnos som inte försvinner över en natt, men något har gått fel med kallelsen. Inget går automatiskt i den svenska psykvården utan man måste vara en aktiv och alert patient.

Ringde till växeln och fick reda på att Psykologiska mottagningen i Lund bara har telefontid mellan 11-12. 5 timmars telefontid per vecka för alla Lunds invånare med problem allt från förlossningsepression till bipolär sjukdom till utbrändhet.
Ringde runt. Testade olika och alla nummer jag hade eftersom jag trots allt mår bra nu och riskerar att må mindre bra om jag inte får kontakt, men alla hänvisade till växeln för just de var de enda som kunde hjälpa mig.

Idag testar jag ännu en gång och efter 22 minuter i kö (min mobilräkning kommer att älska mig) kommer jag fram och får frågan
- Om medicinen är slut, varför har du inte ringt tidigare?

onsdag, mars 18, 2009

plupp och vitlökskaninerna

Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal är att man inte orkar vara uppe hla natten. Ska jag vara riktigt ärlig så klarar jag inte ens att vara uppe halva natten längre och det trots att jag klippt mig i samma frisyr som jag hade när jag var 20. det vill säga, frisyren som fick mig att likna
  1. Plupp
  2. en ananas
  3. Sideshow Bob
Vad är det de säger, "Ett skratt förlänger livet"? Jag bjuder på det. Ja, det och ännu en mobilbild från min fina odlingslott som har koloniserats av en grupp kaniner. En bunte kaniner med hemsk andedräkt eftersom de ätit upp all vitlöksblast. Det borde iochförsig göra det lätt att leta upp de skyldiga - följ bara stanken.

måndag, mars 16, 2009

två i ett

De senaste dagarna har jag varit delaktig i en del diskussioner hur man definierar anonymitet på nätet och vad fördelarna såväl som nackdelarna med att vara anonym kan tänkas vara.
Posten nedan kan ju visa min ståndpunkt när det gäller var gränserna går, men samtidigt är jag väl medveten om att många inte trivs med att synas för mycket.
Det är något jag kan förstå. Själv vill jag kunna ha en privat del och ogillar att bli igenkänd. Jag vill kunna dumpa mina tankar här. Ventilera och få feedback. Däremot är jag inte intresserad av att synas per se och är inte tjejen som skulle gå på blogg-galor eller bloggträffar. Att bli intervjuad angående sina bloggvanor känns tämligen meningslöst då att blogga för mig är likställt med att prata.

Man kan väl säga som så att folk får gärna känna igen mig (ute) men jag har svårt för folk som vill prata Schmut (öga mot öga). Det finns ingen Schmut utan det är jag när jag sitter vid ett tangentbord. Det är samma människa och den enda skillnaden är att Schmut är mitt perspektiv medan Lisa är vad andra ser av mig.
Däremot märker jag att en del människor gör en viss skillnad mellan vem Schmut och Lisa är, och då kanske för att de själva gör en skillnad mellan sitt vardags-jag och sitt nät-jag.
Diverse läsare av min blogg, min Twitter och min Bloggy är inte intresserad av Lisa per se utan av just Schmut - surkärringen med mysko frilla, konstig musiksmak och stor käft. Man behandlas som en joker i leken. Någon vars närvaro får allt annat att kontrastera och inte försvinna i mängden. Liten färgklick som bryter av.
Vad som inte verkar fastna är att det är ingen gimmick.

Vad vill jag ha sagt? Helt ärligt är jag inte helt färdig med den här posten och har inte kommit fram till något färdigt statement och det finns en viss chans att jag aldrig gör det.
Däremot vill jag ha sagt att i min blogg är jag inte anonym, varken gällande namn eller till personlighet. Därför bör man inte behandla Schmut som en separat individ utan det är ett käckare smeknamn för Lisa.

lördag, mars 14, 2009

missat?

Diskuterade nyligen med (m)Anso(n) om bloggpersonligheter och vad som egentligen syns av en person. Att blogga, det har en hel del likheter med viskningsleken - en mening sägs, tolkas av en annan och sprids ibland vidare, alternativt uttrycks av person nummer två. Det blir inga direkta följdfrågor utan vad vi ser av en person genom deras blogg blir den absoluta sanningen. En människa är inte mer än vad som syns i Arial i Wordpress. Vad man inte ser finns inte.

När man sedan filosoferar kring vad folk kan tänkas se av mig genom min blogg blir det än mer uppenbart hur mycket som om inte filtreras, som faller bort. Mycket av det vardagliga livet syns inte oavsett hur mycket man skriver om kaffe, penicillin och latrintunnor. En granne ser ju en helt annan Lisa än vad en daglig läsare av Schmut ser.

Efter att ha tänkt till så inser jag att en av de saker som läsare kan tänkas missa är att jag har barn. Jag är ingen lattemamma och ingen mammabloggare. Inga blöjrecensioner och inga hyllningar av danska märkeskläder för barn.
Jag har en Iggy - lite mer än 2 år, älskar att måla, prata bajs och leka med hundar.

Vad kan jag tänkas ha missat om dig?

fredag, mars 13, 2009

svengelska är din kompis

Satte in en Google-översättare i högra kolumnen och kunde inte låta bli att testa:
hej hej humor. hej hej dumdum.

Visst, svenska besökare kan säkerligen tycka att bloggen inte är någon höjdare men vad tycker icke-svenskar när de läser den engelska översättningen? Jag är inte säker på att jag vill veta.

hej hej solidaritet

Det finns en sak som jag funderat på ett längre tag och som jag känner att jag måste lufta för att kunna få respons och förhoppningsvis andra vinklar.
Saken gäller bojkotter.
En god människa bojkottar utav solidaritet. Man köper inte en viss vara för att visa en ståndpunkt, för att visa solidaritet mot en utsatt grupp. Ingen ifrågasätter utan man ska bojkotta om man är en tänkande individ med stort hjärta.
Inga sharon-frukter ner i varukorgen för man bör visa solidaritet med palestinierna. Vi gör alla det och tittar snett på de som trots allt köper en frukt för 6.90:-.

En bojkott ska få följder. Vår makt är våra pengar och genom att hålla hårt i dem hoppas vi att det ska få de som bestämmer alternativt styr företagen (som exempelvis bojkotter av multinationella företag).
Men blir det verkligen mer än en knäpp på näsan? Drabbar inte våra bojkotter de som är längst ner på näringskedjan, dvs arbetarna som gör slitgörat? I fallet med sharon-frukter, drabbar det inte först och främst de som arbetar med att skörda? De som redan har svältlöner och inte kan klara att mista en arbetsdag och än värre, mista jobbet?
Producenter skär ju sällan ner på toppjobben utan det är de som gör det fysiska arbetet som får gå. De som anses vara slit-och-släng, de som kan undvaras men samtidigt står på kö för att få arbeta. De som inte har så stora krav för de har inte råd att ställa krav.

Där är frågan - ska man välja vem man har solidaritet med? Är det den som har störst helvete eller har man solidaritet med alla de som lever på botten? Finns det olika grader av personliga helveten?

(Sharonfrukten på bilden är oskyldig och har inget med aktuella bojkotten att göra. Den producerades och konsumerades 2005)

torsdag, mars 12, 2009

Blondiebrax och hennes fans

Jag vet inte om våren är på väg men solen har iallafall kommit för en snabb visit vilket definitivt höjde mitt humör. På senare har det varit lite pariserhjul över det hela. Inte snabba dalar utan mer långsama varv på varv.
Vågade mig dock ut igår för en lattedejt, utan lattebebis, och ett biblioteksbesök för att kunna övertyga mig själv att jag är iallafall litterat.
Under lattedejten diskuterades balklänningar, Birro, Blondinbella (Blondiebrax enligt Mansons fader) och andra saker som inte börjar med b. Ett sådant ord är mindervärdeskomplex och i detta fallet mitt. Större än hos gemene man men tämligen osynligt mestadels av tiden. Kanske inte så okänt numer då det verkade sitta en tjej två bord bort som bloggade. Tjuvlyssnat, nu i Lund, med två grovkäftade psyksjuka gamlingar (med gravt tonårskomplex) på glid.

Och annars är det väl okej. Vattnen och avlopp är dock avstängt vilket får mig att känna som om jag bodde i en liten lerhydda i ett avlägset land. I-landsbrutta utan koll, javisst. Godnatt.

onsdag, mars 11, 2009

bäst före?

Jag må vara stofil men jag klarar inte av att artister (och diverse tv-serier som ex. CSI och Criminal Minds) ska slänga in Facebook, Myspace och Twitter i sina alster. Handlar det på något vis om att få cred och visa att man har örat mot marken? Rida på en våg?
Är det inte ett enkelt sätt att ge musiken ett bäst-före datum? Även om internet inte glömmer så gör ju människor det.

0m 3 år, kommer man kunna relatera till en text som handlar om någons statusrad på Facebook? Vem minns ens Friendster där alla (inklusive jag själv) hängde innan Myspace och senare Facebook tog över?

tisdag, mars 10, 2009

namnbyten

Bild för Mina revolutioner Det finns inte mycket som är mer irriterande än att läsa en bra bok bara för att halvvägs in upptäcka flertalet fel. Om det är syftningsfel eller fel i översättningen vet jag inte men det rör sig om namn som blivit ihopblandade.
Jag läste samma kapitel tre gånger bara för att se om det var jag som var för trött för att kunna inse någon ny koppling men det var helt enkelt en ihopblandning av en man med ett alias och en man med ett liknande namn. Kanske har korrekturen missat det av trötthet eller av ointresse för boken?

Kan låta som petitesser men det får mig att undra om det funnits fler fel som jag missat och om de isåfall gjort att textens innebörd ändrats? Det är som att se en film och en bit in inse att man inte sett den från början och således kanske helt missuppfattat handlingen. Kanske är den djupare än man trott och har fler plan än man gissat sig till?

Fast samtidigt, alla upplevelser är ju en upplevelse i sig. Bara för att man inte ser blått precis likadant som någon annan ser färgen betyder inte att det är desto mindre blått.
Kanske blir min uppfattning av boken mer intressant än den hade varit om felen inte funnits?

måndag, mars 09, 2009

surmulen surmulla

Såg Låt den rätte komma in i fredags-kväll och jag tror den kom att sätta tempot på hela helgen. Inte bara tempot utan känslan. Inte så att det handlade om blod och ångest utan snarare dämpade färger, lugnt leverne och tunna väggar. Inget socker har ätits och det har inte blivit någon sömn, bara väntan på att något ska vända.
Det enda som bröt mot resten var ett besök i Weibulls butik där det botaniserades efter växter till Iggys leklåda på odlingslotten, men när jag insåg att allt jag köpt var tämligen 70-tals kitschigt så var jag tillbaka i känslan.

söndag, mars 08, 2009

boknörderi-fråga

Jag har en aNobii för att hålla koll på vad jag läser för böcker på ett år och vad jag tycker/tyckte om dem. Vill kunna dela upp i olika kategorier såsom läst för nöje, läst för skola, faktaböcker etc för att ha lite koll på läget. Däremot tycker jag att tjänstens virituella hylla samt tips är ganska usla, så jag är lite sugen på att använda mig av en annan tjänst. Hur är Bok.nu i jämförelse?
Finns det någon annan tjänst som toppar båda? LibraryThing?

När jag ändå har allmän frågestund - bra (läs snygg och billig) dataväska alternativt laptopfodral? Att vira in datorn i en ylletröja känns kanske inte särskilt genomtänkt.

våld under egen flagg

Jag har tänkt en hel del på Davis Cup. Sedan jag såg det första Stoppa matchen klistermärket på en lyktstolpe här i Lund har jag tänkt på det dagligen. Däremot har jag inte kunnat komma till en enkel slutsats och därför inte sagt något. Varje gång jag tänkt på det har jag sett nya sidor och infallsvinklar och har aldrig kommit till något klart slut som gör sig bra som svart text mot vit bakgrund.

Sport är politik. Livet i sig är politik. Allt är politik. Det går inte att förneka. Just därför känns det som en så mycket hetare potatis. Ett enkelt konstaterade är inte så enkelt och något djupt inne vill revoltera mot att allt som skulle kunna ge livet ljus och lyster blir neddraget i politikens lervälling.
Jag skulle vilja att underhållning i form av sport och musik skulle kunna hållas fritt. Handla om gemenskap och glädje. Något att bonda över. Samtidigt blir det väldigt tydligt att gemenskapen inte är till för alla och att några nationaliteter hålls utanför. Gemenskapen baseras pengar och politiska band, inte på en kärlek till vad som utövas.

Därför är det än mer skrämmande att en protest som skulle kunna poängtera att friheten att vara en del av sportens gemenskap inte gäller Palestina, till stor del sluter sig samman till en våldsam protest mot en annan stat. Man protesterar mot hur våldsamheter förtrycker genom att vara våldsam inte bara mot politiska motståndare utan även mot de som försvarar vår rätt att leva i en demokrati. Man tar ut alla sina aggressioner mot polisen.

Där faller allt som skulle kunna ha varit en bra tanke och en dag spenderad i solidaritetens tecken - man utser polisen som fiende och öser allt sitt agg över en yrkeskår.
Man kan hävda att en hel demonstration inte kan falla på några rötägg, men samtidigt kan man inte blunda för sitt eget ansvar. Om man gör en politisk aktion utav solidaritet med en annan nation som drunknar i våld så kan man inte tillåta att personer under ens egen flagg utövar våld under aktionen. Hur ska man kunna säga att man agerar för fredliga lösningar tusentals mil bort när man nonchalerar våldet som pågår hundratals meter bort?
Handlar inte att organisera en demonstration även om att utarbeta strategier att tillämpa under demonstrationen? En lyckad demonstration består ju inte bara av mycket folk och bra uppslutning av media, utan även en stark kärna som vågar ta ansvar för gruppens handlingar.

onsdag, mars 04, 2009

flyt?


Rör det sig om vad som döljs i snö kommer fram i tö eller har någon bara tagit sina vårkänslor lite för långt?

måndag, mars 02, 2009

"när fler hörs är det färre som lyssnar"

DN igår angående bloggbävningen och Newsmill idag angående bloggares hybris får mig att undra om det inte är Jante som är redo att resa sig?

Bloggar tillåter inte bara ingen att tycka öppet utan gör det också möjligt för vem som helst att bli någon.
Då och då kommer det fula små kommentarer om dålig kvalitet, meningslöst pladder och tyckande för tyckandets skull, men kan man överlag verkligen säga att folk tar bladet från munnen är en trist trend som inte tillför något? Att prata om hybris, är det inte ett enkelt sätt att dumförklara en arbetsmyra?
"Det finns fler forum för debatt i dag än någonsin. Istället för att gå ut på gatan utnyttjar man sina demokratiska rättigheter framför sin dator. Men när alla kan tycka till blir innehållet mindre viktigt. För när fler hörs är det färre som lyssnar."
avslutar Martin Schoris krönika på Newsmill och varje gång jag läser igenom det blir jag mer irriterad. Om man vill hårddra hans slutkläm skulle man kunna tro att han är för ett monopol med proffs-tyckare och inget mer? Tycker han verkligen att medel-Svensson har vattnat ur debatterna? Bör pöbeln koncentrera sig på att planera inför husvagns-semestern och på sin höjd tycka till om dagens krönika i Aftonbladet?
Eller handlar det om det klassiska Jantesmöret - du ska inte tro att du är någon?

"När fler hörs är det färre som lyssnar" faller på sin egen orimlighet.

söndag, mars 01, 2009

dockteater hos DN.

Det är intressant att man år 2009 inte verkar ha insett att storheten i bloggarna är att
  • de drivs (oftast) av passion
  • de (över)lever på länkar
och således gör ett medborgaruppror fullt med smarta formuleringar och dussintalet länkar till något fult och välregisserat. Tror man verkligen inte att medelsvensson kan tänka själv utan det måste stå någon och dra i trådarna?

Om det vore så att detta var en välsmord vågmaskin som satte allt i rörelse så borde det väl bara ha innefattat de stora bloggarna? Om det var så välkalkylerat, borde man inte ha dragit in de stora modebloggarna i maskineriet? En omnämning hos Blondinbella hade nått ut till fler fortare än vad hundratalet inlägg i bloggar som den här gjorde. För det handlade väl trots allt om blogginlägg mot ersättning och då är ju Blondinbella både Kung, Drottning och Prinsessa över Bernadotte!?

soc-tanter


stillbilder från Soctanters reklam.

Läste en artikel om invalidiserad gås på Sydsvenskans hemsida när mina ögon drogs till en reklam på högra sidan av skärmen. Ska jag vara riktigt ärlig så var min första reaktion snarast en fråga: Vad gör Musse Pigg på socialkontoret?, men när reklamen satt igång så blev jag mer imponerad över innebörden.
Jag har tidigare hört talas om att Malmö skulle vara den första stad som hade socialrådgivning på nätet men aldrig kommit på mig att undersöka hur det såg ut. Kanske för att något bittert i mig sade att det fanns väl andra grupper som hade svårare att få information om hur socialen fungerar än de som är internetbevandrade och att detta var bortkastade pengar?!

Efter att ha studerat Soctanter på nätet måste jag erkänna att det verkar vara en väldigt vettig idé och då i synnerhet eftersom det inte bara handlar om ekonomiska bistånd utan alla insatserna.
Det finns mycket skam förknippat med att gå till soss oavsett om det handlar om ekonomisk eller social hjälp. Att anmäla till socialen gör dig till en bra medborgare medans att gå till socialen för hjälp och rådgivning gör dig till ett problem. Att anmäla till soss har blivit ett verbalt slagträ som gör att många backar, tystnar och inrättar sig i leden även om de inte har något att skämmas över. Soss är den nya bylingen.

Därför är det intressant att se att Soctanter har ett enkelt och personligt men anonymt diskussionsforum där folk kan fråga om vad det än må vara som de funderar över och få ett svar utan att det används mästrande språk. Även om det kanske inte fungerar som insats för de som är i akut hjälp kan det nog hjälpa att rensa upp en hel del fördomar om vad Socialen är och hur den fungerar?