söndag, september 28, 2008

summering

  • navelbråcket blir ett dyrt kalas. då Roky saknar inkomst kommer han få diska av kostnaden. kan även tänkas arbeta vid större sammankomster.
  • barn har vassa tänder. Ingrid bet igenom tröja och hud. som tur var inte på dagisbarn, utan bara på mamma. kanske Ingrid kan börja extraknäcka som piercare?
  • det har utplanterats tatsoi samt vitlök i odlingslotten. föhopppningsvis blir det både bra och vackert då vitlöken fick bli X marks the spot.
  • middag på Grand Hotell med vildsint småbarn är ingen lek i parken men fick följas av spring i lekparken för att rasta av den lilla demonen.
  • kaffe är bra för själen men tyvärr har jag inte hunnit med något idag. det märks.

fredag, september 26, 2008

tankeväckare där man minst anar det


när det gäller gatukonst har Lund definitivt sina stunder (och då i synnerhet området kring Stadsbiblioteket). till och med köttbutiken ett par steg bort verkar ha smittats av det hela och har en dekoration i skyltfönstret som nog fungerar som en större tankeväckare än mycket annat...

handlar det verkligen om tillgänglighet?

de omtalade dödsskjutningarna visar inte bara på det värsta hos enskilda individer utan även på den lilla hyenan i alla oss andra. vi inte bara sakligt diskuterar vad som hänt och vad som kunde ha förebyggt katastrofen, utan vi gottar oss i detaljer (exempelvis Metro besökte även skjutbanan) och pekar finger:

ovanstående från DN angående vapenhandlaren i Jokela

det här handlar ju knappast om vapenhandlare en masse eller om de politiker som fattat beslut utan om mannen som höll i vapnet som senare kom att användas. vi fokuserar på vapenhandlaren, en enkel måltavla.
frågan är dock om det verkligen är vapnet som är problemet? de som säljer vapen? vill man verkligen komma över ett vapen är det inte omöjligt även här. det inte vara lagligt men det är varken särskilt mycket dyrare eller svårare.

borde man inte istället göra en djupdykning i hur folk kan må så dåligt utan att de fångas upp? det är ju inte så att allmänhetens säkerhetäventyras för att en man har ett vapen utan för att en man mår så förbannat dåligt att han använder vad som helst för att ta slut på allt och alla.

det här var inget misstag. det var ingen som råkade skadeskjuta/döda för att personen ifråga hade ett vapen och kände sig trängd, utan detta var planerat. det borde således inte handla så mycket om vapen och vapenlagar som om mående. när någon går från att vara en social individ till att bli ett vapen utan mänskliga kännetecken.

torsdag, september 25, 2008

total förvirring

"observandum, klamydia ökande i racerfart. vilket momentum!"
note to self : gå inte på (tidiga) föreläsningar/studiebesök utan att ha druckit flertalet koppar kaffe innan.

önskemål om blogg

en lokal man har lagt ett medborgarförslag som går ut på att han vill att man ska importera några älgar som kan locka turister till Lund sommartid. man släpper ut dem och vips, där traskar fru Älg in på Herkules bar för att bli en lattemamma medans japanska turister hoppar högt av glädje! det är vad man kallar en succé!

istället för att bli lätt upprörd över att mannen ifråga sprätter iväg skattepengar på vansinniga förslag som ska tjattras i kommunfullmäktige, så måste jag erkänna att jag är riktigt imponerad av hans fantasi.
undrar ur världen borde se ut enligt honom? borde inte han om någon ha en blogg?

måndag, september 22, 2008

tack för kaffet


någon okänd sjukdom har tagit över hushållet och gjort alla till likbleka zombiesar. den yngsta förmågan har lyckats skaka av sig vad det nu än var medans vi andra lever i svettig frossa till ett finfint migrän-dunk.
så jag koffeinar mig, pluggar, koffeinar och underhåller mig, pluggar...
måste dock erkänna att jag är lite rädd för att läsa mina anteckningar. risken finns att de bara är nedpräntad feberyrsel.

men kaffet var gott!

söndag, september 21, 2008

en favorit

det finns inte mycket som gör Iggy så glad som när hon hör Miss Li. man skulle nog kunna säga att det var den första skivan hon ville ha..
och när man tänker efter, visst gör hon musik som är som gjord för barn att dansa till!

lördag, september 20, 2008

Zombie-barn säljes?


(Icas egen kakao)

torsdag, september 18, 2008

åldringen schmut

sitter och researchar till ett arbete när följande tanke slog mig:

hur tror du att du kommer bli som pensionär? hur kommer din vardag att vara?
är det samma bild du ser framför dig som den du
önskar dig uppleva?
vad vill du ha ut av din ålderdom? vad vore det värsta scenariot?



(personligen så tror jag att det viktigaste för mig kommer att vara att ha en social funktion och ett socialt liv. jag tror att ju äldre jag blir, desto viktigare kommer dagliga möten bli. även om jag blir skröplig och fånge i min kropp så vill jag kunna ha ett liv fullt av upplevelser.)

tisdag, september 16, 2008

gräs för en tia

mina billighetspennor jag köpte på Tiger luktar gräs. inte klippt gräs utan Loppen-varianten. det känns så fel så fel att använda dem när man pluggar på biblioteket.




(Hej Fra, här sitter jag och skriver om knarkluktande pennor som skulle kunna vara den nya generationens luktsuddigum. tyvärr kunde jag inte vara på din Anti-fest idag utan var istället på biblioteket och läste om folkhälsoterrorism, men jag hoppas att det var många som slöt upp för din skull. ha det!)

inga gröna gräsmattor, bara grönsaker

food not lawns är något som legat och bubblat i bakhuvudet på mig (även om bokmslaget mest påminner om hemkunskapens tristessfyllda böcker) och ju mer jag tänker på det desto mer vettigt är det:
varför ödsla tid, energi, pengar och vatten på att ha en fin grön yta som ingen får beträda när man kan använda samma yta till att ge sig själv vitaminer, mineraler och livsglädje?
låter det något hippie? det är något hippie men samtidigt är det något yuppie för det handlar ju om att tjäna in pengar. det är en investering om något!

nu har jag ju visserligen ingen egen gräsmatta mer än den ogräsmattan som gästar min odlingslott, men den är mest använd som gång mellan de olika minimala trädgårdslanden. jag har aldrig riktigt förstått meningen med att ha en minituöst skött gräsmatta som ingen får beträda. ska det anses vara ett konstverk? är arbetet bakom det besläktat med bonsai-trädets tuktande?
jag tror mer på att leva och härja runt.

så nu är frågan, ska jag låta resterna av min gräsmatta få bli grönmassa eller kanske lavendel-kantad stengång? lökkantad grönmassa?

måndag, september 15, 2008

mycket text, ingen verkstad

om jag hade en foliehatt i min ägo skulle jag lätt tro att det var en konspiration på gång - datorerna tar över!
först blev det en catch 22 gällandes studierna - för att kunna använda den virituella mötesplatsen där man ser schema och privata meddelanden måste jag ha ett dator-id men för att få hjälp med att få ett dator-id som fungerar måste jag ha registrerat mig med mitt dator-id. (ungefär sådär, ingen verkar veta något om någonting och jag har fått tigga till mig ett schema. på papper. papper rules!)
sedan dog min dator. eller snarare, den vägrade stänga av sig för att sedan inte vilja starta. sjusovar-dator. slacker-dator. dyr slacker-dator! nästa gång köper jag billigaste sunket för då kan man iallafall stampa på den utan att skämmas alltför mycket.

jag gjorde några försök till updates i helgen men datorn vägrade gång på gång. de var varken kvasidjupa eller skämtsamt roliga, men de var ord en masse, och det var mina ord!
det fina collaget jag gjorde med födelsedagsbarnet Anso som ironiskt poserar med en REM-skiva, ville sig inte heller.
så ni vet inte vad ni missar men för att vara helt ärlig så missade ni inte så mycket.

funderingar som kvarstår är:
  • växer navelbråck med tiden och vad vill de egentligen med sin existens?
  • varför odlar ingen blåhallon - är de egentligen onda? samt
  • är inte mårdhunden egentligen ganska söt och även papillons kan ju vara bärare av rabies?!
statements som kvarstår är att
  • I win (köpte 3 jeans, en kappa, 3 kavajer, ett par boots, 2 kaffekoppar och en himla massa barnkläder på loppisen i lördags för 160:-.) (ja, win då förutom när det gäller datorer då för de är dumma)

söndag, september 14, 2008

Mmm rättika...

torsdag, september 11, 2008

dyslexi-schmutten?

idag har jag gjort något som jag dragit på i 10 år - bett om ett dyslexi-test.
för mer än 10 år sedan misslyckades jag på en tenta i språkvetenskap (fornnordiska)3 gångeroch fick tipset att fundera över om det kunde vara så att jag kanske behövde hjälp.
då tog jag det snarare som en förolämpning att få höra att ingen "normal" kunde misslyckas så katastrofalt på en enkel tenta, men genom åren har frågan börjat gro i bakhuvudet.

den vanliga responsen när man pratar om sina funderingar är - men du är väl smart, men du som läser så mycket, men du som hade okej betyg etc. det är alla kommentarer som träffar helt fel, det handlar inte om det. det handlar om att jag har svårt att läsa en massiv text utan att behöva läsa om från början, skriva stödord eller läsa högt för mig själv (dvs sakta tempo) för att kunna hänga med. oftast fungerar inte det heller.
jag läser mycket böcker men jag läser inte mycket för jag klarar bara av ett par sidor i taget. istället läser jag ofta.

när jag gick på gymnasiet läste jag aldrig en läxa utan förlitade mig på vad jag hört på lektionerna. det räckte till ett genomsnittligt betyg. ett högskoleprov som var några snäpp bättre gjorde att jag kunde söka vidare. på högskolan fungerar det inte så, varefter jag trillar dit gång på gång, känner mig förbannat korkad och hittar något skäl (oftast ett jobb) för att hoppa av.
nu har det blivit för många sådana avhopp för att jag ska kunna göra om det.

jaja, vad vore ändå en bal på slottet?! vi får se helt enkelt.

måndag, september 08, 2008

inget uppmuntrar så bra som pekpinnar och hot om ekonomisk kris

om man säger att någon är en resurs, tänker man sig oftast att denna kan vara till nytta. att denna har en styrka eller färdighet som gör att den inte bara bidrar utan är en viktig pusselbit.

tydligen är det så att många vet inte om att de är resurser. de har passiviserats av sjukdom och skulle kunna ta sig upp till rimlig nivå om vi bara uppmuntrar dem...genom att bäst-före märka deras ersättning?
"Dessutom ska reglerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ses över så att de underlättar för långtidssjukskrivna att aktivt söka och pröva ett nytt jobb. Karenstiden för de olika ersättningssystemen ska uppmuntra att man deltar i rehabilitering eller prövar ett nytt jobb."
Ylva Johansson i riksdagens socialutskott till SvD
uppmuntra är ett fint ord men innebörden av socialdemokraternas förslag rimmar inte riktigt rätt med ordvalet.
jag har sagt det flertalet gånger förut, men det kan (tydligen) aldrig påpekas en gång för lite:
vem tror egentligen att folk trivs i ett instängt, ekonomiskt ansträngt liv utan sociala kontakter? vem tror egentligen att sjukskrivna inte vill komma tillbaka till livet?

det är förvånande att man gång på gång diskuterar den sjukskrivnas inställning till arbetsmarknaden. är det inte fel fokus?


edit:
poängteras bör att detta är självvalda pekpinnar och piskor:
"Går man inte in i det nya systemet, kan man fortsätta som i dag att leva på sin ersättning. "
från Sydsvenskan
så, masochister sökes till labilt S/M-förhållande??

söndag, september 07, 2008

en pistage-grön sekretär


helt förbannat lyxigt - jag har ett ställe att inte bara sätta datorn på utan även ett ställe där jag kan sitta!nu kan jag surfa med stil. tack Pinse!
jag har varit en av de där köksbords-surfarna och det hade sina nackdelar iochmed att det finns ett visst mat-kastande barn i hushållet. "detta inlägget har sponsrats av Risentas dinkelpuffar, fastkletade mellan tangent F och G."

vem vet, nu kanske även mina inlägg skulle kunna få lite stil?

lördag, september 06, 2008

priceless

Lund, som de flesta andra städer med småstadskomplex, aspirerar till att bli kulturhuvudstad. kanske är det då någon bakvänd väldigt finurlig tanke med affisch-namnen till årets Lundakalas - vi vet noll om kultur, snälla, hjälp oss? ge oss något att arbeta med!

dr Alban, Rednex, Michael Jackson-imitatör, reklamtält och friterade munkar. det är orättvist mot så trevliga bakverk att förekomma i det där sällskapet.


psst - se till att ha på högtalarna när ni tittar på Lundakalasets hemsida.

fredag, september 05, 2008

ögonmusslan och jag

jag måste erkänna att jag är en av de få som inte (in)sett bröderna Herngrens storhet, men efter att ha läst följande om Felix Herngren blev jag lite smått förälskad
"Kameran är alltid med och i bland kan han till och med känna att han medverkar på fester enbart genom en lins, att han är lite utanför, trots att det är hans egna val. Det är ett dilemma att fotandet ofta tar över och det har hänt att Felix har tittat på bilder från ett bröllop och tänka: Var jag verkligen där?"
intervju i Svd
den däringa mannen borde ha en fotoblogg. vardagsbilder, snapshots, är (nästan) bättre än ord. förresten, ta bort nästan, det är!

torsdag, september 04, 2008

dagens dissning


jag kan inte låta bli att fråga, är det här en hoax? den är kanske lika urgammal som bonsai kitten, men jag har helt missat den.

jag har stirrat, sneglat och skelat, men jag får den bara att spinna som klockan. betyder det att jag är dumdum? schmut can't comprehend? si, si, mr Segal hothot?

dagens fundering

efter att ha kollat räknaren och mina (o)vanliga besök så blir jag lätt konfunderad:
varför söker någon på Rikspolisstyrelsen efter Heta Linjen på Google? vad hade farbror FRA sagt om det? eller är det kanske avlyssning i sitt esse, man börjar med Heta Linjen för att sedan avancera?

och vem googlar egentligen


jag må inte ha många besökare men majoriteten av de jag har, skrämmer mig.

onsdag, september 03, 2008

plump reklam

jag inser att City Malmö/Lund vill vara lite roliga med sin helsidesreklam men den är så plump att man undrar om det är något man missat? kanske har City missat sista meningen i sin egen notis?

ska vi ta en date?

anti-fra date
jag fixar latten och du fixar plakaten?

fräscha soffor ger trygghet?

läste i Sydsvenskan om projekt Karin där man anpassat polisens lokaler efter de som söker hjälp - en lugn och harmonisk plats för en familj på flykt. mat i kylen, potta på toaletten och leksaker för de uppstirrade barnen.
jag blev så imponerad (och intresserad) att jag bestämde mig för att läsa mer om projektet. tyvärr fanns det inte mycket att läsa mer än om design och färgskalor, men på polisens egna hemsida hittade jag ett guldkorn som borde poängteras om och om igen
- Tekniken kan tyckas hård och fyrkantig men det ska vi försöka mjuka upp. Att arbeta med utveckling av förhörsmiljön är angelägen eftersom den tekniska utrustningen måste vara av yppersta kvalitet för att ge den support som behövs vid förhör av så känslig natur som det handlar om i våra utredningar. I samtalen med exempelvis barn är nyanserna och minsta rörelse från barnet viktiga att få med, berättar Håkan Torshall entusiastiskt. Det går inte att beställa teknik och bara få den levererad. Tekniken får inte störa samtalet utan måste anpassas till våra miljöer. Det får aldrig bli så att ett inspelat förhör inte kan användas som bevis för att det inte går att höra eller se vad som sägs. Eftersom barnen inte själva medverkar vid rättegångar kan alltså våra förhör bli direkt avgörande, fortsätter Håkan Torshall"
får man familjen/personerna/personen att slappna av så får man ut information som kan underlätta (vid) en rättegång. inte bara material som kan användas för att söka svar på andra frågor utan som kan fungera som slutgiltiga svar. det är ju det här hela projektet handlar om och inte om inredning.
det är ju egentligen självklart men försvinner lätt i bruset.

samtidigt måste jag erkänna att jag blir lätt irriterad över att man sätter ett lika-med-tecken mellan fräscha inredningar och att känna sig trygg. är kvinnor verkligen så ytliga att de går mer efter hur omgivningarna ser ut än var de är och med vem?

tisdag, september 02, 2008

jag har gått hit

det är snart ett år sedan pappa dog. samtidigt som det känns som om det var igår, så är dagen en helt annan än den var då. även om jag använder samma kaffekopp och får samma förbannade spam-mail, så märker jag på de små detaljerna kring mig att tiden gått. Iggy är en annan tjej, jag gör något annat med mitt liv och många bekanta/vänner föll från.
kanske har jag förändrats mer än vad jag tror, eller är det så att folk hade andra tankar om mig?
the fog
en sak som en hel del ifrågasatt är hur jag kunde gå ifrån att vara bittra lilla maskrosbarnet och bli mys-mjuk hippie, och om det inte bara var en enkel väg ut?
det är en en kliché, men så sann - döden är definitiv.
vad som var kan aldrig revideras och frågor kan inte besvaras. jag mår bättre av att acceptera, så jo, det
var enklare att lappa, laga och fortsätta använda än att springa skrikande efter ett nytt liv. det handlade dock inte så mycket om minsta motstånd, som om att jag faktiskt har ett bra liv nu och jag måste vårda det.
den bittra tjejen, jo, hon finns där inne men hon har samtidigt insett lite mer hur det är att vara vuxen och vad man kan tänkas ha för förväntningar på sig. att alla val som folk gjort kanske inte är så mycket val som att ha blivit vallade in i en fålla. livet är inte alltid en öppen äng full av stigar som bara väntar på att bli valda. ibland är vissa stigar så nednötta av dagligt slitage att de ses som vägar.

en del i min närhet ifrågasatte varför jag inte bestred allt och alla. claimade allt som mitt eget och gjorde mig ovän med allt och alla, för vad hade de egentligen gjort för mig? jag borde ha sett till att få ett vardagsrum fullt av mahogny bara för att?!
svaret på den tanken är enkel - hade man trott det om mig så har man nog missuppfattat mig från början. jag har inte varit den jag varit för att vara en nagel i ögat, utan för att det har varit mitt enda sätt att överleva.

jag gick istället vidare från det hela med ett inre lugn. det låter nog otroligt hippie, men det är sant. jag hade inte tillbringat den där veckan i Ystad om det inte var för att jag faktiskt ville och kände att det var något jag måste göra för min skull.
allt det svåra löstes upp när vi hade vårt samtal och förstod allt som missförståtts. månaderna som som kom var en bonus. något jag aldrig trott jag skulle få.

har jag någon ånger och några val jag önskar ogjorda?
jo, att jag gick hem den där sista gången i september. att jag fick sådan panik över att inte kunna förstå vad han sa och att veta att jag aldrig nog skulle kunna mer, att jag inte följde min impuls att krypa upp i sjukhussängen hos honom, utan jag sa Hej då och gick hem. allt annat - nej. uppsagda bekantskaper, släktingar bortplockade från speed-dial och att ändra sitt liv 180 grader - nej. det var allt igenomtänkta val och saker som fortfarande känns bra. jag hade inte varit här nu om jag inte gått hit.




(Andreas - mina cd-skivor! och du, jag pluggar ju i Malmö, fika?
Lotta - jo, jag vet, fotona. jag måste köpa ny scanner....)

bok-nörderi

Joyce Carol Oates My Sister, my love är genial.
inte bara historien utan även uppbyggnaden och språket. det är som den är skriven av en helt annan person. hur många röster kan egentligen rymmas i en människa innan man börjar ifrågasätta dennas psyke? de flesta författare fastnar ju trots allt i en berättarröst som används genomgående.

det är den 11:e boken på rad från henne som jag inte kan lägga ned. slänger man in lite tidigare material (
Foxfire, We were the Mulvaneys) samt några av ungdomsböckerna (Big mouth & Ugly girl), så är det en helt oändlig ström med bra böcker som kommer från henne. när jag sedan inser att jag kanske bara läst 1/3 av alla hennes böcker, så blir jag inte bara knockad av förvåning över denna kvinnas energi utan även förbannat glad över hur många böcker jag har kvar att läsa.

däremot kan jag ibland nedslås lite av tanken på att hennes energi kommer ju inte att vara för alltid. att en dag kommer fantasin sina, kvinnan försvinna och man är åter ensam. låter det smått vansinningt? det är det. hennes böcker har fungerat som en boj i ett smått stormigt hav fullt av okända författares böcker. ibland sjunker man djupt pga någon slaskig tristessroman (Kajsa Ingemarsson, hej hej) eller börjar ifrågasätta sin intelligens (Martina Lowden, hej hej), och då kan det vara bra att veta att Carol Oates har en ny bok som väntar på en.

(välskriven svensk recension för den som vill ha lite kött på benen)

måndag, september 01, 2008

Luther King - kuriosa?

för varje dag som går blir man något mer medveten om just dagarna som går - man blir inte yngre.
för det mesta känns det som en fördel då man växer in i sig egen kropp, sin personlighet och sitt liv. man trivs, trivselvanor, trivselfläsk och trivselkläder.
kanske är det ju trivseln som förknippas med gamla vanor och
såhär har det alltid varit som gör att det känns lite förvirrande att hoppa tillbaka till livet som student. inte bara började jag plugga innan man snackade om dator-identiteter och scheman på internet, utan även medan en stor pappersbunt var det som visade att nu var allt på G.
man fick en studentvärlds-bibel att gå igenom och det var den som var det verkliga beviset på att man faktiskt var på väg mot ett nytt liv.

idag har varit min första officiella dag och jag har ingen stor bunt papper som måste gås igenom. inte ens ett papper! visserligen ryckte jag en broschyr från Academic world på utvägen men jag känner mig som en stofil.
när jag sedan läser lokala kårens blogg så inser jag att jag nog inte bara bör känna mig som en stofil utan även att jag är en stofil. "I have a dream" är kuriosa?