fredag, november 30, 2007

när en man misshandlar en kvinna är det ett samhällsproblem. när en kvinna misshandlar en man är det pinsamt, ett undantag och en privatsak.
en kvinna kan berätta allt om sitt liv, från A till Ö med alla smaskiga detaljer om sin offerroll och det ses som närmast ett hjältedåd. en man kan inte berätta om sitt liv, från A till Ö med alla smaskiga detaljer sin offerroll utan att det anses patetiskt.
när Ulf Lundell skrev om
Maria-Pia Boëthius ansåg de flesta kvinnor att det var ganska fult och utlämnande men när Unni Drougge skriver om Niclas Salomonsson så är det starkt och befriande enligt samma skara.
när kvinnor bryter med män som är destruktiva så anses de vara vinnare medans män som bryter med kvinnor som varit destruktiva anses veka för att ha varit med en sådan kvinna.

där är en viss dubbelmoral.

där är också en annan tanke som bör tänkas - är det okej att skriva om folk som kan kännas igen? är det okej att skriva om folk i sitt liv när man är en känd person?
följdfrågan blir naturligtvis om det är okej att läsa om folk som skriver utlämnande om kända människor i sitt liv? skulle du läsa en bok om din granne?
jag har nämligen en liten fundering kring det där och den är just att det känns smutsigt. det må vara en historia mer sann än att gult är gult, men det är ändå en intim berättelse där folk kan kännas igen. människor som haft ett intimt förhållande där de lovat varandra guld och gröna skogar. där de vetat alla hemligheter, drömmaroch rädslor.

är det dessutom inte en väldigt tunn röd linje mellan att återge en händelseutveckling och att hämnas?

jag har slöläst Unnis blogg ett tag för jag tycker att hon för 'rapp i käften' och det är skönt att läsa orden från någon som inte alltid verkar tänka efter före utan bara låter det svada. samtidigt är det som gör att jag gillar att läsa hennes blogg exakt samma sak som gör att jag har svårt för att uppskatta henne som författare - hon styckar sin omgivning. tar del av den, blir en del av den och säljer sedan ut den.

kanske är det dubelmoral av mig, men det är en sak att läsa en privat blogg där folk skriver om sina liv och tankar, och att läsa en bok om folks liv och tankar. en blogg är ett flöde mellan människor medans en bok är stum och betyder pengar i fickan för författaren.

Iggy genom Honks penna

torsdag, november 29, 2007

det är dags för ännu en medicin att prova och som vanligt så har den knockat mig halvdan. det är inte det att man är helt slagen utan att de filar bort vakenheten, medvetandet och orken. man blir en zombie tills kroppen börjar acceptera vad som händer.
jag önskar att jag kunde låta det bli en liten parantes men samtidigt så ligger tvivlet och slåss med förhoppningen om vad som kommer att hända. det är ju ingen parantes, det är ju en stor sak. kanske är det den här medicinen som gör att jag hittar hem, blir stabil(are) och får en jämn ström av ork och lust.


i somras tog en medicin min närvaro och jag förlorade en månad med pappa. tid kan man tyvärr inte få tillbaka..

onsdag, november 28, 2007

gynekolog söker jobb?

sjunger Dogge verkligen
"jag älskar en vacker vagina, önskar alla götar var mina "
hoppsan hej. kanske är det en attans tur att jag inte vet vad en göt är. jag gissar att det inte har med västgötaspets att göra?

tisdag, november 27, 2007

måndag, november 26, 2007

Veganskt testbak inför julen med liten

Veganskt testbak inför julen med liten specialare till Ingrid.

kyckling utan huvud = mockchicken på burk

det förvånar mig hur en del köttätare gång på gång lyckas glömma att de äter kött. vad kött är. den där myten om att det finns skolbarn som inte vet att fiskpinnar är gjorda på fiskar, det är ju ingen myt. fok verkar ju inte inse att kött kommer från djur. riktiga djur.
ja, såvida man inte är kannibal, men då har man ju rätt att bli upprörd över ett kycklinghuvud i maten....

söndag, november 25, 2007

vilken släktträff

tidig morgonpromenad med hunden. möter annan hund med ägare och helt plötsligt verkar det som om vi mött pedofilhunden Börje eftersom Roky står underst med skräckslagen min medans den äldre förmågan juckar på.
vad säger ägaren till den andra hunden?
  1. Men hoppsan, så får man inte göra!
  2. Men hoppsan, han trodde nog att det var hans bror!
  3. Men hoppsan, mycket ska man få se innan ögonen trillar av!

ingen rädder för vargen här


ibland blir småsaker ganska komiska när man tittar tillbaka

"- Plastikkirurgi handlar inte bara om det yttre skalet, säger Carl. Jag opererar själen på människor. "
från
SvD
ju mer jag hör om den s.k tv-läkaren, desto mer undrar jag hur folk kunnat stå ut i hans närvaro. hur har bubblan kunnat hålla i så många år? den här mannen har lyckats vara ett totalt svin mot så gott som alla i sin närhet men ändå har locket lyckats ligga på år efter år.

hur har arbetskamrater kunnat le mot honom morgon efter morgon? hur har patienter kunnat komma tillbaka på efterkontroller? hur hans fru ens kunnat titta honom i ögonen utan att golva honom rakt av?

just det senare har jag lite svårt för att förstå. hennes (fd) man är fälld för våldtäkt men han förklarar att allt sex var frivilligt, det har handlat om komplotter för att komma över hans firma, kvinnor som haft sex för att få gratis operationer och det har varit allmän smutskastning av offren. det har varit klassisk amerikansk såpa, men i verkliga livet genom medierna.

hur kan man ta det? hur kan man ens andas samma luft som han? tro att hans kvinnosyn är tudelad? skiljer man på familjen och andra kvinnor, eller vill man inte ens tänka så långt? hur kan man kalla honom pappa? även om man må tro att han är oskyldig så är alla omständigheterna kring det hela så vidriga att hälften borde räcka för att han skulle bli ensammare än ensammast.

dessutom, om mannen ifråga hävdar att vissa haft sex med honom för slippa notan, så är det ju prostitution och han blir automatiskt en torsk. var inte sexköp illegalt i det här landet?

lördag, november 24, 2007

DSC01166

Vem stal vad?

fredag, november 23, 2007

hur kan det komma sig att skor för barn och män är gjorda för att klara regn, slask och tid ute, medans skor för kvinnor mest verkar handla om att vara smickrande?

jag orkade inte filosofera om det där eftersom jag var i akut behov av ett parm varma skor som klarar barn- och hundpromenader, så idag gjorde jag ett big NO-NO och köpte skor på barnavdelningen.
jag går verkligen åt fel håll i utvecklingen...

torsdag, november 22, 2007

hittade dagens, om inte veckans, bästa citat via en länk hos Deeped

"Det är en aning läskigt att dessa mogna kvinnor är så upptagna av att älska sig själva och sitt kön, att de helt glömmer bort att vi fortfarande i detta moderna samhälle faktiskt har pojkar att uppfostra till bra män."
från Detvarintejagdetvarsossarna
det är något jag har tänkt mer än en gång men aldrig kommit så långt att jag satt den på pränt. hade dagens svenska feminist-ikoner insett det där hade the F-word inte varit något att skämmas över.


reklampaus



jag måste erkänna att jag underskattade min förkylning grovt och den har nu haft mig däckad totalt de senaste dagarna. i snart 2 veckor har den malt på och jag har tänkt Men imorgon mår jag nog bra, imorgon ska jag leva livet. när morgondagen har kommit så har jag mått ett steg sämre.

just nu är det huvudvärkfebersnorvärk-läge med tillskott av kliande nässelutslag. inslag av yrsel och feberyrande. wOOt, I'm having a party! kanske borde jag ägna tiden åt att göra en ny schmut-design. det skulle nog kunna bli fint...

onsdag, november 21, 2007

du blir anklagad för våldtäkt när det i ditt tycke bara handlat om ett vidlyftigt sexliv där folk egentligen utnyttjat dig för att leva billigare. för att din fru inte ska få reda på "sanningen" så låtsas du hellre som att det regnar, besvarar anklagelsen om våldtäkt med att nej nej, jag vet inte riktigt hur det kan ha gått till.
så, slutsatsen enligt tv-läkaren är att det är enklare att låta sig bli anklagad för våldtäkt och på så vis förlora allt, än att erkänna för frugan att man varit otrogen?

det där var en sämre ursäkt än klassikern min hund åt läxan.

tisdag, november 20, 2007

blame it on the boogie

idag har jag lekt tropisk semester - bikini, bikini, bikini.
inte för att jag längtar bort utan för att flunsan slog till rejält. så alla grannar jag kan ha skrämt idag - sorry, blame it on the fever.

måndag, november 19, 2007

Slemmigt värre?

(från dagens Metro)

söndag, november 18, 2007

hönan eller ägget

jag avskyr tidningen Mama. jag kan inte förstå tanken bakom den - som om kön och det faktum att man köpt blöjor i storpack automatiskt innebär att man vill läsa om kändismammor, tycker att Henrik Johansson är Guds gåva till barnprogrammen och allt man vill ha är lyxiga underkläder.
så, tyvärr, så fort någon klankar ner på Mama så är jag först ute med armen uppe, viftandes som om det vore värsta målet som just gjorts:


"Också Karin Magnusson har noterat en viss brist på kvinnliga musikskribenter:
–När jag läste Kentboken la jag märke till att nästan alla tjejer som
medverkar i den har gått vidare och skriver om annat, medan manliga
musikskribenter som Per Bjurman och Anders Nunstedt bara fortsätter. Kvinnorna föder väl barn och börjar skriva för Mama.
"
från SvD


vad hon säger är ingen nyhet. alla kvinnor man minns som skrev om musik i slaskpressen för drygt 10 år sedan har hoppat vidare. de skriver om att plöja bostadsannonser och att hålla gång kärleken bland tvättlappar och blöjor.
men, om man börjar nysta i det hela så kommer det en del intressanta frågor:
skriver de här kvinnorna bara sådant för att det är det enda som erbjuds, det enda som intresserar eller det enda som betalar bra? blir de manliga motsvarigheterna erbjudna samma väg eller finns det det skäl till att de stannar kvar där de är förutom just intresset? handlar det bara om journalisterna eller är det vi läsare som väljer vem vi tror på när inte bara sockorna börjar glida neråt?

vi köper mannen som rockikon. en sliten man fungerar alltid. en halvalkad rödvinspoet blir bara finare med åren precis som vinet han häller i sig. kvinnors livslängd och koppel håller inte alls för samma vidd. Britney blir Unfitney och kan inte vinna oavsett vad hon gör. hennes eventuella förfall blir fult, äckligt och upprörande. det enda som kan rädda en sliten kvinna är om hon byter sida. vänder om och gör reklam för Lindex. skriver för Mama. bloggar om Blå bands brunsås och snackar anti-age i slasktidningarna. bli religiös, snacka finlir med Oprah och ge ut barnböcker.

jag tror inte det där händer bara musikjournalisterna utan det där har större bredd. hur många tjejer över 30 går fortfarande på konsert såvida det inte är något softfintmjukisgos som Håkan Hellström eller Lars Winnerbäck? hur många av dem syns på skivmässor? musikforum på nätet? hur många umgås fortfarande med samma killkompisar som när de var 20?
kvinnor förväntas bli mjuka, tagga ner, låta tuppkammen växa ut och ångra piercings som har gjorts. män vinner på att hålla fast vid ungdomsmyten för det visar att de har cred.
det där kretsloppet finns för att vi göder det och tyvärr tror jag inte att det är så mycket mannen som pressar ner oss i en liten form såsom det är andra kvinnor som står med spateln. tyvärr, som alltid när det gäller kvinnor och formar som ska passa, så är det högt och övertydligt. det kommenteras, skvallras och skrivs. de kvinnor som inte passar in får veta det och det börjar formas långt innan barnen fått sin första Libero Up & Go. över 25 med armband till alla festivaler och du är en hagga. du är passé, pinsam och säkerligen desperat. över 30 med Dr Martens så anses du antingen vara grovarbetare eller truckerflata.

en bra mamma kan lägga ner 45 minuter på att fixa huden så att den ser ut som om en tonårings men en bra mamma lägger inte ner 45 minuter på att sitta i telefonkö så att hon får Iron Maiden-biljetter.

om det stora monstret bor under sängen, är det ett monster?

varje natt har jag mardrömmar. varje natt är temat ungefär detsamma - jag gör något stort och när jag ska berätta det alternativt fira det med min pappa, så är han inte där. allting faller i bitar för han är inte där och drömmen slutar i en jakt efter något jag vet inte finns.
natt efter natt så upprepar den sig.
det jobbigaste är inte att drömma dem utan att vakna upp, tänka att man haft ännu en mardröm och sedan inse att det kan inte vara en mardröm om det är sanning. maran har aldrig ridit en utan allt som är var är en dröm, som egentligen inte ens är en dröm.

jag måste skärpa mig.

lördag, november 17, 2007

inte mycket, men lite.

igår promenerade jag hund i 4,5 timmar samt gjorde vegansk porterstek. jag lyckades även få hunden att äta vegansk porterstek och föredra det framför mannens gulasch.
sedan försökte jag lära mig använda datorns touchpad utan att snubbla omkring i menyerna. det gick inte lika bra.

jag vet inte vad detta säger om min matlagning eller min datakunskap. eller visst, inte heller vad det säger om hunden heller för den delen. dock kan jag berätta att vår hund är en soffpotatis. hade han haft tumme, så hade han skyfflat in chips dagarna igenom samt hoppat mellan kanalerna med fjärrkontrollen.

torsdag, november 15, 2007

nonsensbilder

jag och några av mina vänner brukar skämta om att den sämsta kommentaren man kan få om sina foton är att de skulle bli perfekta "stock-photos". att vara den som gör bilden som kommer med ramen man precis köpt. ingen känsla, bara utfyllnad.

vad som nästan är steget värre är att bli kontaktat av en stock-photos firma som vill ha en som medlem i teamet....efter att ha sett bilderna från min pappas begravning.
hade det inte varit för att jag inte skriver ut fula ord på internet, så hade det varit nedlusta med sådana här och i emailet till dem.

dagens bantningstips - stoppa sötsuget

jag kom på mig själv att tycka att hela lägenheten luktade godisbutik. som om man strösslat geléhallon över hela lägenheten. fick dock inte riktigt det att stämma överens med verkligheten, för så mycket godis äter vi inte även om vi är godistroll deluxe.

det var inte förrän jag än en gång tvättade av golvet med gulsåpa som jag förstod var doften kom ifrån.

the secret handshake

som tjej i stan är man van vid att när det blir mörkt ute, så har man koll. koll på allt. personen man precis gick förbi, vad var det för kön? vilken gång har lyktstolpar som inte fungerar? var finns det människor i rörelse?
även om man inte är rädd, så är man försiktig. även om man tycker att man är oerhört tuff, orädd och inte den som låter media krympa ens värld, som exempelvis jag, så har man anpassat sitt liv efter sitt kön och var man bor.

det slog mig inte hur mycket man har låtit sin värld hägnas in förrän jag blev med hund i storstan...och helt plötsligt fick en inblick i en helt annan värld - hundägarnas värld. det är nästan som om det är en klubb med kopplet som klubbmärke, där man tittar, hälsar och håller koll på varandra. jag må ha bott i det här området i åratal men nu så tittar folk på Roky och lägger oss på minnet. man stannar och pratar. oavsett vilken tid på dygnet man är ute, så känner man sig inte ensam för man vet att där är andra hundägare ute.

min hund må inte vara större än att den når mig till knäna och den må inte kunna försvara mig mot ens en katt, men det är som om den blev en biljett till en säkrare värld. kanske är det bara en känsla, men helt plötsligt räds jag inte att gå ut 2 på natten eller att gå på gångarna som jag vet inte är upplysta.

onsdag, november 14, 2007

Försäkringskassan, expert på moment 22

jag har haft sjukpenning i cirka 2 år. diagnosen var ursprungligen utmattningssyndrom men har på sistone reviderats lite. eftersom jag var låginkomsttagare med deltidsarbete har jag tämligen usel sjukpenning.
när vi fick barn så blev min man pappaledig från sitt låginkomstjobb inom kommunen. vi har alltså båda små gröna avier från Försäkringskassan som dimper ner genom brevinkastet (förhoppningsvis) varje månad.

igår kom ett beslut från Försäkringskassan om att vi anses ha så bra inkomst att vårt barnbidrag dras in och används till att återbetala en gammal bostadsbidragsskuld. visst, betala skulder är bra, men vi har gemensamt ut cirka 13000:- i månaden efter skatt.

när jag lusläser beslutet från Försäkringskassan ser jag följande höjdare
"Försäkringskassan har utgått från att du har betalningsförmåga eftersom du inte lämnat in några uppgifter om din ekonomiska situation."
allt som poppar upp i mitt huvud är ett stort frågetecken och jag ringer enheten för statlig fodran hos Försäkringskassan för att fråga hur de har kunnat missa att det är just Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning och föräldrapenning.

svaret är luddigt, förvirrat och ingen lösning ges (förutom att bifoga styrkta kopior på deras utbetalningasvier till dem). istället ifrågasätts det varför jag inte ringt tidigare och sett till att de haft uppgifter i sin databas om att de betalar ut pengar till oss varje månad. när jag påminner henne om att jag är sjukskriven och att hon kan se orsaken till detta i sina papper så är det kanske inte så svårt för henne att förstå att jag inte ringer och kollar att de gör sitt jobb, så säger hon
"Men du låter ju väldigt energisk just nu för att vara sjukskriven"
det är ju inte bara ett moment 22 där jag ska bevisa för någon att de betalar ut pengar till mig, utan även ett moment 22 där jag måste hitta energi för att överklaga deras beslut men om jag gör det så tycker de att jag är för pigg.

jag tror hellre att jag slutar äta för att spara in pengar än försöker vinna fler strider med Försäkingskassan. om ni ser ett vilset skelett med konstig frisyr på stan så är det bara Schmut.

tisdag, november 13, 2007

mina bröst och ditt fläsk

jag är så glad att debatten om bara bröst har tagit fart igen. visserligen gäller den just nu rätten till att få bada så som män gör på badhus, men som jag sagt tidigare tycker jag att det borde gälla hela samhället.

jag kan inte förstå varför vi alla har ett gemensamt vi ska dölja men att det sedan skiljer sig könen emellan. det har tydligen inte med utseende eller individens sexualitet att göra, utan med just kön. vad skiljer då oss åt? jo, kvinnor kan (oftast) amma. är det på grund av att våra bröst har ett deltidsjobb en viss period i vårt liv som vi bör skyla dem? göm arbetarna och låt slöfocken, dvs gubbfläsket, hänga ute? är det arbetskläder? kan man dra av det i deklarationen?

om inte annat, så skulle man ju kunna tro att alliansen skulle bli upprörd över att de* som icke gör något gynnas. de borde lockas med morot och lite piska.

(*och nej, då pratar jag inte om männen utan deras bröst)

måndag, november 12, 2007

söndag, november 11, 2007

tittade just på Grizzly Man vilket var en otroligt skrämmande dokumentär.
inte gällandes djuren och miljön, utan filmaren som var en störd man som drev helt iväg. egentligen borde dokumentären kategoriseras som en inblick i en psyksjuks värld istället för att sägas handla om en djurrättsaktivist.
den visar hur olik världen kan se ut om man har något annorlunda filter.


fredag, november 09, 2007

Höt schtuff

sorg

Det blev onekligen så att jag vände på dygnet till slut. Influensa och en ny lägenhet med alldeles för mycket stök blev till för enerverande och nu SKA det sorteras, fixas och donas á la värsta hemmafrun. Okej,kanske inte värsta hemmafrun för då hade jag bakat bullar samt gjort en fruktsallad samtidigt.

Just nu är det dock paus, man måste ju tillåta sig en liten paus då och då så som någon usel reklam förmanar oss, och vad pasar då bättre än att skriva här?

Någon gång under mitt feberyrande läste jag en artikel (i Ystads Allehanda måhända?!) om sorg.
Det var Allhelgona och alla tidningar var fyllda till bredden med sorg, kransar och fina tankar. Mitt i allt det här läste jag ett uttalande om att sorg handlade egentligen om att ha något ouppklarat. att ha haft något osagt. Om man hade varit en mjuk, öppen, förstående och omhändertagande medmänniska skulle man följdaktligen inte känna någon sorg. Fanns sorgen där, så var det ett slags bevis på att man missat något i sin relation med den avlidna.

Det har legat och puttrat i bakhuvudet, och kanske är det just pga att jag är i den situationen just nu som jag måste värja mig lite: nej, nej , nej.
Jag tror visserligen att sorg mestadels är egoistisk för man ser ju slutet på någon annans liv ut sitt eget perspektiv. Oftast vill man ha folk kring sig för sin egen skull, inte för att det alltid gör deras liv bättre.
Däremot så tror jag att sorg behöver inte ha något att göra med att ha något oavslutat utan att det just är en av ytterst få saker 2007 som är definitiv. Vi kan lura staten, karies och cancer, men när vi väl dör så är det slut och vi vet inte med 100% säkerhet varför eller vart essensen tar vägen. Det är en av få gånger vi verkligen inte vet. Man kan vara troende men man vet ändå inte.





Jag tror, iallafall just nu idag här och nu, att jag sade allt till min pappa. Jag bad om ursäkt, jag berättade hur mycket han betytt för mig och vi började om igen. Han må inte ha kommit ihåg hur gammal jag var eller vad som hänt över alla år som gått, men han kände igen känslorna.
Visst försakades år pga gammal tjabbel, men jag tror ändå att stunden när vi väl pratade igen inte kunde ha varit bättre. Han må inte ha varit i sina friskaste dagar och jag må inte ha varit en ung söt dotter med världen framför mig längre, men helt plötsligt passade pusselbiten perfekt. Därför kan jag säga att även om det var oerhört jobbigt att hälsa på sin demente far, och i synnerhet att lämna honom där, så gav de månaderna mig så mycket mer än vad jag hade kunna tro.

Många i min närhet har beklagat att jag "missade" honom och att mannen på hemmet på något vis var en spillra av sitt forna jag, men jag håller inte med. Ibland tror jag att vi glömmer bort att bara för att dementa inte må veta dagens datum eller vad Katrina var, så har de fortfarande ett otroligt brett känsloregister. Iochmed att många choser, regler och måsten bleknar bort i takt med att demensen tar över, så får man se samma person ur ett annat perspektiv. De kan tänkas säga saker du aldrig trodde, visa sina känslor som aldrig förr och, i brist på bättre förklaring, vara öppna kärl.



Däremot kan jag önska att jag hade frågat mer. Fått veta mer om mannen och inte bara om hans liv som min pappa. Kunnat se vad det var som formade honom och hur det skedde.
Samtidigt är det lätt irrelevant och integritets-kränkande. Det var hans liv och han var ingen bok jag skulle läsa ut. Man ska kanske nöja sig med känslorna.

torsdag, november 08, 2007

Helmet-girl to the rescue

jag hyser stark hatkärlek till min hjälm. definitivt mer hat än kärlek! dock har jag så många skäl till att använda hjälm att jag måste övervinna det där. problemet är bara att de är så otympliga, obekväma och fula!

är det meningen att de ska vara säkerhetens svar på brysselkålen? är det en av de där sakerna som av naturen måste vara allmänt jobbiga för att vi ynkliga människor ska testas?mmm..jag och min hjäm har issues.


nudist javisst


är jag den enda som slöläst DN och fått det till att de har ett Nudisttest?
om så är fallet så skyller jag på min influensa. kanske gör jag t.o.m en Reinfeldt och låtsas som om det regnar...



(printscreen från
DN)

onsdag, november 07, 2007

du, ge mig världens största banan!


min dotra må inte vara alltför bra på att uttala orden men kroppsspråket kan hon utomordentligt

---
och ja, jag må inte påminna alltför mycket om den genomsnittlige BingoLotto-spelaren men jag är inte riktigt lika dum som man tydligen tycker jag ser ut att vara. kommentarer som "Vad skönt att folk som du också skaffar barn" ses inte som en komplimang!
(den pärlan uttalades förövrigt av en expedit när jag köpte blöjor till min dotter.)

mobilposten

Allt har fått ställas in idag för det snurrar fortfarande. Vad som dock gör det hela förvirrande, mer än vanligt, är att det snurrar i en bestämd äggform... En estetisk flunsa?


Jag drömde dessutom förvirrande drömmar inatt. Bland annat hade hela Christiania byggts om till en nöjespark och hela stället kallades numer för Loppen för det namnet hade ju nöts in i generationers minne som något billigt och bättre än bra.
Jag måste erkänna att jag hade inte blivit förvånad om det visade sig vara en sanndröm...

tisdag, november 06, 2007

Vem sa

..att veganer bara äter morötter och surkål?
hypokondrikern i mig blev helt eld och lågor när jag läste om djuraffärssmittan (yrselchock? kajmanepidemin?) eftersom det där stämde in precis på hur jag mår och visst, jag har ju varit i en djuraffär den senaste veckan, men troligen är det bara en helt normal flunsa jag har fått.
det hade ju kunnat anses lite mer spännande att ha något som man knappt kan uttala men tyvärr är det en Svensson-flunsa i en Nilsson.

måndag, november 05, 2007

söndag, november 04, 2007

Prinsessans (nakna) pysselskrin...

Med tanke på vad barnet har på sig vill jag inte veta vad den där hemliga överraskningen är..
den här veckan har varit 140 km/h på en 50-väg och jag måste erkänna att det blivit alldeles för mycket. min vana trogen har jag försökt öka allt och lägga upp ett extra snäpp bara för att kunna falla efter utan att ha dåligt samvete. om du siktar mot stjärnorna och bara når molnen så är det inte lika hårt slag som att sikta på molnen och bara nå grannens enbärsbuske.
eller något i den stilen.

denna veckan var jag förutom bebismamma, kattmamma extraordinaire och flyttande fjant dessutom bonusmamma åt en 11-åring. även om tjejen är hur go' som helst så tog det luften ur mig.


jag känner mig som en gammal sufflé. hur räddar man en sådan? pressar till den och säger att det är en lättviktar-frittata från igår?

lördag, november 03, 2007

Jag trodde aldrig jag skulle bli så traditionell..


men av någon anledning så kändes det helt rätt.

fredag, november 02, 2007

bli med valp?

pga ändrad familjsituation, som det så fint heter, så kommer vi inte kunna ta Egon. är det någon som vill ha en liten Jack Russel-kille så får ni gärna höra av er till Egons matte.

torsdag, november 01, 2007

facebook kan aldrig leva upp till hypen

jag kan inte låta bli att bli konfunderad över hur stort Facebook verkar vara för många. inte bara stort som i användarantal och material att skumma igenom, utan som inslag i deras liv. ett stort steg att ta. något man bör begrunda och planera.

det skrivs artikel efter artikel om Facebook och man verkar bete sig som om det är den första nätgemenskapen någonsin. som om det vore den första sociala gemenskapen någonsin. som om mingel aldrig varit en del av våra liv.
det enda som egentligen skiljer Facebook ifrån tidigare communities online är att här använder man sitt riktiga namn. det är inga nicknames, inga avatarer och luddiga begrepp man döljer sig bakom utan det är precis som i verkliga livet. du, din hand och "
Hej hej, jag heter Sten-Börje. Vi träffades hos X? "
man håller sig till dem man känner till sedan tidigare och gör ibland trevare utåt för att kontakta folk man kan tänkas känna eller kanske t.o.m lära känna.
vissa människor rör sig vant genom massorna och tar ganska lätt på det hela medans andra hellre håller sig i en hörna.

så, dagens tips är att sluta läsa allt tjaffs om hur Facebook är (inklusive det här) och bete sig så som man gör i vardagliga livet. hur gör du på jobbet? hur gör du på Konsum? hur gör du på grannens grillfest?
var trevlig, mingla lite och slå dig ner där det finns något vettigt. varken bu eller bä, bete dig och ha trevligt. det är bara en site och även om den kanske förändrar livet för ett fåtal så blir den bara ännu en sida att uppdatera för oss andra.



(mina vänner på Facebook? nej, känner inte till allas mellannamn eller riktiga hårfärg, men det är vänner, släkt och bekanta som lätt skulle få sova på min soffa om de kom förbi)
äntligen har vi internet. det känns som det varit år sedan sist.
oh, how I have missed thee.

och visst, er med.