onsdag, april 30, 2008

alla hava vi kjolar

jag måste erkänna att det finns en sak som jag inte riktigt förstår med att låta övergångsskylten få en mer feminin touch:
vad är egentligen FruGårMan och vem är hon? hur skiljer hon sig från Herr(Här)GårMan och speglar det verkligen dagens samhälle? hur många kvinnor har exempelvis egentligen kjol och långt hår i hästsvans? eller ska det vara en kortare HerrGårMan med höga klackar?

vilket det än må vara så känns det mer stereotyp pinsamhet än vunnen mark.

måndag, april 28, 2008

Wut? Vår!

man vet att det är vår när måste fixa balkongen-manin tar över.
240:- småplantor bla en citrontimjan

valsång har aldrig varit min grej

för att försöka få allt att gå på räls så brukar jag sätta på radion och p3. varenda jobb jag har haft har just den kanalen stått på och det har blivit något av en grej - man arbetar bättre, i snabbare takt och får lite hjärngymnastik samtidigt som det flödar in lite nonsens emellanåt. man behöver inga pauser för det kommer alltid någon slasklåt som får huvudet att nollställas.

kanske är det för att jag blivit äldre eller för att p3 blivit föryngrat och förhippigat, men numer tycker jag det mesta på p3 gör mitt huvud nollställt. lalala-pop, unsuns-disco, Mika och Hästpojken. samma nivå som valsång.
sprays webbhotell är verkligen inget starkt flaggskepp.
hade jag haft mer energi hade jag bytt för länge sedan.

lördag, april 26, 2008

angående gårdagens post - att åka bil när man kan cykla

jag är en av de där (konstiga) människorna som aldrig tagit körkort och jag tillhör dessutom den kategorin som aldrig varit intresserad av att ta körkort.
jag kan definitivt se meningen med att införskaffa körkort när det gäller att öka chanserna att få jobb. är man utan faller man bort direkt ur urvalet när det gäller flertalet jobb.

dock, i mitt liv har det aldrig varit aktuellt. det finns bussar, tåg, cyklar och fötter och eftersom jag bor i en landsände där detta räcker gott och väl, har tanken aldrig slagit mig. det har känts som slöseri med pengar, resurser och miljö att ta körkort och ha bil eftersom det finns kollektivtrafik. oavsett om det rört sig om kilometer eller mil, så har jag försökt gå alternativt cykla. de senaste tio åren har jag gått igenom 7 cyklar varav 6 blivit stulna. antalet skor som promenerats i bitar är otroligt många fler. visst, mina vader må vara för muskulösa för att passa i ultrafeminina stövlar, men astman hålls i schack utan mediciner.


ju äldre jag blir, desto mer ifrågasätts mitt val. på något vis anses det flummigt och barnsligt att inte ha ett körkort. att ha ett körkort kallas att investera för framtiden, att ta ett moget beslut. jag har barn och hund, men ingen Volvo. däremot har jag funderat på att köpa en Christiania-cykel vilket är en 'lådcykel' där man kan frakta matkassar alternativt barn och matkassar. när jag sedan ser att Sydsvenskan, som är en något motor/teknik-vänlig tidning, har en artikel och ett test över de olika varianter som finns tillgängliga blir jag helt till mig. inte bara för egen del utan för att det kanske får flertalet familjer i tätbebyggda områden att inse att man kan leva utan bil. att även om man kanske behöver en bil i jobbet, så behöver man inte alltid den privat. bara för att man har ett körkort, så behöver man inte använda det till varje pris. ibland är benkraft att föredra och då inte bara för miljön utan även för den privata hälsan.

fredag, april 25, 2008

vi vs dem

en bilist kör på en demonstrant och det blir rubriker. det bör bli rubriker, men mer än så ser vi inte.många frågor hänger kvar - var aktionen laglig? var den planerad och annonserad? vad föregick 'olyckan'? vem var människan som satte sitt liv före andras? vad ansåg han sig ha för skäl? vad ansåg demonstranterna sig ha för skäl för att stoppa andra människors liv?

rubriken gör att allt låter enkelt. det blir svart på vitt när det hela egentligen borde vara en gråskala. det handlar om vem som skriver vad och vad de känner. vem de hört det av och vad den personen ifråga känt.

min första tanke är att jag gillar aktionen, gillar idéen och jag önskar att jag varit med. däremot kan jag inte låta bli att undra hur det egentligen påverkar människor att bli stoppade när de är på väg någonstans? när någon demonstrerar för det stora, smått obegripliga i någons högst vardagliga liv. när en demonstration för miljön blir en demonstration mot någons egentid. när någon säger sig vara och veta bättre än andra för att man tar tiden i egna händer.
det handlar ju inte om att alla tar sin tid och ägnar den åt att tänka ut hur vi ska fixa världen innan allt går alltför snett, utan att ett visst antal bestämmer att NU ska vi ta paus. tyvärr lever inte alla ett liv som kan ta paus när som. det behöver inte handla om den stora stereotypa miljöboven i form av kostymnissar som ska tjäna lite mer pengar på andra människors bekostnad, utan det var kanske någon som ville hälsa på farmor på sjukhemmet? någon som skulle till läkaren? ta en tenta i konfliktsvetenskap? tjäna lite mer pengar så att man kunde ha råd att betala alla räkningar inklusive de till greenpeace och amnesty? någon som inte vågade riskerasin personliga framtid genom att komma försent?

allt är inte så enkelt som att den snälle stoppade den onde och då blev den onde arg. i Kalle Ankas värld, visst, men i verkligheten och i media borde det inte vara så.


edit: vad ovanligt anonymt det var i den här frågan! ingen som vågar stå för vad de tänker? kan det ha något med det intresse som frågan väcker hos myndigheter och partier?

torsdag, april 24, 2008

Något perverst?!

”Misshandel är när man slår ihjäl en människa, när det blir märken i ögonen, blod i näsan, tänderna”

en bekant till mig tyckte att det var helt okej att örfila sitt barn. helt okej att slita tag i armen. helt okej att dra i örat.
när jag ifrågasatte vad hon gjorde så var hennes standardsvar att jag minsann skulle förstå när jag själv fick barn.

vissa saker tror jag man underskattade innan man fick barn. bra exempel är hur mycket sömn är värt eller hur skönt det är att kunna sitta ner och dricka en varm kopp kaffe. hur underbart det är att kunna ligga på soffan och läsa en god bok. allt det där går bort när man får barn. istället byter man det mot ett annat liv av skratt, kramar och roliga lekar. däremot har jag aldrig förstått hur man kan skada sitt barn. vare sig man kallar det uppfostran, aga eller misshandel så vet man att det är fel. om man behandlar sitt barn på ett sätt man som vuxen skulle uppfatta som kränkande, så är det något fel.
Ja men visst har han slatt till ¿slått till [nioåringen] ju ¿ men jag tycker inte det är misshandel.”

Förhörsledaren: ”Mm, men aga är ju förbjudet i Sverige.”
Mamman: ”Jo och då skulle halva Malmö suttit i häktet för fan.”
från Sydsvenskan
det finns saker som en föräldrautbildning kan bistå med. råd om kost, stimulans och hur viktigt rutiner är för en grundtrygghet. däremot kan jag inte förstå vad en föräldrautbildning skulle kunna tillföra när (blivande) föräldrar tycker att aga är acceptabelt. om det enda som skulle kunna förhindra föräldrar att bära hand på sina barn är vetskapen om att det är straffbart, så är det ju bara rädslan för rättsliga konsekvenser som skrämmer och tanken finns fortfarande kvar.
det är föräldrarnas insikt om vad ett barn är och om hur en vuxen människa växer fram, som borde ändras. det tror jag inte man kan lära ut när ett barn redan är på väg utan det måste man få ut till barn och ungdomar. nästa generation måste få veta vad som gäller och komma ihåg hur det var att vara barn. om man inte minns hur man kände och mådde i olika situationer, kan det vara otroligt svårt att relatera till sitt barn.

onsdag, april 23, 2008

inga hundar i stan?

sedan jag blev med hund i stan så har jag insett hur bortsållad man är som hundägare. vill man umgås med sin hund så är man antingen bunden till hemmet eller så gäller det att ha en bra rastgård nära. det senare är tyvärr oftare ett undantag eftersom hundrastgårdar inte är en prioritet i stadsmiljö. mark är pengar.
man kan inte ha för långt koppel för då klagar folk på att hunden går på allmänna gräsmattor och man kan inte ha för kort för då är man djurplågare. man kan inte låta hunden vara hemma när man rör sig ute men man kan inte ta med sig hunden om man ska någonstans eftersom det sällan går att sätta hunden utanför.

på ängar runtomkring staden ska man ha 2/3 av året ha hunden kopplad för annars kan den skrämma upp vilt och om den går lös så ska den gå fot, vilket i princip är detsamma som att ha ett kort stadskoppel.
i princip innebär det att man kan inte låta en hund vara en hund inom stadens gränser utan den ska vara som en liten bortglömd pensionär - knuten till hemmet och om den ska ut i friska luften så bör rörligheten vara begränsad. munkorg, dumstrut och osynlighetscape.

debatten kring hundars vara och icke-vara i städerna verkar fokusera på de hundägare som inte sköter sig. undantagen blir automatiskt styrande exempel och majoriteten får böja sig.
skulle man göra om resten av samhället enligt de tankarna så borde bilägare inte få parkera bilen eftersom finns folk som inte följer lagar och förordningar utan parkerar där de känner för. man borde inte tillåta eventuella kunder att gå in i affärerna eftersom det finns människor som stjäl. barn borde inte tillåtas eftersom de blir tonåringar som skränar och stör. politiker borde bannlysas för det finns trots allt de som snyltar, förskingrar och tar för sig av andras kaka.
varför inte förbjuda allt som inte går på räls?
"Han medger att vissa hundägare slarvar med att plocka upp bajs.
– Våra parkarbetare tycker att det är ett problem. Men vi har minst lika mycket problem med att folk lämnar skräp och matrester efter sig i parken, säger han."
från Sydsvenskans artikel kring hundförbjud i Folkets Park
min hund är en mjuk kille. han är inte aggressiv men är hoppig och glad såsom de flesta valpar är. han är van vid människor, hundar och andra djur. jag plockar upp efter honom och tränar regelbundet in nya kommandon. ju mer jag motionerar och sysselsätter honom, desto bättre blir hans beteende. ju mer jag ger honom av min tid och uppmärksamhet, desto enklare blir han att hantera. får han springa, söka och umgås med andra hundar så är han en exemplarisk hund. jag som ägare har alltid flertalet bajspåsar med mig samt hundgodis ifall några barn vill klappa hunden. folk i området vet vad han heter och han gosar med de flesta han möter. han tillför området glädje.

jag har småbarn och hund. enligt mig är det en oslagbar kombination då Iggy lär sig att respektera och ta ansvar för liv runtomkring henne. hon har alltid sällskap och hon blir en aktiv donna.
däremot är det svårt för oss att umgås utanför hemmet eftersom Roky (hunden) inte är tillåten alls på lekplatser och Iggy inte kan leka med hunden på rastgården eftersom man måste ta hänsyn till andra hundägare. ger vi oss ut i grönområdena eller parkerna som finns runtom i staden (Lund) får jag inte ha min hund lös, så att leka går inte.

det verkar som om tanken är att
hundar i stan ska vara små promenadkorvar som inte umgås med andra hundar utan blir förbittrade jyckar som skäller på allt och visar aggressivitet mot andra hundar. de kan inte komma på kommando eftersom de aldrig kan gå utan koppel och de ska kissa ner varenda stolpe längs varenda gata eftersom de aldrig kommer längre ut/in i naturen.
är det inte kontraproduktivt? om man vill ha hundar (och hundägare) som en ansvarstagande del av samhället, så måste man släppa in dem och inte begränsa deras tillvaro till hemmet och de fåtalet rastgårdar som finns i städerna?

dagens väderprognos

"..i söder blir det mellan 10 och 18 grader..."
är inte det ganska stor skillnad? halsduk versus enbart tröja?
------------------
inatt drömde jag att min dator haverade totalt, att vi flyttade till en lägenhet som bestod enbart av balkonger samt att min hund tappade sitt öra. någon drömtydare som vill ge sig på den?

måndag, april 21, 2008

I fought the tujabuske and the tujabuske vann

jag hade för mig att tuja (barrbusken som luktar wunderbaum) var något man använde som bakteriedödande i naturläkemedel men allt det gjort för mig är att ge klåda de luxe.men så låg jag visserligen under en tujabuske och försökte dra fram en galen hund.
ska man se det från den ljusa sidan, så kan man ju tänka sig att rivsåren borde inte bli infekterade...

Linda i vårt hjärtan

jag måste erkänna att jag smygtittat på Linda Rosings blogg ett par gånger.
skälet är enkelt - jag ville se hennes ord och veta att de kom direkt från henne. för att vara någon som synts i media så mycket att man som läsare blivit lätt illamående, så är det ändå en kvinna vi vet väldigt lite om. man har hört talas om förhållanden, jobbkarriärer och operationer, men inget om hur hon egentligen är. vad gör Linda en onsdags-morgon dagen innan löning? vad är det hon tänker när hon slö-glor på nyheterna? nonsens man vill veta utan att det filtreras genom Se&Hörs vaselinkletade lins.

vad ser man då när man läser hennes blogg? jo, man ser en tjej som är som vilken svenne som helst. bloggen hade kunnat vara från genomsnittsmamman registerad på tjejblogg - lite shopping, lite städiver, lite nostalgi och lite klagomål över saker som inte hinns med. inga sensationer och inget att himla ögonen över.

jag gissar att det är just det som gör att många irriterar sig över hennes inlägg och öser galla över hennes språk, hennes önskningar och hennes liv i stort. inte ens när hon är sig själv kan hon vinna. trots att det är vi som dragit fram henne i ljuset genom att vara som ivriga illrar, så är det också vi som slår ner på henne som hökar. man skulle lätt kunna jämföra det med ett förhållande på glid där Linda är den förtryckta kvinnan.


(däremot tror jag att hon skulle vinna på att ha en egen blogg. en egen domän, inget reklamtjaffs och en plattform som tillät (bara) "loggade" kommentarer.)

söndag, april 20, 2008

pinsamt men sant

jag har precis googlat priser på blomjord. varför? jo, jag måste fixa jord för att fylla de hål (okej, vallgravar) som min hund gjort i lokala hundrastgården.

bra att veta : hundar får ej vara som hundar i en hundrastgård. de ska helst samtala, knyppla samt ta en runda stavgång.

vad är en bild gentemot integritet?

kalla mig elak , dum eller kanske pinsamt egocentrerad, men jag skulle hellre ha ett scipts som skyddade min blogg från idioter/grannar (ibland är det samma sak) än ett script som förhindrar folk från att spara mina bilder. majoriteten av mina bilder är creative commons så långt det går (i min värld).
flickr16

lördag, april 19, 2008

hoppa på senaste tåget?

nyheten att Katrin Schulman tycker att barn inte är önskvärda i hennes liv varken chockerar (eller oroar) mig lika mycket som den om att Linda Skugge tänker ge ut en kokbok. jag har något svagt minne av att recepten i hennes blogg fick tristaste skolmaten att framstå som värsta gourmetmaten och visst, det är väl inte helt fel
"– Även om jag inte gillar att prova ny mat så lär jag mig successivt att äta olika saker. Jag älskar att vara i köket, jag är där jämt. Jag lagar mat varje dag och lägger ut mina veckomatsedlar med recept och bilder på nätet."
från Ica kuriren
fast, när man inser att det står en kock bakom (framför?!) henne så är det inte lika skrämmande, även om det är förvånande att man ens nämner Skugge i sammanhanget.

kvasidjupt á la dagis


häromdagen frågade någon mig om jag inte hatade min (biologiska) mor. frågan fick mig att snubbla men sedan insåg jag att den nog är ganska berättigad. det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.
jag är helt enkelt nollställd. jag önskar henne inget ont men hon finns inte heller på min lista över folk jag tycker förtjänar världen i en liten gyllene ask.

för att vara någon som säkerligen ses som en tämligen aggressiv människa så är jag ganska mild och tror aldrig att jag hatat något. tyckt illa om och retat mig till tusen på någon, visst, men aldrig hatat. jag kan inte se något skäl till att låta en sådan känsla gro.

fredag, april 18, 2008

velpotta är jag

med risk för att låta som VeckoRevyn (infoga ett stort OH NO! ) så måste jag erkänna att jag funderat en hel del över det här med att göra slut med vänner. är det inte ett tämligen nytt koncept eller är det bara en ny term för något vi alltid gjort? är det typiskt för kvinnor att göra slut med sina vänner medans män mest låter allt rinna ut i sanden? eller är det en myt som veckotidningarna spär på?

vilket som så är jag i valet och kvalet. det är på gränsen och jag tror att jag måste ta ett beslut, om inte annat för min egen del. däremot är jag så förbenat velig att jag kan inte besluta mig för att tanken dyker upp för att den är rättfärdigad eller om jag genomgår någon nu ska det städas och feja-fas. som när man rensar ut förrådet och råkar kasta ut allt, inklusive saker man faktiskt kommer att sakna.

eh, bestäm åt mig! ja eller nej? behålla eller låta rinna ut i sanden?

torsdag, april 17, 2008

hva faenden?

kontroversen kring min förra post får mig att tro att antingen är det så att folk inte läsa eller så orkar de inte.jag gissar att mindre koffein skulle göra allt enklare för flertalet bloggläsare.

dessutom kan jag inte låta bli att undra om det är något speciellt med kvinnliga bloggläsares attityd? i synnerhet de som mestdels läser personliga alternativt modeinriktade bloggar skrivna av unga tjejer. gruppmentaliteten verkar råda. lätt hyena-stämning.

------------
tips som kan ses som generellt men på sätt och vis skulle kunna ses som relevant till tanken bakom förra posten är Lo Kauppis bok Bergsprängardottern som exploderade. ibland är det bra att inte bara konstatera fakta (och fördöma) utan även att börja nysta. allt är inte så enkelt som tonårssåporna på tv vill få oss att tro.

onsdag, april 16, 2008

avs : en av de jobbiga ungarna

eftersom jag höll på att börja koka när jag skulle skriva en kommentar är det lika väl att jag tar hela kommentaren här istället för att besudla bloggarens kommentarfält.
vad som fick mig att se rött var följande:
"Ibland blir jag bara så trött på att vara en argbigga, en tjattant och en surkärring på förskolan. Men när det finns barn som inte lyssnar, inte vill lyssna, skiter i vad jag säger, säger till en "jag önskar att du skulle dö" och sen sparkar en blir jag arg. Riktigt arg. Pågen i fråga som säger de hemska sakerna och sparkade på mig fick en rejäl utskällning idag. Jag har aldrig varit så arg på förskolan förr. Jag tror att jag tillochmed skrämde de andra barnen så arg jag var. Och inte bara jag fick höja rösten rejält, nej A som jag också jobbar med fick göra det samma bara någon stund innan till samma barn."
från "Idag sparkade ett av..." -Raur.se
min första tanke är att om man ser det så här, så bör man kanske inte jobba med barn. ser man inte anledningarna och den röda tråden utan fokuserar på problemen, så är man på väg i fel riktning.

de barn som är mest ut(åt)agerande är oftast de som behöver uppmärksamhet och hjälp allra mest.
det handlar inte om att de inte vill göra saker, utan att de inte fått chansen att veta att deras vilja räknas utan de har behövts slåss för att synas, få uppmärksamhet och över huvudtaget klara sig. utskällningar hjälper inte mer än för att öka ilskan och utanförskapet. det blir bara ännu ett rött kryss i kanten gentemot mänskligheten.

dessutom, genom att låta irritationen över ett barns beteende synas inför de andra barnen, så visar man att det är något fel på det här barnet. det är inte bara en händelse utan ett upprepat av ett barn - det är barnet det är fel på. vad barn lär sig i tidig ålder kommer att sitta fast och det barnet som stämplats som jobbigt kommer ha svårt att ta sig in i gemenskapen igen.

jag vet inte hur många vuxna som stämplade mig som jobbig, enerverande, våldsam, smutsig, pinsam etc, men de var helt klart i majoritet. hade de istället fokuserat på varför jag var som jag var istället för att tänka hur jobbig och trist min närvaro var, så hade man kunnat komma till en lösning istället för att låta alla åren i förskola och skola trilla förbi. det hade dessutom säkerligen gjort under för min själkänsla som till slut var plus minus noll.

tisdag, april 15, 2008

något som saknats

är du ung tjej som känner att du inte riktigt passar in i rollen som duktig feministisk tonårsflicka med nerver av stål finns det inte många ställen du kan vända dig. du kan ringa till Bris, du kan prata med kuratorn och du kan skriva av dig på nätet, men mycket mer än så finns inte.
alla kommunala och statliga instanser är skrämmande och känns inte personliga. för att våga vara dig själv måste du känna dig trygg och veta att att du är hemma.
Stadsmissionen har tydligen tagit detta till hjärtat och lanserar ett nytt projekt i Malmö
:
"Ätstörningar, självskadebeteende, ångest, brist på socialt nätverk och hedersrelaterade frågor är exempel på problem som tjejerna väntas komma med till Enter Mötesplats.
– Vi är ingen myndighet. Vi representerar något annat, säger projektledaren och verksamhetsledaren Pia Bergius.

Hon tror att Stadsmissionen kan nå en grupp som väljer att inte söka hjälp hos kommuner och landsting och andra tjejer som sökt, men inte upplevt att de fått rätt stöd.
"
från Sydsvenskan
i en värld som verkar ganska förvirrande och hård så är det skönt att se att det blommar upp saker i asfalten där man inte bara fokuserat på dem man vill möta utan även att det måste ske på deras villkor. hjälp kan inte ske genom enkla mallar.
"Vi menar att det är fel att alltid söka varje individs problem inom henne själv.
Den teorin ökar oftast människans utanförskap, känsla av skuld, skam och meningslöshet. Vi vill bidra med att hitta sammanhangen, förändra eller
förbättra dem."
från Stadmissionen Malmö

en av de goda?

igår fick jag sex olika sms angående ljuständningen för Engla. det var något man var tvungen att göra om man var en godhjärtad medmänniska. vem skulle kunna säga nej? personligen känner jag mig lite tveksam vad ett ljus gör mer än att vara ett enkelt sätt att visa att man är en av de goda?

ett sms kostar cirka 0,69:- och flertalet skickade flera sms. kanske till alla i sin telefonbok? hade alla istället skänkt de pengarna de lade på sms till exempelvis Epcat så hade man
verkligen gjort nytta.
(exempelvis 0,69 x 5sms x 5000 människor = 17250:-)

måndag, april 14, 2008

KG-hood, krigszoonen

helt priceless


från DN

tydligen är öl och sura gubbar värre för folket än bimbofierade kvinnor iförd minimala baddräkter.
bra att veta om man åker till Venezuela - ingen sprit men urringning som aldrig förr!

söndag, april 13, 2008

sökordspoesi - den nya svarta

såg en eminent idé hos Josh häromdagen som jag kände att jag var tvungen att ge mig på.
jag har visserligen inte skrivit dikter sedan jag var en attans djup tonåring, men jag känner ändå att jag måste ge det hela ett försök . de flesta sökningar som landar på min sida skulle kunna anses som något tveksamma, men det ska nog gå ändå

bär min livslust i en hammockbag,
vad är engagemang värt i tvättstugan?
bland blötdjur och bikinibrudar är jag minigris

grattis, en spruta sperma
tackar och tar emot
som sagogrynsgröt från min gamäng

min lilltå ger inte balans
det finns inget dåligt väder
bara depression på min torrent


lördag, april 12, 2008

lockelsen

ska jag vara riktigt ärlig så var det ett tag när lokala församlingshemmet kändes lockande. just då var jag ganska illa till mods inför mina tankar eftersom jag inte är troende och alltid varit skeptisk inför organiserad religion. tag ett nummer och ställ dig i kön för att bli lotsad och omhändertagen. att man lämnar över ansvaret för sitt eget liv och hoppas att någon annan ska ta hand om de svåra tankarna och besluten. det är ett missbruk. man gömmer sig inte i flaskan utan i kyrkan.

ändå fanns det stunder när jag promenerade i mörkret med Roky när jag funderade på att gå in. kunna sjunka ner, ta en kopp kaffe och bara låta någon berätta att allt skulle bli okej. att allt egentligen gick på räls och var helt naturligt. man ville bli ledd utan att behöva tänka för mycket på var man satte ner fötterna.
efteråt kan jag förstå varför det hade sin lockelse - när mattan rycks undan är det logiskt att man söker sig till närmsta trygghet. den organiserade tryggheten.
jag hade ångrat att jag aldrig kröp upp i sängen på hemmet, att jag aldrig sökte tryggheten där jag visste att den fanns och när det var för sent, visste jag inte riktigt var jag skulle söka mig. så jag funderade på det som annonseras som den stora tryggheten.

det blev aldrig så att jag gick in för det hade inte bara känts som ett stort svek inför vad jag tror på utan även att bedra dem. har jag inte varit intresserad när allt varit bra bör jag inte heller leta mig dit när livet blir svårt. ändå kunde jag förstå lockelsen och nu i efterhand måste jag erkänna att det skrämmer mig hur lätt det är att halka in på en annan bana.

torsdag, april 10, 2008

prettoschmut

"I en perfekt värld där onyttig mat är nyttig eller rent av inte bekommer oss vad gäller vikt, blodfett eller skademässigt, Hur skulle din mat dag se ut då?
-Beskriv din frukost, lunch (alla mellanmålen?) och middag lagom realistisk och skicka sen utmaningen vidare."
från ajja

nu är jag ju inte människan som äter alla målen utan äter mest lite när som. jag är inte heller tjejen som kollar näringsvärde och tänker på midjemåttet, utan jag försöker mer ha koll på att jag får i mig alla näringsämnen och inte glömmer bort proteinerna. den största fällan i mitt ätande är snarare att jag är lite slö och har tämligen (s)liten plånbok.
mitt val kommer därför ha mer att göra med lust, ekonomi och att någon annan fixar åt mig:

frukost
kaffe, nypressad blodapelsinjuice, sagogrynsgröt med mangobitar och fralla med alfalfagroddar

mellanmål
smoothie på blåbär, hallon och banan. en fralla med citronmarmelad. en nötcreme att runda av med.

lunch
indisk curry på potatis, kokosmjölk (ex Aloo Chana). vegansk mango lassi. espresso, flertalet! kanske någon nötcreme?

mellanmål
fruktsallad med lite solrosfrön, pumpfrön, granatäpple och sesamfrön. lite soyatoo! (vegansk grädde) på.

kvällsmat
ugnsrostade rotsaker med vegansk aioli samt tzayspett.
Oatlys kolaglass medAhlgrens egna nougat. espresso.

sista chansen
morotsjuice, guavajuice, tranbärsjuice... kanske i sällskap av en låda från Scandi Candy.
kaffe samt Anton Bergs mörka choklad med bitar av chokladbönor.

har Cola Zero blivit politisk korrekt nu?

har Cola Zero blivit politisk korrekt nu? saknas det inte något på den nya flaskan eller har jag snubblat över ett undantag?

politikerbloggen Blondinbella, nu med porrmiddag

Blondinbella är med i Morgonpasset på P3 och man får reda på att hon började blogga om politik men upptäckte att modebloggeri var mer lönsamt.
att tjejen ifråga tjänar pengar på tonårspladder kan jag tycka är helt ok (vad är exempelvis VeckoRevyn om inte just det) men att hon skulle ha haft en politisk blogg lät
lite för politiskt korrekt. som hon ville ge tyngd till något som alla avskriver som ytligheter. vad gör man i sådana fall? jo, man googlar och visst;
"Isabella Löwengrip startade sin blogg för tre år sedan för att skriva om politik och värva medlemmar till Moderata ungdomsförbundet (Muf). Men hon upptäckte snart att mode var mer populärt än politik bland läsarna - och i somras upptäckte annonsörerna Isabella."
från Stockholm city
att hon var med MUF är ingen nyhet men att hon skulle ha varit så politiskt aktiv att hon bloggade för att värva medlemmar till sitt ungdomsförbund verkar lite tvetydligt iochmed att detta är tjejen som uttalat
"Wykman talade mycket om det vi i MUF står för, nämligen individens frihet och rätten att bestämma över sig själv. Vi i MUF vill ju inte dela in människor i olika grupper som det är idag. Vi vill se människor som individer inte om man är muslim, kristen född i Sverige eller något annat land utan man är en individ, oavsett.

I Sverige har vi en lag som heter "hets mot folkgrupp" där delar man in människor i grupper (precis de som vi inte vill!) man är homo eller kanske handikappad eller invandrare. Om en man slår en man som är född i Sverige som är hetro kallas det inte något mer än misshandel men om en man hade slagit en homo eller en invandrare hade det även kallats Hets mot folkgrupp. Detta tycker vi är fel. Alla ska ju behandlas lika?"
från Frihet stavas MUF i Blondinbellas blogg
jag förstår att medias uppmärksamhet gör att man vill hyvla bort ojämnheter och tveksamheter i sin blogg, (och då borde man kanske börja med att gå igenom sitt arkiv) men man borde kanske stå för vad man är och gör. vad är bästa steg, Blondinbella är en arbetare som slitit sig upp hela vägen från Stockholms ghetto?

onsdag, april 09, 2008

samma gamla tanta

man skulle ha helt rätt om man konstaterade att jag är väldigt välbevarad. kanske något sliten, men stuket är precis detsamma som 1996. kläder, hår, språk, ja allt, är detsamma. emellanåt får jag för mig att jag kanske skulle uppdatera mig själv. fräscha upp allt genom att kanske spendera lite pengar på nya kläder. ja, inte bara nya kläder, utan även kläder som inte skulle se exakt ut som de andra jag har på mig.
jag är helt enkelt den bespottade snabbköpskassörskan med blå ögonskugga och mintgrön mascara, men i min egen pnuknroll-tappning. jag fortsätter på ett beprövat spår inte bara för att jag gillar det utan för att jag tror mig inte veta vad jag skulle göra annars. vad ska man ha på sig om inte sköna kläder med tryck (bandnamn, dödskallar, gitarrer eller blixtar?!) och denim, denim, denim.3rd of March

helt ärligt ska jag nog erkänna att det även har lite med prioriteringar att göra. det känns inte helt vettigt att lägga några hundralappar på kläder när jag har plagg som fortfarande fungerar, håller och uppskattas. för att vara någon som uppskattar limegrön ögonskugga så är jag förvånansvärt inte någon som gillar förnyelse. det känns inte lönt att lägga ut pengar på att se exakt likadan ut som alla andra som traskar runt i samma stad. oavsett om man är en Lindex- eller en Monki-tjej, så följer man ändå samma röda linje. märket må kvitta med resultaten är tämligen lika.
däremot har jag insett att det nog inte har med snålhet att göra utan just med prioriteringar. samma dag som jag bestämmer mig att det är ganska menlöst att köpa en ny (rockig) t-shirt för 299:- så köper jag pocketböcker för över 500:-.
mina bokköp (och således insidan av mitt lilla huvud) bryr jag mig inte så mycket om ifall det följer samma röda linje som alla andras, utan där handlar det mest om ren och skär lust. jag må bara läsa en bok en gång men den stannar i mitt liv som referens. skulle tanken rinna ut ur huvudet (vilket inte är så ovanligt) så har jag alltid orginalet i bokhyllan.

när jag tänker igenom det hela är det en något konstig prioritering jag gör och att tanken bakom det hela är tämligen snobbig: jag konsumerar mer än andra, använder bara en gång och anser ändå anses mina inköp vara mer
värda än vad andras (klädes- och smink)inköp är.

oavsett vad, så måste jag erkänna att jag gosade lätt med mina pocketböcker igår innan jag somnade. Stephen Frys memoarer och Virginia Woolfs dagbok. just nu är jag inne i en dagboksvåg. när alla andra fokuserar på att blogga inför alla, vill jag hellre läsa vad de skriver för sig själva. vilken som är den sista sanningen, eller kanske den svåraste lögnen, den man drar för sig själv.

(hilfe - bra dagböcker?)

söndag, april 06, 2008

inga tänder kan inte ha hål

om det inte vore för det faktum att jag älskar knäckebröd och nötter, så hade jag varit glad om evolutionen hade rationaliserat bort tänder vid det här laget. de är bara av ondo. likaså är tandreglering. min fasta tandställning (som jag hade i nästan 4 år ) verkar ha gjort mer ont än gott, såvida man inte bara räknar det som ett kosmetiskt hjälpmedel.

konsumtionssamhälle

om man bara äter äggvitan på kokta ägg, var gör man av gulan?
separerar man vitan från gulan först och pocherar sedan vitan eller kastar man helt enkelt bort den kokta gulan?
likadant gäller omelett på bara vitan- vart tar alla gulor vägen?

det är lite komiskt när man läser dagens DN:
samtidigt som man gör en intervju (enbart i pappersutgåvan) med Martina Bonnier som bara äter vitan på sina kokta ägg samt äger en väska för 65000:- så har man en artikel om hur europeiska fartyg fiskefartyg tar Afrikas fisk.

lördag, april 05, 2008

dagböcker till folket!

Viktiga grejer! Varför kan inte gemene svenne tänka sig att sälja sina dagböcker? Rycka bort namnet och lägga ut på Tradera? Det finns nog inget som får mig så exalterad som just dagböcker... Någons liv sett genom den egna handstilen.

torsdag, april 03, 2008

...varför är det så mycket banners, länkar och shite till höger? det vill säga, en massa saker som folk inte bryr sig det minsta om men som tar energi och tid?
jo, för att jag är allmänt slö och gillar att ha allt samlat. det må inte vara snyggt, rätt eller ens kosher, men jag bryr mig inte.
jag gör det lätt för mig.

Dr Love

farmor schmut

inte nog med att jycken blivit prickig över en natt, risken är också att han blivit pappa.
undrar om han kommer ta sitt ansvar och vara en närvarande förälder? man får hoppas att jag fostrat honom väl...

onsdag, april 02, 2008

okända tantan


när vi flyttade in i lägenheten övertog vi några släktingar i form av foton i en låda. ingen var riktigt säker på vem det var på fotona mer än att de borde vara släkt eftersom bilderna följt med flytt efter flytt, generation efter generation.

på sätt och vis är det tryggt att veta att någon tar hand om fotona och de inte hamnar på en loppmarknad där folk mest är ute efter lådan de ligger i. samtidigt är det sorgligt att ingen riktigt vet vilka de här människorna är. någon har tagit sig tid att ladda sin brownie, ge sig ut och be farmor/faster/mormor/moster att posera vid hönshuset för att föreviga henne och hennes liv. tantan ser lite förlägen ut, torkar händerna lite diskret på sitt solkiga förkläde, tittar ner på sin anka, sin rullebör och känner att glasögonen håller på att glida iväg.
det är ingen modebloggare och med all säkerhet inte en kvinna som är van vid att bli fotograferas, så detta har varit en ovanlig händelse i hennes liv. detta var något att minnas men vi minns inte ens henne. själva tar vi för givet att vi alltid kommer att finnas. vi lever vidare i form av de spår vi lämnar efter oss, men om ingen kan ens gissa vem vi var, vad är då spåret värt? är det inte bara som spillning i skogen?

hade hon levt idag, hade hon säkerligen haft en blogg om sin gård, sin odling, sin värk och sina barnbarn. eftersom vi inte minns vem hon var och inte ens haft respekten att anteckna hennes namn på baksidan av fotot, så får hon leva vidare ett tag här bredvid Roky.
säg hej till Tant!

allmänt svagt utrustad


vad är detta skrofler jag har att vänta mig? och hoppsan hej, "svagt utrustade med själsförmögenheter"? förbannad tur att jag aldrig varit mycket för rikedomar av något slag.

(från Svenska Nykterhetsförlaget)