torsdag, maj 29, 2008

kärlek by association

något som har slagit mig mer än bara en gång är vad folk tänker när de kastar levande djur som om de vore döda ting är vad de egentligen känner? jag kan på sätt och vis förstå att de inte har några känslor för kattungarna som individer och kanske gör det handlingen lättare - det är bara djur, skadedjur som tar över ens värld. kan folk döda möss och äta kalvar utan den minsta tveksamhet, så är steget inte så långt. djur som djur.

däremot betyder kattungar att man har en katt. kattungar trillar inte ner från himlen och kommer inte med storken utan är avkommor till ett djur man tar hand om. man har inte en katt såvida man inte har känslor för den. hade den setts som ett dött ting hade den för länge sedan på ett sätt eller ett annat försvunnit ut ur hemmet. man har alltså bevisat att man har känslor för ett djur.
som ungar till det djur man behandlar som en familjemedlem så borde de ha ett värde i sig. kärlek by association. vare sig de är något man sett fram emot deras födelse eller inte, så är de avkommor till katten man gosar, leker med och matar. hur kan man då undgå att se dem som djur värda att älska och ta hand om? hur kan man skilja på katt och katt?
"Där fanns som genom ett under redan kattungarnas mamma sedan några dagar.
- Hon hittades i samma område. När vi tog in henne såg vi att hon precis fött ungar och hade mjölk kvar i tuttarna."
i detta fallet har kattmamman också blivit kasserad (alternativt varit utekatt) men någon har ändå tagit tid att ta kattungarna och försökt ta död på dem medans man låtit kattmamman leva. man har skilt på djur och djur och således haft olika känslor för dem



men visst, helt ärligt, möss och kalvar är också "söta som maränger" men i vår kultur är de en parantes, något som vi bestämmer över. det är en ekvation jag inte kan förstå.

onsdag, maj 28, 2008

en parantes

jag har haft en långvarig kärlek, iallafall 7-8 år, för Joyce Carol Oates böcker och inatt när jag läste ur the Gravedigger's daughter kom jag underfund med vad det är som lockar mig med hennes språk och beskrivningar - de är som gamla minnen. fulla med detaljer men ändå dolda under ett fint lager damm. mycket anas medans annat lyser som under lupp.

det gör mig omåttligt jolly att inse hur många av hennes böcker det finns kvar för mig att läsa. synd bara att jag har alldeles för lite tid att läsa dem i den takt jag skulle önska.
vad gör lite lite mindre jolly är tanken på att min förtjusning i Oates gör det så mycket svårare att ta till mig andra författare. få kan leva upp till hennes standard. enda lösningen är att läsa svenska författare vars språk naturligt skiljer sig avsevärt från hennes. man skulle kanske kunna säga att svenskan räddar dem från att falla ifrån.

herr och fru hund

jag börjar misstänka att min jycke är monogam. enligt allt jag har lärt mig genom åren så är det en omöjlighet men jag skulle visserligen inte bli förvånad om så var fallet. i vårt hushåll kan allt hända..



(och Stellan - jag har glömt svara, men visst, rummet står till ditt förfogande med eller utan sovkompis.)

ungdomligt leverne

allmänt förvirrad som jag är har jag inte riktigt förstått varför bloggar hos Metro pingas under sina inläggsrubriker istället för sina titlar. om man tittar på listan över senaste inlägg på Nyligen så ser man en hel del intressanta namn.

hur kan jag nu ha kommit att fundera över det? jo, jag såg en blogg på framsidan som fick mig att jubla av lycka - Kan inte en 90-åring vara en resurs?. framför mig så jag någon på ålderdomshemmet som bloggade järnet för att bevisa att bara för att man slutat ha koll på vilka nytillskotten i familjen Jolie-Pitt är, så betydde det inte att man kunde räknas ut och bort.
det var dock bara ett inlägg. inte ett dåligt inlägg, men tyvärr ingen blogg skriven av någon som är mer än 60 år äldre än genomsnittsbloggaren. dock någon som säkerligen är 40 år äldre!



edit: kan det anses något inskränkt och fördomsfullt att önska se fler äldre bloggare? har det mer med min idé om vad äldre tänker, tycker och formulerar sig än med verkligheten att göra? kan mycket väl vara så men oavsett vilket skulle det vara intressant att läsa. alla kan ju inte vara söta 24-åriga modetter med förhoppning om en mediakarriär.

inte så rät, bara avig

de senaste dagarna har jag läst fler bloggar än på länge. kanske inte de bloggar jag vanligtvis läser men omväxling förnöjer. engelska behövs för att hålla språket flytande och matbloggar är aldrig fel.
en sak som jag dock inte kan vänja mig vid är alla reklam- och tävlingsbloggar. jag blir bara trött, förbannad och tvär. att tjäna en hacka är oftast inte fel, men när en intressant blogg blir inte bara mjölkig utan även vattnig (mini-mjölk!) för att få lite freebies, så tappar jag intresset.
ska jag vara riktigt ärlig så räcker det med en tävling för att jag ska klicka vidare.
behöver man tävlingar för att få folk till sin blogg så kanske man borde sluta blogga och sälja tupperware istället?

personligen är jag nog lite tvärtemot. som alltid. så fort antalet besökare stiger, så tappar jag lusten att blogga. jag är alltid lite avig.

måndag, maj 26, 2008

vill man bli fin får man lida pin

tre dagars magsjuka har inneburit att tre kilo gjort en Houdini. ögonen har aldrig varit så svarta och inga pengar sprids på onödigheter. hade jag hetat Kate Moss hade det här varit livet!

jag är fortfarande förvånad över att ingen tagit patent på diverse matförgiftningsbakterier. viktväktarna skulle tappa mark snabbare än snabbast.

söndag, maj 25, 2008

fredag, maj 23, 2008

svenneschmutsvenne

det må vara svennigt som bara den, men jag är numer med odlingslott. så det så!
synd bara att jag inte har någon aning om vad man odlar, hur man gör det eller vad man kan komma att förvänta sig.
dock är där ett träd, en vinbärsbuske, en redskapsbod och en himla massa gräs - that'll do.

om någon har några kitchiga odlingstips är jag inte den som är den..

onsdag, maj 21, 2008

bara för att din hund är en knähund betyder inte att den är ofarlig

som vanligt gottar sig pressen (och bloggvärlden) i nyheten om att en pitbull bitit ihjäl en annan hund. som vanligt fokuseras det på gärningshundens ras. när det gäller djur är det okej att peka ut diverse raser som farliga/olämpliga men det blir sällan några djupdykningar i hur, var och varför. det blir bara utropstecken och usch, fy och fi!

Roky är en mjuk hund på gränsen till vek men han umgås dagligen med andra hundar för att få umgänge och lära sig sociala koder. min hund är en av de minsta hundarna i rastgården där det cirkulerar runt 30 olika hundar och det har aldrig varit bråk mellan honom och 'stamhundarna' trots att de flesta är dubbelt så stora som han. majoriteten av ägarna har bra koll på sina hundar. kan läsa av dem och vet hur de ska göra för att undvika bråk alternativt avleda sin hunds uppmärksamhet från orosmoment. just det senare är något som ofta glöms i debatten kring farliga hundar. man pratar om oansvariga hundägare men det är ju inte bara de som äger större raser som ska ta ansvar. en liten hund kan vara minst lika farlig om den inte vet hur man beter sig som en hund. om den dominerar eller inte förstår rang, så ses den ju som ett hot av andra hundar.

precis som med människor gäller det att kunna kommunicera och får man inte chansen att träffa andra hundar utan att sitta fast i ett koppel med en människa som drar, blir man socialt handikappad.
när det blivit bråk har det varit med hundar som sällan umgås med andra hundar. små hundar vars ägare inte vill släppa in sina sötnosar bland de stora bufflarna, utan bär dem i famnen så fort det kommer förbi en stor hund.
resultatet blir en liten bjäbbhund som tror sig äga världen och beter sig därefter. en hundägare som blir överbeskyddande och gör sin hund en otjänst genom att inte låta den vara hund.

när min hund kommit hem med sår så har det oftast varit små jack russels eller andra lågställda terriers (såsom borderterriers) som inte förstått när det är dags att sluta dominera. senaste igår var det en liten terrier som tyckte att det var okej att fortsätta dominera Roky trots att han visat sig underlägsen i en kvart. resultatet var ett bråk där den lilla terriern bet sig fast i min hunds ansikte medans hundens ägare satt långt bort och pladdrade.


det må vara så att den finns en hel del människor som köper diverse bullterriers för att öka omfånget på sitt ego och på så vis skapas potentiellt farliga hundar, men det finns med all säkerhet dubbelt så många människor som köper dyra gullegrisar som inte uppfostras och på så vis skapas potentiellt farliga hundar.
dock blir det inte lika bra rubriker av "shitsu sårade schäfer svårt", så det försvinner lätt i mediabruset. det betyder inte att det är mindre vanligt.

tisdag, maj 20, 2008

dödsstörta


om man undantar det tragiska bakom nyheten, så måste jag tillåta mig att undra :
vad är dödsstörta?
om man bara bryter ett ben, blir det då skadestörta? benbrottsstörta?

media hittar på nya ord konstant. jag vet inte om jag ska bli imponerad eller irriterad.

måndag, maj 19, 2008

oh my darling kitty

jag kan inte säga att beskedet om nedläggningen av punkt.se berört mig det minsta. jo, förresten, först när jag trodde det handlade om domänen så blev jag lite bekymrad men när jag insåg att det var gratistidningen som de stackars utdelarna trycker ner i halsen på en, så drog jag en lättnadens suck.
dock måste jag erkänna att jag kommer att sakna Kitty Jutbrings krönikor. för att ha varit en förbannat irriterande dokusåpedeltagare som pratade med bebisröst genom sin nalle, så har hon kommit att imponera. hon är nog t.o.m en av de få vettiga förebildrna för ungdomar/folk idag.

synd bara att man nu måste nöja sig med att läsa hennes Hasses brorsas etc blogg på Svts hemsida... i synnerhet som den inte har ett flöde.

en privat stund


det var inte det att intervjun med Blondinbellas pappa gjorde mig nödig, han verkade fakriskt ganska vettig, men hela Blondinbella-fenomenet är mer än jag klarar av.
det är mer skriverier om henne än om vad som faktiskt händer och påverkar oss.

om ett år kommer ingen ens minnas vem hon var...

söndag, maj 18, 2008

skyltar we like


den där grillspetsen, och ja, vegetarisen och nötfärskbiffen med för den delen, har fått konkurrens.

tonårsrevolt?

eftersom jag inte lägger mycket tilltro till bloggar med comment-moderation, så lägger jag in en (tämligen förkortad) kommentar här om ett inlägg som kan vara intressant att läsa och som gäller något jag skrivit om tidigare:
att stoltsera med sitt hat är som att flasha vapen, det tar bort all rim och reson ur en situation.

surfande surkart

genom en (underbar) blogg uppmärksammade jag blogher.com. namnet var fiffigt och idéen lät intressant även om något dammig. kvinnor som tar för sig på internet är inte längre i minoritet och de flesta av oss tycker nog inte att kvinnors liv på internet skiljer sig särskilt mycket från männens utan det reflekterar samhället i stort. det handlar om individer, om mallar och att hitta en egen plats.

därför skulle man kunna tro att blogher skulle just ta och filtrera bort samhällets trista stereotyper och ge oss en portal som egentligen inte behövdes. kanske visst fokus på jämställdhet och kroppen, men annars som vilken portal som helst. i en feministiskt utopi skulle den inte behövas eller ens vara önskvärd, men idag skulle den kunna vara inspirerade. dock är blogher en politiskt korrekt amerikansk portal och med det kommer en något konstig kvinnosyn.

prioriteringarna är något annorlunda, kategorierna något skrämmande och de största annonsörerna är en blöjtillverkare samt en tillverkare av helfabrikat som ger tips på hur man gör en veckomeny åt hela familjen.
fast visst, tar man en titt på de svenska bloggportalerna må de tyckas vara något mer politiskt korrekta men jag kan inte låta bli att fundera över om det inte egentligen är samma bullocks?

lördag, maj 17, 2008

Vatten


sta'bor utanför betongens murar alternativt pekbilder är slaskpressens gåva till folket

fredag, maj 16, 2008

mindre klämkäck, mer Norén

iochmed att jag är smått internetberoende så passade jag på att ta en snabb runda på internet för att se vad som kunde ha hänt de senaste timmarna medans jag väntade på att kvällskaffet skulle bli färdigt. eftersom jag är så svennig att jag kör med bryggkaffe blev det bara en liten snabb vända.
det var iallafall meningen att det skulle bli en snabbrunda men så blev jag överrumplad av en annons på en blogg. annonsen stal helt min uppmärksamhet och även om Googles annonser vanligtvis är riktad reklam så kändes den här något förvirrande. lite som ett spam som säger sig vara personligt och handla om ens mamma men i verkliga livet handlar om professionella milfs i Las Vegas - man får inte vad man tror. godtrogenhets-filtret drar igång.

när jag såg ovanstående annons var jag säker på att det skulle vara en länk till en shoppingsite eller något som definitivt inte var barntillåtet. kanske skulle det t.o.m kunna vara en ironisk sida? Lyklig kvinnas blogg - det låter för klämkäckt för att kunna vara sant. lycklig & mysig är två ord som får mig att tänka på Allers, Ullared och små mössor till påskäggen - inte något för vår generation. vi vill ha dokusåpor, nakenchocker och ironiskt mode.
"Välkommen att titta in i mitt liv! Jag är en ung svensk kvinna som är bosatt i xxx sedan x år tillbaka med min underbara fästman xxx. Vi driver en egen firma som går väldigt bra och njuter av ett härligt liv tillsammans!"
från Lycklig kvinnas blogg
kanske har vårt (ut)nyttjande av ironi helt ändrat spelreglerna? om man använder för många starka/positiva ord så vänds innebörden?
när man klickar på länken får man dock varken köpmani , porr eller Kvarteret Skatan, utan en blogg. en helt vanlig blogg. ingen ironi. I don't get it?



(jag gissar att den här posten egentligen handlar mer om mig än om själva annonsen. det är inget personligt.
själv är jag kanske mest surmulen över att jag inte ens är värd en enda Balenciaga-väska..)

modebloggande?

ofta tillfrågas flickor och kvinnor om diverse skönhetstips och ännu oftare så serveras de skönhetsknep och knåp genom media.
när det gäller (pojkar och) mäns inställning till utseende så är den ofta något mer avslappnad. man skulle kunna dyka djupt i det där och dra fram både den ena och den andra slutsatsen, men om vi frångår det och fokuserar på svaren, så är de oerhört sköna:
"Jag rakar mig i alla fall. Det gör jag varje dag, fast inte i dag."

"När jag blir stor ska jag vara riktigt snygg. Nu behövs det egentligen inte."
båda citaten från Sydsvenskan
dock måste jag poängtera att jag tror att män nöjer sig med att duga medans kvinnor gör allt för att vara top of the notch, och då inte så mycket för att dra till sig motsatta könet som för att vinna inbördes tävlingar med egna könet.

torsdag, maj 15, 2008

hatt minus t

Proletärbella är intressant ny blogg med snygg spin på ett välkänt fenomen
"Förutom att det är ett fint namn så måste erkännas att flera av oss som skriver här på Proletärbella hämtar sin livsinspiration och lite av sitt klasshat från en annan blogg."
men varför ens säga klasshat? hat? borde inte användandet av det ordet driva bort en stor del besökare? visserligen är det ungsocialisterna som står bakom bloggen och som tonåring är det lagom coolt att säga att man hatar dittan och dattan eftersom livet som tonåring handlar om motsatser, antingen vara som alla andra eller stå utanför, men hat är ändå ett starkt ord att använda på en politisk blogg.

man skulle kunna säga att ordvalet handlar om småpotatisar men personligen så är det något som gör att jag mår lite illa. hade det varit sarkasm hade det varit en sak, men
klasshat? det är lika fördomsfullt som vilket annat hat.

onsdag, maj 14, 2008

låtom oss röka?


min första tanke var en undran över hur många som kommer fråga om vilket märke hon föredrar eller vad hon tycker om rökförbud. jag gissar att det inte är detta det handlar om?

(printscreen av Sydsvenskans förstasida)

tisdag, maj 13, 2008

fräsch som ett småbarn

jag kanske är tappad bakom flötet (iochmed avsaknaden av hav/insjö i närheten kan vi istället säga tappad bakom lyktstolpen) men jag förstår inte folks vansinniga strävan att inte åldras.

om det hade handlat om vår dödlighet så hade det varit en sak men det verkar mer om inte helt ha att göra med vårt fysiska förfall och definitivt utsidan framför insidan.
ser vår kropp ut att vara vår ålder ligger vi illa till men är vårt intellekt och sinne två steg före, är vi bara glada.
vi vill ha en 2-årings hud med en 16-årings kropp men med en 55-årings intellekt och kunskapsskafferi.
prata om total förvirring!



(själv klär jag mig som en 14-åring, har skrattrynkor som en 45-åring och ett kunskapsskafferi som en 20-åring. intellektet försvann när jag gick ut gymnasiet)

söndag, maj 11, 2008

judge, jury and executioner

vanligtvis tycker jag att Tomas Bodström verkar ha huvudet klart och hjärtat på rätt ställe, men på senare tid har han börjat flyta ut i kanterna. jag läste hans debattinlägg i DN både en, två och tre gånger eftersom jag trodde (och hoppades) att jag missuppfattat vad han menade.
tanken att låta poliser döma mindre brott känns oerhört dumdristigt och mer än något naiv. kanske beror det på att flertalet av de poliser jag mött gett ett något militäriskt intryck (för att använda ett neutralt uttryck). de har inte varit öppna för en diskussion eller ens förklaringar och har inte sällan anlänt med förutfattade meningar. vad de ser (och tycker sig se) är sanningen. det är allt eller inget och "Hoppa när jag säger hoppa".
"Låt polisen utföra enkla förundersökningar utan åklagare i större utsträckning. Om poliser med särskild behörighet oftare kunde leda enkla förundersökningar själva skulle både deras och åklagarnas arbete underlättas. Vi socialdemokrater har verkat för en ny akademisk polisutbildning som ger större möjlighet till kvalificerade arbetsuppgifter.

Låt poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Om polisen kunde utfärda strafföreläggande sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden."
från Bodströms debattinlägg i DN
det handlar ju inte om att man misstror polisernas utbildning utan att man ger över hela ansvaret, vars följder kan ändra en människas livsöde, till en och samma myndighet.
att låta polisen sköta hela kedjan låter helt enkelt skrämmande. befogenheten är alldeles för stor. ja, varför inte slänga in bödeln när man ändå är på gång?


(jag hoppas fortfarande att någon ska rätta mig och påpeka att det var inte alls så här det var menat utan att jag blandat ihop mina substantiv och dess innebörd)

moder Theresa av Zoegas

det är förvånansvärt vad frånvaron av kaffe gör för kroppen och då i synnerhet om man inte tänkt ta ett uppehåll. crack från Zoegas. eller ok, ekologiskt & fairtrade-crack från Löfbergs Lila. kanske är det lite karmapoäng på det där trots allt? jag må lösa upp mig själv i små bittra partiklar genom allt mitt kaffesörplande men jag gör iallafall världen till ett bättre ställe.
jag offrar mig ser ni.

lördag, maj 10, 2008

ska vi ta en latte?

kanske har ordet vän fått en helt ny innebörd iochmed alla communities eller så är det kanske så att Charlotte är väldigt ensam?

(reklam på YouTube)

torsdag, maj 08, 2008

populärt trick


cirkushundarna på sin kvällspromenad.
dock saknas den tredje cirkushunden eftersom hon tog en annan runda.

onsdag, maj 07, 2008

jag känner mig äldre än äldst

vanligtvis hittar folk hit via diverse mysko sökningar som antingen anspelar på nakna människor i diverse konstellationer eller saker man kan plantera. ibland blir man dock mer förvirrad än vanligt och det är när man hittar sådana här länkar i sin statistik. wut?
först tänkte jag att det kanske var ett hundforum där både labradorer och golden var välkomna (ingen apartheid här int´!) men så var inte fallet.

vad är det jag inte förstår?

saker som är risiga

  • när man räddat en hund från att bli överkörd av tåget, tagit kontakt med ägaren och inte ens fått ett Tack.
  • när det gått mer än 3 månader sedan ens läkare slutat och man inte fått en ny läkare trots att man är under behandling.
  • när man inser att trots att man borde veta bättre vid det här laget, får man på gränsen till solsting redan i maj månad.
det här inlägget hade också kunnat heta Det är iallafall tur att min hund är söt!

tisdag, maj 06, 2008

pappersporr - bara Anso förstår

jag är fortfarande på jakt efter den ultimata dagboken:
lätt men tålig, helst rutmönstrad alternativt finlinjerad, lite grövre papper och i lagom storlek.
för dyra dagböcker vågar man knappt skriva i. för tunga dagböcker orkar man inte släpa med sig. dagböcker med för tunna blad kan man inte rita i. linjerade dagböcker har alltid för brett mellan raderna.
när jag var tonåring skrev jag dagbok i kollegieblock. de fyllde sitt syfte men pga formen, så försvann de lätt bland alla andra block. de kastades ut tillsammans med gamla skolblock fyllda av matte, fysik och grammatik.

just nu verkar det luta åt Moleskines stora rutiga bok, men ska jag vara ärlig känns den egentligen för dyr för att ta klotter, citat och bilder. ju mer en bok kostar, desto mer tid och energi bör man lägga på innehållet. böcker är ju trots allt kärlek. pärlor för svin och allt det där.

bilderna ovan är från någon dagbok 2005


(för 20-15år sedan hade Ikea rutiga block i rosa samt ljusblått. de var en ren dröm att skriva på...)

morgondyslexi


lite lagom trött började jag fundera varför DN inte stavade det sprayade som alla andra eller om de kanske försökte rikta sig till en yngre läsarkrets.
kanske hade föreläsaren som försökte övertyga mig om att jag var dyslektiker rätt? iallafall om det fanns en speciell sorts dyslexi - "morgon(innan kaffet)-dyslexi"

(printscreen från DNs framsida)

måndag, maj 05, 2008

betygsätt politikerna

kanske är det ett tecken på att jag nu inträder i stofil-åldern men jag kan verkligen inte förstå idéen bakom att låta elever betygsätta sina lärare för något annat än lärarens eget intresse.
"Syftet med utvärderingarna beskriver han såhär:
– Det ger tidiga signaler till lärare och rektor när något inte fungerar. Idag har vi inget grepp över hur olika lärare fungerar. För att förbättra den pedagogiska situationen måste vi som arbetsgivare ha kunskap."
Illmar Reepalu i Sydsvenskan
vad man som elev tycker om sin lärare är inte alltid (kanske inte ens ofta) relaterat till vad de faktiskt lär ut. en populär lärare behöver inte vara någon som är en duktig lärare. för att kunna värdera olika lärare på ett mer sanningsenligt sätt, borde man fråga f.d elever - vilka lärare gjorde ett bra jobb?

när jag tänker tillbaka så var det definitivt inte de lärare som var mest populära som faktiskt satte spår, födde intresse och fick kunskap att fastna.
Inger Lindholm, min svensklärare på högstadiet i Sjöbo, this is for you.

söndag, maj 04, 2008

sockerpiller och sockervadd

för att få motsträviga människor att ta medicin försöker man göra medicinen mer välsmakande men det slutar oftare än inte med att man får i sig något svårdefinierat som sätter sig på tvären.
det ska vara fruktigt, fräscht och lite sommarkänsla. svennigt, bonnigt men lite Elle á la carte sådär. smultronsmak, citrus eller kanske röda bär. barnen kan mutas med banan eller lakrits. bara Bisolvon vågar dräpa till med skrämselhicka i smak av choklad/körsbär och flertalet antidepressiva ger mintig andedräkt. ska man vara seg och trist så bör man iallafall ha fräsch andedräkt!

däremot måste jag erkänna att jag förstår inte riktigt tanken bakom det hela:
medicinen ska smaka tillräckligt gott för att man ska kunna peta i sig sin dos utan att gräma sig alltför mycket, men det ska bara precis gå att svälja så att man inte känner för att ta sig lite extra som färdkost. ingen bör halsa Bisolvon istället för att ta sista pralinen i Aladdin-lådan!
hade det inte då bara varit enklare att göra medicin med smak av brysselkål? gurkmix? ketchup? hp-sauce? kapris? ett tillbehör man kan tänkas stå ut med, men som ingen någonsin förätit sig av? ett kondiment för att klara tillfället?

eller borde allt kanske smaka så som det känns?
vitaminer som hade smakat espresso, lugnande som smakat grädde, antidepressiva som smakat sockervadd och allergitabletter som smakat nyklippt gräs. det hade kanske varit lättare att komma ihåg att ta sina mediciner om de hade smakat som den känsla de ger.

vad är gräs på en äng?

vad skulle du vilja kalla ett naturligt grönområde utanför tätorten? var går gränsen mellan naturligt område och anlagda grönområden? vad är park och vad är naturlig miljö? ligger skillnaden i hur det utnyttjas eller i tanken bakom?

idag blev ännu en människa upprörd över Jycke Schmut eftersom han glad i hågen studsade omkring i en hästhage utanför förorten. tydligen var Jycke ett ondskefullt monster som genom sin glada svansföring skrämde slag på hästar såväl som fåglar som kunde tänkas flyga förbi. gubbar i tighta kläder på mountain-bikes, flåsande tanter med färgglada stavar samt sockerstinna barn med såpbubblor var däremot naturliga inslag....och blev inte skälet till att det ringdes till polisen.
hundar på en äng? skäl nog att bli aggressiv, stressa i sönder allt och tycka att polisen bör ingripa.

jag skulle vilja ifrågasätta folks prioriteringar här i livet för om detta är något som får folk att trycka in snabbnumret till SOS så, men visst, frågan om vad lagen säger är kanske mer intressant.
vad säger den? jag gissar att den lämnar rejält svängrum åt tolkningar eftersom området i sig varken är listat som naturreservat eller naturvårdsområde.
om man då tänker sig att det är ett stadsområde så gäller följande:
"Hundar får inte medföras eller tillåtas uppehålla sig på badplats, å allmän lekplats (inbegripet plaskdamm), eller på för fåglar särskilt avsett område i park."
--------
"Hundar skall hållas kopplade på följande platser:

* Under tiden fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 15 oktober i övriga parker och särskilt anlagda grönområden, utom på för hundar särskilt avsett område."
båda från Hund i Lund
om man skulle vilja tolka, vilket jag självklart vill eftersom jag är något av en besserwisser som vill veta allt, är det väl så att en naturlig äng där det ibland finns hästar och ibland kor, inte är inräknat som varken park eller anlagda grönområden. visst? då borde det ju inte vara koppeltvång? så länge hunden inte driver djuren eller på något vis jagar, bör den väl kunna ströva koppelfritt bredvid sin(a) tvåfota ägare?
om inte så borde det ju rent logiskt vara koppeltvång på all mark man inte äger själv?

surt konstaterande

igår åt jag indisk mat. jag älskar tarka dal men kocken verkade inte älska sin mat eftersom jag serverades något som påminde lite väl mycket om puréeade morötter med chili. mathållningen i sig verkar ha varit ovän med allt och alla.

min mage vill på semester. jag skulle lätt kunna tro att jag var gravid igen..

roadkill


folk gör allt för att få läsa, höra eller se mer om vad som hänt. det är som en sliskig Virginia Andrews roman men den har inget definitivt slut så som böckerna, utan man kan gotta sig i all evighet.

"men hoppsan, blev du överkörd i julas? då gör det väl inget om jag backar över dig nu?"

vad är vårt beteende om inte ännu ett övergrepp? vad är det egentligen som ger oss rätten att tränga in i deras liv bara för att någon redan gjort det tidigare? ska de anses vara så fördärvade att de inte märker av hyenorna utanför fönstrena? eller ska de vara tacksamma för att vi stitrrar ut dem?

(printscreen från DN angående denna artikel)

lördag, maj 03, 2008

fredag, maj 02, 2008

hur man vet att man inte har koll

tidningarna kablar ut nyheten om att ett fåtal svenska programledare inte betalar tv-avgiften och vad som får mig att hicka till är inte själva nyheten i sig utan att jag måste ha kokongat mig något otroligt eftersom jag bara känner igen 2 av 8.

när jag läser namnen på listan över vilka 8 av 30 kända tv-profiler som inte betalat tv-licensen så klingar några lite bekant (ok, inte ens hälften) men resten - vem, vad och hur?

därför blir alternativ titel till inlägget -
har hon verkligen tv? eller hon som trodde att hon var allmänbildad

torsdag, maj 01, 2008

take that dog


jag vet inte om det var spritångorna från Stadsparken i Lund som påverkade mig mer än jag kunde ana eller om jag helt enkelt lever ett alltför enkelspårigt liv, men jag drömde att Take That skulle återförenas och de ville ha med lokala rastgården i sin video för hundar var deras nya publik enligt opinionsmätningar.

(take that & that dog)