tisdag, oktober 30, 2007

Amazon-samhälle eller påtvingat matriark

Amazon-samhälle eller påtvingat matriarkat? Ensamstående flerbarnsmor? Compact living?
Kärt barn har många beskrivningar..

måndag, oktober 29, 2007

Övning inför Egon

Övning inför Egon

hur man definierar en flopp beror på utgångspunkten

det är intressant att läsa "politiska bloggar en flopp". de har inte nått ut som de skulle och kanske läses de bara av andra bloggare.
jag kan inte låta bli att undra vad man egentligen förutspådde skulle hända och vem denna man är? skulle man revolutionera världen och knocka alla genom att visa var skåpet borde stå, eller räckte det att väcka en tanke hos en individ? är en succé samma sak som fyrsiffrigt på räknaren dagligen eller är det att omnämnas i media? eller, är en blogg en
filbunke som är en succé så länge den göder sig själv?

"- Bloggen gör att fler kan engagera sig i politiska sakfrågor. Men jag tror ändå att det är mycket autokommunikation. Man bloggar för den lilla gruppen. "
i min enfaldighet kan jag få för mig att så länge bloggar är något som det referreras till och talas om, så har de genomslagskraft. de må inte vara mjölet eller ens varmluftsugnen, men väl surdegen.



(min ambition med bloggen var aldrig att förändra världen utan att lätta mitt hjärta så att jag inte blir en bitter individ som klottrar på husets anslagstavla om att det var minsann dammråttor i tvättstugan och att ungdomen av idag inte är vad den borde vara)

söndag, oktober 28, 2007

människorna - män i skorna - men, is-korna?
coincidence? I think not.

=

feberfrossa i sitt esse. jag låg verkligen och trodde att jag hade kommit på något.

my house in the middle of the street


nya färgskalor, nya lukter och nya röster. flyttat några hundra meter men ändå är allt nytt, om än ganska gammalt. allt börjar komma på plats nu och vi börjar komma mer till ro, även om vi alla lyckades flytta in i en rejäl förkylning. feberfrossa och vakna upp i en ny/okänd lägenhet är inget jag rekommenderar - man vet verkligen inte vad som är på riktigt och vad som är drömlandskap.

jag har inte sett nyheterna, sprungit eller ätit ordentligt på ganska länge nu. känns helt klart som om jag är i ett drömlandskap. min kontakt med omvärlden sker via mobiltelefon och att jag ser vad som händer utanför fönstret. vi har en väldigt välbesökt bänk utanför vardagsrumsfönstret...

borde rycka upp mig. det är nästa veckas mål. ryck upp dig - nu i Ystad!

fredag, oktober 26, 2007

det är lagom intressant hur fort man vänjer sig av med saker. ingen tv och tämligen internetlös - fungerar ganska bra. har tjattrat mig blå istället.
Iggy håller på att vänja sig av med det där med sömn. onödiga grejer. 6 timmar per dygn, det blir man en superduperbebis av. superbebis to the rescue of all nappar world wide. saviour of swenglish.

det står en toalettstol vid busshållplatsen. KG-hood är ett mysko ställe.

jag är trött. mycket trött.
går dessutom som en gammal tanta. vet inte om jag ska skylla det på flytten eller den osovande bebisen som kräver att bäras konstant? eller kanske båda? nej nej, det blir för mycket - det ska vara lagom!

torsdag, oktober 25, 2007

är det bara jag som finner det lätt komiskt att Metro slår på stora trumman och varnar för Facebooks användaravtal när deras egna bloggsystem hade liknande avtal?

onsdag, oktober 24, 2007

Ny Schmut:

Låtom oss välkomna Egon Schmut, må vara en bjäbbhund, men bjäbbar med pondus och eftertryck.

måndag, oktober 22, 2007

...att man samlar på sig så mycket skit! jag hittar inte ens hälften av allt vi har packat ner. jag gillar att flytta men avskyr de första dagarna efteråt när man inte vet var någonting är eller vad man ska göra med all tid.

dagen till ära, eller snarare veckan, har vi dessutom
celebert besök från Kungälv som fungerar attans bra som lastpall och bärhjälp.

Familjen Nilsson flyttar in.

Familjen Nilsson flyttar in....

söndag, oktober 21, 2007


oh, let them have cake....och en stickad virkad klänning

Ännu en mobilpost

Jag fick en fråga via email om varför jag tog med en bebis till en begravning. Har tänkt på det där flertalet gånger och bestämde mig för att förklara:

För mig var det ett självklart val då Iggy träffat pappa många gånger. Även om hon är för liten för att förstå det, så har hon förlorat sin morfar. Hennes sorg kommer senare med all säkerhet kretsa kring att hon aldrig riktigt lärde känna honom men hon kanske kan finna någon tröst i att hon var trots allt med på familjens avsked. Hon var och är en del även om hon bara är ett barn.

Dessutom tror jag att allt vi gör i livet sätter spår. Alla incidenter, alla ord, allt vi känt, hört och sett, det lagras och blir de byggstenar som utgör en individ. Jag vill att Ingrids möten med sin morfar blir en del av henne. De har skrattat, busat och gosat, så ett avsked är bara naturligt.

I svart & vitt

lördag, oktober 20, 2007

begravningen var igår och jag kan tyvärr inte säga att jag minns särskilt mycket av den. den röda linjen finns där men detaljerna fattas. jag fotograferade inte och efteråt insåg jag varför det är så viktigt för mig att ha med mig kameran precis överallt - bilderna funderar som stödord. en serie bilder blir en mindmap över vad som hänt, känts och upplevts.

såhär i efterhand kan jag säga att jag är glad att jag tog ett personligt avsked vid bisättningen i kapellet i Sjöbo. när jag gick dit kändes det som den tyngsta dagen i mitt liv, en konstant uppförsbacke, men nu efteråt så känns det som en ganska ljus stund.

lördagsgodis för pimpinetta 7-åringen?

godisbutikerna blir mer och mer skrämmande för varje säsong...

torsdag, oktober 18, 2007

inte bröstkorg, bröstkrig!

jag borde packa inför begravningen och helgen men fastnar i allt annat. enkelt sätt att sticka huvudet i sanden. först var det hundvalps-momentet (ska eller ska inte? jomenjavisst eller jajaja?) och sedan fastnade jag i skriverierna kring bröstkriget. jo, ni läste rätt. tydligen är två flaskblondiner i ett bröstkrig och det rör sig inte om babypool med jello eller ren och skär gyttjebrottning utan den som skriker högst i media har bästa tanken bakom sin barm...?!

"Jag har lärt mig att om den ena partnern vänder andra kinden till så kan det inte bli några krig. Natacha kanske inte förstår det när hon går ut med sitt bråk i expressen. Marie är inte med i något bråk mot Natacha. Natacha sparkar på en person som ligger. "
från
Monia Plosjös blogg


allt jag kan säga är att jag känner mig gammal. på min tid hade vi inga bröstkrig, ja, inte ens implantat utan tubsockor!

onsdag, oktober 17, 2007

Hur man dissar sina eventuella kunder

känga i media

en högstadietjej blir trakasserad till den grad att den enda utvägen anses vara att byta skola.
man kan tycka mycket om både det ena och det andra men det finns ju egentligen bara en sak att säga om det där och det är nog de flesta av oss ense om.
rektorn på flickans skola
säger dock

"En elev har tvingats byta skola för att få studiero, hur kommenterar du det?
– Jag är väl insatt i fallet men skulle vilja avstå från att kommentera historien bakom, av hänsyn till de inblandade. Men är det någonting vi har försökt reda ut så är det här fallet. För övrigt kan det finnas många skäl till att elever byter skolor: kompisar och annat."
är det särskilt hänsynsfullt att inte säga något i det här fallet? om man tonar ner det hela, tonar man inte ner incidenterna? borde man inte tydligt markera hur fel det här är och hur alldeles för långt allting gått? fördöma det tydligt? ta ansvar för att man inte klarat av att låta alla eleverna känna sig trygga i sin egen skola så att de eleverna som faktiskt går kvar känner att personalen bryr sig?

genom att inte säga något alls med 'hänsyn till de inblandade', som trots allt gått till media, så gör man ju gällande att det här är ingen större grej och det är egentligen samma sak som att ge den trakasserade tjejen en rejäl känga genom media.

tisdag, oktober 16, 2007

fåfänga för fingret

"Planen är att själva ringen ska tillverkas i silver eller titan och priset beräknas landa på drygt 4.500 svenska kronor.
- Jag hoppas att det här blir en ny statussymbol i vardagen och att cirka 100.000 personer bär den inom några år, säger Markus Kison. "
från
DN

kanske är jag helt enkelt så passé (måste man inte ha varit inne och rätt på någon gång för att kunna bli passé? isåfall, stryk det där...) att jag inte förstår idén, men varför skulle man vilja ha ett smycke som visar hur 'känd' man är på internet?
de som är älskade av alla sökmotorer är ju ofta omskrivna på ett sätt som kanske inte direkt gagnar personen. jämför
Linda Rosing med Tiina Rosenberg med Camilla Läckberg.
214000- 49700 - 189000 = Linda Rosing skulle få den fetaste ringen och skulle enligt skaparen ha den fetaste statussymbolen men vad skulle hennes ring egentligen vara värd? vad skulle den bestå av om inte hånskratt och fula ord?
är det verkligen något man vill förknippas med?

måndag, oktober 15, 2007

som tuggummi för själen

jag får för mig att jag hanterat allt ganska bra men när jag inser att jag kletat balsam i armhålorna, gett katterna veganplättar med banan och att jag berättat för läkaren att jag tog sorbits för att kunna somna, så inser jag att så är inte fallet.

kan inte låta bli att undra hur den här tiden kommer att se ut i backspegeln. kommer jag ens att minnas den?


------

kanske kommer jag att minnas den som tiden då jag började stirra mig blind på att skaffa en västgötaspets. jag har känt 3 västgötaspetsar i mitt liv och om man ska vara riktigt ärlig, så har nog den rasen och jag lite av samma mentalitet. ja, inte bara mentalitet :

"Västgötaspets är en lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, energi och frimodig livlighet."
från Wikipedia
sätt en tuppkam på hunden och du har en väldigt luden Schmut...

söndag, oktober 14, 2007

jag vill ha en ny snygg design till Schmut eftersom denna har börjat gå mig på nerverna, iallafall headernmen jag har varken talang, tålamod eller tid för att knåpa ihop något personligt á la Gisela. istället har jag suttit och småtittat på vad som finns tillgängligt och blivit lite förtjust i denna (tro det eller ej) men det känns lite konstigt att ha en header på helt (för mig) okända tjejer....


någon som har något tips?

lördag, oktober 13, 2007

this is my truth, tell me yours.

hur mycket kan man egentligen skriva i en blogg utan att det blir självutlämnande? rentav förödande för integriteten? hur djupt kan man gå utan att man ger läsaren makten genom att den känner till alla detaljer inklusive ens Akilles häl?

ibland finns det saker jag vill skriva men inte 'kan'. orden i sig är lätta att skriva men det är rent omöjligt att trycka på publish post. det irriterar mig att jag har sådana bojor här (vilka inte existerar i livejournals skyddade värld) eftersom jag är väl medveten om att vissa saker jag skulle kunna säga skulle förändra en hel del. man når fler här än man gör i sitt privata liv, men ska jag vara ärlig har jag inte 'kommit ut' riktigt där heller.

däremot har jag insett att det kan vara tämligen svårt att hålla hemligheter eftersom de oftast poppar upp när man minst förväntar det och de kan göra som mest skada. eftersom jag inte vill att något träffar mig i nacken senare när någon tror de kommit över något slaskigt, så kan jag erkänna att min lilla hemlighet är/var att jag är en av
de där...

moment 22

allt fler väljer att åka kollektivt. ja, tydligen väljer nästan för många att åka kollektivt. att folk verkligen kunde tänka sig att sätta bilen och istället kliva på en buss eller ett tåg verkar vara förvånande så nu ligger man efter - för lite spår, för lite tågvagnar, för lite av allt! förutom passagerare då.

"Jerker Swanstein (m) avslöjar också att den nya majoriteten kommer att tillmötesgå Skånetrafikens krav att indexera biljettpriserna. Det innebär att priserna höjs när kollektivtrafikens egna kostnader ökar. "
från
Sydsvenskan

priserna för att åka kommer att bli öka för att fler än man hade räknat med valde att åka kollektivt? har man missat att det är inte bara miljötänkandet som får folk att åka kollektivt utan just priserna?

Je t'aime pocketshop

jag tror jag har börjat inse varför man kan tänkas göra lapptäcken och broderi. att omsätta tanke i något att ta på. att kunna mäta hur långt man arbetat, hur mycket man tänkt. idag tänkte jag 105 centimeter.

tyvärr har jag inte tålamodet. tänker gör jag ändå. eller kanske, maler är rätta ordet.

----
jag tror minsann jag ska göra något
sådant här. recycling när det är som bäst.

torsdag, oktober 11, 2007

the fog
det är lite konstigt hur man helt plötsligt inser att de små detaljerna är de som blir de viktigaste. man hoppar lätt över stubbar men snubblar på småsten.

jag har inte kunnat fotografera de senaste dagarna.
inte för att jag inte haft idéer eller lust utan för att mitt minneskort är fullt. det är enkelt fixat - tanka över till datorn, eventuellt bränna och sedan radera. jag har gjort det fler gånger än jag kan räkna till.
denna gången är det dock annorlunda. nu är där bilder från den senaste veckan på kortet. där är bilder som rör pappa, tankarna och vad som upplevts....och jag kan inte förmå mig att lägga över dem på hårddisken. jag kan inte förmå mig att använda det minneskortet till något annat. det känns som om ett svek ifall jag skulle tömma, radera och sedan fotografera nonsens som sparas på det kortet.

jag vet inte riktigt varför tankarna irrar kring så här eller varför det känns så viktigt, men jag har bestämt mig för att följa känslan, så idag köpts det ett nytt minneskort.

onsdag, oktober 10, 2007

min katt åt upp min frukost... det är ingen bra början på dagen.

ps - je t'aime Stationsvakt

tisdag, oktober 09, 2007

ain't no måttlighet around here

idag har jag svept 2 liter Brämhults, köpt flertalet paket (vegan)jerky och försökt vagga sjuk dotter till ro i 2 timmar. 2 + flera + 2 = många.
måttlighet är inte min grej.

dagens fundering , ja egentligen hela veckans fundering, är vad att vara stark innebär egentligen?
att klara av någonting, att klara av någonting utan synbara svårigheter eller att klara av någonting samtidigt som man visar allt? det förra och det senare känns lite som motpoler. de som klarar av någonting utan att man såg att det tog den minsta kraft, förstår inte varför den andra parten inte kan hålla igen medans den senare inte förstår vad den 'tålige' har att vinna på att hålla inne med allt?
jag är en sådan där som skvalar. jag klarar av det mesta, men jag skvalar som ett såll alternativt fnittrar som ett fån. jag gissar att vi kommer tillbaka till det här med måttlighet än en gång...

söndag, oktober 07, 2007

emo in the field

ibland när jag känner att emo-tarmen kräver det av mig, så tar jag djupa bilder som ska visa på exempelvis de psyksjukas utsatthet i dagens samhälle. ja, det eller hur alliansens politik får gemene man att känna sig som en parasiterande paranoid utomjording. eller visst, två koffeinkickade idioter i Botaniska trädgården.
take your pick - jag är inte den som dikterar vad åskådaren ska se, känna eller tycka.

(eller jo, nya Ikea katalogen? tristess i papperskubik)

inte så givet

du får barn. du glädjs, ni lär känna varandra och ni startar ett liv tillsammans.
plötsligt kommer nyheten att barnet inte är ditt biologiska barn.
vad hade du gjort?


"I fredags kom de överens om att byta barn med varandra före den 9 december – då flickorna fyller ett år.
De både paren har också stämt sjukhuset på höga skadestånd och uppger att de kommer att fortsätta ha kontakt med sina ”falska” barn. De båda flickorna kommer nu också få nya namn."

från
Aftonbladet
det är inte så ovanligt att man läser om sådana incidenter, antagligen för de väcker stor uppmärksamhet och frågor man inte vill besvara. oftast 'byter' folk tillbaka och det är ett beslut jag inte riktigt förstår. juridiskt sett kan jag förstå det, men är blod viktigare än tid och känslor? är inte det barnet du sett växa och som du delat ditt liv med ditt barn?
är anknytningen inte värd något? är barn bara en tillhörighet som kan skickas hit och dit och återuppstå under nya former utan den minsta tanke?


varför anses alltid biologiska barn vara riktiga barn? varför pratar man om att adoptera barn som om det vore annorlunda än att få barn på BB? varför finns det ens uttryck som plastföräldrar?

lördag, oktober 06, 2007

om jag och (m)anson skulle ha skaffat ett kärleksbarn när vi var unga, vilda och virila, så tror jag resultatet hade varit som skinhead barbiedoll:

"Vad Alliansen inte förstått är att dom sjuka inte behöver någon
sönderrispande övertalning. Dom tycker att det är trevligare att ha
kafferast med bittra kollegor, flirta med bystiga sekreterare & att dra
sitt strå till stacken än att överdosera piller + spritmix, ligga nedslagna av flimrande migränanfall & sitta hemma framför Keno, med bortsågade armar.

Övertalning är slöseri med tid, tid som istället skulle behöva användas på att ta hand om dessa fysiskt & psykiskt trasiga människor. "



en attans klipsk unge hade vi haft...
jag har kastat bort nästan allt jag äger inför flytten så nu har jag något uppblommande behov att pimpa/diy'a allt jag äger.

ett bra exempel är min trista grafitgrå laptop. den behöver lite liv men jag vill inte klibba ner den bara för sakens skull. det ska vara rätt och passa mig, annars är tanken bortlösad på trams.
är det någon som vet om det finns någon svensk motsvarighet till
schtickers eller lapjacks?

sömnen - en följetong i flera delar

jag kan inte sova (ingen nyhet för de som inte kunnat undgå mina påsar på sistone ) så jag sitter uppe med datorn och gör precis allt jag aldrig gör annars för att bränna tid och överskottsenergi ....eller vad det nu är som håller mig klarvaken.
bland annat skaffade jag mig en
ny last fm eftersom jag glömt bort lösenord och email till den gamla. om inte bara vara ett finfint tidsfördriv så skulle det kanske kunna ge mig några tips på nya band att älska. det börjar bli lite trist i skivbackarna.

nu har jag en killerlista som dock har ungefär samma innehåll som just mina skivbackar.
dock, titta så fin:


nej, nu försöker vi en andra gång - sova.

håll tummarna. annars måste jag ju joina något annat. vad finns kvar? lunar?

fredag, oktober 05, 2007

alla om, alla kanske


sorgen är självisk och kretsar kring att nu är något definitvt.
nu är det slut och det finns inga men eller kanske. vad som är gjort och inte gjort, det går inte att göras något åt.

på det stora hela tror jag att jag hann med vad jag ville ha gjort. jag bad om ursäkt och vi började om från början. jag var sanningsenlig och jag gav allt jag hade utan att dominera.

istället är det småsaker som gör att tårarna kommer - artister jag vet han hade gillat eller böcker han hade uppskattat. att jag inte vet alla detaljer om allt och att jag inte gav honom allt som finns. det mest omedelbara var att jag inte var där när när han dog eller när de hämtade honom. samtidigt är jag väl medveten om att en hysterisk Lisa skulle mycket väl ha gjort allt mycket svårare för alla.


tack för email, sms och meddelanden.

onsdag, oktober 03, 2007

dad

pappa dog ikväll.

måndag, oktober 01, 2007

krock som krock


man vet att något luktar unket när nyheten om att en betald nonsens-bloggare bestämt sig för att sluta blogga tar lika stor plats i media som bilolyckor.
kanske har det misstagits för samma sak?

jag har inget emot nonsens-bloggare men det känns attans mycket fräschare när någon gödslar lite på sin fritid än när någon får betalt för att skita på torget.

(printscreen från Sydsvenskan angående A och B)