måndag, april 30, 2007


-jehe, nappar det?
nej, det är helt dött.
-ah fan, vi glömde fiskespöet....

-------
för att vara någon som är uppvuxen på landet har jag blivit otroligt mycket "sta'bo".
jag gillar att promenera och fotografera, men sen? vart är internet? var är digitalboxen? var är Espresso House?

shame on me.

lördag, april 28, 2007

DSC00258.JPG
Jag är så ovan vid att vara utan internet och digitalbox att jag nästan klättrar på väggarna.
Helt plötsligt är blöjbyten något man ser fram emot. Kanske säger det en hel del om ens leverne...och varför man aldrig får något gjort.
Sol ute, kvavt inne.
Gött i hjärtat, sömnigt sinne

DSC00274.JPG

fredag, april 27, 2007

Ser på Talang 2007, ute på landet finns inte mycket att välja på, och det känns lite som utbudet på Sjöbo marknad...eller en 80tals fest gone bad.
Det är bara killen med pruttljud som saknas...
/ Schmut på rymmen

torsdag, april 26, 2007

ett steg framåt och två tillbaka

att folk tycker att kvinnor som utsätts för sexuellt våld delvis får ta ansvar för händelsen om de klätt sig utmanande eller betett sig annorlunda än i kyrkan på söndag, det vet vi alla att det finns. vi hoppas alla att det är attans ovanligt men ibland blir man mörkrädd när man inser hur vanligt det är.
"Av de tillfrågade svarar 48 procent att kvinnan är helt eller delvis ansvariga om de utsätts för sexuella övergrepp efter att ha flirtat."
om man tycker att kvinnan är helt ansvarig för vad som händer med henne för att hon kan ha ansetts flörta, hur tänker man egentligen då? att flörta är ingen absolut vetenskap och det är väldigt svårt att definiera vad som kännetecknas som en flört eftersom det helt varierar från person till person. det blir ännu svårare att definiera eftersom vi lever i ett samhälle där inte alla är heterosexuella och söker efter en ny partner. ibland är en gliring eller ett skämt bara ett sätt att umgås och inget mer.

om man nu verkligen tycker så, att en
eventuellt gensvar från en kvinna betyder att det är JAJAJA hela vägen igenom trots att det må komma ett nej senare, vad har man då för människosyn?
om en kvinna inte har rätt att bestämma över sin egen kropp, vad är hon då om inte en träl?
"Var femte man anser att en kvinna som är känd för att ha många sexpartners är helt eller delvis skyldig om hon utsätts för sexuellt övergrepp."
det hela måste ju handla om människosynen överlag om man även anser att en kvinna som haft ett aktivt sexliv bör skylla sig själv för då är ju kvinnan inte sin egen att bestämma över. vad är nästa steg? kvinnor bör inte kunna ha egen egendom? inte kunna rösta?

onsdag, april 25, 2007

det ligger många nedgångna koloni- och odlingslotter lite överallt i Lund och en hel del av dem är tillfälliga hem åt hemlösa. egentligen är det ganska rimligt att allt som står tomt utnyttjas och jag tror jag själv hade haft svårt att köpa mig ett tak över huvudet som bara skulle användas under soliga dagar när det finns folk som inte har något tak alls.

tyvärr så är hemlösa inte en fräsch grej som driver upp ett områdes status och får priserna att stiga i höjden, så ingen vill ha dem var de än tar vägen. man skulle kunna tro att kommunen skulle uppskatta att hemlösa tar över övergivna kommunala kolonier och på så vis tar hand om sig själva utan att kosta pengar, men tyvärr är det inte så. mark är pengar och är det ingen som betalar för vad som finns på marken så får man se till att någon gör det.
resultatet blev att man körde bort de hemlösa och rev lotterna. istället för att vara hem, om än tillfälliga, för folk som saknar hem, så är det nu bara mark som står och väntar på att bli en parkeringsplats eller ett Lidl.

det hela låter lite så som när man i San Fransisco löste problemet med 'dagdriveri' genom att ta bort parkbänkar. syns inte problemet så finns det inte.

dagen i bild


trött mamma, trött bebis, tung ryggsäck och attans varmt väder.
resultat : det kändes som att vara höggravid igen....
att folk genomgår en andra graviditet frivilligt är helt beyond me.

tisdag, april 24, 2007

får det lov att vara bingo och andakt?

ibland kan ett inlägg på en ganska liten fjantblogg räcka en, om inte lång väg, så iallafall en liten bit.
visst, aktiviteterna kanske inte alls är anpassade efter patienten men ibland kan det kännas bättre att veta att något görs än att man bara låter dammet falla.

och på tal om saker som gjorts och en himla massa damm:
han bad om ursäkt för allt han gjort och inte gjort.
jag begär inte mer.

Testing testing

Sightseeing Skåne i sitt esse. Det är sol på landet! Who knew - jag trodde det var reserverat för stans uteserveringar... Förresten, gissa byn:

edit:
bild saknas, så det gick inte så bra. kom ihåg - text fungerar men inte med bilder.


anonymitet

det är kanske världens mest urdumma fråga men underhåll mig/dig:
varför väljer man att vara anonym på nätet?
för att man är väldigt privat av sig? inte vill förknippas med en viss åsikt? att man är rädd att vad man skrivit ska förfölja en senare i livet? att man tror att bara för att man väljer att vara anonym så behöver man inte stå för sina ord? för att det inte ska förknippas med den internet-identitet man vanligen använder?
det finns väl knappast någon längre som inte har en internet-identitet med email och adress?

jag har aldrig varit anonym på nätet utan skriver alltid ut vem jag är.
varför? jag vill förknippas med vad jag säger. kanske är det ego eller storhetsvansinne om man ser det från andra perspektivet (dvs anonymitet ja tack), men precis som jag inte viskar särskilt mycket i verkliga livet så viskar jag inte på nätet. det känns som om det blir mer tyngd bakom ord och meningar om det står ett namn med kontaktinfo under.
fast visserligen, någon kan lika väl använda någon annans info så man är aldrig säker på att rätt person är den man tror såvida man inte loggar ipnummer.

måndag, april 23, 2007

"hur hitta du majj?"

en läxa värd att lära:
du har inte hemligt nummer bara för att du inte står listad i telefonkatalogen.
bli därför inte förvånad när grannen ringer dig mitt i natten för att klaga på att du har tonårsdisco i en bostadsrätt ..... eftersom grannen är van att du inte öppnar när man ringer på.

om man inte kan ta emot klagomålet finns det inte?
mighty mo'!

söndag, april 22, 2007

god almighty

vet ni hur man vet om att man blivit Kärring med stort K?
man tycker det verkar skoj att syssla med scrapbooking. ja, inte bara skoj utan man samlar på papper, raidar Tradera och kallar det att scrappa.

skjut mig.

hälsningar
tjejen som inte alls budat in massa pappersauktioner.



fast, när jag ser den här sidan så känner jag mig inte som en überkärring, bara en köpglad kärring.

betala lite för frälsning?

på tal om vad man ska tro och inte tro i bloggvärlden så satte jag precis min morgonchai i halsen när jag fick syn på något som såg ut som en fejkad Google-ad på en blogg. om vi ska lansera nya uttryck så skulle man kunna säga att jag trodde att någon hade 'gjort en Barczyk'.

jag var nära på att gratulera bloggaren till hans fiffiga lilla grej när jag bestämde mig för att klicka på annonsen och jo men visst, det fanns en sida (varning för religiöst svammel samt mysko figurer)!

jag kan ha fel för mig men brukar inte Googles annonser vara relevanta till bloggen och inlägget? är det så att Andreas är Gud? kanske behöver syndfulla bloggare frälsning?
"När webbplatsbesökare klickar på annonserna får du betalt av Google"
hur känns det som bloggare att få lite cash i lådan av kristna organisationer (sekter?!) via Google?

hur man inte fixar en fest

tänkte vi skulle vara smarta, betala lite mer och använda oss av en riktig service när vi skickade ut inbjudningar till Iggys namngivning istället för att skriva, slicka och klistra själv. skickade ut inbjudningar till fest via Postens 'riktiga vykort'.
27 kort á la 17.50:-. adresser hittade via Hitta, vilket är den service Posten använder.

det var en vecka sedan.
inte ens hälften har kommit fram.
Posten kan inte ens dela ut sin egen post?

lördag, april 21, 2007

vem är du, vem är jag, levande charader del 213

jag gillar Johan. vem är Johan? killen bakom de flesta bloggverktyg jag använder. varför gillar jag Johans? det rör sig om enkla verktyg man kan använda gratis utan att tvingas hit eller dit i en fålla så som i så många andra bloggverktyg. hans intresse i det hela verkar röra sig om att blogga och att läsa andra bloggar. inga flashiga bilder på vem som uppdaterat eller vem som är mest klickad. ingen större ambition att bli någon mer än för vad man skriver. att är bara ord. totalt nörderi.

så när journalisten Andreas Ekström försökte sig på en liten Wow-upplevelse angående det faktum att vi inte riktigt vet vem Johan är eller vad han vill få ut av det hela, så blev jag lite purken. lite är kanske att ta i underläge, jag blev rejält purken. varför? antagligen för att jag gillar Johans tanke att vem han är kvittar, det handlar bara om vad han gör.
detsamma gällde när Sigge Eklunds kreation lanserades. jag blev purken, trött och grinig. varför? det var den totala motsatsen till att ha bloggverktyg baserat på ord. istället verkade det handla om att vara coola/snygga individen. det kändes som om man var tillbaka i högstadiet och iochmed att jag nog varit den mest impopulära tjejen i Sjöbo någonsin så kliade det något otroligt.

jag har helt enkelt gjort det till ett litet krig mellan att skriva och att synas. det kriget kanske inte finns i verkligheten men för mig känns det viktigt. jag blir hellre tagen för någon som har huvudet på skaft än någon som kändisbloggaren Bertil tycker är cool. hellre 3 läsare som läser än 600 som skummar. att skriva blogg är för mig en naturlig väg att gå efter att ha skrivit i fanzines.

eftersom Andreas inte riktigt verkar förstå vad som hände med oss nördar när vi blev aggro så ställde han ett gäng frågor som jag, hobbynörd 275, tänkte besvara:

Är det en bra eller dålig utveckling att nästan varenda notis i de större tidningarna i dag är undertecknade?
det borde kunna vara en bra utveckling men iochmed att många skribenter blivit större än sina tidningar (ex Skugge) så tintar det vad de skriver. vet man vem skribenten är och redan har en mening om vad den skriver, så faller det ju över dens text.
det har blivit ett fokus på vem som skriver, inte vad som skrivs. man säljer inte längre på vilka nyheter man har eller vilken stil man kör, utan vem som skriver för tidningen.

Vilken roll har anonyma skribenter i det offentliga samtalet genom till exempel bloggande?
det blir en motpol till personkulten. visserligen är det något man bör ha i åtanke när man läser något (man vet inte vem, var, hur eller varför) men samtidigt kan det ge liv åt vad som skrivs.
problemet kommer när folk glömmer bort att bloggar är en persons åsikter och inte en absolut sanning.
bloggar är egentligen dagens insändarbrev.

Är det viktigt att försöka klura ut vem en hemlig skribent är?
det där är lite dubbelt. man missar ibland att även anonyma människor kan ha dolda motiv vilket man märkte när en hel hord människor började skriva om godsägar-sonen som sköt djur och bara om det. likaså inför valet dök det upp många bloggar som verkade vara rena pr-tricks.
däremot borde det kvitta. det viktiga är att läsaren kommer ihåg vad det är den läser - en blogg, dvs någons åsikter.
i ditt fall kan jag inte riktigt förstå varför det blev en sådan stor grej. vad du jobbar med borde inte vara särskilt relevant när du skriver om hemmalivet.

Är pengar en faktor i detta? Tycker ni att det är viktigt att få veta om en bloggare tar emot pengar för sitt skrivande och av vem?
jag skulle vilja säga nej men tyvärr tycker jag JA.
det handlar inte bara om rena pengar utan även om man får freebies eller sponsring. någon som mottar något för att skriva om det kommer ju färgas av det faktum att man fått något av någon.
problemet kommer också när man får betalt/freebies och blir känd på sitt bloggande. då handlar det verkligen om att inte bita den hand som föder en... detsamma gäller om man har reklamavtal. jag tror det är få som vågar skriva exakt vad de tycker om deras bloggande genererar pengar.

Hur ser ni, till sist, på för- och nackdelar med att diskutera de här frågorna i ett så litet sammanhang som våra bloggar ännu är? Skulle det vara möjligt/önskvärt att detta diskuterades mer i ”vanliga” medier? Kan det vara så att vi som är intresserade av bloggosfärens och journalistikens villkor (och inte minst zonen där de två möts) är överdrivet intresserade av de här frågorna, eller är det tvärtom så att vi underskattar hur stor den här förändringen blir på sikt?
kalla mig naiv men jag tror att bloggosfären överskattar sig själv. genom att hela tiden prata om bloggandet i bloggar så försöker man blåsa större liv i något än vad som egentligen finns. att uttrycka åsikter inför allmänheten är inget nytt. den stora skillnaden är att fler kan läsa och man kan som skribent få reda på det. man kan bli känd för vad man skrivit och man kan använda det för att komma någonstans.
om man kollar på vilka som skriker högst om hur otroligt viktigt bloggandet är, så är det ofta folk som får betalt för att skriva eller har ambitioner för att få betalt för att skriva.

--------------------------------

och Andreas - du manglade intervjun med Bourdain. den kunde varit så bra men nu lät du mest purken och dåligt påläst. som köksslav så gillar jag Bourdain så det står ett minus till dig i min lilla svarta bok.

din stil,min stil och 499:- på Gina Tricot

DN kör en artikel om unga tjejers shopping-vanor och av någon anledning känns det som om den borde passsa bättre i VeckoRevyn då den återberättar något som aldrig varit någon överraskning. vilket syfte tjänar en sådan artikel? att få oss att återuppleva ungdomens dagar eller försöka få de som förträngt hur det var, att förstå sina barn?

fast egentligen rör det ju sig inte bara om barn.
jag skulle gissa att idéen med att shoppa en identitet är betydligt vanligare än man skulle kunna tro och då bland vuxna kvinnor. är inte att
följa ett mode (inte bara modet per se utan även alternativstilarnas mode) att köpa sig en identitet? om man följer en viss mall man läst eller sett sig till så ikläder man ju sig en identitet och då den identitet som stilen eller märkena signalerar.....vilket i sig är ganska subjektivt beroende på vem som ser personen och vad dens tankar om kläder är. vet man inte vad som förväntas vara inne, vad som tillhör en viss stil och vad diverse kläder kostar så är det bara kläder på kroppen. skicka Ebba von Sydow till fattigaste delarna av Vitryssland och hon blir bara Ebba, inte stilikon.

man skulle aldrig kunna 'shoppa en identitet' om det inte vore så att vi alla andra hade koll på läget.

fredag, april 20, 2007

sjungande kylen

de senaste dagarna har det låtit som om någon glömt stänga av en cd med valsång. samma grej på repeat dygnet runt. gick och förbannade grannen för mig själv tills jag insåg att det var vårt nya kylskåp som gjorde konstiga ljud.

valsång ska föreställa vara rogivande? yeah right.

låtom oss leka krycka

ju mer jag hör om kvinnojouren i Tanås agerande desto mer rädd blir jag. deras beteende skiljer sig inte nämnvärt från de kvinnojourer jag varit i kontakt med. det handlar alltid om att stödja en kvinna till varje pris och att aldrig ifrågasätta kvinnor, bara män. det verkar vara baserat på en tanke att kvinnor alltid är i underläge och då inte bara fysiskt och ekonomiskt utan även mentalt. en kvinna talar alltid sanning, en kvinna kan inte bedra eller ljuga. man verkar jämställa kvinnan med ett barn, det ska räddas från sig själv och det med hjälp av starka kvinnor som vet hur livet fungerar.

det är där jag trillar bort. jag förstår inte idéen att kvinnor bara kan hjälpas av andra kvinnor och att kvinnor är offer. visst behöver många en hjälpande hand men hela idéen att kvinnojourer bara ska befolkas av kvinnor det befäster ju tanken att män är annorlunda, mer intrigerande, mer våldsamma och inte lika förstående.
jag vet att som uttalad feminist är det en ren dödsstöt att säga att man inte förstår hur kvinnojourer är uppbyggda men jag gör det ändå.
"För första gången framkommer att även kvinnojouren till sist sviktade i sitt stöd till modern. Under sex år ställde de upp med lägenhet och närmare 280.000 kronor i stöd till modern och barnen. Till sist orkade de inte längre.
- Det blev ohållbart att gå vidare. Vi behövde pengarna till annat, säger ordföranden Ingela Engstrand.
Efter att kvinnojouren upphörde med sitt stöd och slutade stå för moderns hyreskontrakt gick hon in i en djup kris. Agneta Mellner, som då hade slutat som rektor, hade fortsatt kontakt med modern och blev mycket orolig för henne och barnen.
- Hon började bli konstig och kunde inte längre hålla rent hemma, berättar hon.
Det var denna oro som ledde till att flykten avslutades. Agneta Mellner skrev ett anonymt brev till polisen och berättade var kvinnan gömde sig. I augusti 2004 kom polisen. Kvinnan häktades och har nu avtjänat tio månader i fängelse.
."
från DN
det hela stinker hobby lång väg. du vill tro, du vill göra något men sedan orkar du inte mer. det är som att sätta ut talgbollar till fåglarna så länge det är roligt men när de börjar smutsa ner och kosta dig pengar som du hellre spenderar på annat, så slutar du hänga ut några talgbollar. vi vet alla följderna av det.

tanken att starka kvinnor hjälper för tillfället mindre starka kvinnor är en fin tanke men den faller på att de flesta involverade inte verkar ha någon annan kvalifikation än att de är kvinnor.
samtalshjälp med en medmänniska javisst, jättebra, men det kan inte och bör inte ersätta en kontakt med läkare, psykolog eller terapeut. det bör inte exkludera det andra könet som om det vore det enda problemet för det bygger upp ett problem.
man kan inte leka krycka en stund för att sedan gå hem när det passar. livet fungerar inte så.

torsdag, april 19, 2007

voilá - olivpyramid


om jag hade varit lite yngre hade jag varit en perfekt kandidat för ritalin.
idag fick jag vänta hela 3 minuterAnso och under den tiden hann jag montera ner min risotto och låta oliverna ha en gymnastikuppvisning. hade hon dröjt längre så hade jag säkerligen gjort små spandex-bodys till dem... gult med vita revärer hade passat bra.

ain't got nothin' to do

ibland när man tittar på sin statistik kan man inte låta bli att undra vem som egentligen jobbar när de är på jobbet?
sos.se, swedbank.se, sr.se, ericsson.net, riksdagen.se, fora.se, handelsbanken.se...
och de som är i skolan, vad gör de? kth.se, kmh.se, gu.se, lu.se, kau.se, umu.se...

finns det inte en enda liten arbetare (uttal arrbäj-darre) som läser? fast visserligen, de surfar ju med all säkerhet hemifrån.

total anarki bara för din skull min älskade

oavsett vad du tycker om rättssystemet, kvinnojourer eller anarki, tänk igenom vad det här kan ha gjort de här barnen:
levt dolda i så många år, lära sig se sin pappa som fienden, se rättsystemet som fienden och sedan när allt nystas upp, så är ju pappa fienden oavsett vad han gjort eller inte gjort.
hur har det påverkat deras trygghet? deras syn på familjebildande? deras syn på män?

-------------------------------------------------

jag skrev en kommentar på en blogg tidigare om detta och eftersom den fortfarande fanns i cachen så låter jag den återupprepas här:

problemet ligger ju som sagt i att kvinnojouren struntade helt i att det fanns ett domslut.
man inte bara litade mer på en kvinna än på rättssystemet utan handlade mot alla regler. det är ett problem. det kvittar om man är man, kvinna, misshandlad, lycklig eller genomlevt övergrepp, lagen är ändå lagen. när man bryter mot den så som kvinnojouren gjorde så får det följder och då inte bara för kvinnojouren utan för alla dem som har kontakt eller kan tänkas ha kontakt med den. likadant för kvinnan själv, genom att motsätta sig fysiskt så går hon från förkämpe till att bli misstänkt för brott. hur vinner barnen på det? de förlorar ju definitivt sin mammas trygga famn.

man kan inte handla utifrån tanken att alla kvinnor är offer och män är rovdjur för då löser man inga problem utan bygger nya.

om ett domslut blir uppåt väggarna fel och man känner att något måste göras så finns det 100 andra vägar att gå än att fysiskt motsätta sig.

och på tal om personliga berättelser som kan ha relevans:
min mamma anklagade min pappa för att ha gjort övergrepp på mig. soss trodde min mamma, rätten trodde min mamma och ingen lyssnade på vad jag sa. inte förrän det kom fram fysiska bevis på att det var min mamma som begick övergreppen trollade advokaterna så att jag fick bo hos min pappa.
vad fasen hade hänt om min mamma också fått en kvinnojour som gjorde anarki allt för kvinnans skull?
det är ett tydligt exempel på att allt är inte så enkelt.

"De som säljer sex är människor"

man märker att något inte står riktigt till i falukorvslandet när den nya planen för hur man ska bemöta sexsäljare/sexworkers i Malmö innehåller
" Mindre fördömande och moraliserande, mer möta och hjälpa sexsäljare på deras egna villkor. Väldigt förenklat är det Malmö stads nya satsning mot prostitution."
vad har tankegången varit innan? om man fördömer dem, förskjuter dem och behandlar dem som olydiga barn, så kommer de ändra sin väg och bli mönsterSvenssons som blundar för allt utom Bingolotto och Se&Hör?
ibland verkar det som om tanken
vad vi inte ser finns inte är väldigt populär eftersom man tar upp att det är inte bara kvinnor som behöver pengar till droger som går på gatan.. det kan väl inte vara en nyhet för någon? ärligt talat?!

" – De som säljer sex är människor, och som du och jag vill de bemötas som sådana. "
personligen tycker jag att de nya direktiven är bra men det är förbannat sjukt att de ens måste arbetas fram.

beth ditto for president


Beth Ditto gör världen till ett bättre ställe. ju mer jag ser och hör om henne desto mer blir jag helt knäsvag.
"Recently she has refused to play in store at Top Shop stores citing her dissatisfaction with their clothes range not available in her size. She went as far as to offer to design clothes for them saying, "Give me the job. I want to design. I want you to make clothes for big girls - big boys. I want you to make big sizes"
från wikipedia
istället för att nojja sig över allt som alla vi andra gnäller över, så skiter hon i allt och lever sitt liv så som hon vill. sjunger bättre än de flesta och verkar ha roligare än oss alla.

(foto hämtat från Verns flickr)

onsdag, april 18, 2007

I am a relic, I am just a petrified cry

jag har aldrig förstått Cardigans storhet och då i synnerhet inte Nina Perssons storhet. hon låter som, för att använda en cliché, en skadeskjuten kråka. jag vet inte många som kan missa så många toner live som Nina i Cardigans. ryktet säger även att hon fick utrustas med ett par maraccas utan innehåll eftersom hon inte kunde hålla takten...

när då ett (d)underbart band som Manic street preachers gör en duett med Nina Persson börjar jag gråta...och int' är det av glädje int'!

tisdag, april 17, 2007


för många år sedan jobbade jag extra inom äldrevården. efter bara en dag insåg jag att det var fel ställe för mig. eller kanske var det så att jag var fel person för jobbet? oavsett vilket det var så gick jag hem med ett tryck över bröstet. jag kände mig inte glad över att jag levde utan sorgsen för att jag inte kunde göra ett skit för att förbättra andras liv. jag må ha skött om dem fysiskt, men det var allt.
det som var riktigt jobbigt var inte att det var folks slutstation eller att de mådde fysiskt dåligt, utan att man inte underhöll dem psykiskt. ingen stimulans anpassad till människan bakom starren och under rynkorna, utan istället behandlade man dem som barn. allt var mysigt, allmoge och allsång. klämkäckt och en klapp på huvudet. det var människor man skulle valla från en plats till en annan, precis som barn från lekplatsen till matsalen. klämkäcka ord men ingen riktig känsla bakom det. allt ska vara Pleasantville, vi låtsas att varje dag är en ny dag med Kalle Jularbo på radion.

problemet är ju inte bara att barn på dagis har så mycket mer gemensamt än äldre på ett hem utan även att äldre är vana vid en helt annan jargong. de är vana vid att vara den som styr, den som möts med respekt och den som bestämmer över sig själv. när man bor på hem försvinner allt det där. man kan inte bestämma över sin tid, sin kropp eller sin omedelbara närhet.
helt plötsligt blir man behandlad som ett barn men samtidigt har man utvecklats så mycket under alla år att det är svårt att hitta tillbaka in i fållan igen. inte bara svårt att hitta in utan även svårt att stanna kvar och må bra.

jag har avsatt mina tisdagar till att hälsa på min pappa på hemmet. jag tar barnvagnen på bussen och gör min lilla Skåneturné. springa hit, springa dit och helt plötsligt blir allt mörkt, tyst och allmoge. en magogny-möbel må stå ut från mängden men det glöms lätt bort när man ser alla torkade blommor och bonader.
min pappa är inte mycket för bonader. han skulle nog helst använda dem till att torka upp kaffefläckar eller putsa bilen med. istället gillar han rena linjer, minimalism och motorer. det är postrar på gamla motorcyklar, tidningshögar om veteranbilar och samtal om hur det var att resa i Usa på tidigt 70-tal. han gillar Tina Turner, Bonnie Tyler och Duke Ellington. avskyr snabbmat, hyllar slowfood och har nog aldrig sprutat ketchup på någonting.
helt enkelt, min pappa står ut som en katt bland hermeliner på hemmet där han bor och oavsett om man känner honom eller inte, så inser man att han nog inte trivs alltför bra. men, han är på ett hem och han förväntas anpassa sig. gilla allsång, tycka att korv är en sensationell maträtt, uppskatta när främlingar rör vid honom och bläddra Allers veckotidning.

varje gång jag lämnar honom där skäms jag ögonen ur mig. det där är inte ett passande hem för min pappa. det är nog inte ett passande hem för särskilt många för detta är trots allt en generation som jobbat med datorer, gillat Elvis och rest världen runt. det är inte anpassat efter varken generation eller individ...och jag tror knappast hemmet min pappa bor på är annorlunda än andra. han hade nog mått lika dåligt var än han varit.
det har blivit någon linje man kör på - ålderdomshem ska se ut på ett visst vis, ha samma rutiner och patienterna ska behandlas som snälla barn med en klapp på kinden eller en sur min.

vad man verkar missa är ju att vad som är ett besöksställe eller ett jobb för vissa, är allt för de som bor där. det är deras liv. dagisbarn går hem efter några timmar men de gamla får stanna kvar. det är förvaring dyggnet runt,stoppa en tia i hålet och skåpet är ditt för en timme. när jag tänker efter tycker jag att egentligen kan man inte behandla dem som bara patienter utan de bör behandlas som en granne eller t.o.m familj. de boende bör kunna ställa krav, planera sin vardag och få hjälp att utvecklas. måla om, bestämma när de ska ha frukost och om det ska vara telefon på rummet eller inte. kunna begära promenader, gå en matlagningskurs eller ha någon som fikar med en.
tyvärr verkar det idag mest som om ålderdomshem handlar om att man ska sitta av tiden tills det är dags att flytta vidare. det om något är respektlöst.

måndag, april 16, 2007


idag har jag testat en ny grej: lattemamma!
det innebär att man tar en sölig barnvagnspromenad ut till ett köpcentrum för att strosa i alla butikerna utan att köpa särskilt mycket...samt att dricka en obligatorisk latte.
jag tror inte riktigt det var min grej...sölig? njet, jag gillar race. köpcentrum? njet, jag gillar små butiker i små gränder utan mycket folk. latte? njet,eller jo, kanske med sojamjölk.

söndag, april 15, 2007

rättigheter och potatis

Göran Skytte är en bitter liten man. man skulle kunna kalla honom en äldre variant på Schmut om det inte vore för mustaschen.
även han har dragit sig in i bibel-debatten men innan han knappt hinner börja skriver han om F!.
"Sedan några år tillbaka uttalar allt fler lobbygrupper och mer eller mindre offentliga personer att de av ett eller annat skäl känner sig ”kränkta”. Det började med extremfeministerna i Fi. Och det allra senaste i denna modetrend är: den ateistiska lobbygruppen ”Humanisterna” känner sig väldigt kränkta av att det ibland finns en Bibel i byrålådan på svenska hotell."
nämen vänta nu här, extremfeminister?! extrema feminister som drar allt åt det extrema hållet som att t.e.x kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män?
ja, fy, de borde ägna sig åt att göra pyttipanna, vaxa benen och oja sig över hur mycket JeanCleaude van Dammes bröstmuskler liknar kalkonbröst från Ingelsta!!
"Hans lilla lobbygrupp arbetar precis så som Gudrun Schymans lilla lobbygrupp Fi gjorde i början av deras verksamhet. Och de får samma uppmärksamhet som Fi fick – i början. Till exempel fri tillgång till media och tv-soffor. Där de får gråta ut att de är eftersatta, tystade, och naturligtvis kränkta."
man må tycka vad man vill om F! men lobbygruppen/närverket i sig handlade inte om lobbygruppen utan om ämnet, dvs feminismen. Schyman må ha den största håven när det gäller medias uppmärksamhet men det handlar fortfarande om kvinnans rätttigheter, möjligheter och skyldigheter. är det extremt?
om man kan få för sig att jämföra kvinnokampen med det faktum att jag och många andra inte glatt jollrar w00t när jag blir påbyltad en Bibel så fort jag reser, så är man ute och reser!

hulkiga holm


kanske är det bara jag som ser i syne eller borde byta glasögon, men är inte dessa lika som bär? Hulk Hogan och Göran Holm
dessutom känns vissa av Göran Holms uttalanden som om de kunde varit gjorda av Hogan..



(bild på Hulk Hogan från IMDB. bild på Göran Holm från Sydsvenskan)
det bästa som finns i Lund är utan tvekan (i synnerhet sedan Svea stängde) är Esplanaden.
glöm ej: allt som glimmar är inte guld.

fredag, april 13, 2007

tanten anfaller!

jag är helt vild på att fota allt i min närhet och givetvis så även min dotter. ibland kan man inte låta bli att fundra över hur man måste se ut ur hennes synvinkel när stora objektivet kommer allt närmare medans någon långt borta uppmuntrar in att titta rakt in i det stora svarta. när man sedan helt plötsligt upptäcker sin reflektion i ett foto på henne, så blir man lite rädd..
om jag ska vara ärlig så hoppas jag ibland att det finns en högre makt eller än bättre - karma.
att skithögar som förstör andras liv får vad de förtjänar och det inte bara genom ett trivsamt litet fängelsestraff. visst, att bli inlåst är ett straff och det får många att tänka om, men då måste man ju bli fråntaget ett normalt liv med släkt, vänner och kärlek.
men människor som inte verkar bry sig om kärlek, som gång på gång förstör sina närståendes liv genom att trampa på dem? nej, det känns ibland som om de kommer för lätt undan. mat och säng betald, en paus från livet.

en liten fråga:
om man inte lever för att göra sina närmastes liv skönare, enklare och bättre, vad lever man då egentligen för? en dröm? en illusion om hur allt egentligen är? vad är det som ger en verklig energi att fortsätta?

världens bästa meme

hittade en liten skiss-utmaning hos Stationsvakt och kunde inte låta bli eftersom det är något som aldrig kan bli särskilt lyckat:
självporträtt i Paint (ja, just det, Paint!) som får ta högst 5 minuter.
ingen kan någonsin bli het eller fräck i Paint

översminkad Schmut, inte en helt ovanlig syn.

torsdag, april 12, 2007

veckans timme


show and tell!
jag har ingen död ödla (säg det snabbt om du kan!), ingen autograf från Pernilla Wahlgrens ersättare och inget skrubbsår, men jag har den här bilden:
  1. vägen till Centralen där jag senare blir nedtrampad av en påpälsad parfymstinkande kvinna med höga klackar.
  2. bebis. närproducerad. ekologiskt odlad.
  3. lattemuggshållare. jo, de finns. kostar 100:- på Waynes Coffee och passar inte för lattemuggar. dock bra som skräphållare.
  4. ett vårtecken som inget annat - Schmut har korta byxor!
  5. ett nybliven-mamma tecken som inget annat - Schmut har för stora graviditetsbyxor!
  6. min bästa vän och konstanta följeslagare som sett allt - Konica Minoltan, nu med ett ben i graven..
  7. optikern där jag blev referrerad till som någon med klass! take that Ebba von Sydow!
  8. ihållande regn som får mitt välsminkade ansikte (hehe) att se mer ut som underhållning än något man vill titta närmare på.
  9. galen Schmut med pottfrilla. kan bero på rabies eller staden hon bor i, gissningsvis och förhoppningsvis det senare.
  10. det håll där Herr Schmut senare kommer att utbrista "Men titta, det var ju hon Tiina, visst var det?! och studsa upp och ned som en billig studsboll från Konsums automater.

lättroad

kanske är det bara jag som är lättroad men DNs nätupplaga idag känns mer som en Ding Ding värld än Dagens Nyheter...
kan iochförsig vara på grund av att bilderna nedan verkar sammanfatta mitt liv just nu



(printscreen från DN 070412 klockan 2215. rosa tjaffs - tillfört av mig)

själviskheten lever

att ge tiggare pengar eller inte är alltid ett debatterat ämne och det är inte sällan den man tror ska säga A som faktiskt säger B.
själv ger jag om jag har pengar på mig. det kvittar till vad de tänker ha pengarna - jag vill ge dem ett aktivt val. låta dem veta att någon tror på deras egen förmåga. jag tänker inte sätta mig över en vuxen människa och låtsas att jag vet mer om deras liv och val än vad de gör. det handlar om respekt.
så visst, 90% kanske går till droger eller alkohol, men tanken brukar oftast gå fram.

när Lena Mellin skriver
"Det ska erkännas direkt. Jag ger aldrig tiggare pengar.
Det beror inte på att jag inte tycker synd om dem. Tvärtom. Jag mår fysiskt illa av att se människor i förnedring. Tiggeri är ytterst förnedrande."
så blir jag stum av förvåning. hon ger inte pengar till någon som mår dåligt för att det får henne att må dåligt! med den tanken borde vi inte ens ha ett vårdsystem i Sverige. psykvården? skrota den, det är ju förnedrande! vi borde inte heller tillåta äldre ute på gatorna för det kan påminna oss om vår dödlighet och få oss att må dåligt....
i en utopi vore inte livet så här, men nu är det så och man kan inte bara blunda för att drömma sig bort. det gör ju att vi glider allt längre ifrån ett fungerande samhälle.

onsdag, april 11, 2007

lång historia om ingenting

ni har läst det här, där, överallt och i böckerna från biblioteket - ungar som ingen ser.
de väcker ingen uppmärksamhet för de syns inte mer än som barn som kanske är smutsiga, högljudda, annorlunda eller självständiga, dvs barn som är mer än en handfull att ha att göra med. kanske är de väluppfostrade och välklädda men har ett beteende som bara riktigt inte stämmer.
det är inte förrän någon skriker till som det uppmärksammas och då låtsas alla som om detta är jättehemskt, sådant händer aldrig och usch, varför gjorde ingen någonting. det blir rubriker, alla tidningar hakar på och alla gråter för det lilla barnet.
vad alla verkar glömma är att det uppmärksammade barnet är inte ensamt! jag kan skriva det här hundratusen gånger och folk verkar inte förstå:
den här tjejen är ett sådant barn ni alla sett någon gång.
ett barn ni kanske växte upp med, bodde granne med eller som gick i samma skola som era barn. ett barn som krävt er uppmärksamhet men som ni avfärdat som jobbigt eller överdrivande. kanske t.o.m undvikit barnet eller sagt till era barn att inte leka med det.

man kan skylla allt på socialen men de är precis som vi, de ser mellan fingrarna på det mesta för när man tar tag i saker och gör det personligt, så blir det så mycket svårare! mina morföräldrar tror fortfarande att allt var gött mos för mamma hade ju rött läppstift och jag kunde springa jättesnabbt... man väljer vad man vill se.

----------------------------------
problemen kommer även efter att man berättat, blivit upptäckt eller fått ett okej liv. då ska man skatta sig lycklig för att man lever samtidigt som man skäms ögonen ur sig över det barn man än gång var. den skammen sitter hårdare än någon smuts för helt plötsligt ser man sig själv genom andras ögon.
samtidigt som man blir förvånad över att ingen
såg så blir man ganska äcklad över vad de kan ha sett. tycker att man kunde hanterat det hela bättre. gått på en tunn fin linje och klarat av livet galant utan att låta sig bli ett offer. varför tillät man någon behandla en så?
i flertalet år skämdes jag över hur jag levt, hur jag betett mig och hur jag sett ut. jag visste att det var en naturlig följd av allt som hänt, men jag skämdes ändå. jag borde ha haft bättre koll och mer styrka.


jag har berättat delar ur min historia så många gånger att det nu känns som någon annans berättelse. någon jag läst om. jag har berättat det överallt, varit i terapi i snart två år och även berättat hos min doktor. jag har fått reda på att jag ska inte skämmas, jag ska vara glad som överlevde och hade styrkan att ordna mig ett liv utan avvikande beteende. jag var ett av undantagen. jag tog på mig berömmelsen och klädde den på mig som en fin överrock som värmde hjärtat och skyddade mot alla mörka tankar om skam.

när jag fick Iggy hade rocken värmt så gott som hela mig. jag kände mig stark, lycklig och självsäker. tyvärr hade min historia etsat sig in hos andra som tyckte att mönster är till för att brytas och att individen är oftast för svag för att kunna bryta det själv. strunt samma i att jag överlevt utan större skråmor än ett förstört självförtroende, jag skulle räddas från mig själv:
remiss till Spädbarnsverksamhet för att lära mig knyta an till mitt barn och få hjälp med vad jag gjorde för fel med mitt barn. problemet var bara att jag inte gjorde något fel och att läkaren som remitterat aldrig träffat mig med mitt barn utan hon gick enbart på min bakgrund. om jag inte kunde räddas som barn så skulle de minsann rädda mig nu....genom att bryta ner mig totalt för att bygga upp mig igen.

det låter helt vanvettigt men det var vad som hände tidigare i år som resultat av att jag bestämt mig att tala sanning och berätta om vad som hänt i förebyggande syfte. jag hoppades att folk skulle se, förstå och titta sig omkring efter flickor som jag.
genom att visa mig som en överlevare blev jag tagen för ett offer och behandlat som ett sådant vilket är Sverige i ett nötskal. istället för att glädjas åt att jag levde ett lyckligt liv skulle man studera mig för att se så att jag inte hade några brister. hade de räddat mig från första början hade jag aldrig behövt sitta där! förebygg inte brottet på plats utan prata ihjäl offret.
visst, tanken är god - allt för barnens skull men det är samtidigt en väldigt konstig tanke eftersom den som berättar som sitt förflutna och har bearbetat det i samtal oftast inte är den som ser sin historia som en normal historia och på så vis repeterar den. barnet som blir slaget och tar avstånd från våld genom att berätta är sällan barnet som slår sina närmaste, utan det är den som ser våldet som en naturlig händelse. det är den som inte berättar om det för det känns lika normalt som att servera potatismos till korv, som inte ser felet i vad som hände som kan behöva räddas.

jag hoppas att flickan i artikeln inte råkar ut för offer-stämpeln utan ses som den överlevare hon är. hon är starkare än vad de flesta kan hoppas om att någonsin bli.

posera med Iggy del 72


Iggy är en väldigt berest bebis. kanske inte världsvan men tämligen Skånevan.
pappa är världsvan, Skånevan och bebisvan.
själv är jag mest förvirrad över att ingen kan förklara någonting om varför han egentligen är där och vad som behandlas av allt som borde behandlas.

----
nu - storstäda!
något man inte hunnit med när bebis kräver uppmärksamhet och det ska resas hit, dit och tillbaka.

tisdag, april 10, 2007

var är sjuan?

från Peter aka Studiomannen

Tio första

Första bästa kompis: Jennie Hultberg, the one and only när jag var 11
Första bil: ingen. inget körkort
Första kärlek: kan inte ens minnas den första...
Första husdjur: Svarten, hundvalp jag fick när jag var 4 år
Första semester: husvagn i Hökensås med mormor & morfar när jag var 9
Första jobb: om man undantar reklamutdelare så receptionist
Första köpta skiva: minns inte första köpta men första var Twisted sisters
Första riktiga kärlek: finns det oriktig? som i partner var Jocke
Första piercing: undantaget öronen så näsan -93
Första konsert: något jazz-event med pappa

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: ....en Guinness för kanske 2 år sedan
Senaste bilfärd: hem från BB i december
Senaste filmen du såg: Wicked little things
Senaste ringda telefonsamtal: till mormor för att snacka om Iggy för en timma sedan
Senaste bubbelbadet: förra året i Simrishamn
Senaste spelade cd: Powder monkeys
Senaste kyss: Honken för en kvart sedan
Senaste gången du grät: när jag lämnade pappa på hemmet tidigare idag
Senaste måltiden: god vego-macka från Mikai

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: ja, Honk var och är bästa kompis
Blivit arresterad: njet.
Blivit kär vid första ögonkastet: njet
Fastnat med blicken i någons urringning?: min egen, javisst. förr tog den över världen..
Sagt att du älskar någon utan att mena det: njet
Haft ett one night stand: njet
Busringt till någon: när jag var 10 , visst!

Sex saker du gjort idag:
1. promenerat
2. åkt buss
3. varit nervös
4. varit tacksam för Honks sällskap
5. blivit anfallen av en förvirrad gammal man
6. åkt lite mer buss

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. kaffekoppen(-arna snarare)
2. katterna är inga saker men är trots allt glädjespridare
3. konica minoltan - kameran
4. mp3:an
5. min ring

Fyra personer du kan berätta allt för:
jag kan nog berätta allt för de flesta i min närhet....men Honk, Anso, svärmor & Karolina

Tre val:
Blått eller rött? rött
Sommar eller vinter? vinter. jag gillar kyla
Choklad eller chips? choklad

Två saker att göra innan du dör:
1. känna total lycka
2. testa en av mina rädslor

En sak du ångrar:
inget. hade inte allt hänt så som det gjorde hade jag inte suttit här nu. jag trivs här nu.

Fyra personer som du vill ska göra samma blogginlägg:
Plllllln, Anso, Crrly & Vegbitch

måndag, april 09, 2007

"...fånigt veganerspex..."

en sak som jag aldrig kommer förstå är varför det anses så störande när vegetarianer, veganer eller djurrättsaktivister protesterar medans det anses helt normal när det går ett demonstrationståg för kurdernas frihet eller bättre löner till vårdsektorn?!
varför anses det så provocerande när en vego tar ställning? kan det ha något att göra med....att det hugger till i magen när man inser att man nästan äter Lassie? samvetet som gnager och säger att man kunde ha gjort mer om det inte varit så förbannat jobbigt?

det är inte helt ovant att det är likadana känslor vegetarianer och veganer emellan. den första gruppen ser den andra som alldeles för extrem medans den andra ser den första som fege-lir. men samtidigt är livet som vegetarian så mycket lättare (och billigare) än livet som vegan medans livet som vegan är så otroligt givande emotionellt. så många val att göra...

wordpress

jag satt och pulade lite med Wordpress igår, men jag får det inte riktigt att fungera när jag ska importera mina gamla inlägg från Blogger.
det kommer ett felmeddelande som säger
"Din webbserver är inte rätt inställd för att använda den här importören. Var god aktivera CURL-funktionen i PHP och ladda sedan om den här sidan."
och jag kan inte hitta någon sådan funktion att aktivera. jag har Sprays webbhotell på medium-paketet. någon som vet hur var och när?

och gällandes design, om någon har någon snygg idé så mottar jag gärna tips för jag och design går inte som hand i handske.



edit: går över till wordpress när jag fixat till en snyggare design.

söndag, april 08, 2007

hej, vad heter du

en sak som man ibland inte kan låta bli att undra över är vad alla bloggare egentligen heter?! mamselamsen, deeped, crrly....vad har ni för förnamn i riktiga världen? och varför har ni dessa smeknamnen online?

jag heter Lisa.
Schmut är namnet på ett gammalt zine jag hade och det är dels mer anonymt än mitt vanliga online-namn Lisa Darling (gammalt smeknamn)och dels mer passande för vad jag skriver här.



oh mighty mo

virtual rugby!
bränn kalorier sittandes på din feta häck utan att röra något annat än 6 fingrar!
inga speciella kläder eller tillbehör behövs utan detta är en metod som passar amatören såväl som fattiga entusiasten.


psst:
tips för dissning av Schmut - syftningsfel, stavningsfel samt ojämn utväxt och fula skor.

lördag, april 07, 2007

porr, den nya religionen

häromdagen blev jag lite imponerad av Scandic som hade bestämt sig för att avlägsna biblarna från rummen för att ha dem, och andra religiösa skrifter, samlade i receptionen.
jag ogillar att få religion påskyfflat och även om en bibel ligger gömd i en låda så är det ofta det enda som finns som är läsbart på ett rum förutom telefonkatalogen. den framstår alltså som livsviktig. viktigare än dagens nyheter, en första bands-låda eller all övrig litteratur. t.o.m på rummen på BB finns det en bibel...

naturligtvis är det inte alla som är lika glada över Scandics beslut och
Emanuel Karlsten säger:
"– Det är skenheligt att agera mot bibeln, när man låter porr flöda i tv-kanalerna."

ja, ska man förbjuda bibeln borde man ju även förbjuda porren för religion och porr, det går hand i hand! eller är det inte tvärtom?
behövs bibeln för att balansera porren? där det finns biblar ska det finnas porr?

fredag, april 06, 2007

dagen i bilder II


fika, blommor, fika, blommor = vår.

och på tal om något helt annat - jag förstår att det tydligen är roligt att prata över huvudet på folk, men nej, jag är inte en unge. jag skulle inte ens behandla en unge så som ni behandlar mig. jag må se ut på att sätt som ni tycker är fult/oacceptabelt/pinsamt/whatever, men det är inget mer än just ett utseende.
sura kommentarer om att jag bör växa upp eller mogna tas bort. säg något vettigt eller konstruktivt men sluta med fördomsfulla kommentarer. save them for your mama.

glad sorgedag (happy death?!)

vill ni veta en hemlis? ett litet påskägg med schmuttigheter?

jo...jo...jag läser Carl Bildts blogg and I like it!
min svärmor kommer slå mig med kryckan om hon får veta. hon hade tidigare ett stort anti-Bildt klistermärke på sin (numera min) cykel. kanske blir hon mindre arg när jag berättar att jag tycker att bloggen är det bästa han någonsin gjort...

torsdag, april 05, 2007

en av min favoritförfattare under mina barn-och tonår har avlidit - Maria Gripe.
förälskelsen började när min lärare i 5:an hade Tordyveln flyger i skymningen som högläsningsbok och den fortsatte sedan med Skuggan-serien och Agnes Cecilia.

den andra favoritförfattaren var Cynthia Voigt och båda skrev/skriver de om starka ungdomar som tog sig fram på egen väg. visserligen klassas båda som författare av ungdomsböcker men jag skulle nog vilja säga att de även fungerar för vuxna. i synnerhet Voigt lyckas förmedla hur utsatta barn känner sig vilket inte alltid passar in i den underlägsna offerroll många tillskriver dem.

flickor ska vara mjuka

ingen har väl missat nyheten om Metallica, tjejen som inte får heta vad hon heter?
vad de flesta kanske har missat är vad Skatteverket säger i sitt yttrande:
"Associationerna kring namnet är inte enbart smickrande. Dessutom finns ett starkt inslag av kommersialitet kring hårdrocksbandet och de produkter som säljs på namnet."
från DN
varför skulle inte metall vara smickrande? det kan ju ses som styrka? är det kanske så att det är tänkt att tjejer bör ha söta namn som Rosa och Saga medan killar kan ha hårda namn som Sten och Björn?

(vi har inte blivit nekade namnet Iggy trots att det anses vara ett pojknamn. det finns dock 1 annan kvinna som hette Iggy förra året och nu är de 4 stycken)

hur man förtalar förtalaren

i några bloggar (exempelvis DeepEd och Studiomannen) går det en diskussion om vad som är förtal. folk som skrivit om sitt liv, sitt jobb och sina vänner har blivit anklagade för förtal och det av någon som inte känner bloggaren ifråga.
vad man får lov att säga på internet är ingen ny fråga men det är sällan man hör folk svänga sig med så stora ord som
förtal.

för att kunna veta om något är
förtal måste man veta sanningen. all sanning är egentligen subjektiv och alla människor ser inte samma situation på samma sätt, så en och samma historia kan ha flera 'sanningar'. när blir då en sanning förtal?
när det inte längre handlar om att återberätta ett skeenden utan att bokstavligen hugga någon i sidan.

hur man ser på det kan också vara subjektivt. vissa talar aldrig om något privat medans någon berättar vad som händer på jobbet medans andra (exempelvis jag) berättar om sin uppväxt. vilket är egentligen okej? är kanske allt okej så länge ingen pekas ut med namn eller bild, eller handlar det om att ge anonymitet till dem man skriver om? där kommer en annan fråga - vad är anonymitet? när jag pratar om min mamma säger jag just bara mamma och ingen av er vet vem hon är mer än att hon är Schmuts mamma.
ni kan inte hitta Schmuts mamma i telefonkatalogen genom att söka på
Schmut, Mamma och inte heller har jag klistrat in en vägbeskrivning till hennes hus. dock, om någon skulle ha alldeles för mycket tid för sitt eget bästa skulle det säkert gå att leta upp vem som är min biologiska mamma genom att söka i folkbokföring eller släktforsknings-databaser. total anonymitet finns egentligen inte utan att bloggare är helt anonym, och även då är det tveksamt.
så visst, egentligen skriver jag rakt ut allt om alla men ni måste hoppa över vissa hinder för att kunna förstå vem det är i verkliga livet.

då kommer vi tillbaka till ursprungsfrågan - är det vi skriver förtal?
i mitt fall kan jag säga att det är ett definitivt nej, men jag kan tänka mig att några i min närhet tycker det är mer tveksamt. där kommer sanningen in, den subjektiva sanningen. ibland blir den objektiv - ärr, åskådare och annat har dokumenterat att det hänt medans annat bara finns i minnet och blir då subjektiv eftersom vi alla bearbetar allt som hänt genom våra egna filter. all sanning vi minns är något förvrängd. huset var kanske inte klarrött, det var dalarött och bråket varade inte en timma utan 20 minuter, men vi minns det som något annat. två personer minns sällan exakt samma förlopp på samma sätt, så vilket är då sanningen?

mycket ord, mycket svängningar och mycket förvirring.
det goda med nätet att precis vem som helst kan uttala sig om vad som helst och med det följer vissa regler som de flesta av oss är medvetna om. det farliga kommer inte bara när någon överskrider gränserna utan även när andra försöker inskränka rätten att uttala sig. att skrika
förtal! förtal! i kommentarer till personliga inlägg i bloggar är precis lika farligt som att överskrida reglerna för vad man kan publicera.

onsdag, april 04, 2007

barnbarnsbarnet Iggy

resultatet av gårdagens etapp av Skåneturnéen - version 1926 möter version 2006:

tisdag, april 03, 2007

åka buss buss buss

Skåneturnéen fortsätter. snart borde jag kanske platsa in att bli sponsrad av Skånetrafiken?!

synd bara att jag hela tiden härjar runt i mellersta Skåne som saknar allt vad Österlen och kusten har. det finns ett skäl till varför Sveriges tråkigaste stad ligger där den ligger - Eslöv, mitt i Skåne.

måndag, april 02, 2007

konstig logik

"I tingsrättens dom står det att handlingen snarare var ett ”plumpt skämt” som ”av allt att döma inte varit särskilt obehagligt”, skriver Stockholm city."
vad tror ni det gäller? en skämtartikel på fel plats, kanske en pruttkudde? socker i saltkaret? fastknutna skor?
inget av det, utan det gäller ett åtal om sexuellt ofredande.
varför skulle en kvinna anmäla en man för sexuellt ofredande om det inte var just obehagligt?! om det inte är något man upplever som varken obehagligt eller integritetskränkande så är det inte sexuellt ofredande och då anmäler man inte heller.
att hon anmält påvisar att det var obehagligt.
på tal om obehagligt så är det attans obehagligt att tingsrätten verkar tycka att unga tjejer bör uppskatta när vilken man som helst tar dem på brösten.


söndag, april 01, 2007

dagens fråga

hur kan man bli åksjuk av att sitta still?!

jag önskar mig en ny kropp i födelsedagspresent.