måndag, december 31, 2007

sammanfattning

istället för att köra en vuxen årsammanfattning så fortsätter jag i samma tecken som året varit - ganska omoget och tonårsstruligt...det vill säga, jag snor Ansos lilla meme

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
köpte hund, gick på begravning

Höll du några av dina nyårslöften?
japp.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
en hel del faktiskt. numera kryllar det av bebisar!

Vilka länder besökte du?
...

Är det något du har saknat år 2007 som du vill ha år 2008?

normal kropp (hälsa tack) samt pengar

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
3 oktober

Vad var din största framgång 2007?
vågade göra något jag skjutit fram i många år - ta kontakt

Största misstaget?
tror faktiskt inte jag gjorde något större misstag? möjligtvis att inte ta fighten med Försäkringskassan.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
det mesta

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
jag lyssnar alltid på samma gamla trams så allt påminner mig om alla år. fast jo, "Back to black" med Amy Winehouse som var ringsignal på mobilen och således fick komma med alla sorgsna besked

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
går inte att jämföra. däremot var det en större bergochdalbana i år.

Vad önskar du att du gjort mer?
ätit bättre? varit bättre på att meddela vad som händer i mitt liv.

Vad önskar du att du gjort mindre?
lyssnat på vad andra säger om vad jag borde göra

Hur tillbringade du julen?
fika med familjen

Blev du kär i år?
förutom det sjlvklara - i en hund? Roky gjorde storartad entré

Hur många one night stands?
inga någonsin

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
hata är inte min grej

Bästa boken du läste i år?
Tätt intill dagarna av Mustafa Can samt Älskad, saknad av Joyce Carol Oates

Största musikaliska upptäckten?
att Amy Winehouse inte bara är bra utan några snäpp vassare än så

Något du önskade dig och fick?
goda stunder med folk som betyder inte bara något utan allt

Något du önskade dig men inte fick?
lite mer tid

Årets bästa film du sett?
death proof

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
blev bjuden på middag hemma hos Helen

Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
1997 still going strong

Vad fick dig att må bra?
min familj, mina djur och bra musik

De bästa nya människorna du träffade?
inte ny per se, men min (styv)mamma knockade mig totalt

Iggy har nu en fikahörna!

söndag, december 30, 2007

"inte min lilla Kalle, inte.."

idag är det inte någon kändis som rasar i skvallerpressen utan skåningarna som rasar i lokala dagstidningen:
"Skåningar rasar över fyrverkeriattacker"
när jag hör ordet rasar tänker jag på någon som står i en hörna och säger grrr, ungefär som en rabiessmittad hund. det är inte riktigt så jag känner inför smällare och raketer utan jag är mer uppgiven. jag förstår helt enkelt inte grejen och jag tror aldrig att jag har gjort?
det definierar ju uttrycket att bränna pengar. det skulle vara enklare, och trevligare för grannar och natur ,om man bara satte fyr på pengarna direkt. en 50-lapp möter Herr tändsticka - voilá, pengar smällda.

vad som dock irriterar mig mer än smällandet och att småungar riktar raketerna mot en, är dels att föräldrarna köper ut till sina ungar (varför inte bara köpa en butterfly-kniv så att de kan skära av tummen direkt?!) och att folk verkar skylla det på "invandrarungdomar".
jag har inte riktigt förstått vilka denna grupp är och varför det ens räknas som en grupp när deras enda gemensamma nämnare är att deras föräldrar någon gång tagit sig till Sverige? varifrån de kommit, när och vad de upplevt, det är ofta vitt skilda saker, så varför pratar man om dem som en unison grupp?
varför vill inte folk erkänna att även deras små Kalle, Greta och Jerker också smäller av dyra saker på nolltid?

lördag, december 29, 2007


jag var helt säker på att det var nyårsafton imorgon och ska jag vara riktigt ärlig så är det en bra sammanfattning av året - helt förvirrat och jag kan bara önska en ny fresh start så fort som möjligt.
roiboos med mycket citron är menat få tillbaka huvudet på halsen och bloggspanande ska få tillbaka lusten att fotografera.
jag tappade den tidigare i år och det tog ett tag innan jag insåg att den var borta och ytterliggare ett tag innan jag kom underfund med varför den försvunnit. att fotografera har för mig alltid varit ett sätt att dokumentera dagen. minnas ögonblick och se livet genom en klar lins. en grå vardag ser alltid annorlunda ut genom en bra lins. man ser saker som man lätt missar för stunden.
det har även varit ett sätt för mig att meditera. flyta bort och bara vara. det låter otroligt flummigt men en lång promenad med bara kamera och mp3spelare har alltid varit ett sätt för mig att hitta tillbaka till mig själv. att rensa ut allt träck och se vad som skiner igenom. att bearbeta.

men när pappa dog så tappade jag det där. att vara ensam betydde helt plötsligt att vara ensam med sina funderingar och att verkligen bära huvudet i händerna. helt plötsligt kunde man inte fly sina tankar och även när de kändes färdigutredda så hängde de kvar i luften. lusten att fotografera försvann för det var hela tiden tankarna som tog över. de sista riktiga bilderna tog jag på bisättningen och de ligger fortfarande obearbetade på ett annat minneskort som jag gömt långt ner i en låda.

samtidigt så inser jag att jag måste ta tag i det där. inte för att jag har något makalöst att tillföra världen med mitt fotograferande utan för att det är ett sätt för mig att se, tänka och minnas. att öppna ögonen och uppfatta vad som händer runt omkring mig.
de senaste månaderna har snarare varit åt motsatta hållet - jag har inte orkat ta tag i vad som egentligen sker just nu. eftersom jag alltid fotograferat vardagen så som den är utan vaselin på linsen och blixtar som lyser upp, så har jag helt enkelt inte fotograferat alls för så som dagarna varit har jag inte velat minnas.

jag gissar att enda sättet att hitta ut ur dimman är att rusta upp kameran igen.


fredag, december 28, 2007

kvinnorna som gled på räkmacka?


sätter man verkligen ett = mellan att slappa och att leva som Marilyn Monroe så som rubriken antyder? blondiners arbetsinsats är mindre värd än mäns eller är det kulturella finliret som räknas?
varför förutsätts kvinnor som syns arbeta mindre än andra? varför anses de ha mindre ambition? varför anses vad de gör vara mindre värt?

exempelvis - är det någon som tycker att Victoria Silvstedt glider fram på en räkmacka eller arbetar hon lika hårt på sin karriär som exempelvis Jan Guillou? är hennes insats i samhället mindre värd och isåfall varför?

(från Sydsvenskan)

parantesen

....jo förresten, om ni en dag någon dag läser en skröna med grova skämt om hemska saker uttalade av saggiga punkbrudar på ett än saggigare café, så är det saker som faktiskt yttrats av mig och Anso (samt Elize) i verkliga livet. häromdagen upptäckte vi att "nästan okänd författare" som ska få förbli anonym (vi vill ju inte knycka hans, förlåt, vår historia, från honom) satt och iakttog oss och skrev ner varenda ord vi sa.
om det inte varit för att jag faktiskt kände igen författaren ifråga så hade det nog lett till ett klagomål hos caféägaren eftersom det inte är helt kosher att sitta och glo ut småflickor. 11-åringen i sällskapet blev nog mer skrämd av författarens beteende än av något vi någonsin sagt!

jag inser att inspiration kanske är en dyrköpt sak medans en latte tycks ge dig hela världens samtal för bara 35:- men våra ord och erfarenheter är inte någon annans att använda.

torsdag, december 27, 2007

det är en konstig värld när nyheten om Bhuttos död trängs med uppgifter om att Britneys syster må ha varit otrogen och att Zlatan ska bli pappa...

tryckt på paus-knappen


julen är över och helt ärligt så känns det nästan som om jag missade att den ens var. hade det inte varit för julpyntet och alla julkort som trillade in genom brevinkastet så hade jag nog inte ens tänkt på det.

det har dock strösslat in folk varje dag och det är ganska skönt. häng vid köksbordet, Svensson-spelande vid PS3:an och vilda leker med hunden. furikake, ketchup och Brämhults.
även om det är tämligen otraditionellt så måste jag säga att jag föredrar det här framför glitter, stress och ister.

däremot känns det som om huvudet legat i dvala. inga tankar tänkta, inga artiklar lästa och inga idéer utmanade.

onsdag, december 26, 2007

tisdag, december 25, 2007

tjo tjim och Gry Forsell

klockan är sen timme och jag gissar att jag är en av få vakna vid den här tiden som inte är berusad alternativt bakfull. med risk för att låta präktig så har jag inte riktigt förstått meningen med att jula ner sig med sprit. inte för att jag tror på tomtar, troll eller Gry Forsell, men hur kan det vara god julkotym att sprita ner sig (pardon the pun)?

vi tog en lugn jul. det vildaste var när Iggy körde streetrace (med sin nya polisbil) mot Roky. länge leve vinnaren, superbebis!

en fortsatt bling bling jul på er



(och kom ihåg - 'soften portrait' är er vän i förkylningstider)

söndag, december 23, 2007

tandlös jul

årets julklapp blev utan tvekan tanden som krackelerade när jag åt mannens vörtbröd. trodde först att han kanske hintat i lite korngryn som inte kokat upp ordentligt eller att Iggy kastat i något när han tittat bort, men när det bara blev mer och mer i munnen, insåg jag att det var en tand som bara blev till småsand.

och vad har vi lärt oss av detta? inte att vörtbröd är evil utan att fasta tandställningar är evil för de sabbar verkligen tänderna i långa loppet. just där fästena klistrades fast är numera hål och jag gissar att det inte är en tillfällighet

lördag, december 22, 2007

bubba ho-tep

jag är inte den som är vidskeplig men jag hörde idag talas om något som är lite konstigt och som fått fler än mig att hajja till :
den pensionär som tog över rummet på äldreboendet (som min pappa haft) har avlidit. pensionären som tog över rummet efter den personen har också avlidit. den tredje, som stod i kö för rummet, dog innan h*n ens hann flytta in.

jag kan tänka mig att de anställda nog vädrar ut det rummet extra länge...

torsdag, december 20, 2007

ordbajseri

jag börjar tro att skälet till varför hundägare har koppel som verkar 110 meter långa är för att de ska kunna undvika att gå i högarna av hundbajs som de själva inte plockat upp.

vad är egentligen tanken bakom att inte plocka upp? vill man se en giant blob av bajskorvar ta över världen?

onsdag, december 19, 2007

hört på Åhlens

jag vet inte vad som droppats i kranvattnet i Lund men något lustigt är det:
"Ja men du vet, hon är en sådan där bullfeminist!"

bull som i bakade bullar eller bull som i att vara bull(ocks)?! frallefeminist versus ballefeminist?
en sak som är säkert är att jag börjar definitivt bli (för) gammal för jag hajjar verkligen inte lingot.

tisdag, december 18, 2007

hva faenden

det finns inte mycket som sätter mig i sådan total julstämning som när ett gäng män utklädda till något slags stereotyp av indianer, spelar panflöjt och trumma till förinspelade låtar.

det ska dock erkännas att det blev riktigt roligt när jag hörde en student försöka förklara för sin studentkompis varför hon stannade: "men det är ju så emotionellt fint."

bulemi-light

en rubrik i Svd läser Allt fler kvinnor lider av fetma och enligt kostexpert Göran Johansson finns det ett skäl till varför fler människor på landet är feta än i storstäderna.
"– Det finns dubbelt så många feta på landet. Fetma är inte accepterat bland storstädernas välutbildade befolkning, säger Göran Johansson."
menar mannen på allvar att det har att göra med utbildning? är det inte en gammal fördom att på landet kan folket ingenting mer än att blanda kraftfoder och välta kor? små kommuner behöver ingenjörer, tekniker, lärare och allt det där som stora kommuner gör. det är ju knappast så att alla som läser vidare vid högskola eller universitet stannar i staden resten av sitt liv, så det måste ju finnas ett annat skäl.

min gissning är snarare att vi i stan har det lättare. det är lättare att leva i 140 knyck samtidigt som det med all säkerhet är mer stressande. omvärlden ligger inte där borta i grannbyn utan den är precis utanför dörren. du kan gå ut iallafall 14 timmar av dygnets 24 och hitta en öppen matbutik, café, gym, pressbyrå etc. man frestas hela tiden att lämna sin skyddade vrå för att hämta hem fler saker. man jagar tag i grejer till sig själv och sitt hem.

så hur löser man det hela? fler 7eleven till folket? ett gym vid varje postlåda? hutar åt livsmedelsindustrin? höjer skatten på onyttiga varor?
jag tror snarare man ska sluta älta problemet. ju mer man fokuserar på det, desto större blir det. det fungerar precis likadant med allt - ju mer du stirrar på en viss punkt, desto mer verkar den breda ut sig och ta över allt.

i synnerhet kvinnor över 25 verkar leva i en värld där inte bara utseendet i sig utan även vikten är viktig. oavsett hur man ser ut eller mår, så
ska man banta. man kan ju skylla på media om man vill men personligen så tror jag att det handlar om grupptryck. en kvinna som tar hand om sig mixtrar även med vad som står på vågen. man ska låtsa att man har 100% koll på sin vikt och att man alltid är på väg mot ett lägre BMI.
där tror jag tyvärr ett av problemen ligger - kvinnor jobbar så mycket med sin kropp och sin matlust att de till slut varken vet ut eller in. de har blundat för hunger för att senare frossa för att till slut få ångest och börja hela cirkeln på nytt.
bulemi-light, en cykel som aldrig tar slut.

handen på hjärtat, hur många kvinnor över 25 vet du som aldrig bantat, testat en diet eller 'hållt igen'? jämför den siffran sedan med hur många män över 25 du vet som gjort samma sak?

måndag, december 17, 2007

dirty weekend?

för någon vecka sedan tyckte jag mig höra att en man på stan kallade mig något som lät som fnask. jag blev, självklart, alldeles förvånad för det är inte något man förväntar sig höra när man precis köpt ett storpack blöjor på Konsum, men också för att mannen som yttrade det slog mig inte som typen som yttrar sådant ute bland folk.
fördom - javisst, men folk som kallar en namn eller ropar efter en på stan är sällan välklädda män i medelåldern. om det varit småungar, pundare eller gäng så hade jag inte varit förvånad men av män vars kläder säkerligen kostat mer än hela min garderob?! nej, de brukar inte konfrontera en såvida de inte är fulla på väg hem från krogen.
jag minns att jag sökte ögonkontakt med mannen ifråga och när han tittade på mig så var det inte längre något tvivel om att han kallat mig något tämligen opassande.

veckor har gått och incidenten höll på att glida helt ut ur minnet när jag idag mötte mannen igen. jag var med Roky på sedvanliga turen runt kvarteret när jag såg att någon stod och iakttog mig. verkade vänta in mig och gick efter när jag bytte riktning. förra gången hade han cirklat runt mig ändå tills jag gick in och gömde mig i närmsta butik, men eftersom jag hade hunden med mig denna gången så var det inte längre en möjlighet. det hela slutade med att jag böjde mig ner och låtsades fixa med Rokys halsband bara för att slippa en konfrontation.
efter några minuter tröttnade han på sin lilla lek och gick vidare.

min första reaktion var inte den jag hade förväntat mig - jag kände tårarna bränna till och det kändes som om han kunde likväl ha urinerat på mig. jag ville bara gå hem och gömma mig.
en stund senare kom vad jag hade väntat på - jag blev arg. förbannad över att en sådan äcklig liten gubbe tycker att han har rätt att förstöra min dag. än mer förbannad över att det egentligen inte finns något jag kan göra åt det. polisanmäla är meningslöst, att resonera är bortkastad tid och att sticka honom i knäet med ett tuggben är olagligt. det senare är ju dock det tema som återkommer i ens tankar - man vill såra honom så som han sårade. öga för öga, tand för tand.
man må aldrig göra det men tanken finns där. sparka honom på smalbenet, spotta på honom eller kasta hundbajs på honom. något för att låta honom veta att det där ska han inte göra om varken mot mig eller någon annan.
samtidigt är man medveten om att han kanske gör detta för reaktionernas skull? att se någon tappa fotfästet och bara låta ursinnet välla fram? det är kanske det som ger honom nöjet?

så vad gör man? förväntar sig att möta honom, bli förföljd och kallad namn, för att sedan gå hem och gosa med sin familj som om ingenting hänt?

söndag, december 16, 2007

där normala människor ser choklad ser jag...


man vet att veckan varit något ensidig när allt man ser precis överallt är en och samma sak:
jag tyckte det var lite konstigt att någon ville ha så många fästingar i sin hand.

(print screen från Sydsvenskan angående praliner)

iggy, roky & lemmy - vilket band!


oh ja, jag glömde att berätta om när Roky träffade kusinen Lemmy från stan. det sprangs, kissades, bets och sprangs lite till. det gick inte ens att få en bra bild på jyckarna eftersom de aldrig var stilla länge nog..

killertics


man vet att ett djur haft osedvanligt mycket fästingar när den välkända fästinglasson som har 10 års garanti ger upp efter 4 dagars användning.
"Öglan är tillverkad av en specialfiber som är näst intill oförstörbar vid normal användning."
från Trix Removers hemsida
Katt Nilsson däremot har inte gett upp utan frodas i ett hav av kycklingfilé, antibiotika, gos och oatlys imat. om några dagar flyttar han vidare till sitt nya hem och kommer därefter inte längre att vara känd under namnet Katt Nilsson utan något helt annat. "Gubban" har en lysande framtid.

lördag, december 15, 2007

min penis, f'låt blogg, är större än din

varför blir jag inte förvånad när jag ser att det är Andreas Ekström som försöker sig på lite skvallertidningsmanér angående Herr Knuff? inte visste jag att Ekström brukade skriva om ekonomi?

vad är egentligen problemet? att Herr Knuff olikt de flesta andra bloggpersonligheter faktiskt håller en
låg profil? att han inte försöker ta över världen? att han inte sålt vad han skapat? att de flesta bloggrävar har mer tilltro till honom än andra aktörer på marknaden? att favoritlistan på Nyligen är ett av få ställen som inte ens kändisbloggarna kan glida in på och erövra?
är det tanken bakom det hela - puffa sig själv och sin bokförsäljning?

------


edit: svar på tal från Ekström
"Samtidigt finns det förstås alltid en och annan som inte förstår något alls om journalistik."
själv tycker jag fortfarande att det är komiskt att den store Journalisten gång på gång dyker ner på en och samma bloggman, nämligen Herr Knuff.

nattsudd, f'låt, nattschmut

utmaning från deeped ; Lista egenskaper som jag gillar och sådana jag ogillar. så som mina föregångare så nöjer jag mig 2 x 4 i ingen inbördes ordning.

gillar:
* självdistans (om man är okej med att studsa omkring sitt ego på en gummisnodd så är man inte så tight mot alla andra)
* självständighet (folk som hänger kring halsen på andra tynger ner)
* ärlighet (om man inte kan berätta hur det ligger till bör man nog inte berätta något alls)
* givmildhet (mina saker är dina saker och om du tycker likadant blir livet så förbannat mycket lättare att leva. pengar, böcker, mat eller livserfarenhet - bra saker)


ogillar
* när folk använder netslang - förkortningar, bokstäver och siffror i en ändlös kaskad som mest påminner om fyllesms. har man inte tid att skriva ut hela ord så borde man nog omprioritera i sin vardag.)
* elitism (om du beter dig som om du är förmer än alla andra så är det nog för att du insett allt du saknar)
* inskränkthet (om man inte kan tänka sig att titta ut genom sitt fönster lite då och då så skjuter man inte bara sig själv i foten utan skottskadar även andra)
* bulldozer-syndromet (när man tycker att alla sätt är bra metoder så länge de leder mot det egna målet. exempelvis våld, hot och förstörelse av privat egendom )

jag taggar...den som tycker att min lista är alldeles för hippiefierad för att få stå outmanad.

fredag, december 14, 2007

Schmut lajvar

leker alv eller promenerar bebis?

torsdag, december 13, 2007

kolla inte tidigare-fliken

man vet att man är en förbannad nörd, och inget annat, när man inser att man precis googlat efter schack-communities. det enda som skulle kunna slå det där var om jag googlat efter patiens-utmaningar.

och jo, jag är tjejen som har Star Trek-schacket.

jag kan inte förstå den egentliga haussen kring ordet äktenskap. jag kan inte heller förstå varför man vilja skilja på folks kärlek. äktenskap vs partnerskap, det är ju ord som inte riktigt har samma innebörd för de flesta. kärlek vs samarbete. livspartner vs kollega. det ena tycks handla om att göra något för resten av livet med en utvald medans det andra är en konstellation för att uppnå framgång.

i dagens Punkt.se läste jag följande
"Många anser att ordet har en hävdvunnen interkulturell betydelse av att två kön är inblandade. Tas det bort kanske man måste prata om samkönade och särkönade äktenskap, och då har man inte vunnit så mycket, säger ärkebiskop Anders Wejryd till TT. "
här skulle jag kunna hävda att det ligger en hund begraven - det man vill är att äktenskap ska gälla för alla. alla ska vara lika inför framtiden, kyrkan, lagen och kärleken.
ändå verkar kyrkan fortfarande vilja göra en skillnad eftersom man säger att även i framtiden skulle man vilja skilja på äktenskap mellan särkönade och samkönade och att därför är debatten om just benämningen meningslös. varför skulle det vara så? är inte hela poängen med debatten att man inte ska skilja på kärlek och kärlek?


onsdag, december 12, 2007

hur man skjuter en människas trovärdighet i sank

Försäkringskassans ordförande går ut med att hon kan inte fortsätta sitt jobb iochmed den nuvarande politiken. det är ett starkt drag - säga upp sig för att man inte tycker att man kan utföra sitt jobb så som det borde utföras.
det är visserligen inget ovanligt att folk kritiserar alliansens drag gentemot de så kallade bidragstagarna men när någon som sitter högt upp i leden talar ut, då är det på allvar.

vad görs åt det? ja, man undviker den direkta anklagelsen och kontrar med
"Cristina Husmark Pehrsson vill inte tolka Efraimssons utspel.
- Kanske har hon känt oro för att bli omvald. Hon kanske har känt sådana signaler, säger ministern.
"
från DN
ibland låter politiker som om de fortfarande gick i mellanstadiet...

måndag, december 10, 2007

katten Katt Nilsson

jag har aldrig trott att jag var särskilt äckelmagad, men efter att ha plockat fästingar i närmare en timma och insett att inte bara kommer de i 3 olika nyanser utan att de även är snabbare än den genomsnittliga pensionären, så kliar det över hela min kropp och klökningarna är nära.

med andra ord - ingen hörde av sig om katten och jag tog den till veterinären för att få den undersökt. många fästingar och en del pengar senare så är vi nästan bundis, katten och jag.
den har inte bara frivilligt gosat mig utan även spunnit. det känns som världens största seger.

nu ska jag bara försöka att inte bli helt förälskad i den.

söndag, december 09, 2007

you kids give tofu a bad name!


det var mer än 30 minuters kö för att komma in på Vegomässan och väl inne insåg jag hur förvirrande det är att gå från att vara en udda karaktär (kuf om ni så föredrar) till att vara en Svenne. att vara precis som alla andra. en del av en flock, en skock. på Vegomässan är det snarare omnivorer som är undantag, folket med skinnpaj, ullmössa och MUF-medlemskap är det som är kuferna.
man skulle kunna tro att vara en i mängden skulle passa mig som hand i handsken, jag gick ju inte från Madsen till Nilsson för ingenting, men jag tror att flockbeteendet i sig är det jag inte riktigt klarar.

jag har varit vego i ungefär halva mitt liv och under denna perioden har jag inte umgåtts med en annan vego. jag har inte hittat några av slump och jag har inte heller letat upp dem. att ha haft en sidekick med samma veckomeny har känts lika intressant som att ha en sidekick som gillar chockrosa och för korta byxor.
säkerligen har jag varit så hemtam i min eklektiska miljö att jag inte riktigt förstått varför folk grupperat sig enligt musiksmak, politiksmak och matsmak. det har känts fegt, som om man är rädd att tappa sin edge om man inte bara hänger med likasinnade.
kanske har jag i min iver att vara ensam herre på täppan därför omedvetet undvikit likasinnade. kanske är det jag som varit den fördomsfulla? ge mig 50 år till och jag kanske vet svaret.

men tyvärr kom samma känsla över mig på mässan idag - preaching for the masses och klubben för inbördes beundran. det må vara en mässa på hobbynivå men den handlade bara om det unga folket. det unga politiska folket. det unga politiska folket som vill äta billigt och inte kan något om matlagning.
jag är något av en elitist när det gäller mat och jag erkänner det. visst, glädje är viktigare än något men jag vill inte ha shigella eller salmonella med min mat tack!

på något vis låter man ideologin ta över helt och få på mässan verkade ha koll på vad som gäller för att tillaga och servera livsmedel, än mindre personalhygien. där tror jag att man missar en stor klientel - den med pengarna. den som kan påverka med sin plånbok. det kanske inte är så coolt när industripampen Billy blir helt hooked på hemmagjord seitan men det kan göra under för oss med mindre plånböcker när Billy introducerar maten för sina vänner, sitt jobb och kräver att butikerna tar in. det kan också göra under för andra veganer när proffsen hittar dit och inspireras men få som jobbar i kök blir imponerade av en smutsig kantin som stått framme i rumstemp alldeles för länge. you kids give tofu a bad name!

en annan grupp man missar är barnen och barnfamiljerna. den största älskaren av tofu i hushållet är min 1-åring och den mest lättinfluerade i vänskapskretsen är en 11-åring. om vego blir vardag för dem, vilket borde vara en utopia enligt många av oss, så är ju slaget vunnet. det kvittar vad vi gör idag om vi inte får nästföljande generationer att följa efter.
och tyvärr, jag tror inte att skrämseltaktik eller en attityd som får Posh Beckham att verka ömsint, vinner över några som inte redan är halvvägs inne... att inte göra mässan barnvänlig gör ju att många tvekar eller vänder i dörren. om jag inte kan sätta ner mitt barn, servera henne lite mat och visa henne allt det roliga, som det trots allt finns, så kommer jag springa därifrån snabbare än snabbt för barn lever inte på luft och kärlek.

jag hoppas att nästa gång blir bättre. iallafall att attityden och stämningen är bättre. att trängas med en massa ungdomar som tycker att det är pinsamt att mammor med barn kommer på deras coola grej, det är inte min kopp kaffe. då fortsätter jag hellre att hänga på Astrid och Aporna där de faktiskt verkat inse att hushåll inte bara består av ölstinna 20-åringar i kollektiv.

(jag köpte dock en hel del. mestadels färdigförpackat och gjort av proffs. seitankorvarna var undantaget men så var de det som luktade godast i hela hallen)

edit:
men kära Malmö djurrättsaktivister, hur många trådar tänker ni starta om det här innan ni talar ur skägget? det är lite pinsamt att ni har ett lösenordsskyddat forum när ni direktlänkar hit.




lördag, december 08, 2007

på väg

veckans konstigaste, samt jobbigaste, ord är utan tvekan urnnedsättning.
säg det snabbt 5 gånger, alternativt efter 2 öl, hör sedan hur tungan rymmer när man helt plötsligt sitter och ber om ursäkt. fast, när man inser att urnan ser mer ut som en bomb i en amerikansk thriller med Bruce Willis än en stereotyp urna, så förstår man varför man ber om ursäkt...


jag behöver dock varken up
prepning eller öl eftersom allmän sömnbrist fått mig att kalla hunden för katt, min dotter för Roky och sjal för plastpåse.

onsdag, december 05, 2007

Katt upphittad i Lund

Hittade en katt utanför dörren idag. Lättskrämd, liten och tilltovad men var van vid transportsbur. Hittad på KG och finns hos oss ett tag framöver. Känns den igen?



"Visserligen är de brott som flickorna utsatts för preskriberade sedan mer än tjugo år. Men det bekymrar inte advokat Niclas Karlsson vid Juristhuset som företräder de båda numera medelålders kvinnorna. Han anser att flickorna lidit som brottsoffer, att de sexuellt utnyttjats av politiker och höga företrädare för staten, och att de dessutom fått utstå en mörkläggning från statens sida. Flickorna har i hela sitt vuxna liv lidit psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen inte agerat mot brottslingarna."
en liten fråga -
varför skulle det vara värre att bli sexuellt utnyttjad av en politiker än av en Svensson?
är inte det enda som egentligen skiljer att politikern har mer att förlora och således är mer benägen att betala för tystnad?


"Men namnen på kunderna togs aldrig med i det skriftliga utredningsmaterialet. Dels var det då inte brottsligt att köpa tjänster av prostituerade, dels var fokus i utredningen att snabbt få bordellmamman dömd."
båda citaten ovan från DN
nästan 30 år senare kräver offren skadestånd från staten för att...det inte var brottsligt att köpa sex då? för att männen inte blev åtalade för utnyttjande av minderåring? är det konstaterat att männen visste att de var minderåriga? handlar det om att deras inblandning inte utreddes? är den som köper sex mer ansvarig än den som förmedlar?

" "Trots kännedom om att flickorna utsatts för ett brott underlät staten att lagföra männen. Detta skadade flickorna svårt och deformerade deras fortsatta liv", skriver deras advokat Niclas Karlsson i ett pressmeddelande."
från DN
tydligen är det svåraste inte att de blev utnyttjade av en bordellmamma eller av torskar, utan att staten inte utredde om männen visste att kvinnorna egentligen var barn?
att kvinnorna var sexuellt utnyttjade som prostituerade råder det ingen tvekan om, men om brotten är preskriberade och männen aldrig pekades ut officiellt, hur kan man egentligen söka skadestånd?


sju skyldiga små (s)önskningar

hej, jag heter Lisa och jag kan inte sova :
Så här gör ni - Skriv en önskelista med sju önskningar.
Motivera dem, kort eller långt.
Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

  • tapeten i Iggys rum ligger på golvet imorgon (det skulle underlätta eftersom det är en hisklig strukturtapet och jag vill måla om. det är svårt att göra en mural på bubblor... )
  • min ekonomi gick på ett ut (det kvittar hur mycket jag betalar av, jag hinner aldrig ikapp)
  • Roky blev lite mindre ängslig och lite mindre rädd för pensionärer, hundar, cyklar, barnvagnar etc (promenera med honom just nu är att konstant tigga, bära, lotsa)
  • min rygg slutade upp att bete sig och blev som andra ryggar (för annars måste jag ta tag i det där och gå till doktorn ännu en gång för att få en ännu konstigare diagnos som inte säger mig ett skvatt)
  • Astrid & Aporna öppnar filial i Lund (eftersom jag är lite kär i den butiken)
  • gratistidningarna blev lite bättre (för annars är det inte lönt att promenera och hämta dem på morgonen....och jag gillar den promenaden)
  • jag orkar ta tag i att sy om mina kläder (så att de passar min kropp. just nu har jag gällivarehäng både ram, bak och upptill. nicht snyggt)

jag taggar dig, dig, dig, dig, hon, han och ja, dig..

tisdag, december 04, 2007


något hundigt/juligt?

måndag, december 03, 2007

Bästa reklamen på länge

much to do och ingen sömn

denna veckan är ganska fullmatad:

imorgon kaffedejt och presenthandling med svärmor
onsdag fyller Plingeling aka Inky Binky Hallonsmoothie 1 år
fredag är det urnsättningvid askgraven
lördag är det Vegomässan på Chokladfabriken
söndag kalas för släkt och vänner

däremellan ska det hinnas storstädas, tvättas och flyttas in på "riktigt". undrar om jag kommer att komma ihåg att äta varje dag denna veckan?
bra nyårslöfte: köpa kläder som passar alternativt föra matdagbok i form av stora post-its. det ena motsäger dock inte det andra. bättre nyårslöfte: äta mat i kläder som passar.



psst - nämnde jag Vegomässan?

söndag, december 02, 2007

dagens stolpiller

idag hade jag världens mest osannolika samtal:

Har du tillfrisknat nu?
-Eh, vad menar du? Det var väl länge sedan vi pratade?
(jag tror vi snackar om någon förkylning jag haft men nej, det var det onämnbara vi snackade om - bipolära tjejen, schysss!)
Ja, det har väl gått över nu?
....


Ja, hur mår ni allihopa?
-Jodå, men det blev lite jobbigt där ett tag. Pappa gick ju och dog, det har varit begravning och allt....
(odiskreta piken från mitt håll eftersom personerna ifråga inte hört av sig trots att de vetat att min pappa dog)
Jo, vi läste det och såg sedan att hans fru, hon tackade minsann för begravningen! Jaha, och hur gick flytten?



ungefär där lade jag på luren. samtalet var med mina morföräldrar och jag kan inte förstå hur de kunnat undgå att känna med sina barnbarn som förlorat sin pappa. oavsett vad de tyckte om mannen, så inte ett kort, inte ett samtal och inte ens en förbannad blomma har kommit innanför dörren! inte ett ord - vi låtsas som om det inte hänt. voilá, nu är han utrensad ur våra liv och vi kan återgå till att leka att gult är grönt och jorden är platt utan att någon slår oss på fingrarna.

(sorry Amazon-brorsan, men) jag orkar verkligen inte låtsas mer. det finns inget värre än att prata med någon och inse att de inte känner en och de inte ens är intresserade av att känna en. de har glömt bort mig en gång för mycket och jag gråter hellre för att jag är helt ensam än för att jag är osynlig i någons sällskap.


lördag, december 01, 2007

Julstjärnan

fredag, november 30, 2007

när en man misshandlar en kvinna är det ett samhällsproblem. när en kvinna misshandlar en man är det pinsamt, ett undantag och en privatsak.
en kvinna kan berätta allt om sitt liv, från A till Ö med alla smaskiga detaljer om sin offerroll och det ses som närmast ett hjältedåd. en man kan inte berätta om sitt liv, från A till Ö med alla smaskiga detaljer sin offerroll utan att det anses patetiskt.
när Ulf Lundell skrev om
Maria-Pia Boëthius ansåg de flesta kvinnor att det var ganska fult och utlämnande men när Unni Drougge skriver om Niclas Salomonsson så är det starkt och befriande enligt samma skara.
när kvinnor bryter med män som är destruktiva så anses de vara vinnare medans män som bryter med kvinnor som varit destruktiva anses veka för att ha varit med en sådan kvinna.

där är en viss dubbelmoral.

där är också en annan tanke som bör tänkas - är det okej att skriva om folk som kan kännas igen? är det okej att skriva om folk i sitt liv när man är en känd person?
följdfrågan blir naturligtvis om det är okej att läsa om folk som skriver utlämnande om kända människor i sitt liv? skulle du läsa en bok om din granne?
jag har nämligen en liten fundering kring det där och den är just att det känns smutsigt. det må vara en historia mer sann än att gult är gult, men det är ändå en intim berättelse där folk kan kännas igen. människor som haft ett intimt förhållande där de lovat varandra guld och gröna skogar. där de vetat alla hemligheter, drömmaroch rädslor.

är det dessutom inte en väldigt tunn röd linje mellan att återge en händelseutveckling och att hämnas?

jag har slöläst Unnis blogg ett tag för jag tycker att hon för 'rapp i käften' och det är skönt att läsa orden från någon som inte alltid verkar tänka efter före utan bara låter det svada. samtidigt är det som gör att jag gillar att läsa hennes blogg exakt samma sak som gör att jag har svårt för att uppskatta henne som författare - hon styckar sin omgivning. tar del av den, blir en del av den och säljer sedan ut den.

kanske är det dubelmoral av mig, men det är en sak att läsa en privat blogg där folk skriver om sina liv och tankar, och att läsa en bok om folks liv och tankar. en blogg är ett flöde mellan människor medans en bok är stum och betyder pengar i fickan för författaren.

Iggy genom Honks penna

torsdag, november 29, 2007

det är dags för ännu en medicin att prova och som vanligt så har den knockat mig halvdan. det är inte det att man är helt slagen utan att de filar bort vakenheten, medvetandet och orken. man blir en zombie tills kroppen börjar acceptera vad som händer.
jag önskar att jag kunde låta det bli en liten parantes men samtidigt så ligger tvivlet och slåss med förhoppningen om vad som kommer att hända. det är ju ingen parantes, det är ju en stor sak. kanske är det den här medicinen som gör att jag hittar hem, blir stabil(are) och får en jämn ström av ork och lust.


i somras tog en medicin min närvaro och jag förlorade en månad med pappa. tid kan man tyvärr inte få tillbaka..

onsdag, november 28, 2007

gynekolog söker jobb?

sjunger Dogge verkligen
"jag älskar en vacker vagina, önskar alla götar var mina "
hoppsan hej. kanske är det en attans tur att jag inte vet vad en göt är. jag gissar att det inte har med västgötaspets att göra?

tisdag, november 27, 2007

måndag, november 26, 2007

Veganskt testbak inför julen med liten

Veganskt testbak inför julen med liten specialare till Ingrid.

kyckling utan huvud = mockchicken på burk

det förvånar mig hur en del köttätare gång på gång lyckas glömma att de äter kött. vad kött är. den där myten om att det finns skolbarn som inte vet att fiskpinnar är gjorda på fiskar, det är ju ingen myt. fok verkar ju inte inse att kött kommer från djur. riktiga djur.
ja, såvida man inte är kannibal, men då har man ju rätt att bli upprörd över ett kycklinghuvud i maten....

söndag, november 25, 2007

vilken släktträff

tidig morgonpromenad med hunden. möter annan hund med ägare och helt plötsligt verkar det som om vi mött pedofilhunden Börje eftersom Roky står underst med skräckslagen min medans den äldre förmågan juckar på.
vad säger ägaren till den andra hunden?
  1. Men hoppsan, så får man inte göra!
  2. Men hoppsan, han trodde nog att det var hans bror!
  3. Men hoppsan, mycket ska man få se innan ögonen trillar av!

ingen rädder för vargen här


ibland blir småsaker ganska komiska när man tittar tillbaka

"- Plastikkirurgi handlar inte bara om det yttre skalet, säger Carl. Jag opererar själen på människor. "
från
SvD
ju mer jag hör om den s.k tv-läkaren, desto mer undrar jag hur folk kunnat stå ut i hans närvaro. hur har bubblan kunnat hålla i så många år? den här mannen har lyckats vara ett totalt svin mot så gott som alla i sin närhet men ändå har locket lyckats ligga på år efter år.

hur har arbetskamrater kunnat le mot honom morgon efter morgon? hur har patienter kunnat komma tillbaka på efterkontroller? hur hans fru ens kunnat titta honom i ögonen utan att golva honom rakt av?

just det senare har jag lite svårt för att förstå. hennes (fd) man är fälld för våldtäkt men han förklarar att allt sex var frivilligt, det har handlat om komplotter för att komma över hans firma, kvinnor som haft sex för att få gratis operationer och det har varit allmän smutskastning av offren. det har varit klassisk amerikansk såpa, men i verkliga livet genom medierna.

hur kan man ta det? hur kan man ens andas samma luft som han? tro att hans kvinnosyn är tudelad? skiljer man på familjen och andra kvinnor, eller vill man inte ens tänka så långt? hur kan man kalla honom pappa? även om man må tro att han är oskyldig så är alla omständigheterna kring det hela så vidriga att hälften borde räcka för att han skulle bli ensammare än ensammast.

dessutom, om mannen ifråga hävdar att vissa haft sex med honom för slippa notan, så är det ju prostitution och han blir automatiskt en torsk. var inte sexköp illegalt i det här landet?

lördag, november 24, 2007

DSC01166

Vem stal vad?

fredag, november 23, 2007

hur kan det komma sig att skor för barn och män är gjorda för att klara regn, slask och tid ute, medans skor för kvinnor mest verkar handla om att vara smickrande?

jag orkade inte filosofera om det där eftersom jag var i akut behov av ett parm varma skor som klarar barn- och hundpromenader, så idag gjorde jag ett big NO-NO och köpte skor på barnavdelningen.
jag går verkligen åt fel håll i utvecklingen...

torsdag, november 22, 2007

hittade dagens, om inte veckans, bästa citat via en länk hos Deeped

"Det är en aning läskigt att dessa mogna kvinnor är så upptagna av att älska sig själva och sitt kön, att de helt glömmer bort att vi fortfarande i detta moderna samhälle faktiskt har pojkar att uppfostra till bra män."
från Detvarintejagdetvarsossarna
det är något jag har tänkt mer än en gång men aldrig kommit så långt att jag satt den på pränt. hade dagens svenska feminist-ikoner insett det där hade the F-word inte varit något att skämmas över.


reklampaus



jag måste erkänna att jag underskattade min förkylning grovt och den har nu haft mig däckad totalt de senaste dagarna. i snart 2 veckor har den malt på och jag har tänkt Men imorgon mår jag nog bra, imorgon ska jag leva livet. när morgondagen har kommit så har jag mått ett steg sämre.

just nu är det huvudvärkfebersnorvärk-läge med tillskott av kliande nässelutslag. inslag av yrsel och feberyrande. wOOt, I'm having a party! kanske borde jag ägna tiden åt att göra en ny schmut-design. det skulle nog kunna bli fint...

onsdag, november 21, 2007

du blir anklagad för våldtäkt när det i ditt tycke bara handlat om ett vidlyftigt sexliv där folk egentligen utnyttjat dig för att leva billigare. för att din fru inte ska få reda på "sanningen" så låtsas du hellre som att det regnar, besvarar anklagelsen om våldtäkt med att nej nej, jag vet inte riktigt hur det kan ha gått till.
så, slutsatsen enligt tv-läkaren är att det är enklare att låta sig bli anklagad för våldtäkt och på så vis förlora allt, än att erkänna för frugan att man varit otrogen?

det där var en sämre ursäkt än klassikern min hund åt läxan.

tisdag, november 20, 2007

blame it on the boogie

idag har jag lekt tropisk semester - bikini, bikini, bikini.
inte för att jag längtar bort utan för att flunsan slog till rejält. så alla grannar jag kan ha skrämt idag - sorry, blame it on the fever.

måndag, november 19, 2007

Slemmigt värre?

(från dagens Metro)

söndag, november 18, 2007

hönan eller ägget

jag avskyr tidningen Mama. jag kan inte förstå tanken bakom den - som om kön och det faktum att man köpt blöjor i storpack automatiskt innebär att man vill läsa om kändismammor, tycker att Henrik Johansson är Guds gåva till barnprogrammen och allt man vill ha är lyxiga underkläder.
så, tyvärr, så fort någon klankar ner på Mama så är jag först ute med armen uppe, viftandes som om det vore värsta målet som just gjorts:


"Också Karin Magnusson har noterat en viss brist på kvinnliga musikskribenter:
–När jag läste Kentboken la jag märke till att nästan alla tjejer som
medverkar i den har gått vidare och skriver om annat, medan manliga
musikskribenter som Per Bjurman och Anders Nunstedt bara fortsätter. Kvinnorna föder väl barn och börjar skriva för Mama.
"
från SvD


vad hon säger är ingen nyhet. alla kvinnor man minns som skrev om musik i slaskpressen för drygt 10 år sedan har hoppat vidare. de skriver om att plöja bostadsannonser och att hålla gång kärleken bland tvättlappar och blöjor.
men, om man börjar nysta i det hela så kommer det en del intressanta frågor:
skriver de här kvinnorna bara sådant för att det är det enda som erbjuds, det enda som intresserar eller det enda som betalar bra? blir de manliga motsvarigheterna erbjudna samma väg eller finns det det skäl till att de stannar kvar där de är förutom just intresset? handlar det bara om journalisterna eller är det vi läsare som väljer vem vi tror på när inte bara sockorna börjar glida neråt?

vi köper mannen som rockikon. en sliten man fungerar alltid. en halvalkad rödvinspoet blir bara finare med åren precis som vinet han häller i sig. kvinnors livslängd och koppel håller inte alls för samma vidd. Britney blir Unfitney och kan inte vinna oavsett vad hon gör. hennes eventuella förfall blir fult, äckligt och upprörande. det enda som kan rädda en sliten kvinna är om hon byter sida. vänder om och gör reklam för Lindex. skriver för Mama. bloggar om Blå bands brunsås och snackar anti-age i slasktidningarna. bli religiös, snacka finlir med Oprah och ge ut barnböcker.

jag tror inte det där händer bara musikjournalisterna utan det där har större bredd. hur många tjejer över 30 går fortfarande på konsert såvida det inte är något softfintmjukisgos som Håkan Hellström eller Lars Winnerbäck? hur många av dem syns på skivmässor? musikforum på nätet? hur många umgås fortfarande med samma killkompisar som när de var 20?
kvinnor förväntas bli mjuka, tagga ner, låta tuppkammen växa ut och ångra piercings som har gjorts. män vinner på att hålla fast vid ungdomsmyten för det visar att de har cred.
det där kretsloppet finns för att vi göder det och tyvärr tror jag inte att det är så mycket mannen som pressar ner oss i en liten form såsom det är andra kvinnor som står med spateln. tyvärr, som alltid när det gäller kvinnor och formar som ska passa, så är det högt och övertydligt. det kommenteras, skvallras och skrivs. de kvinnor som inte passar in får veta det och det börjar formas långt innan barnen fått sin första Libero Up & Go. över 25 med armband till alla festivaler och du är en hagga. du är passé, pinsam och säkerligen desperat. över 30 med Dr Martens så anses du antingen vara grovarbetare eller truckerflata.

en bra mamma kan lägga ner 45 minuter på att fixa huden så att den ser ut som om en tonårings men en bra mamma lägger inte ner 45 minuter på att sitta i telefonkö så att hon får Iron Maiden-biljetter.

om det stora monstret bor under sängen, är det ett monster?

varje natt har jag mardrömmar. varje natt är temat ungefär detsamma - jag gör något stort och när jag ska berätta det alternativt fira det med min pappa, så är han inte där. allting faller i bitar för han är inte där och drömmen slutar i en jakt efter något jag vet inte finns.
natt efter natt så upprepar den sig.
det jobbigaste är inte att drömma dem utan att vakna upp, tänka att man haft ännu en mardröm och sedan inse att det kan inte vara en mardröm om det är sanning. maran har aldrig ridit en utan allt som är var är en dröm, som egentligen inte ens är en dröm.

jag måste skärpa mig.

lördag, november 17, 2007

inte mycket, men lite.

igår promenerade jag hund i 4,5 timmar samt gjorde vegansk porterstek. jag lyckades även få hunden att äta vegansk porterstek och föredra det framför mannens gulasch.
sedan försökte jag lära mig använda datorns touchpad utan att snubbla omkring i menyerna. det gick inte lika bra.

jag vet inte vad detta säger om min matlagning eller min datakunskap. eller visst, inte heller vad det säger om hunden heller för den delen. dock kan jag berätta att vår hund är en soffpotatis. hade han haft tumme, så hade han skyfflat in chips dagarna igenom samt hoppat mellan kanalerna med fjärrkontrollen.

torsdag, november 15, 2007

nonsensbilder

jag och några av mina vänner brukar skämta om att den sämsta kommentaren man kan få om sina foton är att de skulle bli perfekta "stock-photos". att vara den som gör bilden som kommer med ramen man precis köpt. ingen känsla, bara utfyllnad.

vad som nästan är steget värre är att bli kontaktat av en stock-photos firma som vill ha en som medlem i teamet....efter att ha sett bilderna från min pappas begravning.
hade det inte varit för att jag inte skriver ut fula ord på internet, så hade det varit nedlusta med sådana här och i emailet till dem.

dagens bantningstips - stoppa sötsuget

jag kom på mig själv att tycka att hela lägenheten luktade godisbutik. som om man strösslat geléhallon över hela lägenheten. fick dock inte riktigt det att stämma överens med verkligheten, för så mycket godis äter vi inte även om vi är godistroll deluxe.

det var inte förrän jag än en gång tvättade av golvet med gulsåpa som jag förstod var doften kom ifrån.

the secret handshake

som tjej i stan är man van vid att när det blir mörkt ute, så har man koll. koll på allt. personen man precis gick förbi, vad var det för kön? vilken gång har lyktstolpar som inte fungerar? var finns det människor i rörelse?
även om man inte är rädd, så är man försiktig. även om man tycker att man är oerhört tuff, orädd och inte den som låter media krympa ens värld, som exempelvis jag, så har man anpassat sitt liv efter sitt kön och var man bor.

det slog mig inte hur mycket man har låtit sin värld hägnas in förrän jag blev med hund i storstan...och helt plötsligt fick en inblick i en helt annan värld - hundägarnas värld. det är nästan som om det är en klubb med kopplet som klubbmärke, där man tittar, hälsar och håller koll på varandra. jag må ha bott i det här området i åratal men nu så tittar folk på Roky och lägger oss på minnet. man stannar och pratar. oavsett vilken tid på dygnet man är ute, så känner man sig inte ensam för man vet att där är andra hundägare ute.

min hund må inte vara större än att den når mig till knäna och den må inte kunna försvara mig mot ens en katt, men det är som om den blev en biljett till en säkrare värld. kanske är det bara en känsla, men helt plötsligt räds jag inte att gå ut 2 på natten eller att gå på gångarna som jag vet inte är upplysta.

onsdag, november 14, 2007

Försäkringskassan, expert på moment 22

jag har haft sjukpenning i cirka 2 år. diagnosen var ursprungligen utmattningssyndrom men har på sistone reviderats lite. eftersom jag var låginkomsttagare med deltidsarbete har jag tämligen usel sjukpenning.
när vi fick barn så blev min man pappaledig från sitt låginkomstjobb inom kommunen. vi har alltså båda små gröna avier från Försäkringskassan som dimper ner genom brevinkastet (förhoppningsvis) varje månad.

igår kom ett beslut från Försäkringskassan om att vi anses ha så bra inkomst att vårt barnbidrag dras in och används till att återbetala en gammal bostadsbidragsskuld. visst, betala skulder är bra, men vi har gemensamt ut cirka 13000:- i månaden efter skatt.

när jag lusläser beslutet från Försäkringskassan ser jag följande höjdare
"Försäkringskassan har utgått från att du har betalningsförmåga eftersom du inte lämnat in några uppgifter om din ekonomiska situation."
allt som poppar upp i mitt huvud är ett stort frågetecken och jag ringer enheten för statlig fodran hos Försäkringskassan för att fråga hur de har kunnat missa att det är just Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning och föräldrapenning.

svaret är luddigt, förvirrat och ingen lösning ges (förutom att bifoga styrkta kopior på deras utbetalningasvier till dem). istället ifrågasätts det varför jag inte ringt tidigare och sett till att de haft uppgifter i sin databas om att de betalar ut pengar till oss varje månad. när jag påminner henne om att jag är sjukskriven och att hon kan se orsaken till detta i sina papper så är det kanske inte så svårt för henne att förstå att jag inte ringer och kollar att de gör sitt jobb, så säger hon
"Men du låter ju väldigt energisk just nu för att vara sjukskriven"
det är ju inte bara ett moment 22 där jag ska bevisa för någon att de betalar ut pengar till mig, utan även ett moment 22 där jag måste hitta energi för att överklaga deras beslut men om jag gör det så tycker de att jag är för pigg.

jag tror hellre att jag slutar äta för att spara in pengar än försöker vinna fler strider med Försäkingskassan. om ni ser ett vilset skelett med konstig frisyr på stan så är det bara Schmut.

tisdag, november 13, 2007

mina bröst och ditt fläsk

jag är så glad att debatten om bara bröst har tagit fart igen. visserligen gäller den just nu rätten till att få bada så som män gör på badhus, men som jag sagt tidigare tycker jag att det borde gälla hela samhället.

jag kan inte förstå varför vi alla har ett gemensamt vi ska dölja men att det sedan skiljer sig könen emellan. det har tydligen inte med utseende eller individens sexualitet att göra, utan med just kön. vad skiljer då oss åt? jo, kvinnor kan (oftast) amma. är det på grund av att våra bröst har ett deltidsjobb en viss period i vårt liv som vi bör skyla dem? göm arbetarna och låt slöfocken, dvs gubbfläsket, hänga ute? är det arbetskläder? kan man dra av det i deklarationen?

om inte annat, så skulle man ju kunna tro att alliansen skulle bli upprörd över att de* som icke gör något gynnas. de borde lockas med morot och lite piska.

(*och nej, då pratar jag inte om männen utan deras bröst)

måndag, november 12, 2007

söndag, november 11, 2007

tittade just på Grizzly Man vilket var en otroligt skrämmande dokumentär.
inte gällandes djuren och miljön, utan filmaren som var en störd man som drev helt iväg. egentligen borde dokumentären kategoriseras som en inblick i en psyksjuks värld istället för att sägas handla om en djurrättsaktivist.
den visar hur olik världen kan se ut om man har något annorlunda filter.


fredag, november 09, 2007

Höt schtuff

sorg

Det blev onekligen så att jag vände på dygnet till slut. Influensa och en ny lägenhet med alldeles för mycket stök blev till för enerverande och nu SKA det sorteras, fixas och donas á la värsta hemmafrun. Okej,kanske inte värsta hemmafrun för då hade jag bakat bullar samt gjort en fruktsallad samtidigt.

Just nu är det dock paus, man måste ju tillåta sig en liten paus då och då så som någon usel reklam förmanar oss, och vad pasar då bättre än att skriva här?

Någon gång under mitt feberyrande läste jag en artikel (i Ystads Allehanda måhända?!) om sorg.
Det var Allhelgona och alla tidningar var fyllda till bredden med sorg, kransar och fina tankar. Mitt i allt det här läste jag ett uttalande om att sorg handlade egentligen om att ha något ouppklarat. att ha haft något osagt. Om man hade varit en mjuk, öppen, förstående och omhändertagande medmänniska skulle man följdaktligen inte känna någon sorg. Fanns sorgen där, så var det ett slags bevis på att man missat något i sin relation med den avlidna.

Det har legat och puttrat i bakhuvudet, och kanske är det just pga att jag är i den situationen just nu som jag måste värja mig lite: nej, nej , nej.
Jag tror visserligen att sorg mestadels är egoistisk för man ser ju slutet på någon annans liv ut sitt eget perspektiv. Oftast vill man ha folk kring sig för sin egen skull, inte för att det alltid gör deras liv bättre.
Däremot så tror jag att sorg behöver inte ha något att göra med att ha något oavslutat utan att det just är en av ytterst få saker 2007 som är definitiv. Vi kan lura staten, karies och cancer, men när vi väl dör så är det slut och vi vet inte med 100% säkerhet varför eller vart essensen tar vägen. Det är en av få gånger vi verkligen inte vet. Man kan vara troende men man vet ändå inte.





Jag tror, iallafall just nu idag här och nu, att jag sade allt till min pappa. Jag bad om ursäkt, jag berättade hur mycket han betytt för mig och vi började om igen. Han må inte ha kommit ihåg hur gammal jag var eller vad som hänt över alla år som gått, men han kände igen känslorna.
Visst försakades år pga gammal tjabbel, men jag tror ändå att stunden när vi väl pratade igen inte kunde ha varit bättre. Han må inte ha varit i sina friskaste dagar och jag må inte ha varit en ung söt dotter med världen framför mig längre, men helt plötsligt passade pusselbiten perfekt. Därför kan jag säga att även om det var oerhört jobbigt att hälsa på sin demente far, och i synnerhet att lämna honom där, så gav de månaderna mig så mycket mer än vad jag hade kunna tro.

Många i min närhet har beklagat att jag "missade" honom och att mannen på hemmet på något vis var en spillra av sitt forna jag, men jag håller inte med. Ibland tror jag att vi glömmer bort att bara för att dementa inte må veta dagens datum eller vad Katrina var, så har de fortfarande ett otroligt brett känsloregister. Iochmed att många choser, regler och måsten bleknar bort i takt med att demensen tar över, så får man se samma person ur ett annat perspektiv. De kan tänkas säga saker du aldrig trodde, visa sina känslor som aldrig förr och, i brist på bättre förklaring, vara öppna kärl.



Däremot kan jag önska att jag hade frågat mer. Fått veta mer om mannen och inte bara om hans liv som min pappa. Kunnat se vad det var som formade honom och hur det skedde.
Samtidigt är det lätt irrelevant och integritets-kränkande. Det var hans liv och han var ingen bok jag skulle läsa ut. Man ska kanske nöja sig med känslorna.

torsdag, november 08, 2007

Helmet-girl to the rescue

jag hyser stark hatkärlek till min hjälm. definitivt mer hat än kärlek! dock har jag så många skäl till att använda hjälm att jag måste övervinna det där. problemet är bara att de är så otympliga, obekväma och fula!

är det meningen att de ska vara säkerhetens svar på brysselkålen? är det en av de där sakerna som av naturen måste vara allmänt jobbiga för att vi ynkliga människor ska testas?mmm..jag och min hjäm har issues.


nudist javisst


är jag den enda som slöläst DN och fått det till att de har ett Nudisttest?
om så är fallet så skyller jag på min influensa. kanske gör jag t.o.m en Reinfeldt och låtsas som om det regnar...



(printscreen från
DN)

onsdag, november 07, 2007

du, ge mig världens största banan!


min dotra må inte vara alltför bra på att uttala orden men kroppsspråket kan hon utomordentligt

---
och ja, jag må inte påminna alltför mycket om den genomsnittlige BingoLotto-spelaren men jag är inte riktigt lika dum som man tydligen tycker jag ser ut att vara. kommentarer som "Vad skönt att folk som du också skaffar barn" ses inte som en komplimang!
(den pärlan uttalades förövrigt av en expedit när jag köpte blöjor till min dotter.)

mobilposten

Allt har fått ställas in idag för det snurrar fortfarande. Vad som dock gör det hela förvirrande, mer än vanligt, är att det snurrar i en bestämd äggform... En estetisk flunsa?


Jag drömde dessutom förvirrande drömmar inatt. Bland annat hade hela Christiania byggts om till en nöjespark och hela stället kallades numer för Loppen för det namnet hade ju nöts in i generationers minne som något billigt och bättre än bra.
Jag måste erkänna att jag hade inte blivit förvånad om det visade sig vara en sanndröm...

tisdag, november 06, 2007

Vem sa

..att veganer bara äter morötter och surkål?
hypokondrikern i mig blev helt eld och lågor när jag läste om djuraffärssmittan (yrselchock? kajmanepidemin?) eftersom det där stämde in precis på hur jag mår och visst, jag har ju varit i en djuraffär den senaste veckan, men troligen är det bara en helt normal flunsa jag har fått.
det hade ju kunnat anses lite mer spännande att ha något som man knappt kan uttala men tyvärr är det en Svensson-flunsa i en Nilsson.

måndag, november 05, 2007

söndag, november 04, 2007

Prinsessans (nakna) pysselskrin...

Med tanke på vad barnet har på sig vill jag inte veta vad den där hemliga överraskningen är..
den här veckan har varit 140 km/h på en 50-väg och jag måste erkänna att det blivit alldeles för mycket. min vana trogen har jag försökt öka allt och lägga upp ett extra snäpp bara för att kunna falla efter utan att ha dåligt samvete. om du siktar mot stjärnorna och bara når molnen så är det inte lika hårt slag som att sikta på molnen och bara nå grannens enbärsbuske.
eller något i den stilen.

denna veckan var jag förutom bebismamma, kattmamma extraordinaire och flyttande fjant dessutom bonusmamma åt en 11-åring. även om tjejen är hur go' som helst så tog det luften ur mig.


jag känner mig som en gammal sufflé. hur räddar man en sådan? pressar till den och säger att det är en lättviktar-frittata från igår?

lördag, november 03, 2007

Jag trodde aldrig jag skulle bli så traditionell..


men av någon anledning så kändes det helt rätt.

fredag, november 02, 2007

bli med valp?

pga ändrad familjsituation, som det så fint heter, så kommer vi inte kunna ta Egon. är det någon som vill ha en liten Jack Russel-kille så får ni gärna höra av er till Egons matte.

torsdag, november 01, 2007

facebook kan aldrig leva upp till hypen

jag kan inte låta bli att bli konfunderad över hur stort Facebook verkar vara för många. inte bara stort som i användarantal och material att skumma igenom, utan som inslag i deras liv. ett stort steg att ta. något man bör begrunda och planera.

det skrivs artikel efter artikel om Facebook och man verkar bete sig som om det är den första nätgemenskapen någonsin. som om det vore den första sociala gemenskapen någonsin. som om mingel aldrig varit en del av våra liv.
det enda som egentligen skiljer Facebook ifrån tidigare communities online är att här använder man sitt riktiga namn. det är inga nicknames, inga avatarer och luddiga begrepp man döljer sig bakom utan det är precis som i verkliga livet. du, din hand och "
Hej hej, jag heter Sten-Börje. Vi träffades hos X? "
man håller sig till dem man känner till sedan tidigare och gör ibland trevare utåt för att kontakta folk man kan tänkas känna eller kanske t.o.m lära känna.
vissa människor rör sig vant genom massorna och tar ganska lätt på det hela medans andra hellre håller sig i en hörna.

så, dagens tips är att sluta läsa allt tjaffs om hur Facebook är (inklusive det här) och bete sig så som man gör i vardagliga livet. hur gör du på jobbet? hur gör du på Konsum? hur gör du på grannens grillfest?
var trevlig, mingla lite och slå dig ner där det finns något vettigt. varken bu eller bä, bete dig och ha trevligt. det är bara en site och även om den kanske förändrar livet för ett fåtal så blir den bara ännu en sida att uppdatera för oss andra.



(mina vänner på Facebook? nej, känner inte till allas mellannamn eller riktiga hårfärg, men det är vänner, släkt och bekanta som lätt skulle få sova på min soffa om de kom förbi)
äntligen har vi internet. det känns som det varit år sedan sist.
oh, how I have missed thee.

och visst, er med.

tisdag, oktober 30, 2007

Amazon-samhälle eller påtvingat matriark

Amazon-samhälle eller påtvingat matriarkat? Ensamstående flerbarnsmor? Compact living?
Kärt barn har många beskrivningar..

måndag, oktober 29, 2007

Övning inför Egon

Övning inför Egon

hur man definierar en flopp beror på utgångspunkten

det är intressant att läsa "politiska bloggar en flopp". de har inte nått ut som de skulle och kanske läses de bara av andra bloggare.
jag kan inte låta bli att undra vad man egentligen förutspådde skulle hända och vem denna man är? skulle man revolutionera världen och knocka alla genom att visa var skåpet borde stå, eller räckte det att väcka en tanke hos en individ? är en succé samma sak som fyrsiffrigt på räknaren dagligen eller är det att omnämnas i media? eller, är en blogg en
filbunke som är en succé så länge den göder sig själv?

"- Bloggen gör att fler kan engagera sig i politiska sakfrågor. Men jag tror ändå att det är mycket autokommunikation. Man bloggar för den lilla gruppen. "
i min enfaldighet kan jag få för mig att så länge bloggar är något som det referreras till och talas om, så har de genomslagskraft. de må inte vara mjölet eller ens varmluftsugnen, men väl surdegen.



(min ambition med bloggen var aldrig att förändra världen utan att lätta mitt hjärta så att jag inte blir en bitter individ som klottrar på husets anslagstavla om att det var minsann dammråttor i tvättstugan och att ungdomen av idag inte är vad den borde vara)

söndag, oktober 28, 2007

människorna - män i skorna - men, is-korna?
coincidence? I think not.

=

feberfrossa i sitt esse. jag låg verkligen och trodde att jag hade kommit på något.

my house in the middle of the street


nya färgskalor, nya lukter och nya röster. flyttat några hundra meter men ändå är allt nytt, om än ganska gammalt. allt börjar komma på plats nu och vi börjar komma mer till ro, även om vi alla lyckades flytta in i en rejäl förkylning. feberfrossa och vakna upp i en ny/okänd lägenhet är inget jag rekommenderar - man vet verkligen inte vad som är på riktigt och vad som är drömlandskap.

jag har inte sett nyheterna, sprungit eller ätit ordentligt på ganska länge nu. känns helt klart som om jag är i ett drömlandskap. min kontakt med omvärlden sker via mobiltelefon och att jag ser vad som händer utanför fönstret. vi har en väldigt välbesökt bänk utanför vardagsrumsfönstret...

borde rycka upp mig. det är nästa veckas mål. ryck upp dig - nu i Ystad!

fredag, oktober 26, 2007

det är lagom intressant hur fort man vänjer sig av med saker. ingen tv och tämligen internetlös - fungerar ganska bra. har tjattrat mig blå istället.
Iggy håller på att vänja sig av med det där med sömn. onödiga grejer. 6 timmar per dygn, det blir man en superduperbebis av. superbebis to the rescue of all nappar world wide. saviour of swenglish.

det står en toalettstol vid busshållplatsen. KG-hood är ett mysko ställe.

jag är trött. mycket trött.
går dessutom som en gammal tanta. vet inte om jag ska skylla det på flytten eller den osovande bebisen som kräver att bäras konstant? eller kanske båda? nej nej, det blir för mycket - det ska vara lagom!

torsdag, oktober 25, 2007

är det bara jag som finner det lätt komiskt att Metro slår på stora trumman och varnar för Facebooks användaravtal när deras egna bloggsystem hade liknande avtal?

onsdag, oktober 24, 2007

Ny Schmut:

Låtom oss välkomna Egon Schmut, må vara en bjäbbhund, men bjäbbar med pondus och eftertryck.

måndag, oktober 22, 2007

...att man samlar på sig så mycket skit! jag hittar inte ens hälften av allt vi har packat ner. jag gillar att flytta men avskyr de första dagarna efteråt när man inte vet var någonting är eller vad man ska göra med all tid.

dagen till ära, eller snarare veckan, har vi dessutom
celebert besök från Kungälv som fungerar attans bra som lastpall och bärhjälp.

Familjen Nilsson flyttar in.

Familjen Nilsson flyttar in....

söndag, oktober 21, 2007


oh, let them have cake....och en stickad virkad klänning

Ännu en mobilpost

Jag fick en fråga via email om varför jag tog med en bebis till en begravning. Har tänkt på det där flertalet gånger och bestämde mig för att förklara:

För mig var det ett självklart val då Iggy träffat pappa många gånger. Även om hon är för liten för att förstå det, så har hon förlorat sin morfar. Hennes sorg kommer senare med all säkerhet kretsa kring att hon aldrig riktigt lärde känna honom men hon kanske kan finna någon tröst i att hon var trots allt med på familjens avsked. Hon var och är en del även om hon bara är ett barn.

Dessutom tror jag att allt vi gör i livet sätter spår. Alla incidenter, alla ord, allt vi känt, hört och sett, det lagras och blir de byggstenar som utgör en individ. Jag vill att Ingrids möten med sin morfar blir en del av henne. De har skrattat, busat och gosat, så ett avsked är bara naturligt.

I svart & vitt

lördag, oktober 20, 2007

begravningen var igår och jag kan tyvärr inte säga att jag minns särskilt mycket av den. den röda linjen finns där men detaljerna fattas. jag fotograferade inte och efteråt insåg jag varför det är så viktigt för mig att ha med mig kameran precis överallt - bilderna funderar som stödord. en serie bilder blir en mindmap över vad som hänt, känts och upplevts.

såhär i efterhand kan jag säga att jag är glad att jag tog ett personligt avsked vid bisättningen i kapellet i Sjöbo. när jag gick dit kändes det som den tyngsta dagen i mitt liv, en konstant uppförsbacke, men nu efteråt så känns det som en ganska ljus stund.

lördagsgodis för pimpinetta 7-åringen?

godisbutikerna blir mer och mer skrämmande för varje säsong...

torsdag, oktober 18, 2007

inte bröstkorg, bröstkrig!

jag borde packa inför begravningen och helgen men fastnar i allt annat. enkelt sätt att sticka huvudet i sanden. först var det hundvalps-momentet (ska eller ska inte? jomenjavisst eller jajaja?) och sedan fastnade jag i skriverierna kring bröstkriget. jo, ni läste rätt. tydligen är två flaskblondiner i ett bröstkrig och det rör sig inte om babypool med jello eller ren och skär gyttjebrottning utan den som skriker högst i media har bästa tanken bakom sin barm...?!

"Jag har lärt mig att om den ena partnern vänder andra kinden till så kan det inte bli några krig. Natacha kanske inte förstår det när hon går ut med sitt bråk i expressen. Marie är inte med i något bråk mot Natacha. Natacha sparkar på en person som ligger. "
från
Monia Plosjös blogg


allt jag kan säga är att jag känner mig gammal. på min tid hade vi inga bröstkrig, ja, inte ens implantat utan tubsockor!